Sällskapet som kan allt.

Snödroppar, solsken och den bräckande is som vill bege sig ut till havs. Fågelkvitter och talgoxarna som i dagarna flyttar in i holken för tredje året i rad. Uffes fantastiska text jag hade en älskling en gång, gör oss smått rörda när vi sätter oss till bords för att bevisligen återigen erkänna att vi kan precis allt om vin och gastronomi, och med sällskapets ego måste vi förgylla oss själva med mer självinsikt och klappa på varandras axlar och bara förtydliga att vi är mycket bättre än alla andra inom det vi styr med.
För övrigt är vi ganska vanliga. Gillar att umgås med alla, höra och lyssna till var folket har att lära oss om vinets värld och bara skapa en bättre tid för kvalitets dryck, främja detta folk hälsosamma land vi lever i, att föra en historia, en kultur och speciellt en kunskap vidare om att jäst dryck är till för at njutas inte för att häva och mörka våra liv. Så därför sjunger vi ut ordentligt med sången, snön faller med Uffe och slår oss nu ned vid det perfekt dukade bordet för att inte begränsa oss med tomhet i vinets lusta att förföra oss. 
Och kvällen till ära så har det kommit in en malt i det hela. Så nu kallas vi oss även öl mästare och kan säkert vara med och brygga öl i grannens garage. Där det förövrigt händer mycket spännande.
Malten hälls upp och det skapas en läcker korna på ytans topp. Kralligt och tät är den, skulle kunna tro att den tillhörde någon av oss runt bordet. Doften är stilren och en viss exotisk fruktighet anstryker näsans tipp. Clementin och omogen mango är det som är mest tydlig i doften och smaker är balanserad med hävande del tagen mot en trevlig beskan, alkoholen är byggstenen i malten och får en fin fjång på en riktigt bra lager. Brygden är gedigen i mitt sällskap men kommer att bli superb till kvällens första anrättning. Pensionerad ko från Fjällbete i Åre, fettet har fått sin ton av ostighet och kommer bli så perfekt till ölets beska.

”Bryggd på enbart tyska råvaror, pilsnermalt, och humlesorterna Perle och Hallertauer Tradition.”

Hackad tartar på grillad fjällko, tunt skivad champinjon, knaperstekt kapris, Panko och en kräm i botten som är gjord på ett avkok från korn och sen bildats en emulsion, detta enbart för att malten skall få känna sig hemma i rätten.
På tok för gott, utbrister vi alla i kör, köttets smaker skjuter upp ölets smaker till fjällens toppar och det är inte långt ifrån att vi alla börjar joddla av lycka. Fettet och dess onyttiga smaker blir som en dröm för ölens beska och friskhetens toner som ges från glaset är som skapt för rostade, grillade och salta tillhyggen, precis allt detta finns i rätten. Jordigheten i svampen blev betydligt större tillsammans med ölen och det var i sig en skönhet att smaka på. Ibland är livet hård och vi klappar varandra på axeln och säger du är bäst, nä du är bättre, är det någon annan som säger. Tillsammans är vi så bäst.

