El Cellar de Can Roca

Vinlistan: Vad finns inte? Det är lättare att ställa frågan så än att leta efter vad som kan tänkas behövas fyllas på i denna genuina källare. Vi fick oss en tur bland skatterna och det var en ära att få botanisera sig i en källare som denna. Får du möjligheten att ta en titt i vinkällaren så be dem att stänga av tv-apparater och introduktionsfilmer om deras filosofi kring vin. All high Tech gjorde upplevelsen industriell och det tappade mycket av känslan i källaren, men mer om det kommer vi till senare i texten. Josep Roca som ansvarar för källaren berättade för oss med handen på hjärtat att på tok för mycket vin bevaras och lagras och att det behöver ”säljas” ut. Därav så får alla gäster njuta av vin med ålder, klass, rakt igenom hela middagen.

Mat & Dryck i kombination: Om man får kalla det här för det experimentella kökets grund så är vi nog rätt spår. Varenda detalj spelar i harmoni med varandra. Efter den 32: a serveringen så är det sig likt, - varje råvara, varje smak, varje tanke är utförd enligt konstens alla regler. Många kan känna att detta är oövervinneligt för mänskligheten att kunna ta in alla dessa känslor av den perfekta gastronomin, men bröderna Roca har redan tänkt ut allt, långt innan gästen ens har anlänt. Försök inte ens att förstå, bara följ med i gastronomins förföriska skådespel. 

Service & utförande: Hafsigt. Det finns inget samspel, varje vin kommer till bordet efter att varje rätt har presenterats. De ädla brickorna som bröderna garanterat lagt ut mängder med pengar på borde börja användas vid vinservering och avdukning. Positionsarbete- vad är det? Men eftersom den röda guiden, eller inte heller den köpta listan 50: best har i tanke på vad som händer i matsalen så förstår jag att de har tre stjärnor. För matsalsarbetet är definitivt inget att applådera över. Vår första kypare hade känsla och berättade om menyn och hur fantastiskt kvällen skulle bli, resten av dem ville nog gå till närmsta bodega och dricka sherry. 

Lokal & Miljö: Matsalen är bland det vackraste vi skådat, med en stenbelagd innergård som är inglasad med vackra björkar. Matsalen går i trä och det är en fin miljö att sitta i, många bord, många gäster, en stor matsal men det känns genuint och trivsamt. Det sämsta är att golven är stenhårda, det spelar ingen roll för gästernas fötter men efter 6 timmar vid bordet så börjar man tröttna på alla kypares klackar i golven. Får man chansen att besöka köket så gör det, ren magi. 

Gastronomin är något som inte går att uppleva någonstans i övriga världen. Det går inte att säga att detta är en del av gamla El Bulli, det är helt enkelt en egen kategori om världens mest åtråvärda gastronomi. Allt är supergott, visst är det en liten dipp när vi kommer till det ”varma köket” men tror att längtan efter Jordis avslutande rätter var för stor, så sinnet hade lite för bråttom. 

Gastronomisk Upplevelse: Bland det bästa undertecknad upplevt i matens väg, men kan inte släppa hur dåligt hantverket och känslan ibland kändes i matsalen. Helt plötsligt så försvann vår sommelier som hade gått av och där stod maten utan dryck. Ingen hade någon riktig koll. Dock hade vi åter turen att få en god pratstund med alla de tre bröderna och det är galet intressant att höras och se deras broderliga samspel.