Vi bubblar vidare...
Vi fortsätter med att ge er tips
på vad som kan hällas i glasen på nyårsafton. Såklart så kommer dessa godsaker
även passa till andra tillfällen. Men denna gång så har vi givit er rådet till
nyårsfesten. Många säger som så, att det är bra att ha ”riktigt” champagne till
middagen för att till tolvslaget, skåla i något ”enklare. Eller så gör man tvärtom,
det finns liksom inga rätt och fel.
I vårt egna tycke så håller vi
jämn klass genom hela dagen, natten och går på destillerade efter tolvslaget.
För då känns det som att dagen har gått till att njuta av goda viner och varför
inte börja det nya året med en liten stärkande sipp av raffinerade och valfri
spritdryck, eller för er som önskar så är det riktigt gott med en kall must
eller annat alkoholfritt alternativ.
Testmiddagen inför den stora
kvällen, känner vi oss rätt, så kommer testmiddagen bli av många gånger, så
menyn verkligen sitter. Denna kväll har vi gjort det relativt enkelt för oss. Vi
har tagit de bästa råvarorna, och med dessa skall vi se till att det fest.
Vi sniffar och sippar på kvällen
första bubbel, men bara i små klunkar, det skall räcka till första rätten
också. Vi har under dagen kokt hummer och den har nu svalnat och skall beredas i
åtskilliga mängder smör och citron. Så fort smöret fått bli brynt i pannan så
släpper vi ned hummerköttet och där får de nu ösas om kort stund. Vi vill bara
ha en varm yta och ett ljummet inre. Citronen får stekas med och avge en sötare
syrlighet till hummern.
” Tomas Andersson Wij - När solen färgar juninatten”
I samma smör kommer hjärtsalladen
få gotta sig, ett yttre med ljummen touch, en kall krispig kärna. Till de två så
kommer hackade svarta oliver, svart rättika och en ljuvlig majjo smaksatt med
hummersmör och resterande brynt smör från stekpannan. Rätten är klar och vi
sätter oss till bords, glasen fylls upp och de kritvita stearinljusen tänds
upp. Det kan inte annat kännas som en speciell kväll.
I glaset har vi den kritikerrosade
champagnen Nicolas Feuillatte Millésimé Blanc de Blancs med årgång 2008,
det är inte länge sen den stod 2006 på flaskan och det var för oss en riktigt
bra champagne. Men vill även höja denna årgång. Det är så fantastisk roligt att
höra och lyssna till de stora och kända sommeliererna i detta avlånga land, speciellt
till vinjournalister med stort Ego. Många har givit denna årgång en oklar och
lite för hård smekning över kinden dess. Varför, det vet vi alls egentligen. Tyckare är alltid bra...
”Freddie Wadling - Broken promise land”
Så vi tar oss till bubblet och vi
kan inte annat såga som så. Att vi har ett riktigt gott bubbel i glasen våra. Vinet
har en vacker och strålande lyster, det är pigga och friska bubblor
och på ett känsligt vis ger nosen ett välkomnade. Blomster av de sommarängsfyllda slätterna. Lätt snubblandes ned i det nyslagna gräset med tillhörande äppelkorg.
Vi alla känner känslan av dofterna av nyskalat grönt äpple och en viss
krämighet i vinets textur. Mineralerna får syran att kännas behaglig och gör champagnen
väl balanserad.
”Druvorna
till denna Blanc de Blancs är selekterade från de Cru byar som visar
Chardonnaydruvan från dess bästa sida. En champagne som kombinerar både finess,
subtil elegans och som lagrats i minst 6 år”
Hummern kommer att älska och gör
de, i varje tugga tillsamman med bubblet. Vinet lyfter fram skaldjurets sötma
och tillbaka så får vinet ett behagligt lugn. Den råa rättikan får bubblorna
att skena, men på ett mycket bra vis. Den tydliga sötman, fetman och havskänslan
från majjon, är otroligt bra till champagnen. Får den typiska kalk, kalla stenkänsla
som gör champagne till den lyxigaste dryck vi fått njuta av.
”Nicolas Feuillatte var en av många som direkt efter andra världskriget
sökte lyckan i USA. Med två tomma händer lyckades Nicolas bygga upp ett
imperium baserat på kaffe och kakao. Tjugo år senare gick hans far hastigt bort
och Nicolas blev plötsligt ägare till en vingård i Bouleuse i västra Champagne.
Bubbel-van som han var från New Yorks jet-set började han producera champagne
som verkligen gillades av hans vänner så som Jackie Onassis, Shirley McLaine
och Lauren Bacall. Rätt gäng att visa sitt bubbel med och idag tillhör man de stora
märkena.”
