Så "fruktansvärt" gott!! #Enjoywine

Ingressen för denna veckas krönika skall utförligt påbörjas med ödmjukhet. Eller rättare sagt, det är med konkret kunskap vi kan framföra ett sätt att vara på, för på så sätt bevisa för oss själva att men ödmjukhet kommer man längst! Den tanken kommer alltid att vara mina ledord i precis allt jag gör och kommer att göra med mina verksamheter. Förra veckan satt jag på en balkong i Åre och lätt mina ord få blir till tangentslag och resultatet av de, får jag hoppas blev till en njutning för er läsare. Jag kan inte heller förstå mig på tanken, som vissa bär med sig om att det dyraste alltid är det bästa. Låt mig få säga så här, det är inte prislappen som bestämmer om hur ”dyr” du är, det är allt omkring dig och hur du ser på njutningen, tänk vad bra att finna sitt bästa vin för 140 kr, det måste kännas dumt att enbart lära om Premier Cru och Grand Cru. Lovar min vän, du var enbart en ”enkel” Village när du föddes, men var då som nu, lika älskad. Väx med kunskap och ödmjukhet så kommer de flesta gastronomiska upplevelse blir hur bra som helst.

”Lyssnar till Sia- Big Girls Cry”
 
Som jag skriver som oftast så är det alltid bäst att lyssna för att lära. Men det finns tillfällen där facit har etsat sig fast i min hjärna, och jag vet det kvittar hur många infallsvinklar eller sätt att ta en situation så har jag det bästa svaret. Det kan till och med vara jag som skrivit både frågan och svaret. Det är så jag kommer att bevaka min afton i Snickerboa denna kväll, med full rätt så har jag kunnandet att tillreda två perfekta rätter och ett kunskapsberikat vis servera två mycket bra viner där till. Men säger jag, men… visar jag inte ödmjukhet och respekt mot råvaran så sitter jag duktigt i skiten. Kvällens första rätt, som är en tagen rätt, som jag gjort till min rätt. Ja ni hörde rätt, det är inte jag som skapt rätten från en början. Rätten i sig är säkert skapt av 15 kockar under många år, men så en dag så fick jag denna rätt framför mig och alla parametrar stämde in just denna gång, jag fick en sådan underbar upplevelse. Så varför inte skapa sin egen design av rätten, sen trixa till den lite så det är min stil för kvällen. Har ni inte fattat det än? Att det är enbart Melker som inte följer trender, han skapar dem;). Så nu vet jag vart min plats är i köket, det är för att göra andras rätter fast på mitt vis.
Färska pilgrimsmusslor får temperera sig på bänken, medans jag steker majsen och vitlöken som sen skall kokas ihop med grädde och Marc från Bourgogne. Även en bit majs skärs av från sin rot och blandas med mjöl och Panko, en del tryffel rivs redan ned här, gör det bara för att jag kan! Majsen med mjölet kommer se ut som en härlig och klibbig deg i sin bunke, precis så skall det se ut. Skivar tunt upp några skogschampinjoner, och river sönder några små blad av basilika. Steker musslorna i max 20 sek på varje sida i smörad panna. För att i pannan bredvid hälla ned en större mängd olja för att majssmeten skall bli riktigt knaprig. Lägger upp den stekta majsen i botten för att sen lägga två musslor på och strö över med svamp, ett uns av tryffel och den färska basilikan. Rätten skall avnjutas i luckan för att få bästa inlevelse. Gärna på en pall nedanför luckan så jag får den riktiga kökskänslan. Detta är kvällens bästa rätt som nu njuts med ett ”enkelt” med så jädrnas gott vin till. I snickerboa är det mer ett krav att dricka ett glas vin eller två för att få med vinets själ i rätten, så håller mig till den gamla skolan om att köket får ta sig ett glas, det har försökt att smugglas in rökdon några gånger, men då hänvisas man till cigarrverndan i stället. Det är väl om min vän Borgmästaren skulle komma på besök, då får jag nog tänka om, att ställa fram humidoren i köket;)!
Vinet i glaset är från en producent som många av oss är uppväxta med, det är ingen mindre än Fontanafredda som gör oss sällskap denna afton och med 2011 Marin Langhe Bianco DOC. Riesling 50 %, Nascetta 50 %, är vinet skapt av och dessa finesser jag finner i glaset är gemytligt. Vinet är rent och har en fin färg, och doften tyder på klassiska Rieslingtoner som sommarängens vita blommor och såklart en del av Autobahns typiska dofter. Aromatisk och flirtigt. Smaken är balanserad och överväger mot en sötare stil, men blir aldrig för mycket, utan vinet håller sig balanserad i gommen. Mineralerna leker med tungan och citrusens toner är läskande. Låter mig få ta del av kärleken mellan musslan och vinet i gommen och låter mig inte annat än på ett försiktigt sätt smaka på alla ting i munnen. Känslan över att känna smakerna falla tillsammans och ingå äktenskap är fantastisk. Musslans och majsens sötma leker hej vilt med vinets ”söta” toner och mineralerna och havet känns ännu mer av musslan, Den krispiga texturen från majsen är sagolik till Nascettas friska frukt. Svampen och tryffeln står för Umami och gör vinet ”salt” på ett bra vis, antar att det är jordmån och Terroir som framhäver den tydliga smaken. Vilken start på kvällen! Och den har bara börjar. Jag är ödmjuk denna gång och ger rätten 2 stjärnig kvalitet och vinet har trollbundit mitt hjärta så det är full pott.   

