2012 Capitel de Roari Amarone.
Vi drar oss mot hösten, vi tar
oss an sensommarens frukter, grödor och bär, vi förädlar dem för att minnas. Korkar
upp en bättre flaska vin, tänder upp brasan och slår oss till ro, inser att vi
har det ganska bra.
Amarone, nu tycker många att jag
är något av en trött sommelier som inte skriver om något mer ”modernt” men jag
är fostrad i den naturligt goda och klassiska skolan. Gillar därmed alla typer
av viner men har mina perioder med olika stilar och typer på drycker, precis
som alla andra.
Inte länge sen jag skrev om
dennes ”lillebror” Ripasso, därav så tänker jag att vi spinner vidare på
höstens lite tyngre smaker och råvaror. Till detta vin med sin ringa ålder vill
jag ha fett, kolhydrater, ett uns av sötma, gärna med en stil dragandes åt
Italien. Därmed, så är jag den som ställer mig tvärt emot att man skall dricka
vin från samma område som råvarorna kommer.
”Luigi Righetti är en familjefirma från byn Valgatara di Marano i
hjärtat av distriktet Valpolicella Classico. Det var förresten just Luigi som
utvecklade den mousserande Recioton. I dag satsar sönerna Gianmaria och
Guiseppe allt på framtiden i en supermodern vinanläggning med rader av rostfria
tankar, vasselinpressar och barriquer och man har byggt ett stort
luftkonditionerat hus för torkning av druvor som ska bli Amarone och Recioto.
Pappa Luigi, född 1922, arbetar ännu i vingården eller i källaren. När vi
träffade denna familj 1992 så buteljerade man bara 15% av produktionen, resten
såldes till andra producenter i distriktet. Nu buteljerar man allt. Sverige är
Righettis absolut viktigaste exportmarknad och köper in 40% av
totalproduktionen. Gianmaria är idag vinmakare på företaget. Luigi Righetti är
idag en av Italiens två-tre största privata producenter av amaroneviner och
firman har ett grundmurat kvalitetsrykte som framförallt producerar
utomordentligt prisvärda viner.”
Med en ”klassiskt” druvblend
bestående av Corvina 75%, Corvinone 15%, Rondinella 5%, övriga 5%, så finner
jag en balanserad bas i vinet. Doften är stor, nyvaken och kaxig. Jag envinerar
vinet i karaffen för att få ett snabbare resultat med hur vinet kommer bli med
luftens inverkan och vakenhet. Mitt tydliga svar blir, att vinet är stålande
och ger er tipset att dekantera vinet i två timmar innan middagen serveras.
Smaken är intressant och har alla de skolboks typiska dragen så som ceder, choklad,
tobak, rostade fat, kaffeböna, björnbär och torkade kryddor. Kan inte annat än
glädjas åt alla fina och tydliga tertiära aromerna.
Vi tar oss an älgfilé med Gräddkoktkål, kantareller och lingon, precis alla smaker som vinet vill åt. Fettet från
grädden kommer att avrunda det ”stiffa” i vinet, köttet är magert men gör under
med att mjuka upp torrheten i vinet. Lingonen ser till att vinet håller sin
kraft och ungdomlighet. En toppen rätt av vår egna Therese på Foodfolder. Lycka
till med lagandet och drick med kunskap och njutning.
Kommentarer
Skicka en kommentar