Tysken i pisten...


Påsken är fasen med mig helt fantastisk, strålande sol och vilken snö, inte ett öga torrt när man inser att vi är inne i första veckan av april och vi åker kallsnö hela dagen lång, inte ens till spårs att se synen av en sväng i sorbet, men det får väl bli i maj i stället. 

Har även denna vecka lämnat mina vapendragare till vinproffs hemma, och kommer att ta mig ann kvällens middag med tre andra underbara människor. Vi kan lätt översätta att intill bordet så har vi skidvärldens egna Fantomen och två andra kända profiler i skidvärlden och inte att förringa dessa själar över att de inte kan allt om vin, men om de brantaste och mest fartfyllda åken, de kan de allt om.
Vi börjar kvällen i köket och efter en solig dag i backen, så är man allt lite kall.  Vi värmer oss intill den gamla vedspisen som ger oss mer värme än vi kan behärska. Björkveden ger en gemytlig ton av skog och vårens tid väntar runt knuten vår. Vi har redan börjat sippa på för dagens första vin och det är en riktigt kall Riesling från Gut Hermannsberg i Hahe, Tyskland. Perfekt att börja med och doften som björken avger, gillas även av vinets doft.

Jag för nosen mot glaset och med mig på resan tar jag björkens dofter, för de samman med vinets rena och fina frukt. Äpplen, päron, exotisk frukt och en lättsam ton av petroleum, gör både mig och mina gäster nöjda. Vi smakar av vinet och känner samma känsla som doften men nu mineralerna så tydliga och vinet har en fin syra och gör vinet balanserat.

”Druvorna till vinet skördas för hand och pressas varsamt. Musten får jäsa vid låg temperatur på rostfria ståltankar. Vinet lagras sedan flera månader tillsammans med sin jästfällning på ståltank och för de högre kvaliteterna på stora ekfat.”
Jag har gjort små risbollar som stekt i sesamolja, sen rullats i syltad och torkad ingefära, i mitten av dessa bollar finner vi rökt lax från eget hus, serverar även till detta en kräm på wasabi och sesam. För att göra en medryckande och perfekt övergång till vinet så har vi en lättsam söt soya till, denna skall få tillsätta Umami och sälta till alla sina smak kamrater.

Fy böveln vad gott, första tuggan är sådär perfekt frasig och när man precis känner att nu är tänderna igenom den knapriga texturen så möts man av rökt lax och det markant syrande riset. Löjligt gott. Vi kan inte hålla oss och tar tugga nr två, denna gång är biten doppad i soya och så delar vi plats i gommen för plats av vinet. Allt detta resulterar i alla besökta stjärnor kan rosta samman och här har vi årets mest smakrika lilla rätt och det ”enkla” vin till, så har vi perfektionen av dess like.

Gut Hermannsberg grundades i början på 1900-talet som Kejserlig Preussisk mönsteregendom i distriktet Nahe. Syftet var att etablera en förebild som skulle utveckla vinodlingen i området, bland annat genom att bistå mindre privata odlare med den främsta expertisen. Det tidigare namnet Staatliche Weinbaudomäne Niederhausen Schlossböckelheim berättar om det geografiska läget mellan två byar. I ett naturskönt läge på några steniga och mycket branta sluttningar skapades här några av Tysklands finaste vingårdar.”

Vinet tillför den lilla boll en fräschör och syra som gör det ”onyttiga” lättsamt och smakrikt. Det är inte alltid med kostsamma som är bäst. Mina skidåkande vänner ordagrant slickar i sig de sista riskornen och drar med hela fingret i skålen med soya, för att inte missa en enda liten droppe. Min enda tanke är att, fasen vad enkelt det är at bjuda människor på gastronomi som kommer med ett öppet sinne och inte låter som en överpräktig föreläsare med svar på allt. Skidåkare är allt fina, de är vi allt.
Varför hålla på det hela och vi som i backen, bara kör på utan att veta när det är stop. Det blir en del fläsk från Östersund nu, ber om ursäkt för det men det kan inte hjälpas, enbart för att det är så svingott. Denna gång så har jag tagit karré och stekt det så hårt att Stenmark skulle kännas som en mjukis. För att sen penslas med en sirap av honung, chili, wasabi, soya, peppar och sesam. Jag har även tagit fläsksidan och kokt den i timmar, sen torkat den och avslutande så friterar jag den, poppad gris. Rörde ihop en ramslöksmajjo med förra årets sista lökar. Smörstekte en del svamp för att få in en mer mjukare textur och allt detta skall ätas med händerna. Det skall grisas och inte knorras till för mycket. 

