Le Concours du Meilleur Sommelier du Monde 2016 #Sommelierforeningen

Igår avgjordes det. Äntligen, precis så kändes det när vinnaren presenterades. Ni kan inte förstå vilken tid, engagemang, kunskap, vilja, ekonomi  som behövs, för att kunna ta sig till ett VM i Sommelierer.  Det är kaxigt att säga det i efterhand… jag visste att Arvid skulle ta hem guldet, tiden var inne för ett generationsbyte på den största scen vi skådat. Arvid gjorde en final som är näst intill exemplarisk till vad en tävlande kan åstadkomma under sådan press. 

Hade personligen valt att stå på fronten med en hårt kall stål bit i min hand, men Arvid gjorde det med en kall flaska Moët i stället.

David Biraud är ett uppslagsverk, och det går inte att undankomma att mannen är en gedigen klassisk sommelier, som är så Fransk så det är rörande. David gjorde en bra final men var alldeles för stel, saknade känsla i vissa moment, man blir ”trött” på att följa en stil som denna under en timme.

Julie Dupouy är så vacker att se på, en strålande sommelier som kan att ta hem nästa VM, hon är stilren och besitter en kunskap som få bemästrar. Det är enkelt för mig att säga att hon måste röra sig mindre, inte vara på tangolektion med underkroppen, samtidigt som hon presenterar 1997 Harlan Estate till smakrikt kött från Mendoza.

Jag är inte annat än stenhård patriot i samtalet, skulle enbart finna ting som fick mig att få Arvid till vinnare. Och det blev så! Jag hoppas att vi kommer lyfta fram alla som ligger bakom Arvids vinst. Tro mig, detta event görs inte på en dag. Tre år har Arvid studerat och kämpat tillsammans huvudsakligen med vår egen stjärna Sören Polonius. En sommelier och mycket kompetent person som ligger bakom mycket av vinsten.

Det skall med detta bli extra kul, att få följa vårt egen Sommelier SM i maj. Det är i år som vi har nästa världsmästare på scenen? För att ge oss en klapp på axeln så tycker jag i flertalet moment så sköter vi SM bättre än vad som uppstod på en final i VM. Ni alla som ligger bakom detta gedigna arbete för att Arvid kunde få visa sin största förmåga och känsla inom vin så är ni alla så älskvärda.

Sist och inte minst, min dröm hade varit om Robban Andersson hade fått en plats i finalen, ta scenen med storm, känna sig som den sommelier han var på PM eller Fäviken. Att se och höra honom få presentera en meny från Småland och chockat juryn återigen med att 1990 DRC La Tâche är magiskt till våra kära kroppkakor med ett uns av svart tryffel. Den scenen vill jag se i nästa VM och då har vi återigen en Svensk på Tronen.

Återigen, det går inte att beskriva stoltheten över att få vara Svensk Sommelier med dessa ambassadörer som Ni! Tänk även som IOGT och övriga motståndare till alkohol, kunde unna sig lite tid för att följa en final som denna. Det kanske är tid att öppna upp ert sinne och få höra när vi pratar om kulturer, region, ekonomi, historia, samhällsvetenskap, gastronomisk kunnande. Det sista vi tänker oss, är berusningen som ges av alkohol, när alkoholens inverkan slår till, då är vi redan galet berusade på de tävlandes kunskap om vad njutning och upplever är.  

Undertecknad är så glad så tårarna rinner från min kind, jag vill fira med er alla. Och det gör vi tillsammans med Svenska mästaren den 15:e maj i Stockholm.