”Anrika Fontanafredda är en av giganterna i Piemonte och för många synonymt med ursprunget. Och som i alla bra historier började det hela med kärlek. Italiens förste kung, Vittorio Emanuele ll, köpte egendomen till sin älskarinna Rosa som blev grevinnan av Mirafiore och sedan fick vingården La Rosa uppkallad efter sig. I Serralunga d’Alba vinifieras alla viner under Fontanafredda etiketter, närmare 7,5 miljoner flaskor per år. 3,5 miljoner av dessa är det söta mousserande Astivinet och 750 000 är Barolo. Mängden till trots är det idag experimentlusta, innovation och modernitet som driver Fontanafredda framåt. Mycket tack vare vinmakaren Danilo Drocco och de nya ägarna Oscar Farinetto och Luigi Bafiglio. Med Danilo i spetsen görs idag viner med fokus på frukt och drickvänlighet utan att tappa ursprungstypicitet. Med tanke på just ursprunget lanseras 2011 en ny vinserie, Mirafiore, med filosofin att ta Barolo och Langhevinerna tillbaka till sina rötter.”

 Gör nu hoppet från att tillreda finedining till att göra på mors sätt och det är mer som Power finedining, det finns ingen annan som mor att göra denna rätt. Och nej det är inte taget från stans ena två stjärniga krog, att det är mitt första matminne. Det är kanske mitt 10;e eller 25;e eller rent a 145:e, jag har turen att ha flera matminnen, jag förlitar mig inte på mitt första, och det första är något som jag bara kan uppleva. Tror att ett av mina första handlade om Teskedsgumman och om en karott med potatis, inte fan är det så sexigt att skiva på en meny, det är som sagt något som inte går att göra om idag. och låter därför det vara ett minne, som så var det bästa.
Grillat fläsk från underbara Nibble gård, att fläsket doftar svin är för mig underbart, tänk på det nästa 
gång ni köper fläsk, köp från Svenska gårdar och det skall butikens personal veta. Om inte, hoppa över köpet! Stod och tittade på en stressad kvinna härromdagen som köpte fläskhare för 39 kr kilot, det bara brister i mig, så fort en skyllt kommer upp i butiken så ser jag framför mig hur grisen har fått leva sitt korta obehagliga liv innan det vidrigaste djuret av oss alla, människan skall sätta tänderna i det till fredagens taco middag. Fy säger jag bara.
Kokar ett gäng med potatisar som kommer få beblanda sig med torkad svartkål. En gräddsås görs på fettet som blir över från grillningen, smaksätts med äpple och lök, samt så åker det ned en del kantareller, som en liten extra smak. Rårörda lingon är ett måste, just de här lingonen är plockade enbart för kvällens andra vin.
Allt hälls upp på ett stort fat och ställs fram på det enorma ekbordet, det sitter stora knivar i bordet och glasen är uppfylla av ett rött vin som jag enbart dekanterat 1 timme innan avfärd. Vill med vinet få en präglad och kärlekfylld käftsmäll när smakerna från tallriken och vinet möts. Jag gillar även när det blir lite buffel och bong i munnen. Landet på andra sidan Atlanten ligger mig varmt om hjärtat och speciellt dess viner från västkusten. Så ikväll är det inte mindre än 2010 Qupé Bien Nacido Syrah vi har i glaset. Det kommer bli svårt att inte svära efter detta vin, för det är så bra. Vacker att titta på