Kossan och Drottningen! #Enjoywine
Återigen tisdag och då är det som
sagt tid för veckans krönika. Det händer mycket bra saker nu, tänker då på alla
knoppar och skott som vuxit till sig i trädgården, de första granskotten är
redan i lag och rabarberna är galet goda. Inne i växthuset, växer det så det
knakar. Miss E sköter allt markarbete och det är med stor lusta jag står
bredvid och inväntar skörd. Denna kväll så kommer det att brassas käk på ett
avslappnad vis och som vanligt är den där eviga asiaten med i tankarna. När
skall han presentera sig på riktigt?
”Pensionerad Kossa är inte dåligt alls. Bara hon fått njuta av livet”
Slank förbi fiskståndet nere i hallen tidigt på
tisdagsmorgonen, det är då jag vet att de fösta fiskbilarna kommer in, så
färskt och fint som jag vill ha det. Som tur är jag bundis med handlaren och
får alltid välja först. En bit norsk laxloin fick det bli, traskade sen vidare
till min kötthandlare som alltid plockar undan de lite ”äldre” bitarna till
mig. Många vill ha sitt kött så färskt som möjligt och det förstår jag mig inte
alls på. Så det blir alltid några bitar som fått hänga i en vecka eller flera.
Fick med mig en stor bit kossa. Pensionerad kossa är inte dåligt alls. Bara hon
fått njuta av livet. Och en bit fläskkarré från känd gård och bonde.
Time- Hans Zimmer
skall spelas på riktigt hög volym för bästa inlevelse i rätten.
Tror att jag fått med mig det mesta i huvudråvaror och beger
mig hem mot Snickerboa för att tillreda och laga kvällens käk. Tar vägen förbi
grönsaksgubben och fyller på med de grödor som jag inte själv har i trädgården.
Tänder upp grillen och låter mig dekantera upp kvällens två viner och känner
mig i fas för inhysa kärleksförklarade smaker. Kvällens första rätter äts på
stående fot i köket för att invänta och passa på huvudrätten. Tre små skålar
men med stora smaker anländer till luckan och vi får sätta tänderna i snabbt
gravad lax Ala Naturell och lax som fick rullas i cocos som jag blött i
ostronjuice. Tredje skålen fick "suggaköttet" ta plats med sesamfrön, rökt svamp
och fisksås av absolut bästa sort.
Tid för att analysera de vita vinet som sedan upphällningen
i kristall karaffen flörtat med mig på håll. Jag har fått känslan av kryddighet
och örtighet i vinet och kan inte hålla mig längre. Musikens stråkar drar som ett
vindpinade segel över rummet och inväntar med storhet över hur vinet skall
behandla mig. Doften är superb och mineralerna tar tag i mig med storm, för att
enkelt förklara vinets utstrålning. Nu så lugnar tonerna ned sig från stycket,
och på ett behagligt sätt förför vinet mitt inre, omfamnar mig och ger mig en
känsla som om att vinet är skapt just för mig. För att rita ned några toner
från vinet, så pryder paletten fin och avstämd fruktighet från vit persika, örter
som på morgonkvisten fått torka av nattens dagg med hjälp av solens varma sken.
Kamomillte är en betydande del i doften och en fin friska gör sig hörd. Smaken
är balanserad och långvarig. På vinets resa genom gommen lockas gråpäronens
skal, vitpepparn och aromatiken fram och bli oförglömlig.
Första tuggan av laxen blir känslan av ett sinnessjukt
samspel, smakerna reser sig ännu mer i vinet och laxen början nästan att simma
i min gom. Jag kan knappt förklara för Er vad som händer, men kan inte annat än
le åt vad smaker och vin gör med mig. Nästa tugga kommer från den lax som har
fått sällskap av cocos och ostronjuice. Tro inte att vinet gömmer sig. – Nä ni.
Vinet öppnar upp sig igen och ostronjuicen är som den lilla trollflöjt man får
ta del av i This Land av Mästaren Zimmers verk. Jag inser att smakresan inte är
över på långa vägar och smaken från cocosen till vinet är galant, jag får fram
en lätt oljig stil i vinet, som jag snabbt parerar mot laxens nyttiga fett och
genast så har vi ett samspel. Från sista skålen tar jag mig en bit av suggans
kött.
Låter gommens naturliga vämre få mjuka upp köttet och biter av en del
från den rökta svampen. Återigen så visar vinet upp sin intelligens, vinets
syra dämpas på ett behagligt sätt och köttets sötma kommer fram. Precis i detta
läge så vill vinets befintliga fruktsötma samspela med köttet och då utgör en
räd mot mig, och då presenteras en vacker och påtaglig fruktighet som jag
visste fanns någonstans i vinets bakgrund. Kan inte annat njuta av detta vin
från dessa två mästare av Österrikiska viner och såklart är det Weingut
Jurtschitsch som står för första vinet ikväll. Att Alvin och Stephanie är
mycket kompetenta vinmakare är en självklarhet och jag vill påstå att deras
kärlek till vinerna finns med i varje glas jag njuter av. I glaset hade jag 2013 Grüner
Veltliner Loiserberg Erstes Gewächs.
”Weingut Jurtschitsch
med sina månghundraåriga anor är ett av de äldsta vinerierna i Österrike. Källarna
på egendomen där man lagrar vinerna innan buteljering är flera hundra år gamla.
