Dimma, dis & tomma flaskor! #enjoywine

juni 23, 2015

Dimma, dis & tomma flaskor! #enjoywine

Dagarna efter i midsommaren fulla fläkt, med höga doser av sillar, laxar, olika knölar så som potatis och tryffel så är det på tiden att grilla sig en redi köttabit. Räknade till tre olika jordgubbstårtor bara på midsommar afton. Galet vad mor kan, och inte så konstigt att Gucci skjortan sitter som den gör. Men det är bara midsommar en gång per år, ”tur är väl det sa ungarna till grannar, som krökat på i 36 timmar (hur orkar dem?)”. En för övrigt lugnt och städad helg på Öland som bidrog med mer kärlek åt min hemma ö, dess natur och skafferi. En vacker dag så skall det återigen stå Borgholm på min postadress, i alla fall som sommaradress. Låt mig få öppna kvällen med att jag känner mig så "Debonnaire”

Att pippi är en väl representerad fågel i Snickerboa kan inte undgå någon, höna, kyckling, pippin är så smakrik och det är så trevligt att få tillreda en fågel under en dag. Denna kväll så var det bröstet tur att briljera. En enklare och smakrikare förrätt stod på schemat och den avnjöts direkt från panna i kökets lucka, som för övrigt i afton klätts in med finaste linneduk. Ibland så känner jag för att vara sådär finedining och då åker duken fram. Kycklingen som fått en yta i pannan med basilika från växthuset och en smärre dos av brynt smör. Bredvid så puttrade säsongens sista vita sparris tillsammans med grädde och fermenterade vitlökar, precis innan serverginen så revs det ned en gnutta getost av Charolais – Bourgogne, för en hint av get och sälta.

I glaset hälldes en sval Cabernet Franc. Blev lite imma på glasets ena kant. Perfekt tänkte jag och insåg att vinet har fått sin rätta temperatur, för att sedan kunna mjuka upp sig en grad eller två medans jag snaskade på pippin och dräpte den med sparris och grädde. Vinet är klart och har en lätt viskositet. Doften är helt underbart fräsch och dess unga röda frukt gör sig så bra. Kalla jordgubbar som precis tagits ut ut kylen, en näve med skogshallon, en portion smultron, ett gäng med körsbär, en korg fylld med örter och blad, vinet har en grönskande ton genom hela gommen. Smaken är som sin doft men jag lägger på en kalkighet som får mig att tänka på när jag halkade på en trottoar i Borgholmsnatten 2011 och drattade med nosen före rakt ned i en påse med mald kalksten som någon plockat under dagen. Eller, ja kanske mer skavde nosen i Herr och Fru Von ottens garagevägg, den vad gjord av Öländsk kalksten. Hur eller hur så är vinet glädjande, läskande och inte minst galet gott till min pippi dessa nyttigheter som sällskapar. Vinet ville så gärna ha syra och det fick den från sparrisen, vinet vill också ha någon form av onyttighet för att kunna på ett dansant sätt visa sin mineralitet och fina frukt, det fick vinet genom grädden och smöret. Pippins smaker av basilika och vitlök sprätte igång vinet på ett sådant brutalt sätt så jag stod mest och småfnissade i köket och insåg att detta var barnsligt gott tillsammans. Men lyckan vände sig fort och blev till det svartaste ögonblicken jag på längde upplevt, Vinet tog slut alldeles för fort!! Säger inget mer, men tänk på det när vinet skall inhandlas på monopolet. 2011 Les Débonnaires Chinon Carroi Bon Air, Loire. Icke ett annat ord än enastående.

”I hjärtat av naturparken Régional Loire-Anjou-Touraine i närheten av Chinon och Saumur ligger de 14 hektar med vinrankor Domaine Carroi Bon Air förfogar över. Endast druvan Cabernet franc odlas här och rankorna är mellan 40 och 80 år gamla, vingårdsarbetet sker efter biodynamiska principer och hela egendomen är inne i konversion för att bli certifierad. Skörd sker för hand med hjälp av egendomens häst. En person som är "Debonnaire" är någon som är välvillig, ödmjuk och generös!”