Klockan tickar och tiden rinner
iväg, det är dags att tänka på att klä på sig den varma rocken, ta den ihop
plockade korgen med de kristallklara glasen, för att bege sig ut och möta det
nya året. Kanske inte riktigt än, vi försöker bara ikväll sätta oss in i hur
det är som si så där 15 dagar och ett antal timmar. Så är vårt första
förslag till tolvslags bubbel är inget mindre än 2010 Rotari Blanc de Blancs Extra
Brut. Det som får oss att häpna
är den påtagliga piggheten och friskheten. Det hängivna
tonerna av salta mandlar, nybakt bröd och rivet citronskal, får oss alla att höja
glaset extra högt. Tack vare tiden vinet har på fat, så får vi den här rundade
och balanserade ”frukten” som vi alla gillar. Första sippen kan kännas riktigt
torr, krispig och stram, men det är så vinet är och skall vara.
”Druvorna skördas för hand från de vackra terrasserade vingårdarna i
Alto Adige. Enbart de bästa chardonnaydruvorna används till Rotari Blanc de
Blancs. Den första jäsningen äger rum i rostfria tankar. Den andra jäsningen
sker på flaska (sk Metodo Classico). Efter avslutad jäsning mognar vinet hela
36 månader på sin jästfällning innan vinet degorgeras (jästfällningen skjuts ut
och flaskan försluts med champagnekork).”
Till denna flaska så har vi även fått
in en ost karta med tre olika ostar. Visst går säkert bra med grillchips och
annat konstgjort framställda produkterna, men känns inte bra till en flaska som
denna. Därför så presenterar vi Comté Millésime, Reblochon AOP Res Androuet och
Roquefort xtra Reserve. Ostar med stora och egna personligheter. Kanske heller
inte att de passar enligt bokens alla regler om vilket vin till vilken ost. Men
så här i öppensinnade vänners lag, så finns det inga hinder till att säga nej
till ett gott glas bubbel och några fina ostar.
Sötman som många vill ha till ost,
får vi ta en annan gång.
”Björn Afzelius - Tusen Bitar”
Alla ostar har en trivsam sälta och
uppvisande syra, perfekt till vinets mineral och friska frukt, Comte med sin
påtagliga sälta och hårda textur, låter man den ”smälta” i gommen så kommer en
läcker nötighet fram och det gör vinet så därtill. Tar vi sen Reblochon, med
sitt mäktiga djup som blandas upp med en läcker krämighet och trollbinder
bubblets friska frukt och nötigheten kommer så fint fram. Roquefort, galningar tänker ni. Nej då! Osten har en fin syra och krämigheten tar hand om det som
kan tänkas ”köra” över bubblorna. Alla de tre ostarna tar väl vara på vinets
alla smaker och de på något fint sätt, passar alla de tillsammans mycket gott
tillsammans.
”Vinfirman Mezzacorona är
Trentinos ledande vinhus. Det är ett kooperativ med fler är 1500 medlemmar.
Firman grundades redan 1904. Sedan dess har en enorm expansion ägt rum. Idag
står man för över 50% av Trentinos totala produktion. Vinhuset producerar såväl
röda som vita druvtypiska viner på lokala och internationella druvsorter.
Firmans samtliga viner är alla välgjorda och mycket druvtypiska med en väl
avvägd fatton. Efter en tids ombyggnad står nu den hypermoderna och visuellt
vackra vinanläggningen färdig. ROTARI föddes i hjärtat av Dolomiterna. I det
svala bergsklimatet som råder får Chardonnaydruvan en perfekt resa till mognad
och lägger grunden till ett av Italiens bästa mousserande viner. Rotari
produceras av vinfirman Mezzacorona med anor från 1904 och de utgör ryggraden
för kvalitetsbubbel i området. För att höja statusen på
vinerna har man i
Trentino skapat en kvalitetsstämpel i form av Trentodoc. Under denna benämning
produceras alla viner strikt
enligt champagnemetoden och av högsta kvalité. Samtliga viner under Rotaris
flagg görs som Trentodoc. Rotari har med åren blivit synonymt med kvalité och
varje år släpps även små utgåvor av äldre årgångar. De visar med all önskvärd
tydlighet vilken utmärkt lagringsspotential som finns i vinerna."
Ja ni ärade läsare, se inte det
omöjliga i matlagning, och vad som passar perfekt till varje detalj. Vi brukar
använda de bästa råvarorna som är ett måste till bra gastronomi, sen kryddar vi
med personlighet, ärlighet, kärlek och en smula av ödmjukhet. Det finns säkert
kurser med stora kända ”kockar” och stora sommelierer med enorma egon och
självlusta, med att enbart lyfta fram vad som är bäst för den och alla andra…
Kommentarer
Skicka en kommentar