Le Cinq Paris

Alfieri Maserati, visste hur man skulle skapa de vackraste formerna på en bil. Mozart skrev otroligt många verk, Hans Eine kleine Nachtmusik förblir dock, förmodligen, det mest kända verk.  Salvador Dalí, skapade de mest otroliga konstverk jag någonsin beskådat. Vad vill jag med detta sagt? -Jo, tar vi en nypa av alla dessa fantastiska personer så får vi fram just en person. Denna person har tillsammans med sitt viktiga team, besudlat mitt gastronomiska sinne till något overkligt gott och bra.
Det är inte första gången vi kliver in på fashionabla Four Seasons Hôtel George V i Paris, och det är absolut inte sista gången. Kan i timmar skriva om ljusets fallenhet, blommorna, konsten, färgerna och bemötandet. Men det går inte att beskriva i ord hur fantastiskt detta är. Alla ögon faller just på oss, så känns det att stiga in i hotellets entré. Det mer otroliga är, att alla känner så. Man blir omhändertagen innan vi ens hunnit säga god dag. Det är något som finns deras blod, service är något Frankrike kan (Såklart finns det undantag, men inte här) vi leds in, genom foajén, baren, matsalen för afternoon Tea, fram till vår värdinna som med ett glatt leende säger välkomna…. Ni förstår vad detta är kommer att bringa oss, lycka och ännu en gedigen upplevelse.
Paris är stort, riktigt stort. Men för oss gourmander, så finns det inget som ligger utanför centrum. Restaurangen är centrum, det spelar ingen roll om det är på 31 Avenue George V, 75 008 i Paris, eller Aldura Gunea Aldea, 20, 20 100 Errenteria, Gipuzkoa, i Spanien. Likt jag alltid sagt, och alltid kommer att säga, platsen vi skall njuta gastronomi och dryck är, vårt centrum.
Interiören, tänk er ett sagoslott med all den bedårande lyx det behagar att inneha. Det finns inte en sak som inte har sin plats med i den unika miljö, det kanske skulle vara de shortsklädda och mest förvirrade Canon-folket som vi ser överallt, men som tur så räknas inte de till inventariet. Ljuset kan man med stort nöje sitta och beundra, se hur skuggorna flyttar sig och det känns som att vi befinner oss under bar himmel, tack vare de stora vackra fönsterna.   

För de som tycker om blommor har kommit till sin himmel, varje dag så byts de stora fina blomsterarrangemang ut, de är så vackra, så färgglada, men inget är för mycket. Doften av grönskan är bara helt fantastik. Vi kan bara tacka Jeff Leatham som är hotellets Artistic Director.
Vad som är speciellt med Le Cinq, är dess totala känsla för sina gäster, och det är så intressant att se hur bra ”hierarki” fungerar i matsalen. Den är precis så den skall nyttjas, de med mest erfarenhet och kunskap, styr skeppet, medan man hela tiden ser till att teamet är sammanstrålat, allt från de yngsta och de med minst rutin. Jag måste bara nämna Alberto, denna unga herre som med sådan glädje och inlevelse presenterade brödet, hans sätt att få berätta om dessa hantverksmässiga skapelser. Alberto är för oss morgondagens Charles (Ass Rest manager). Le Cinq är så levande, så organiserat. (Visst händer det att man går i fel position till bordet, att någon missat att skrapa bordet, vem som skall serveras först vid bordet). Men detta är ytterst små ting, som en "vanlig" gäst aldrig känner av.

Här måste vi tyvärr ge ett tydligt missnöje, de är något som vi alltid stör mig på. Alla är inte som vi, och tacka gudarna för det. Men njut för böveln av skådespelet, upplevelsen och ta till vara på tiden. Denna kritik går då INTE till Le Cinq, utan till många av deras gäster. Undertecknad ser det mesta som händer i matsalen och det är många som ser detta som en ”vanligt” restaurangbesök, för att fylla magen. Varför låta dessa professionella personer som lägger ned år av kunskap för att få ge varje gäst en unik upplevelse och så tramsar många gäster bort denna tid.
Jag, Miss E och Miss W, går inte hit varje dag, det har vi inte möjlighet till. Men för varje gång vi möter denna matsal, så är vi så klart hungriga på den perfekta gastronomin. Men minst halva upplevelsen är det som händer runt serveringarna. Varje sommelier, kypare, manager får oss att känna oss som kung och drottning. Den här känslan är något speciellt på Le Cinq. Med andra ord så är serveringen mycket bra. Det är ett väl inarbetat sätt att arbeta, men blir aldrig slentrian eller tråkigt att beskåda. Med svaret i vår hand, service i perfektion från början till slut. 

