När Egot är som bäst! #Enjoywine

Sol, regn, sol, storm, sol, snö, sol och så lite hagel på det också. Aprilväder, inget annat. Ute, nä inne, kallt, varmt, filtar, röka, rosé, synas, Visst är det april! Är så fantastisk kul att beskåda vårens folklighet som nu skall ut och vädras efter många månaders dvala tillsammans med te koppen, pläden och ett antal mindre intelligenta serier som sänds från burken. Återigen det är vår och nu skall vi sitta ute, det är inte kallt, om vi tar bara en extra filt, drar på brännaren och så skall vi dricka rosé för det är vår. Tänker vi oss vädret och dess temperatur så borde vi snart köpa mer Rosse vid jul än vid midsommar. Bara att byta ut sillen mot grisen. Eller varför inte bara sill? 
Jag är en av dem som är glad över att det är vår, för det är nu som de fina skotten kommer, och det är inget annat än en varm och lång sommar att invänta, så denna vecka i Snickerboa, så provar vi oss fram mellan vårens och vinterns besparingar från skafferiet. Låt mig ge er resultatet av kvällen. Fyra sommelierer som anser sig kunniga, med viss förhoppning om att kunna bemästra vinernas krav på gastronomi, är vi ett sällskap med stor ödmjukhet? Vilken kväll det blev!
Eftersom det bara är på högtorgets marknad som det finns svensk sparris året om, så får en vanlig bonde som jag invänta tills jag har råd med den sparris som kommer om ca två veckor. Och då vill jag kalla den Svensk. Än så länge, till godo se mig med fantastisk god sparris från Tyskland och den är inte annan kanon bra.. Kvällen till ära så kokas sparrisen lätt i smör, citron och lite vittvin. Steker suggfläsk och sparar såklart fettet. Tar fram en burk med kaviar, ett gäng hasselnötter och salladsskott. Planterar sparrisen i botten på tallriken, strör över fläsk, rödbeta, kaviar och så river jag nötterna över. Klart och jag serverar rätten omgående.
Fint av mina vänner som hällt upp det väl kylda vinet i våra glas. Alltid lika trevligt att komma till ett dukat bord. Med ett ruggande glatt tillrop blir alla glada över att första rätten är på bordet och det påbörjas ett sagolikt sörplande och hejvilt skärande i sparrisen. Ett måste för oss dedikerade-gastronomi-nördar. Rätten har allt jag önskar. Fetma, sötman, syran och sälta och en viss del av Umami från soyan jag vispade ned med kaviaren.
Vinet har även det allt jag söker i en riktigt bra Riesling. Tydlig vit och grön frukt, bra mineralitet, god balans och ett långt och tydligt avslut. Bra komplexiteten och örtigt. Visst finnes en god kalkighet och stenighet med i både doft och smak. Druvorna är skördade i Erste Lage Zöbiger Heiligenstein. I glaset har vi 2014 Jurtschitsch, Riesling Langenlois, DAC Kamtal.

”Druvorna kommer huvudsakligen från unga stockar från Erste lage Zöbiger Heiligenstein. Efter skörd sorteras druvorna noga för att sedan pressas ytterst försiktigt. Endast den första pressningen används. Musten får jäsa i temperaturkontrollerade ståltankar där det får ligga kvar med sin jästfällning ytterligare 5-6 månader efter avslutad fermentering.”

Vinet fina syra bärs upp av sparrisen inlevelserika syror och ackompanjerar fint med suggans feta fläsk. Friskheten och Terroirkänslan i vinet gör sensuella an styckningar av rättens kaviar och på ett kärleks ynnests sätt gifter sig vinet med Umamins inverkan. Befruktningen ske omgående mellan vinets minerlaitet och hasselnötens textur och smak. En löjligt bra kombination där rödbetan gör avslutande predikan på vinets ”mogna” ton av vit persika.

”Weingut Jurtschitsch med sina månghundraåriga anor är ett av de äldsta vinerierna i Österrike. Källarna på egendomen där man lagrar vinerna innan buteljering är flera hundra år gamla. Idag drivs företaget av en ny generation med Alwin och Stephanie Jurtschitsch i spetsen. Alwin har vuxit upp på egendomen och efter skördar i Australien, Nya Zeeland och Frankrike var han tillbaka hos familjens vineri i Langenlois, Kamptal för ca 7 år sedan. Stephanie kommer från Rheinhessen, Tyskland och har även hon vuxit upp på föräldrarnas vingårdar. I det här fallet Gunderloch. Sedan Alvin och Stephanie tog över ansvaret har man succesivt höjt kvaliteten på varje produkt i sortimentet vilket medfört att man i dag producerar mindre vin än tidigare med av betydligt högre kvalitet. Samtliga ägor är ekologiskt certifierade och på den berömda vulkanen strax utanför Langenlois, Heiligenstein, jobbar man dessutom biodynamiskt. Filosofin är att låta läge och jordmån spegla karaktären av respektive vin. Elegans, balans och renhet är ledorden. Varje druva som plockas och pressas vid skörd måste vara helt fri från angrepp från botrytis och liknande. Nyligen har Alwin och Stephanie blivit utsedda till några av de mest intressanta vinmakarna i Österrike av det ledande vinmagasinet i landet, Gault Millau”.

