Blöta fötter, bubblor & surplande läten! #Enojwine
Äntligen på landet, en sen semester denna gång, med
plaskande fötter i vattenkanten så undrar jag när solen skall titta fram och
berika mina dagar med stålande värme. Det är väl bara att invänta och se. Antar
att metspöna, svampkorgen och grillen (med parasoll) kommer att bli grunden
till dessa lugna dagar, på den lilla ön intill fastlandet. De små fina
segelbåtarna trotsar vädrets makter och för sig så vackert fram på de just för
stundens stilla vatten. Det är roande att bara sitta och blicka ut över de små
blå vågorna och inse att här är detta är ganska bra. Det bästa av all njutande
i sinnena, är att man såklart blir hungrig som en skrikande mås. Som ni vet är jag
inte sen på att dra fram hela skafferiet från naturen. I afton skall det
bubblas, suttas, sugas, skålas, bitas och sjungas, låter som en vanlig kväll
med Snickerboa och gänget.
”I bakgrunden spelas ett stycke av Yiruma – River Flows In you”
Kommer att satsa på enkelheten som
i afton, börjar med att koka en hummer för att sen ta turen ut i växthuset och
se vilka blommor som kommer kunna pryda faten. Letar reda på några av mina
härliga och färgglada texturer till pulver/aska (sorry vet att jag är lite 2001
med aska och pulver). Gör en dipp med bläckfisk och pepparrot, vet att bubblet
kommer att kräva en del hetta och kryddighet från pepparroten. När väl hummern
är kokt och avsvalnad i sitt bad med smaker av krondill, anis och kummin så
delar jag den och tar hand om rumpan på bästa vis. Gör som så att jag pudrar
min tallrik med rödbets, purjolöks, sesam askan, droppar på några små klickar
av krämen, låter en blomma får falla över tallriken och lägga sig tillrätta,
och så är kvällens första rätt klar.
”Innan hummern hamnade på de fina restaurangernas menyer, var den usel
burkmat och gödning på åkrarna. Överfiske gjorde dock detta kräftdjur sällsynt,
och det fick ny status som delikatess.”
Låt oss ta del av kvällen första vin som provsmakats
flertalet gånger i väntan på att hummer (förutom av mig då) skulle svalna och
torka till. Inte så ofta, alldeles för sällan, dricker jag god Cava. Varför vet
jag inte, hade en tid då det enbart var Cava på tapeten. Därför är jag extra
glad när jag väl poppar upp en bättre pava Spanskt bubbel, och inser att detta
är riktigt bra. Jag presenterar nu kvällens ädla vin, vi har N/v Segura Viudas Reserva Heredad i
våra glas. Det sprakar på bra i mitt
riedelglas av alla livliga bubblor som bara skjuter sig upp ur glaset. Först så
breder sig en ståtlig mousse på toppen, som så småningom lägger sig, då kommer
de små vackra bubblorna fram på bästa sätt. Dra min nos mot ytan och vet egentligen
inte riktigt vad som väntar mig. Det jag känner på mig, är att de härliga
stenfrukternas toner med inlindande palett av citrus, kalksten och rostat bröd
kommer att välkomna mig, men det var bara en del av dofterna, adderar till de
rostade mandlarna, hasselnötens torkade och flagnade skal. Apelsin från
juletiden, apelsinen som är för mogen, men ingen vill slänga den doftar varm sötma
med en viss bitterhet, precis så känns bubblet för en sekund. Smaken är lång
och som ett avslut innan de fina bubblorna lämna gommen, så slår de en
kullerbytta ned i stupen och efterlämna sig en örtighet och kryddighet som jag
länge sitter som beundrar. Vinet är gjort på de klassiska Cavadruvorna och
består av Macabeo 67 %, Parellada 33 %. Vinet jäser i temperaturkontrollerade
tankar och andra jäsningen sker så fallet i butelj, efter tre år så sker
degorgeringen. Löjligt bra vin. Och tro att vinet älskade hummern, sötman i
hummern lockade fram vinets tropiska frukt, och en finstämd ”sötma” kom fram ur
bubblet. Rödbetas torra sötma blev en sann vän mot vinets mineraler och vinet
blev nu ännu mer angenämt mot mina läppar. Tack vare pepparrotens hetta blev
vinet aldrig för snällt, utan stod på sig. Rökigheten från askan med purjolök
tog fram en storhet i drycken och vinet kändes nu ännu mer balanserat. Att
Sesamfrön kan ta fram en sådan tydlighet i Terroir är läskigt spännande. Detta
är en Cava som är värd mycket tid och skall avnjutas med andakt. Tosingen så
gott och bra.
