Pinot Noir & Barbera

Som den tråkiga människa jag är så börjar jag alltid med att avlägga rapport om väder och vind, tror att denna procedur hänger i generation efter generation. Finns det inget annat att prata om, så är väder en ganska vanlig sak att ta upp i tid och otid. Väder eller politik vill alla prata om och politiken idag för mig, är som att svära i kyrkan, termomixa en flaska DRC eller hälla brynt smör över kroppkakor. 

Brasorna sprakar här hemma och att alla gäster har fått tofflor som värmer. Vad som för övrigt bärs skall vi inte gå in på, eftersom vi är i Storbyn denna gång så är det med välpressade chinos av märke svindyrt, ser det ut som i alla fall.

Välkomna till bord, säger vi och alla tar plats in till det feta ekbordet, är extra nöjd med dukningen denna gång så varför inte även ta med denna kultiverade och klassiska dukning på bild. Lovar att det alltid för övrigt är vit duk och silver besick, men tvätten är inte skött enligt schema så vi får klara oss med 55 kg rysk ek som underlägg, och det skall nog gå bra.

Första vinet ut i kväll är en kyld Pinot Noir från däröver. Kommer inte gå in på hur stor min kärlek är till vinerna från andra sidan vattnet, men ni som känner mig nig vet och ni som inte gör det kommer att förstå. Ett vinhus som jag följt i flertalet år och kommer garanterar följa vinet vidare. 2014 Firesteed Pinot Noir. Detta vin skall få ta första skålen för kvällen och det väntas inte i onödan med att hålla tal osv, så första klunken är avvägd och i detta nu skall vi alla överösta oss på vem som kan känna flest och mest konstiga dofter och smaker i vinet. Är det inte så vi sommelierer jobbar? Konstla till alla och låta som en präktig politiker som egentligen inte säger ett vettigt ord. Vi alla beslutar oss att ta ned oss lite på jorden och bli folkliga. Sätter på Lasse Berghagens best vol 26 och bara njuter av dropparna.

Det vi kan lägga till minnet är, att vinet har en välsvarvad Pinot kropp, precis som Oregon frukt skall ha med sina toner av solmogna jordgubbar, ett stänk av Cassis, en del hallon och livlig fruktsyra. Kan vi sen få ta del av vinets fina fat så är vi mer än nöjda, ett vin som växer i sitt glas.

”Druvorna till vinet jäser med utvalda jäststammar från Bourgogne i temperaturkontrollerade ståltankar. I slutfasen av jäsningen pressas druvorna och malolaktisk jäsning tar vid. Därefter drar vinet om till franska 225 liters ekfat av blandad ålder där vinet får ligga i ca 9 månader innan buteljering.”

Säsongen för Skrei är här och vi kan inte annat än njuta av bästa torsken, fet, smakrik och alldeles underbar. Jag har rimmat fisken i tre timmar, lättsaltat vatten så fisken har börjar dra till sig en grutta av sältan. Har tillrett en Sabayonne med hummer och avkok på krondill, för att sen torkat vitmossa och friterad tapioka och räkor.

Vad vinet önskar sig är en rätt med krämig textur gärna med en viss sälta och sötma, precis det sabayonnen gör, tack vare sin hummersmak. Vinet vill åt en lättsammare fisk gärna med fetma, eftersom fisken i detta läger gör att vinets lilla ton av syra och mineralitet kommer behövd för at liva upp både rätt och gäst. Krispet av tapioka och räka gör att vinet håller sin mycket fina fruktighet, efter som fetman och sältan kommer bra till pass för att upperätta vinet unga stil. En gedigen bra början på kvällen och det kommer inte bli sämre om man säger så och första rätten höll ju tre stjärnigt så varför vara ödmjuk?

”Firesteed Cellars är beläget mitt i Willamette Valley startades för drygt 20 år sedan av Howard Rossbach som i ett tidigare liv var exportansvarig för bland annat Ramlösa i USA. Filosofin har varit och är fortfarande att producera viner av exceptionellt hög kvalitet till bästa möjliga pris. Man är certifierade enligt Oregon LIVE (Low Input Viticulture and Enology) vilket är det första seriösa hållbarhetsprogrammet i USA som i sin tur har blivit certifierat IOBC (International Office of 

Biological Control). Drygt 20 år är lång tid för ett vineri i Oregon vars vinhistoria är väldigt ung. Då fanns det bara en handfull vinerier i Oregon, idag har antalet vinerier och odlare ökat nästan hundrafalt. Under den tiden som Firesteed funnits har man etablerat sig som en av de största producenterna i Oregon av Pinot Noir, Riesling och Pinot Gris.”

Nästa rätt är på ingång och nya glas är redo för nästkommande vin. Denna kväll, lika som så förra veckan så hamnade vi hos firman La Spinetta och deras viner gör inget olycklig och vinerna levererar från år till. Låt 2012 Ca’ di Pian göra vår kväll alldeles fantastisk. Barbera från Asti och denna druva gillar vi alla. Denna envisa lilla rackare som förr till stor del upplevdes syra rik och med låg tanninstil. Jag vill påstå att i dag är man med känslig och har ett annan syn på Barbera. Idag används mindre ekfat och man skördar gärna druvan lite tidigare än innan, resultatet av detta blir att vinet får en kaxigare och mer koncentrerad must och tack vare faten så får vinet en annan kropp som jag gillar mer än den traditionella stilen.  

