Tog Tysken pippin? #Enjoywine
Berättelsen är baserad på en sann historia!
I de ”kalla” landet Sverige, där sommaren tycks hålla sig en bit borta, gör vi inte annat än gnäller på vädret. Antigen är det för varmt eller så det
för kallt, kvitta vad det är för väder och vind så önskas det något mer eller
minde av de andra. Därför så gör man som jag, håller sig där värmen är och
infaller, om det är så vid grillen, vid spisen eller intill min kära, det är
alltid varmt och skönt någonstans. Så sluta gnäll, de kunde varit värre eller
hur! Om det inte passar med vår väderlek så är det ingen som tvingar någon att
frysa. Det är förövrigt varmt i Bourgogne och speciellt i norra delen
av Piemonte, så boka en resa. Själv skall jag leta reda på den där jädrans
hönan som är spårlöst borta. Vart har pippin tagit vägen?
”På med lurarna och sänk er ned i en skön fåtölj, sök upp Hans Zimmers The Definitive Collection,
låt er speglas av tonerna från Piraten från Karibien eller lek med tanken om
att få vara Di Caprio i Inception. För nu skall vi på fjäder jakt!”
Lugnet har lagt sig över viken
vår och det vankas nu käk, efter en dag i trädgården och växthuset så kurrar
det skönt i kistan och strupen är torr som en sandslätt i Sahara. Vinerna är
dekanterade sen lunch, ett av dem är faktiskt på kylning. Varför jag skriver så,
är för att i kväll dricker vi två röda viner och de ena vinet känns mer
personligt om vi sänker temperaturen inför kommande slurk. Zucchini, rödkål,
tomat, sommarlök är smakerna som skall få kalvköttet att smaka som bäst. Rätten
får heta ”Kalv på bete”. Kalv är inget jag är van att arbeta med, eftersom jag
känner att deras uppväxt inte följer mina egentliga normer för vad korrekt
djurhållning är. Men har lovat bonden att prova köttet och jag låter mig
övertalas denna gång. Ljus och vackert där, ligger min bit kalventrecote på den
stora skärbrädan, jag vill inte ”förstöra” köttets mjälla smaker med onödigt
tjafs, så lite salt och peppar innan jag steker köttet försiktigt i min
glänsande kopparpanna. Bredvid på spisen så står det en kastrull med rödkål och
puttrar, en del rött vin, en del socker och ett uns av salt låter sin nu kålen
förbereda sig för kvällens första presentation. Ett gäng med små egenodlade
tomater får gotta sig på låg temperatur i ugnen, för att locka fram sötman i
tomaten så har jag rivit en liten del palmsocker över. När köttet är klart och
intar sin plats i viloläge, så återhämtar jag den lilla skvätt sky som blev kvar
efter stekningen av kalven. Låter sommarlöken få mjukna till och få en
behagligare textur av skyn. Och för att trixa till det lite extra så låter jag
värmen från den bredvidvarande gaslågan vara på och på så sätt ”bränner” jag lökens
blast. Zucchinin är enbart skivad för att få en dusch av mild maltvinäger och
en dust av salt och peppar. Så då skall rätten vara klar att bäras ut till de
mäktiga 134 kg tunga ekbord om precis är införskaffat för de långa
middagarna till hösten bravader.
Tack så mycket familjen B!
Tack så mycket familjen B!
Kvällens första vin är hämtat
från Pfalz, Tyskland och den enastående producenten Weingut A. Christmann.
Årgång 2011 Spätburgunder Trocken. Häller
upp en stor del av vinet i mitt Riedel glas, tar mig en titt på vinet och ser
direkt en strålande kulör som är ren och klar. Doften är bra och tack vare
att jag håller vinet vid en temperatur om 12 grader, så är vinet med full menig
slutet i sin doft och smak, jag vill att vinet skall leva ut till fullo i min
gom och låta sig få värma till sig och släppa på alla de härliga tonerna av
vildhallon, fatrikedomen och dess aromatiska tycke. Ett läckert vin som består
mig länge i munnen och höjer sig ännu mer till kvällens redan smakrika första
rätt. Kalvköttet är så mjällt att vinet bär köttet över gomseglet och tar så
väl hand om den fina stukruten köttet innehar. Sötman från den pulvriserade
betan och tomaten flörtar upp vinet och vinet visar nu inga hämningar alls och
går banans totalt till efterkommande lök och krispig rödkål. Adderade inte
till någon större kryddighet i kålen eftersom jag vet att druvorna besitter en
stor del aromatiska
tillhyggen.
Precis som jag tänkt mig så visar vinet mig
vägen direkt till örtagårdens heliga smakmekka. Vinet har inte visat allt än,
och när syran från maltvinägern möter vinets friska, men så väl balanserade kropp
uppstår tycke mellan de två. Vinets fattoner blomstrar på bästa vis, vinet och
kalven dansar som på en sommaräng iförd Idas sommarklänning och man kan nästan
tro att de varit och smaskat de jästa körsbären. En sådan lyckad första rätt i
Sickerboa är få förunndande. Musten ligger i fat ca 12 månader och gör att vinet blir besatt av sin frukt och är
ytterst snyggt komplext och är balanserad på alla parametrar jag finner.
Druvorna kommer från vingården Eselshaus som ligger ett stenkast från byn
Mussbach. En liten notis bara att vinet säljs enbart om 6 fl. Perfekt!! 5 till
mig och en till att bjuda på;)! Förresten…
någon som sett hönan?