”Det finns få Cavahus
med en lika fascinerande historia Som Heredad Segura Viudas. Och det finns få
Cavahus som håller lika konstant hög kvalitet på samtliga sina produkter, år
efter år som Segura Viudas. För lite mer än 150 år sedan började man tillverka
Cava i en byggnad ursprungligen uppförd på 11oo talet som från början byggdes
som ett vakt och försvarstorn. Under senmedeltiden och fram till mitten av
1800-talet fungerade egendomen dels som sommarresidens, dels som bondgård. När
cavaproduktionen startade för ca 150 år sedan byggde man ut med fler byggnader
för att kunna husera lager. Dessutom grävde man ut en källare som idag går fem
våningar ner under marken. Här i källaren förvaras cavan från Segura Viudas
fram tills det är dags för degorgering och paketering. 1954 Skapades varumärket
Segura Viudas av dåvarande ägarfamiljen till egendomen. Man hade en tydlig
målsättning att skapa Spaniens bästa mousserande vin. Ca 30 år senare köptes
egendomen och varumärket upp av familjen Ferrer, som också äger Freixenet. Utan
att förlora ursprungs visionen att tillverka Spaniens bästa Cava har
ägarfamiljen investerad stora summor i ägorna med målsättning att ytterligare
förbättra produkterna och därigenom cementera positionen som Spaniens bästa
producent av mousserande vin. Idag är Segura Viudas ett av de mest ansedda och
prisbelönta Cavahusen i Peñedes och kommer så förbli under en oöverskådlig
framtid”
Nu till kvällens andra rätt som skapats av Miss E. Jag kunde
inte släppa glaset med bubblet, så fick be om hjälp med huvudrätten. Att det
förtärs ett kg kött eller två i med Snickerboa per månad är inget jag sticker
under stolen med, men på landet är det så behändigt med att bara ta fram ett
stycke kött, hacka ned och smaksätta. Denna gång så smaksätts köttet med soya,
chili, mer sesam och en del egenodlad sommarlök. De skivas svamp och så kommer
det att stekas ett knippe med mangoldblast. Köttet som kommer från känd bonde
är precis sådär lagom fett och har en enastående mörhet i sig, soyan tillsätter
köttet en perfekt Umami, löken tillsammans med chilin blir det ”bitiga” och
heta i rätten. Svampen uppgift i kväll är att tillfredsställa vinet på bästa
sätt genom att ha kvar sin textur och vegetabiliska inställning. Mangolden är
inkörsporten till vinets mer beryktade frukt, med andra ord så kommer det
enbart att sjunga ur min gom efter ett möte mellan råbiffen och vinet.
Kvällens andra vin som fått en tid i sin karaff är mer
bestämt 2012 La Frosca Gini Soave Classico
från producenten Azienda Agricola Gini.
Blir mer och mer vis om att det finns bra Soave viner, eller överhuvudtaget med
Italienska vita viner, jag har aldrig riktigt förstått mig på dessa viner. De
viner som jag har provat genom åren, har inte varit till stor belåtenhet. Men
så ibland, springer jag på riktiga guldkorn, detta vin är ett av dem. Jag har
säkerligen uttryckt mig fel om detta områdes vita viner och förstår att det enbart
är okunskap från min sida. Men blir så glad över att återigen lärt mig något
nytt och njuter nu i fulla drag tillsammans med vinet. Vinet är klart och
snyggt, rent och elegant. Doften är stor, direkt så kommer en knuff av eldighet,
som en svans efter så dyker det upp tropisk frukt som ananas och persika, vinet
har en påtaglig ek karaktär och det tackar jag mycket för. Eken binder ihop
vinet och får vinet balanserat och välsmakande. De rostade tonerna är mer
påtagliga i munnen än i nosen och vinet har kraft och storhet i sig. Med 100 % Garganega,
då vet man att vinet har krut i sig, en druva som inte alltid är så lättsam.
Men i denna stund så kommer druvan att vända från att vara hetlevrad, till att
bli from som ett lamm. Vinets tuffhet försöker med en gång att matcha köttet
protein och hetta. Går si sådär tycker jag, men vinet inser ganska snabbt att
köttet inte är en fiende utan en kärlekspartner. Doppar ett styck kött i soyan
och tar samtidigt en tugga av mangold, direkt så vänder vinet sida och fram
träder en läcker frukt och elegans, vinet stoltserad över min tungspets och
lirkar med köttets smaker, som om vinet är nykärt. Rättens hetta med inslagen
från sesamfröna gör att vinet lättar på sin smörighet och nu uppvisar vinet sin
storhet med att bräka ut sig sitt hela register av finstämda toner från fat,
frukt och speciellt mineralitet. Känns precis som vi tämjt en galen oxe till
att bli som en myssugen Jeff med sin bamse.
”Gini räknas till en
av de allra bästa producenterna i Soave. Denna familjeägda vingård har odlat
vin i Monteforte d’Alpone i Soave Classico i mer än 400 år. Idag leds egendomen
av bröderna Sandro och Claudio Gini. Familjens eget motto är ”kvaliteten
framför allt” och detta visar sig i deras viner som är gjorda med extrem omsorg
och noggrannhet i alla detaljer från vingård till buteljerat vin. Gini förfogar
över ett flertal unika vingårdar av högsta klass som inte bara är mycket
välskötta utan också extremt gamla. Till exempel vingården Contrada Salvarenza
har garganega-stockar med en genomsnittlig ålder på 100 år! När vingårdarna
behöver omplanteras köps aldrig nya stockar in då Gini anser att det inte finns
tillräckligt bra material på marknaden. Istället ersätts vinstockarna
individuellt när de dör med sticklingar från de egna gårdarna. De unika
vingårdslägena som Gini förfogar är före detta vulkaner vilket ger en ovanligt
mineralrik karaktär till framförallt La Froscá och Contrada Salvarenza.
Monteforte d’Alpone har ett något kallare klimat än merparten av den odlade
arealen inom Soave. Det gör också att druvorna hänger längre på klasarna och
därmed också tar upp mer näring och mineraler.”
Tar oss de sista dropparna av vinet och traskar ned till
bryggan och ”svalkar” av oss kvällens dekandes, smaker och upplevelser. Det
skulle ju bli lugnt på landet, med hänförande gastronomi och galet trevliga
viner så får man ibland inse att man inte alltid har rätt. Hoppa i er kanot
eller kajak, paddla mot närmsta monopol och gör en beställning av dessa två
mycket goda viner. Och för Er som inte vill hälla i Er champagne på nyår så är
kvällens Cava ett mycket gott tips. Förresten… ingen som hört något om den
galne pippin som än är borta med vinden. Jag skall nog finna fågeln innan
hösten kommer på riktigt!
Tack till.
Kött från känd bonde
toppen primörer från gården
Landet och allt med dess innebörd.
Keramik från Underbara Ann.
Kommentarer
Skicka en kommentar