Det är en fröjd att luta sig tillbaka i de stora stolarna vid vårt vackra bord, låta oss få bli omhändertagna. Charles Divay (Responsable Adjoint du Restaurant) berättar att menyn för dagen blir så här, och inget annat gäller. Med det sagt så vet vi att vi är i goda händer och kommer få den mest fantastiska meny vi bara kan tänka oss. Till lunch så serveras såklart i vanligtvis, den stora långa avsmakningsmenyn och det är den vi sedan skall bli serverade. Med självklara instick med nya rätter och med rätter som vi ätit förut (Och vi kan äta de varje dag i hela våra liv, så goda är de) Rätterna överlag har höjts ett pinnhål sen sist, det känns som att varje rätt har fått mer personlighet, varje detalj är mer finslipad än sist, Och förra gången vi besökte Le Cinq så var allt i toppklass, så då förstår Ni hur bra varje rätt är.
Vi startar med ett glas 2004 Charles Heidsieck Blanc des Millénaires. Nu håller vi oss inte riktigt till sanningen, vi började med några smakrika drinkar i baren innan lunchen. För övrigt en bar som man borde beskåda längre nästa gång, inte för bara drinkarnas skulle, utan interiör, stil och kunskapen bakom varje drink.

”Champagnen består av Chardonnay från fem crus i Côte des Blancs: Oger som bidrar med koncentration och struktur till vinet. Mesnil-sur-Oger som står för balans, Avize för minerlaitet, Cramant för komplexitet och finess samt Vertus för fräschör och blommighet. Som för samtliga av Charles viner sker vinifireringen på ståltank med malolaktisk jäsning. Dosage: 9 gr/l

Till champagnen ramlar det in Mis en bouché, den ena smakrikare än den andra, lekfulla texturer, sprakande smaker, friska och fräscha sådana. Vilken början. Champagnens brödighet och mognad är en sann vän till våra första smaker på denna långa meny (Vi satt oss tills bord vid kl. 1200 och lämnade Le Cinq vid kl. 2030) Denna gång valde vi viner från källarlistan och vinlistan skall vi komma in på lite senare. Men förta valet blev 2009 Vincent Dauvissat Chablis Premier Cru ”La Forest” ett ytterst bra val till den första delen av menyn. Mogen Chablis från en av våra topproducenter i Chablis, det kan inte bli fel.
Menyns första rätt, är en servering som vi sent kommer att glömma, en tartar på tomat, serveras med sorbet på ängssyra och krispiga sticks. Vi blev ombedda att sluta våra ögon och känna texturen i munnen, tänka oss det möraste innanlåret som fint hackats till en klassisk tartar. Detta var en total upplevelse i hur textur kan göra sinnet så ”förvirrat” på ett roligt sätt. Sorben´s lena inslag med ett uns av tydlig örtighet, gjorde rätten till en av årets med spännande och intressanta presentationer. Tro mig La Forest smakade ypperligt till denna rätt.  
Nästa servering är en klassiker på Le Cinq, gratinerad lök i olika texturer. En rätt som kanske inte har alla kulörer med sig i sin servering, men i det hela så är rätten, helt otroligt god. Sötman från den gratinerade löken, bitterheten som är till perfektion, mjukheten av löken som möter det krispiga. Rätter i sig har en lättsam oxiderad ton och smak. Så med fokuserad och briljant Sommelierkunskap, så serveras en klassisk Madeira av Pereira d´Oliveira med årgång 1985.
Allt jag finner på tallriken finner jag i glaset, med adderar till en läcker nötighet, en fin sötma och en stillsam men ack så elegant syra. En kombination som är lika perfekt som nybakt anklever, rostat bröd och ett stort glas Chateau d’Yquem från 1921.

Havsruda med tomater och ingefära. En stilren och läcker presentation. Fisken är bakad till ett spegelblankt innanmäte, när vi delar fisken så glänser köttet och lamellerna faller som ett dominospel. Charles serverar en kompott på tomat och färgerna som vi nu beskådar på tallriken är ett rent konstverk. Fiskens blandade textur är spännande, kompakt men mjäll, skinnet är ett måste för att få rätt känsla i munnen. Tomaterna avlossar ett fyrverkeri i smaker, sötma, beska och aromatik.
Som extra nummer så blir vi serverade en ”pastarätt” som är så bedårande, under en av paus stunderna i lunchen, gick vi in i köket och skådade när dessa spagettiskapelser föddes. Ett lättsamt ”pill” jobb som är en konst i sig. Smaksätt med jordärtskocka, tryffel och fläsk. Bara hantverket är värt en resa i sig. Krämigheten som rinner ut när vi skär den i mitten är perfekt och doften som slår oss av tryffel, är ett rus, likt ett barn som precis fått en stor påse lördagsgodis.
När nästa rätt serveras så känner vi att det är något stort på gång. En bit glaserat fläsk med aubergine och färska örter. Dofterna som sprider sig i hela matsalen är makalösa, vi får vår beskärda del av Asien, precis så lagom som önskat. Krispigheten är perfekt, sötman från glacen är bedårande, grönskande smaker från aubergine och de färska örterna. Snälla ge oss mer.
Till denna rätt så har det kommit in mer vin så som en flaska 2015 Saint- Joseph från anrika producenten Jena- Louis Chave. Ett vin som präglar skolboken bästa exemplar till vad Rhône kan och skall prestera. Vilt pepprig men med god balans och sensuell frukt. Gjorde sig mycket bra till fläsket. Vinets unga ålder (som undertecknad missade med hela fyra år, pinsamt, skall byta jobb) visar redan upp en storhet och elegans. Ett gott val till denna rätt med asiatiska inslag.   