Idag drivs företaget av en ny generation med Alwin och Stephanie Jurtschitsch i
spetsen. Alwin har vuxit upp på egendomen och efter skördar i Austalien, Nya
Zeeland och Frankrike var han tillbaka hos familjens vineri i Langenlois,
Kamptal för ca 7 år sedan. Stephanie kommer från Rheinhessen, Tyskland och har
även hon vuxit upp på föräldrarnas vingårdar. I det här fallet Gunderloch. Sedan
Alvin och Stephanie tog över ansvaret har man succesivt höjt kvaliteten på
varje produkt i sortimentet vilket medfört att man i dag producerar mindre vin
än tidigare med av betydligt högre kvalitet. Samtliga ägor är ekologiskt
certifierade och på den berömda vulkanen strax utanför Langenlois,
Heiligenstein, jobbar man dessutom biodynamiskt. Filosofin är att låta läge och
jordmån spegla karaktären av respektive vin. Elegans, balans och renhet är
ledorden. Varje druva som plockas och pressas vid skörd måste vara helt fri
från angrepp från botrytis och liknande. Nyligen har Alwin och Stephanie blivit
utsedda till några av de mest intressanta vinmakarna i Österrike av det ledande
vinmagasinet i landet, Gault Millau.”
Kvällens andra rätt är ett bevis på ren och skär enkelhet i
gastronomins lekfulla värld. Lät kossan få rulla sig i en kryddblandning
besående av kardemumma, fänkål, dill, långpeppar och torkad ramslök. Stekt på
låg värme med ohyfsade mängder brynt smör. Klar vid en kärntemperatur om 52
grader. På grillen fick vårlöken värma sig och till kossan blev det tunt skurna
morötter och vit sparris med endast två tillsatser som salt och vinäger.
En nyhet på monopolet, en riktigt prisvärd butelj. Svårt att
finna drottningen av Piemonte för en prislapp som denna. Vinet kan kännas slutet
och inte alls tillfredsställd om man häller upp vinet direkt från nyöppnad
flaska! Men det är inte vinets fel utan konsumenten som har för bråttom, som
med mycket annat här i världen. Vinet behöver minst en timme i karaff för att
börja vakna till liv. Drog en lögn för Er innan om att jag dekanterade detta
vin precis innan jag satt igång med middagen, i ärlighetens namn så dekanterades
vinet nästan 6 timmar innan utsatt tid. Av erfarenhet och en gnutta kunskap så
vet jag att vinet vill ha tid att komma till sin rätt. Se på vår drottning, hon
blir bara slätare och slätare (lenare och lenare gällande vinet) i fejjan med
åren, hon är vacker som en gudinna så varför inte låta vinet få bli lika glimrande.
I folkmun så kallar vi
Barbarescoviner för Piemontes drottning där av jämförelsen dess två emellan.
2011 Fontanafredda Barbaresco är vinet som skall få kossan
att gå på bete igen, vinet har sin påtagligt och korrekta kärvhet, det går inte
att misstolka vinets härkomst med de typiska nypon och viol tonerna som
välkomnar min nos i glaset. Efterföljande körsbären, kryddorna är precis med på
notorna och bygger vidare på vinets kropp av ungdomlighet och kraft från alkoholen.
100 % Nebbiolo är grunden i vinet och adderar jag till en vila på 12 månader i
stora botti så är det här resultatet av ett enastående vin. Om vi någonsin skall
prata om vad naturligt så är det nu. Vinet är rent, balanserad och låter sig
bli förd av historisk Terroir.
Vinet besitter som jag beskriver en örtighet och övergår till
en vegetabilisk stil som är en beräknad inkörsport till sparrisen och
morötterna med ett enastående resultat. Den grillade vårlöken blev nästa
smakbro för att till slut komma till köttet och dess fantastiska smak av rent
protein och örter. Att gå från vinets innersta känslor till att sluta på
tallrikens sista tugga är magiskt. Låt mig inte hålla er längre utan att kräng
er ned på er snabba dyrt inhandlande sportcykel, trampa som aldrig för. Enbart
för att komma till monopolet först och fyll korgen med vinerna från denna
krönika, låt er inte köpas av mig, men… tro inte att det räcker med 1 fl. av
Fontanafredda Barbaresco, jag vill påstå att vinet klarar minst 8 år till i
källaren och då är blir det snålt med en flaska.
”Anrika Fontanafredda
är en av giganterna i Piemonte och för många synonymt med ursprunget. Och som i
alla bra historier började det hela med kärlek. Italiens förste kung, Vittorio
Emanuele ll, köpte egendomen till sin älskarinna Rosa som blev grevinnan av
Mirafiore och sedan fick vingården La Rosa uppkallad efter sig. I Serralunga
d’Alba vinifieras alla viner under Fontanafredda etiketter, närmare 7,5
miljoner flaskor per år. 3,5 miljoner av dessa är det söta mousserande
Astivinet och 750 000 är Barolo. Mängden till trots är det idag
experimentlusta, innovation och modernitet som driver Fontanafredda framåt.
Mycket tack vare vinmakaren Danilo Drocco och de nya ägarna Oscar Farinetto
& Luigi Bafiglio. Med Danilo i spetsen görs idag viner med fokus på frukt
och drickvänlighet utan att tappa ursprungstypicitet. Med tanke på just ursprunget
lanseras 2011 en ny vinserie, Mirafiore, med filosofin att ta Barolo och
Langhevinerna tillbaka till sina rötter.”
Tack till Enjoywine
Keramik från Made inÅre samt Karin Eriksson Södermalm
Råvaror från nära vänner och annat
löst folk
Till Hans Zimmer och hans magiska
verk.
Kommentarer
Skicka en kommentar