I Jämtland händer det!!
Vilken kväll, vilka vänner och vilken grej. Det har blivit några dagar
i uppe Jämtland och det behövdes efter en rivstart efter semestern. Allt
går lite lugnare till där uppe och skogen, fjällen är lite stillsammare än en
ljummen kväll i Stockholms krogpuls.
Man hinner med att fundera, eller mer sagt man
kanske skiter i att fundera och bara är där. Närvaro och inlevelse på samma vis.
Inte med samma gäng som brukligt utan ett nytt sällskap men med minst lika
mycket kunskap som en helt vanlig träff hemma i Landfjärden. Som vanligt så är
det två drycker och två så enkla rätter som tillsammans med oss skall njuta av
kvällens trivsamma sällskap.
Vi kanske börjar i fel enda, men
vem bryr sig, vem säger till oss om vad som är rätt eller fel. Vi har kommit
till den delen i livet att vi gör precis som vi känner och vill. Så klart skall
det inte skada någon på vägen bara. Jag slänger upp en rejäl bit med glad anklever,
en burdus skål med rostat bröd och såklart en mindre form av riktigt bra salt.
Nu är det fler än just du, som
undrar varför inte den söta marmeladen är med i kvällens första presentation.
Men du serru, är det som så att vinet får stå för den söta smaken till ankans
feta textur. Alla runt bordet brer sig en macka av rang, det krispiga
surdegsbrödet frasar sig gott i gommen och lugnas ned av ankans fett. Sältan är
förträfflig och detta ger oss ett gott skratt och en stor förväntan av drycken
som skall passa så bra till.
I glaset har vi N/v Lakka Hjortronvin
från Lignell & Piispanen. Orten som heter Kuopia och ligger i Norra
Finland. Företaget som är proffs på att tillverka söta viner och likörer på
nordiska bär. Historien sträcker sig tillbaka va 160 år och det tycker väl allt
jag är en god tid på sig att lära om nordiska bär och dess breda användningsområden.
Drycken är klar och har en vacker
fin färg. Doftar otroligt mycket av såklart hjortron, inga spår av felaktiga
tillsatser eller smakförvrängning. Smaken är frisk och får direkt ett djup till
sin frukt. Sött men absolut inte för sött, lagom sött är ordet. Vinet sätter
fart på ankans fett och få ankan att bli pigg, snacka om
att sätta grädden på moset. Tror att många ser detta vin som ett självklart val
till efter middagen och beskådar gärna drycken efter en god varmrätt och varför
inte njuta av det till stekt ost och färskost som är smaksatt mynta… Det finns
mängder med valmöjligheter till denna rara och så ”svenska” nationaldryck.
Vi tar oss mot varmrätten och vi
konstlar inte till det här heller, utan tar till det godast som finns om inte bland
mest underskattade. Korv med bröd, kanske med en viss tillfixning. Vi ställer
oss och stoppar korven, för att sen salta den i ett dygn, vi hänger den sen i
två dagar för att sen lätt stekas och så för visso rökas i halm, därefter så
tillkommer egenhändigt mixad tomat, en smärre smakrik majjo smaksatt med stekta och sen
mixade skogschampinjoner, och en mindre boll av svart tryffel rivs ned i den
redan feta emulsionen. Korvbrödet som är smörat till tusen, hjälper till att
den redan feta korvens innehåll rinner vackert ned för våra händer. Man lär sig
aldrig, det där med att trycka på med lagom saker uppe på korvens topp.
I glaset till denna anrika
anrättning så skruvar vi upp en 2016 Briccotondo Barbera från Fontanafredda.
Vinet har faktiskt mer kropp än vi alla tror och att den är ”mer smakande” än
2015 är för oss alla inspirerande. Kryddigt och lättsam pepprig. Med bruklig
bärighet och fin bra syra så kommer vinet att bli väl befinnande med rättens
feta och kompakta smaker.
”Druvorna odlas på vingårdar i Monferrato (La Zucca Estate) och Langhe
där jordmånen domineras av kalkhaltig, stenblandad jord. Jäsningen sker på
temperaturkontrollerade (23-25C) ståltankar med kontinuerlig överpumpning för
optimerad extraktion av färg och tannin. Vinet dras över till cementtankar där
det genomgår malolaktisk jäsning kring december. En del av vinet lagras på
franska barriquer från Allier och resten på stora slavonska fat, båda fallen i
fem månader.”
Korvens rökta inslag och med vis
kryddning som med säker hand smaksattes redan vid stöpningen av korven.
Tryffeln exceptionella smakfyrverkeri, som får en läcker textur av svampens
inverkan och den helkrossade tomatsåsen fixade till vinet syra på ett genialt
vis. Att våga är att vinna, och när dessa två underskattade inrättningar (vinet
och korven) så blev det inte mer än en jädrans god fest.
Vi bugar och bockar från den Jämtländska
fjällen, vi kastar in ett vedträd till i brasan och slappar oss tillbaka i fåtöljerna,
inhyser en mäktig mat koma och inser att flaskorna är tomma, ropar på hjälp
för att fylla på våra nu ned skitade Nebbiologlas med nya godsaker från
källarens innersta vrå. Tack för denna tid, nu ser vi till att det händer nya
ting i livet.
Kommentarer
Skicka en kommentar