Så klart så kunde vi inte hålla oss utan skulle beställa in stödflaskor som komplement till alla redan goda viner som kom in på bordet. 2009 Domaine Francois Raveneau Montee de Tonnerre, Chablis Premier Cru och 2011 Domaine Francois Raveneau Butteaux, Chablis Premier Cru. Två viner som vi håller riktigt högt, om inte högst bland alla Chablis producenter.  
Efter en skönsjungande rätt av gris, så tar vi oss direkt in i ostens historia. Återigen, det går inte att förföras av deras kunskap om allt som rör gastronomi och nu speciellt osten. Vagnen rullas fram till vårt bord och en föreställning av klass tar sin börjar, vi kan inte spara på krutet, vår sommelier får välja fritt bland ostarna och räknade till att vi provade 10 talet ostar. Alla ostar har sin egna historia och jag har inte plats för att skriva om alla dessa goda ting. Vårt betyg av ostserveringen är inget annat än stående ovationer och att något så ”enkelt” kan vara så förförande gott och smakrikt.
Aprikos och vanilj, en lättsam och perfekt för dessert. Friskt och mycket elegant, utformningen är skapt av den klassiska rätten Pavlova. Genialiska texturer, där krispighet möter sötmans, där lenheten möter fruktens ”motstånd”.
Vi har nu kommit till sista presentationen av menyn, och det är en favorit som serveras. Jordgubbar och vit choklad. Ett konstverk av högsta rang, och med avvägda smaker. Undertecknad pratar ofta och länge om texturer, det är så spännande att känna händelser och smaker i munnen, när det ens sekunden är lent, och helt plötsligt så poppar något till och en smak faller samman. Denna dessert är som en resa i den gastronomiska himmeln.
Tro inte att lunchen är slut här, vi tar oss återigen den vanliga turen in i köket och hälsar på hela köksstaben för ett stort tack. Tillbaka till bordet och kaffe med tillhörande sötsaker, det kommer in en hel rang av goda ting och det går inte att inte ta en bit av varje. Så återigen lutar vi oss tillbaka i de stora stolarna, inhyser lugnet i matsalen, jammar med tonerna av klassisk musik. Vi förstår inte varför matsalen är alldeles tom, tills vi tittar på klockan och inser att vi snart är med på att göra i ordning för kvällens service, tiden går fort när man har kul.
Men Charles har även tankar om hur vår sena eftermiddag skall bli, och har dukat upp ett stort bord till oss på terrassen, personalen har smyckat bordet med blommor och blad, det är som att sitta i en dröm och bara få njuta av all lyx. Vid detta bord så blir vi kvar ett tag till och råkar beställa in mer rätter från Le Cinq´s grann restaurang som har en stjärna i boken, men dessa rätter skall det skrivas om i en annan text.
Sommelier, Eric Beaumard har tillsammans med sina sommelierer gjort ett gediget arbete med att skapa en klassisk vinlista. Här finner vi allt som en typisk gäst av Le Cinq kan önska sig. Såklart kostar det, vissa viner är dyra, men tittar man på en internationell marknad och ser vi oss omkring, vilken typ av gäster Le Cinq har, så förstår alla varför det kostar att dricka gott här. Det som skall läggas till är att vi inte ser påslagen som överdrivna utan mer försvarliga.  Vi finner långa vertikaler av klassiska producenter och med över 2500 olika labels i källaren så finns det vin för alla.
Denna gång så tog vi flaskor och inte vinpaket (Förlåt Mr. Beaumard ) men när man finner viner på listan som kostar mer hemma på lyxkrogen, än vad de gör här, så går det inte att låta bli att skörda sina drömmars vin. Alla sommelierer är såklart skolade av fransk klass och med superb ödmjukhet, så får vi den absolut bästa servicen när det kommer till vin. Vi känner oss hemma på Le Cinq och vi vet att det gör alla gäster som verkligen låter sig hänföras av denna upplevelse. 

Vi skrev i första stycket om några mycket betydelsefulla personer, vad de gjort för världen inom musik, konst och teknik och vill med detta säga att den kompletta pusselbiten för att få med gastronomi bland detta. Så är Chef Christian Le Squer den pusselbiten för oss, det skall inte glömmas att utan sin stab skulle Chef Le Squer inte vara riktigt lika bra som Le Cinq är i dag. Men vi ställer oss upp, vi applåderar, vi bugar och vi fäller en tår av ren och skär lycka. Ni är vad undertecknad kallar perfektion inom gastronomi och service.  Tack för allt, vi ses snart igen.

Kommentarer

Populära inlägg