”Camden Town Brewery är det lilla pubbryggeriet som växte sig stort. Att det är gott med öl, det är sen gammalt! Det gäller inte minst för Jasper Cuppaidge, grundaren till Camden Town Brewery, barnbarn till Laurie McLaughlin som inte bara drev McLaughlin’s Brewery i Rockhampton, utan även ett 60-tal pubar i Australien mellan 1910–1960. Jasper som är född i Australien 1975 kom till England i mitten på 90-talet för att leva livet. Han levde några år på att samla glas på en pub i London. Han satte dock snart målet högre och tio år senare, 2006, köpte han en egen, något förfallen pub i stadsdelen Hampstead och öppnade den under namnet The Horseshoe. Cuppaidge kände dock att något saknades, han hade länge letat efter en bra lageröl från Storbritannien men inte känt sig helt nöjd. Detta ledde till att han tog saken i egna händer och året efter bryggde han sitt eget första öl, Mac, namngett för att hedra sin morfar och som födelsedagspresent åt sin mamma Patricia. 
Baserat på ett av McLaughlins gamla recept gjorde den första batchen total succé bland pubens gäster och Jasper började så smått brygga mer och mer nere i källaren
på The Horseshoe för att sälja vidare till sina pub-ägande kollegor och vänner. Utan att planera detta så mycket mer, gled åren på och 2009 såg han möjligheten att brygga på heltid då hans lageröl blivit riktigt populär. Upptäckten att namnet Mac redan var upptaget av ett annat bryggeri satte kreativiteten på spel, men inspirerad av stadsdelen där han bodde, skrev han in www.camdentownbrewery.com i en sökmotor och när han till sin glädje fann att domännamnet inte var taget så köpte han det direkt. Inte långt därefter hyrde Cuppaidge in sig i lokaler i de Viktorianska järnvägsvalven under Kentish Town West Station halvvägs mellan Hampstead och Camden. 

Under våren 2010 startades den officiella bryggningen på Camden Town Brewery och det var ett faktum att Londons ”bryggeriscen” fick ett välkommet tillskott. Sommaren 2017 kommer bryggeriet att flytta till nya lokaler som är helt anpassade efter Jaspers filosofi där målsättningen är att fortsätta göra elegant och välgjord öl.”

Vi kan knappt bärga oss inför nästa rätt, dofterna från Ankan och kålen som bakats över dagen i honung, soya och vin går inte av för hackor. Nya glas är redo och det går inte att undkomma att alla redan har doftats sig till vilket vin det är som skall få sköljas ned med ankans och dess sällskap.
Producenten La Spinetta har funnits med längre i mitt liv än någon annan gård. En producent som alltid står på tårna för att förnya sig, men samtidigt är det mest klassiska vi kan finna i Piemonte. Detta vin är det ”nya” tillskottet i familjen, även att det är över 10 år sen Familjen Rivetti köpte marken i Toscana känns det som att det var i går jag provade första vinet från familjens gård i Toscana.
Ett vin med stor kropp, angenäm men bastant. Kryddigheten och violens toner är det som utmärkes sig mest till en början, bakomliggande körsbär och tobak ligger som en ridå bakom och vill bara komma fram. Smaken är som sin doft med lägger till en ansenlig del av rostat kaffe, bättre mörk choklad och ännu mer av violens sötma. Vinet besitter snyggheter som riktigt bra tanninstil och fatens inverkan på det hela är att ek tonen syr ihop hela smakupplevelsen.

”Druvorna skördas i mitten på september. Temperaturkontrollerad alkoholjäsning i 7–8 dagar. Malolaktisk jäsning och lagring sker på ny, medelrostad fransk ek i 9 månader. Vinet vilar på ståltank i 2 månader med naturlig dekantering då ingen filtrering eller klarning görs. Vinet mognar ytterligare 2 månader på flaska innan försäljning.”

Ankan är nu skivad och kålen har fått en dusch av mer honung, rostade nötter från Piemonte, mer soya och kvarvarande kapris från förra rätten. Detta kommer tillsammans bli riktigt bra.
Vinet har trivsam tanninstil som gillas extra mycket av ankans fett och fruktigheten i vinet kommer till sin rätt när de träffar på kålens innehållande sötma och nötternas rostade toner. Soya och citron som är följdens till smaker som dessa, gör att allt förhöjs smakmässigt och lyckligheten mellan rätt och sommelier går inte av för hackor. Tycker allt att vinet skall få en timme i karaff för att få kamma till sig och vakna till liv. Ett vin är perfekt att dricka nu och inte hålla på.
Kvällen börjar gå mot sitt slut, flaskorna är tomma och vi är än en gång fyllda av glädjens gastronomi och några pannor god dryck, tack till Enjoy Wine som gör våra kvällar möjliga och att vi aldrig kommer inse att vi egentligen inte är något annat en glad bonde som leker livet som gastronom. Men vi håller tyst om detta ett tag till och njuter av kunskapens solsken.