och doften är stor ,det präglas toner av vitpeppar och skogens lingon, tänk er att gnida ett björnbär över tänderna och känna bärets syra men samtidigt lena söta frukt. Smaken är som sin doft, men här kommer tanninerna och fatens påverkan på vinet fram. Det är så bra. Ett måste till detta vin är att lyssna på Sigur Ros med Glósóli. Det är fasiken bättre än bästa puder åket. Vinet fick mig att tro att vi skulle få en uppförsbacke till en början med tanke på den unga röda frukt som vinet bär på, och i vissa stunder så påvisar vinet sin kraft, men gör det hela tiden med ödmjukhet. Då är tonerna från Sigur så viktig till detta vin. Alla vet att kvällens varmrätt kommer behöva stora smaker och det är precis det som vinet kommer med. Fläsket smaker tillsammans med gräddigheten av såsen, bitterheten och sötman från äpplet och löken, kantarellerna sätter sin prägel på det hela och det som nu fattas är enbart lingon som får bli kvällens dirigent. Vilken orkester som behagade att ställa upp mot detta fantastiska vin. Jag vill inte penetrera sönder denna upplevelse med fina ord utan skopar upp en portion till och överlämnar mig helt till vinets kropp och historia. För ibland så behöver det inte var jag som är taktpinnen, denna kväll är jag bara en beskådare över en konsert med de bästa smakerna och de finaste sällskapet.

”Tack vare en konsert med the Kinks 1979, lärde sig Bob Lindquist göra vin tillsammans med Jim Clenenden på Au Bon Climat. Bob’s chef gillande inte att Bob sprang på konsert och gav honom sparken. Jim som nyligen lärt känna Bob gav honom direkt ett nytt jobb på Zaca Mesa där Jim var assisterande vinmakare. Bob skulle ha hand om besöken på Zaca Mesa och visa turisterna runt på egendomen. På den tiden var det sällsynt med besök och Bob hängde mest med Jim i källaren där dom delade ett brinnande intresse för rockmusik och vinmakning. 1983 grundade Bob Qupé men det var inte förrän 1989 som han tillsammans med Jim Clenenden byggde en egen produktionsanläggning och källare i utkanterna av Bien Nacido Vineyards. Medan Au Bon Climat fokuserar på burgundiska druvsorter som Pinot Noir och Chardonnay fokuserar man på Qupé på Rhoneblends. Framförallt med Syrah, Grenache, Marsanne och Viognier. 2002 köpte Bob och hans fru en ranch på 30 hektar varav hälften planterades med vinrankor. Sedan 2005 är det som idag heter Sawyer-Lindquist Vineyard under strikt biodynamisk odling. Från hösten 2013 startar Enjoy sitt samarbete med Qupé och skånskättade Bob Linduist med att ta in en Bien Nacido Syrah och en vit blend på Chardonnay och Viognier från samma vingård.”

Låt er njuta av varje steg ni tar till monopolets ny putsade glasdörrar, glid in med ett leende och bara säg följande, dessa två viner är ett måste att få beställa. Glömde säga att andra rätten är med ödmjukhetens sätt att berätta om värdet över 3 stjärnig mat och dryck, jag är inte annat en människa. Njut och drick det godaste men inte alltid det dyraste. Skål på Er mina vänner.


Beställnings sortiment – 2010 Qupe Qupé Bien Nacido Syrah 249 PIX 

Tack till.
Nibble gårdgris
och mitt särgena ego, om att enbart skapa det godaste! 

Kommentarer

Populära inlägg