Bubbel & Pinot Noir för alla...


Vintern släpper oss inte taget, med över en meter snö och strålande sol, fem minus grader så kan vi då inte gnälla över något. För det är den perfekta dagen. För att göra det lite med vår-inspirerat, så har i dagen till ära fått tag i lite primörer, och det är även de på tok för tidigt att njuta av. Men skall man ligga i framkant med att vara först med årets sparris så får den avnjutas i Åres kalla snö och med sällskap av slipade stålkanter och dofterna av säsongens än så länge icke tvättade underställ. 

Nu trivs man allt. Vi är heller inte samlade, som vi brukar, utan att denna gång är det jag, naturen och en hel del störande storstadsbor till grannar som kommer att sällskapa mig. Men tror nog att jag skall klara mig än då. Tar även och sätter på plattan med Bo kaspers för att gå in i bästa mode.
Sparrisen som är hämtad från Spanien skall skalas och sjudas i saltat vatten som fått smak av honung och en droppe citron. Det har stekts Panko i dill och smör. Fläsk från Östersund och inte att förglömma, är det bakade ägget till 62 grader klart sen en tid. Jag för äggets krämighet och hållbarhet till botten av skålen, för sen den perfekta kokta sparrisen mot samma skål för att på ett lättsamt sätt bygga en mur runt ägget. Strör det knaperstekta fläsket och de frasiga örtsmulorna över ägget. Låter till sist några blad av kryddkrasse, få falla lätt över alla smaker. Snacka om att ta nuet till en nivå till, jag är så inne i min målning (sparrisrätt) så jag får nypa till mig i armen för att inte bli för inbiten.
Tar sen den vackra skapelsen och förvandlar allt de vackra till ett rent kaos, med en sked så rör jag om i skålen, så allt får blandas och jag vet att första och sista tuggan är så balanserat mellan alla smaker så det går inte att gå miste om något. Första tuggan är underbar, krämigheten av ägget, samtidigt som det varma krisiga från sparrisen är under perfektion och sältan från fläsket, syran från de vita och texturen av Panko och örter. Ja kära vänner, det är som vanligt till att vara ödmjuk, fasen vad gott det blev.

Vi skall absolut inte glömma bort vad vi har i glaset, det finns de som tror att jag laddat upp en god Riesling eller en örtig Grunder, men så fel alla kan ha. Det är ett glas bubblande som jag valt för kvällens första presentation. 2012 Graham Beck Brut Blanc de Blancs, är det jag har i mitt subtila glas.
”Graham Beck Wines grundades 1983 i området Robertson av entreprenören Graham Beck. Efter stora framgångar i gruvindustrin kunde han förverkliga sin dröm att bygga ett toppvineri i ett område där han såg stor potential och i princip ingen annan odlade druvor. Här kunde Graham också bedriva sin passion med hästuppfödning, vilken är en stor del av Graham Beck Enterprises. 

Graham Beck är mest känt för sina mousserande viner av typen Méthode Cap Classique (MCC), som innebär en andra jäsning i flaskan. Deras ansvarige vinmakare för dessa viner är ingen mindre än Pieter “Bubbles” Ferreira, som är landets mest kända vinmakare för mousserande viner.”

Ett vin med elegans, låt oss skippa de fina bubbeldrickande snobbar med enbart nos för Champagne. Visst är det så, att en mogen flaska av härkomst Champagne, är bland det godaste som finns. Men tycker även att man skall se sig lite utanför och upptäcka nya smaker och händelser. För här är en, stil och ett område som skall upplevas.
Detta bubbel har det jag söker, och likaså rätten söker efter samma ting, så händelsen och stunden för oss alla är bara så bra. Men fina toner av sommarens första mogna äpplen, en panna med rostade nötter, det nybakta brödet gjort på råg och glada tillrop av balans och struktur, så är vinet perfekt till rätten. Syran från vinet tillsätter en friskhet till smakerna i skålen och ägget få se till att med egen krämighet förföra vinets lekfulla stil till att bli mogen och smakrik. Tack vare en viss sötma i vinet, så blir sältan och fläskets textur mer lättsam och smakerna gifter sig fint.