”La Spinetta eller översatt ”den lilla kullen”, har gjort en nästan osannolik resa sedan det första vinet kom på flaska 1978. Många har kanske idag svårt att tro det, men det var faktiskt det i sammanhanget oansenliga Moscato d’Asti som la hela grunden till alla deras framgångar.

Familjen Rivetti såg en möjlighet i det försiktigt mousserande vinet som blivit styvmoderligt behandlat av hela regionen under lång tid. Ingen brydde sig då särskilt mycket om kvalitet. När man lanserade Bricco Quaglia, det första vingårdsbetecknade och högkvalitativa Moscato d’Asti-vinet så var succén ett faktum. Drömmen var dock redan från början att få producera nobla röda viner och 
1985 kom så det första i form av en Barbera d’Asti vid namn Ca di Pian.
Innovation i kombination med tradition har alltid varit ett ledord hos Familjen Rivetti. När de 1989 lanserade ”Pin”, en blend av Barbera och Nebbiolo var det många traditionalister som undrade vad som pågick. Det visade sig dock vara ett genidrag då vinet snabbspolade familjen Rivetti in i historieböckerna under ett formidabelt regn av utmärkelser och priser. Därefter har utveckling gått snabbt. Mest kända har de blivit för sina tre vingårdsbetecknade Barbarescoviner; Gallina, Starderi och Valeriano. Sedan 2000 kultiverar man också 8 hektar Barolo i Crinzane Cavour där man från gamla stockar producerar sin Barolo Campé och från de lite yngre stockarna Barolo Garetti.

Ansiktet utåt är sedan länge den karismatiske och mycket sympatiske Giorgio Rivetti som inte bara framhäver sin egen familjs viner, utan är även en stark röst för hela regionen Piemonte. Det går inte att understryka nog hans betydelse för etableringen av regionens stjärnstatus runt om i världen.
Under 80-talet var han en stor del av den revolutionerande grupp av småskaliga producenter som kom att skaka om hela regionen och förändra det då lite småsömniga och inte så kända vinet Barolo till var det är idag. Tillsammans med producenter som Elio Altare, Roberto Voerzio och Chiara Boschis kom de att kallas ”Barolo Boys” och de ledde utvecklingen mot ett modernare sätt att göra vin. De stötte på hårt motstånd och under en lång tid pratade man om ”modern” kontra ”traditionell” Barolo.
Dessa begrepp har numera flutit samman och har inte lika stor bäring längre men hur man än vrider och vänder på det, så innebar de tankarna som ”Barolo Boys” introducerade en omskrivning av hela kartan. För mer om denna omtumlande tid, se dokumentären:  http://www.baroloboysthemovie.com/

Att utveckla arbetet i Piemonte har dock blivit svårare och svårare då det är i princip omöjligt att få tag på nya vingårdar. 2001 startade man istället upp i Toscana har sedan dess gått från klarhet till klarhet. Precis som i Piemonte ligger här fokus på högsta kvalitet och en stark vurm för lokala druvsorter och kloner. Det senaste kapitlet i historien om den alltid framåtblickande familjen Rivetti stavas Contratto. Högadliga bubblor av absolut högsta kvalité och hantverksmässiga bitters från Piemonte.  

Det är en ren och skär lycka att få lov att representera en familj som Rivetti i Sverige. De personifierar allt som vi står för och allt vi strävar efter. Innovation, Passion och Ansvar är ledord vi delar med dem. Alltid med ett ben i framtiden, samtidigt starkt förankrade i traditionen och den jord som är grunden till allt som är gott.”  



Kommentarer

Populära inlägg