Vi är inte sena på nästa rätt som ikväll är Grillad tonfisk med friterad lotusrot, svart kräm gjord på soya, bläckfiskbläck, sesam och chili. En sallad till detta skapt av Agretti, skuret äpple och olivolja. Det är både kul och extra gott när man får tag i riktigt bra tona, Som jag beskrev så grillas den endast, skivas upp för att få visa upp sitt fina röda kött. Lotus roten kommer få att bistå vinets kryddighet och även bli en den av den viktiga texturen i rätten. Krämen är en Umami bomb så den kommer att se till att vinet blir ett fyrverkeri för gommens alla smaklökar. Sallad med Agretti, läckert kall med svag sälta och krispigt, äpple med besittande syra som är beräknat till vinets goda unga frukt. Sesamfrön och soya tar vi till för att stå till tjänst för vinet att skapa lite ”Asia” style som Pinot från svala områden gillar.
I glaset framför oss så står nu 2013 Dr. Heger, Tyskland, Baden. 100 % Spätburgunder. Ett klart och fint vin som jag beskådar, doften ger mig fina minnen tillbaka till en av mina första resor till Tysklands vinområden, kylan var ihärdig och dimman låg tät, det var tidigt på morgonkvisten, jag skulle få följa med upp i en vingård och skörda årets Pinot Noir druvor. Känslan att ta tag i en klase kalla druvor som klarat av sommarens heta värme, vindarnas kalla svep.
Att sätta sig ned och dofta på den första klasen fick mig då att inse vilken kraft och liv en vinranka har. Den doft glömmer jag aldrig av sval röd frukt och omogen jordgubbe, Krossade hallon som fallit ned på fat med varma örter av timjan och salvia. Samtidigt jag känner elegansen i vinet så får jag en viss ”skitighets” känsla, som jag enbart tycker väldigt mycket om. Vinet smakar mycket och länge, en glimt av fin fatstuktur är balansen genom vinets kropp.

”Druvorna skördas för hand vid perfekt mognad. Musten jäser på barriquefat och på rostfria ståltankar i cirka 15 dagar. Därefter lagras vinet på 1 till 3 år gamla barriquefat i 12 månader före buteljering.”

Att få ge vinet en rätt som denna är ett fint beslut av mig, vinet som vill känna av kraft och sälta så får vinet det genom krämen, att på ett ”retfullt” sätt, tillsätta syra från äpplet gav vinet en liten kick och fin friska kom fram i vinet. Tonfiskens smakrika kött som adderades på med en grill ton gjorde vinet strålande. Agretti som även är innehavare av en bitterhet gjorde vinet subtilt och elegant!
Resultatet som gav mig denna upplevelse var inte enbart en fantastiks rätt med ett utmärkt vin, jag fick även lite tystnad runt bordet, i alla fall så länge det fanns vin och tonfisk kvar, kändes som att alla njöt av sedvanligt ärlighet och stolthet över att få njuta av perfekt gastronomi!
Slutpläderingen för kvällen blev som min käre vän Mr. J brukar säga, 4 sommelierer, minst 2 rätter, 16 glas (vi provade givetvis vinerna i två olika glas). Skall bli riktigt intressant att prova denna Pinot till vårens fläsklägg som brukar få finna sig i att ligga på grillen en dag med massa smakrika tillbehör. Pinot Noir är ju känd för att gilla hetta och styrka, det är inte alltid som Pinot Noir skall vara sensuell och ödmjuka. I de lugnaste vattnen, eller vad är det man brukar säga. Palla er ned till monopolet för en beställning, lycka till med grillandet, så ses vi i vimlet!

”Weingut Dr. Heger ligger i området Kaiserstuhl i distriktet Baden. Kaiserstuhl är en utslocknad vulkan som har satt sin prägel på hela områdets jordmån. Egendomen grundades 1935 av Dr. Max Heger, som var en mycket vinintresserad läkare. Flertalet av hans patienter var vinbönder och han lärde sig att de bästa vinerna kom från branta sluttningar i närheten av byn Ihringen. Han började systematiskt köpa upp vinlotter i vingårdarna Winklerberg och Schlossberg. Eftersom avkastningen var lägre och arbeten avsevärt tyngre i de branta vingårdarna så var det många som gärna sålde. Idag drivs Dr. Heger vidare av Max Hegers sonson Joachim.”


Kommentarer

Populära inlägg