Hotel Dorsia #krogkoll

Hotellet som tog mig tillbaka till tidigt 1900 tal och mer bestämt Paris. Här skulle jag nu tillbringa en lång eftermiddag med Miss E och Miss W. Har hört massor om stället och kände att jag inte vill lägga någon vikt i om vad som sägs, jag vill uppleva och sen göra en egen bedömning. Efter en shoppingtur så drog nu klockan sig mot 14, så tiden var aktuell för lite gott i magen och något svalkande i stupen. Med ett glatt mottagande så fick vi vårt bord. Får inte glömma att  hovmästarinnan var så trevlig och söt som socker i sin vita klänning. 

 

Menyer och ett lättare intro från samma Madame, fick nu en känslan av att här kommer jag trivas. I ett hörn med sköna fåtöljer, nära kökets puls så är jag hel nöjd. Vår första kypare kommer in och hälsar oss välkomna med ett glatt leende. Vi får förklarat om hur vi skall välja mat och vin, såklart har jag hört att vinlistan är välmatad så jag dricker gärna från källaren. Vid denna tid på dygnet finns en mellanrätters meny som man gärna tar en av varje av. Vi bestämmer oss för en avsmak med fyra rätter så vi kan dela lite mellan oss. 

Till en början så kommer en skål med goda oliver in med tryffelchips. En smakrik början. Första vinet för eftermiddagen blir Fx Pichler Gruner Veltliner Smaragd, Urgestein Terrassen. Ett enastående vin med perfekta toner av grapefrukt med livliga mineraler. Vilken start. Salongen är ganska tom vid den här tiden på dygnet men det finns massor att titta på som elegant inredning. Vi får hela tiden uppvaktning av våra kypare som nu är två till antalet. Snacka om focus.

In kommer nu rätterna som doftar ljuvligt och vi får en presentation av ännu en kypare, snacka om teamkänsla, är vi på stjärnkrog? Spelar ingen roll, jag älskar att bli uppassad. Rätter som sotad tonfisk, Ponzu, gurka, sesam och räkchips.  Tempurafriterad färsk pilgrimsmussla med palsternacksmasala, mandelmjölk och sötsur jujube dip. Råbiff på innanlår från gröna gårdar, friterad kapris, äggkräm, pepparrot och ännu mer tryffelchips. Kalvcarpaccio med champinjoner, sudachimajonäs, koriander och vitlök. 

Alla rätter galet bra. Inte att förglömma så började jag så klart med några ostron för att liva upp munlädret för de kommande höga smakerna. Nästa vin har en högre restsötma men är full av ung fräsch frukt, låt mig presentera 2011 Fritz Haag Brauneberger Juffer, Riesling Spätlese. Vilken njutning. Rätterna kommer jag inte penetrera i smaker mer än på så sätt att det var mycket hög standard på maten och allt smakade fint. Räkchipsen med tonfisken, hade jag fått den serverad på någon stjärnkrog så hade jag haft mer förståelse. Sådan klass är med på Dorsia.

Vi råkade sitta lite för länge, som väntat när man har det trevligt. Salongen var som sagt tom när vi kom och när vi gick vid 1730 tiden så var det full, och det intressanta är att här satt de snygga hunkarna som säkert tog Dorsia som förvärmare, till familjen från landet som var så fint klädda för kvällens teater. Som jag skrev innan så är jag nöjd med en kypare som tittar på mig, är lyhörd och har ett glatt leende, på Dorsia uppfyller man alla mina krav med råge. Räknade till att vi fått betjäning av inte mindre än 4 damer den eftermiddagen och att två hovmästare var framme hos oss flertalet gånger under vistelsen och frågade om vi hade det bra. Dorsia går till minnet av en mycket skön eftermiddag, med galant bra mat, välfylld vinlista och fantastik personal. Hit kommer jag snart tillbaka, då kommer jag parkera mig i där hörnan en hel dag och kväll för här har man det bra. 

Tack till Er alla på Dorsia, ni arbetar på ett vackert palats men ni är pricken över i:et!