En början som man sent kommer att glömma. Det är tid för nästa rätt och jag vänder på stenkakan och finner att gruppen Kent får bli mitt sällskap till huvudrätten. Tror nog att Jocke Berg känner att han missar en middag som han gärna skulle varit med på. Men hans toner och geniala texter är tillräckligt nog för att jag skall njuta av fullo. Medans jag på ett barnsligt sätt hänfört mig på sparrisen, så har solen precis tagit farväl av denna dag och det skimrande orangea ljuset tar sina sista tag för att lysa upp kvällen och lämnar där över till byns alla ljuskällor. 
Våren himmelspel är bland det finaste som finns här uppe i Jämtlands fjäll.

Pannan är het och fläsket är stekt till bästa krispighet, det skivande äpplet som stekts i det överblivna fett av fläsket är nu stekt och har en fin knaprighet. Lök har brässerats i en skvätt av vinet. Och potatis som kokt och sen fått ett snabbt bad i brynt smör. Rårörda lingon med en kärleksbefruktad löksås kommer att göra denna rätt med vinet till en av de bästa upplevelser jag känt på mycket länge.

”Husman på toppnivå det är få trestjärnig kock som slänger ihop på en kvart, utan det tar sin tid och de behövs även lite ur kunskap av mormor, för att på ett gediget sätt kunna säga man behärskar denna typ av matlagning.”
2016 Noble Vines 667 Pinot Noir, ett vin som kommer att färga aprilnatten till underverk. Pinot Noir av god klass, gillar speciellt de fina inslagen av mogna gubbar, solbrända lingon och brända körsbär. En fin kryddighet som låter sig förföras i vinets fat och jag tror mig nästan känna mig som en dansant Lisa Ekdahl efter första sippen. Jag bara inte tror eller känner att vinet kommer harmonisera med rätten utan att det kommer bli häpnadsväckande gott tillsammans.

”Inledande kallmaceration under ett par dagar. Jäsningen sker vid låg temperatur med överpumpning av musten över skalhatten. Druvorna pressas varsamt och druvmusten överförs till ståltankar eller ekfat beroende på druvornas syrenivå.”

Och så rätt jag hade även denna gång, vinet unga frukt med en viss del av mogen frukt tog sig an att på ett begåvat sätt bli kär i fläskets sälta och lökens krämighet. Äpplet var inte slö på att presentera sig för vinet och frukt och syra möttes fint tillsammans. Fatens toner blir förförda av rättens fetma och det går inte annat är toppa friskheten, när lingonen gör sig hörda.

”Kalifornien är näst störst i världen på att odla Pinot Noir, efter Bourgogne. På San Bernabe Vineyard i Monterey som är själva hörnstenen för familjen Indelicato producerar man flera olika druvor, bla underbar Pinot Noir. Familjen har sedan förvärvet 1988 lagt stort fokus på att vitalisera egendomen för att få ut det bästa som den har att erbjuda. Det är en av de mest ansedda gårdarna i området och innehar ett certifikat i sustainable farming sk hållbart jordbruk. 
Vingården har det ultimata läget i Monterey och erbjuder varma soliga dagar, svala nätter, bra dränering med jordmån som består främst av sand. Landskapet är varierande med vackra dalar med bördiga och gröna sluttningar. Numret på de olika produkterna har en särskild betydelse. Den första siffran avser vilken klon som vinet kommer ifrån och de två andra siffrorna avser vilket vinblock som gäller.”

Jag, Jocke Berg, Lisa Ekdahl och Bo Kaspers, vi har haft en gemytlig afton och den kunde inte bli bättre, en kväll som alla smaker fått ta plats. Jag har haft tid att bara reflektera vad jag tycker och jag har inte behövt lyssna på alla proffs som jag brukar dela middagarna med, de jag förövrigt saknar som bara den. Men de är inte många dagar kvar tills vi är samlade igen. Jag kan inte annat än tacka mig själv för gemytligt sällskap, för perfekt matlagning och med tillval av goda viner till allt detta så är det en kväll som avlutas framför brasan och en pläd. Tack för i kväll och vi ses i vimlet, där ute.

Kommentarer

Populära inlägg