Vi börjar böka runt i våra skålad och ser till att alla smaker är med när avfärd mot munnen sker och det är just i denna stund som allt blandas i käften, alla smaker, alla texturer, de fina råvarorna får nu ett vackert avslut. Vi tuggar, goffar och kladdar som om vi inte vore kloka någon av oss.
Fet smak av köttet, sötmans och hettan från sirapen. Umami från svampen och krispighet av poppade grisen. Vad kan passa till detta då? Det finns rätt och så finns det en del fel, men i detta läge så finns det bra ett val och det är alldeles för kall Pinot Noir. Denna druva är en konstens druva som bara älskar onytta och hetta. Speciellt om det är en sötma med och att det såklart finns onyttiga och varma smaker med.

Pinot Noir från Becker Family i Pfalz, Tyskland. Fler tyska viner, ja varför inte? De är allt så goda. Et vin som vi gärna bekantar oss med och vi får direkt heta känslor till vinet. Vi får som en hel korg med hallon, peppar, bigarråer och en fin och tydlig kryddighet som tar tag i vår näsa och vi vill gärna inte sluta dofta på vinet. Smaken är som sin doft med adderar till en kastrull med kalljäst svart te, en del skogsbär och visst är det en häftig känsla av mineraler.  Ett perfekt vin till het och fet mat. Och framför allt smakrik mat, precis som vi gjort denna kväll.
”Vinet skördas för hand från rankor med en mellan 10 - 40 år. Druvorna avstjälkas till 100% för att sedan pressas lätt. Musten och druvskalen läggs i stora öppna träkar där jäsning med naturlig jäst sker. Efter jäsning dras vinet om till använda franskaekfat om 300 liter där det får vila i 12 månader innan klarning och buteljering. Vinet är inte filtrerat.”

Kall Pinot Noir som möter varm och hetta är en toppen kombo, den svala druvan lugnar ned hettan och gör den med rund i sin smak och hettan upplevs inte så krallig påflugen.

”Pfalz, Tyskland. I den lilla byn Schweigen, i södra delen av Pfalz, precis på gränsen till Frankrike och norra Alsace huserar en av dom stora pionjärerna i tysk vinnäring. Ägorna och huset med tillhörande källare har funnits i familjens händer under lång tid.
Under den här perioden har bland annat två världskrig förändrat gränserna mot Frankrike och fått se familjens hus och andra egendomar förstörda.

Efter andra världskrigets slut tar den moderna eran av Weingut Friedrich Becker sin början. Först med nuvarande vinmakaren Fritz Becker junior’s farfar som var den som byggde upp och restaurerade förstörda byggnader och vingårdar. Nya planteringar gjordes, varav en hel del Pinot Noir, som historiskt visat sig trivas bra på den mark som familjen förfogar över.

På 70-talet tog Fritz Becker junio’s far Friedrich Becker SR över som ansvarig för familjens viner. Fram till och med 1972 så sålde man sin produktion till kooperativet i staden samt till andra producenter i närområdet. Friedrich Becker SR hade dock andra planer och 1973 buteljerade man sina första viner under”

Vi kan inte annat än stoppa in några vedpinnar till, duka undan denna mycket smakrika och trivsamma middag. För att låta kokkaffet få ta palts på vedspisen. Sen vet jag att det är några som kommer att somna ovaggade efter en kväll i denna välgörande smakresa.






Kommentarer

Populära inlägg