”Alkoholjäsning sker i rostfria jäskar i 6–7 dagar. Malolaktisk jäsning och lagring sker i nya, medium rostade, franska ekfat i 12 månader. Innan buteljering dras vinet över till ståltank för naturlig dekantering i sex månader. Vinet lagras i flaska ytterligare 2 månader innan försäljning. Ingen filtrering eller klarning.”

Till vinet så serveras nu lamm, kött från min kusin som med sin fina kunskap föder upp lamm på Öland (Åstad gård). Vi har tagit till oss sågad lammsadel och lägg märke till lammets fettkappa. Tänk er vilken smak, lammen som fått beta fritt på Öländsk Terroir. Örtigheten i köttets smak går inte av för hackor. Till köttet kommer bakad spetskål, kräm på persiljerot och vitlök. Även för att skoja till det hela så har vi gjort en kall vinägrett med mynta, soya, gurka och blandat ned en riktigt bra rapsolja. Det blir väl inte mer klassiskt än så här.

”La Spinetta eller översatt ”den lilla kullen”, har gjort en nästan osannolik resa sedan det första vinet kom på flaska 1978. Många har kanske idag svårt att tro det, men det var faktiskt det i sammanhanget oansenliga Moscato d’Asti som la hela grunden till alla deras framgångar.

Familjen Rivetti såg en möjlighet i det försiktigt mousserande vinet som blivit styvmoderligt behandlat av hela regionen under lång tid. Ingen brydde sig då särskilt mycket om kvalitet. När man lanserade Bricco Quaglia, det första vingårdsbetecknade och högkvalitativa Moscato d’Asti-vinet så var succén ett faktum. Drömmen var dock redan från början att få producera nobla röda viner och 1985 kom så det första i form av en Barbera d’Asti vid namn Ca di Pian.

Innovation i kombination med tradition har alltid varit ett ledord hos Familjen Rivetti. När de 1989 lanserade ”Pin”, en blend av Barbera och Nebbiolo var det många traditionalister som undrade vad som pågick. Det visade sig dock vara ett genidrag då vinet snabbspolade familjen Rivetti in i historieböckerna under ett formidabelt regn av utmärkelser och priser. Därefter har utveckling gått snabbt. Mest kända har de blivit för sina tre vingårdsbetecknade Barbarescoviner; Gallina, Starderi och Valeriano. Sedan 2000 kultiverar man också 8 hektar Barolo i Crinzane Cavour där man från gamla stockar producerar sin Barolo Campé och från de lite yngre stockarna Barolo Garetti.

Ansiktet utåt är sedan länge den karismatiske och mycket sympatiske Giorgio Rivetti som inte bara framhäver sin egen familjs viner, utan är även en stark röst för hela regionen Piemonte. Det går inte att understryka nog hans betydelse för etableringen av regionens stjärnstatus runt om i världen.

Under 80-talet var han en stor del av den revolutionerande grupp av småskaliga producenter som kom att skaka om hela regionen och förändra det då lite småsömniga och inte så kända vinet Barolo till var det är idag. Tillsammans med producenter som Elio Altare, Roberto Voerzio och Chiara Boschis kom de att kallas ”Barolo Boys” och de ledde utvecklingen mot ett modernare sätt att göra vin. De stötte på hårt motstånd och under en lång tid pratade man om ”modern” kontra ”traditionell” Barolo.

Dessa begrepp har numera flutit samman och har inte lika stor bäring längre men hur man än vrider och vänder på det, så innebar de tankarna som ”Barolo Boys” introducerade en omskrivning av hela kartan. För mer om denna omtumlande tid, se dokumentären:  http://www.baroloboysthemovie.com/

Att utveckla arbetet i Piemonte har dock blivit svårare och svårare då det är i princip omöjligt att få tag på nya vingårdar. 2001 startade man istället upp i Toscana har sedan dess gått från klarhet till klarhet. Precis som i Piemonte ligger här fokus på högsta kvalitet och en stark vurm för lokala druvsorter och kloner. Det senaste kapitlet i historien om den alltid framåtblickande familjen Rivetti stavas Contratto. Högadliga bubblor av absolut högsta kvalité och hantverksmässiga bitters från Piemonte.” 

Lammköttet mer eller mindre skriker efter tanniner, fruktsyra och fat. Barberan levererar allt till rätten. Vinet i sig har en fin strävhet som vi mjukar upp med lammets smakrika fett. Vinet får på så sätt fram en lugnt och behaglig frukt. Persiljerotens sötma och lena smak från smör och fermenterad vitlök gör vinet ännu lugnare och snart har vi siden i glaset. Men den kalla vinägretten håller i vinets ursprung och myntans och soyans inverkan sätter fart på vinet fruktighet och gör inget åt att vinet präglas av sin ursprungliga stil. Det är inte alls dumt att uppleva varje tugga tillsammans med vinet, och känna hur vinet samför sig tillsammans med alla texturer på tallriken. Tänk er Lambada på tungan, och då inte när Peppe Eng försöker sig på några steppande steg, utan mer kanske ur sköna Tina Nordström? Vi alla älskar allas vår Tina. 

En kväll som går mot sitt slut och varför inte avsluta kvällen med att ge oss själva en klapp på axeln och säga att vi är ganska nöjda med folkligheten och dess bestyr vi levererar till ett folkhälsans land. Även som jag brukar tillföra hälsan så tänker jag även så denna gång berätta att det är alltid bra att köpa på sig några flaskor av varje, enbart för att någon kan vara kork, eller att grannen kommer på besök, men det som är jobbigast är när gastronomin är så bra och att vinet inte räcket till. Då har man med mitt motto löst ett I-landsproblem om man har en flaska extra. Drick för njutning och absolut inget annat!