”Om vinet är ofiltrerat, är det då
Naturligt eller bara otroligt gott?”
”Weingut Christmann
ligger i byn Gimmeldingen i distriktet Pfalz norr om franska Alsace. Ägaren
Steffen Christmann har specialiserat sig främst på torra Riesling viner och
Spätburgunder (Pinot Noir). Christmann förfogar över 20 hektar förstklassiga
vingårdar som odlas biodynamisk. Vinerna chaptaliseras aldrig och får jäsa
långsamt vid låg temperatur med sin naturliga jäst och utmärks av sin
utpräglade druvkaraktär och nyansrikedom.”
Vi tar oss till akt nummer två,
och låter oss förföras av en perfekt grillad Entrecôte med ursprung Småland.
Vispar ihop ett vitlökssmör, som är gjort på brynt smör och fasanfullt och hänsynslöst
stora mängder vitlök, en mindre del persilja från egen odling. Grillar en haloumiost eller två (ohyfsat gott) samt confiterar färskpotatis med anklever fett,
strör över en bisarr del persilja och dill. Entrecôte som oftast eller alltid
skall vara fett sprängd och ha en fettstruktur genom köttet som kan efterlikna
Tokyos tunnelbanesystem, då förstår man hur mycket fett som skall befinna i sig
i styckningsdelen. Grillar köttet, som sedan får sedan vila sig på brädet innan biten
skall skivas upp i lagom stora skivor. Serverar allt på ett bräde, för att få
en mer brutalare och cool grillnings style. Tänk er lite som grabbarna i
Grillmästarna! De är ju as fräna, så jag funderar på att söka till nästa år.
Undrar om de hjälper sina fruar
med att skala potatis i november eller rensa räkorna till påsk buffen? Jag har
svaret! NOT!
Nästa vin är på ingång och Miss E är inte svår på att korrekt
hälla upp vinet i de ståtliga Syrah glasen, Vinets viskositet är tunn men med
ett bredd tycke av dofter, Valrhona chokladens doft är påtaglig och de inlagda
plommonen med en del anis är med i paletten. Efterföljande rus av körsbär,
kryddor och de solmogna vinbären lyfter upp vinet till en nivå som gör att jag
bara ler och njuter i fulla drag. Första klunken är som att befinna sig på ett
öppet hav med ordentlig bris, vinet sätter mig på prov, ser hur jag klarar
av vinet, lyckas jag navigera rätt mellan alla de utomordentliga tonerna av
frukt och fat? River av en bit från köttet, doppar biten i de tempererade
smöret och för köttet mot min mun för att direkt efter skölja gommen med vinet.
Jag inser med en gång, att vinet förstår att jag har god koll på att träffa
rätt mellan alla kubbar och skär, för smakerna faller alla på plats. Potatisen
och örterna, speciellt dillen lockar fram en söt och lite blöt fat ton som görs
sig underbart till köttets protein. Nötigheten från smöret blev en läckerhet
till vinet och vitlöken kändes inte för påtaglig. Blandar man Corvina 70 %,
Rondinella 25 %, Sangiovese 5 %, lägger sedan vinet i fat ca 15 månader så
förstår jag att resultatet blir så här bra, en del (ca: 30 %) av druvorna innan
pressning får låtas torkas och på så sätt få en mer karakteristisk sötma och
torrhet i sig. I och med detta gör sig vinet ännu mer långlivat. Återigen så
tror jag mig att jag provar vinet lite för ungt, men det innebär att jag får
lyfta rumpan ur solstolen och ta mig till monopolet och köpa fler! I glaset har
i 2011 Allegrini Palazzo della Torre, Venetien, I.G.T delle Venezie.
”Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet
Valpolicella i nordöstra Italien. Företaget grundades för 151 år sedan. Det
leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne
broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand
om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger
i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La
Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt
rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen. Druvorna därifrån
ger ett av Italiens bästa och mest kända viner. Allegrini producerar även en Amarone
av världsklass. För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna
druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna
menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen.
Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl
tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i
rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen. Franco
Allegrini leder också ett samarbetsprojekt, där Allegrini tillsammans med två
stora kooperativ samt en privat producent i Verona-området producerar en
vinserie med namnet Corte Giara, avsedd att erbjuda en bred publik det bästa av
Verona-områdets viner till konkurrenskraftiga priser.”
Så ta nu det kvickaste ni har
till fordon, åk i lugn takt till monopolet för att införskaffa er ett gäng av
dessa goda viner. Tänk på att Tysken säljs om 6 pavor. Men det är perfekt,
lovar att vinet kommer att stråla till sommarens grillade anrättningar och jag
vill nästa gång prova vinet till halstrad abborre med stora omfång av
egenodlade potatisar och bakat lant ägg med rostad kapris och brynt smör
smaksatt med chili. Och italienaren skall få en omgång på havet igen men då med
grillad hälleflundra och tryffel stuvad svartrot och rotselleri. Smaklig spis
så länge och drick bara det godaste! Fortfarande ingen höna? Tar mig en tupplur
och funderar vidare vart pippin tog vägen!
Tack till.
Mina kära grödor och tack till
vår Bonde i Småland
Ann för fantastisk porslin
Miss E, bäst på att slutföra varje
vinflaska.
Fredrik Grönvall för konsten
Kommentarer
Skicka en kommentar