2010 Finca Decero, Argentina, Cuyo, Mendoza, Agrelo - Remolinos Single Vineyard, Petit Verdot 100 %. Ett vin som tog mig på sängen kan man lätt påstå. Erkänner även att jag inte hade så höga förhoppningar på vinet när jag poppade korken, vet att vinerna från Finca Decero alltid har tilltalat mig och tog en titt i mina notes från övriga viner från dom och vet faktiskt inte varför jag kände så här. Kan ha varit att jag saknade några stänk av Malbec eller Cab kanske? Men så fel jag har… Vinet som fick dekanteras i en timme medans jag lekte med grillen och tog fram alla bestyr som Köttabiten, bestämt ville ha som sällskap. När vinet sen tog sin plats i Riedelglaset så insåg jag direkt att jag skulle bara varit tyst från en första börja, inte ens tänkt tanken att bedöma ett vin innan jag provat det. Och i glaset framför mig nu har jag ett villebråd till vin. Det är kraft och stor frukt men samtidigt med ett stort stycke ödmjukhet. Vinet har en läcker täthet och är mycket doft i sin palett. Blåbären är det första som ger mig stryk, sen kommer det kastandes sig emot min nos med örtighet och en känsla åt svalt te gjort av lavendel, viol och jasmin, en blommighet som övergår till en kryddighet och är så god. Smaken är lång och balanserad, perfekt syra, frukt balanseras upp med en snygg ton av Fransk ek. Jag är så glad över att vinet har en sådan snygg kropp och den håller länge. Vinet har allt som jag söker för att min grillkväll i Snickerboa skall bli fulländad. Handskörd och radikal sortering, endast de bästa druvor få bli till detta vin, macerering under ca 40 dagar och jäsning ca 10 dagar. Och som sagt ca 16 månader i klassiska 225 liters franska ekfat gör vinet till den storhet som ingen kan undgå.

”Finca Decero startades i mitten av 1990-talet av den schweiziska affärsmannen Thomas Schmidheiny, som har en tradition av vinmakning i sin familj, mor-och farföräldrarna i Schweiz och hans egen mor mycket framgångsrikt i Napa. Decero betyder ”från grunden” och området heter Agrelo och ligger 1050 möh, med Anderna som en fantastisk snötäckt bakgrund. Från Agrelo kommer några av Argentinas absolut bästa röda viner. När den första årgången släpptes 2006 blev det höga poäng i vinmagasin över hela världen. Redan från början bestämde man sig för att bara plantera röda druvsorter och det skulle vara Single Vineyard wines, vilket betyder att druvorna endast skulle tas från just denna bit av marken. Området döpte man till ”Remolinos Vineyards”, Remolinos är små virvelvindar som är mycket vanliga just här. För att förstå den unika kvaliteten i detta område, där varje centimeter i vingården ger egen karaktär åt druvorna, så bestämde man sig för att allt skulle göras för hand. Man kallar det ”amano” approach. Amano betyder ”för hand”, allt i vinframställningen görs manuellt och med stort engagemang och passion. Druvor: Malbec, Cabernet Sauvignon, Syrah, Petit Verdot och Tannat”

Av vin är jag kommen och skall återlämnas på flaska. Är inte riktigt där, så låter mig tro att jag under många år kommer att njuta av viner från denna producent. Finca Decero är ung, livlig samt med ett tycke för kvalitets vin, kan inte bli annat är bra.

Köttet som grillats på alla håll och sidor är redo för att skivas upp. En smärre bir högrev av känd bonde är mittpunkten för ikväll. Grillar citron, ett gäng med sparrisar som blev kvar från förra rätten. Och en sallad som plockats från växthuset ca 3 minuter innan den landar på bordet. Pinfärskt eller vad kallar man det? Vinet är så het på gröten nu, så vi kan inte vänta. Första tuggan av rött och väl grillat kött med några droppar citron är sig enbart sensuellt men adderar jag på en större klunk av detta vin så är vi fan-i-meg i himmeln eller i alla fall på någon av Anderna vackraste toppar. I nästa tugga så ingår det nu en bit sparris och en viss del kaninföda. Tro inte vinet gjorde sig sämre här. – Nä ni, vinet sparkar bak ut, rent ut sagt, vinet hånglar upp hela mig. Kan med den inlevelsen förklara för er läsare att vinet smakade bra med maten. Vinet har en påtaglig tanninstruktur med påföljande bärighet och fat. För att få fram bärigheten till fullo och ”lugna” den ungdomligheten i vinet, så är det röda köttet en perfekt textur för vinet, att sedan varm citronsaft är gudomlig för vinernas syra är ingen som kan säga emot. Sparrisens syra höll vinet fräsch genom hela gommen och salladens innehåll av dill och persilja var nog kvällens bästa matchning. Vinet sträckte lite extra på sig. Kan säkert tänka mig att en vitlöks stinkande potatisgratäng med stora mängder grädde inte heller är en fel kompis till vinet. Men för mig räckte det med köttet, vinet och Miss E denna kväll, för att återigen få en fulländad gastronomisk upplevelse.

Ta sparkcykeln och kicka ned mot monopolet för inköp av dessa godsaker.