När Lammet tystnar!

Kvällen är kuslig, vinden viner genom de stora träden, suset av den tunga och blöta snön gör sig hörd. Landet är fortfarande kallt och grått. De stora skuggorna som klättrar utanför min köksvägg i snickerboa är allt annat än invigande och roande. Kan tro att man är med en smärre skräckfilm!

 Men så är inte läget! I Snickerboa så roar jag mig för fullt, här inne poppar musikens ädlaste toner skapt av Bo kaspers. – Vi kommer aldrig att dö, skrålar ut mina B & O högtalare, Skålarna är täta och det sjuder ur alla mina kopparkastruller. Kvällens enda men ack så goda röda vin står dekaterat sen innan lunchmötet. Vinet är viktigare än mycket annat i mitt liv, jag kan inte sätta mig till ro, om jag inte vet att vinet kommer få ett perfekt uppvaknande och få den tid vinet behöver för att komma till sin rätt! Så ikväll kommer jag att bjuda på äldre lamm, bränd selleri och torkad rödbeta. Hallon, lakrits, Getmese och kanske lite havre.

Äldre lamm! Vad menas med det? – Jo vars, ettårigt lamm som jag låtit ta smak av de öländska örterna från alvarets skafferi. Sen fått hänga i köttkylen under ett par dagar. Med perfekt torr yta skall nu lammet få ett nötigt bad i brynt smör. Lammet behöver endast en minut eller två för att få fin färg. Tillsammans med ”nästan” bränd selleri, torkade tomater, svarta oliver och tunt skivad champinjon skulle detta bli kvällens första verk. Rostar sellerin med ytters lite olja, precis när sellerin vill bita sig fast i botten på kastrullen så är jag där och rör till, vill ha fram en bränd smak men en får inte bli påtaglig. Tro mig, det går åt några sellerihuvud innan purén sitter perfekt i smakerna. 

 Äntligen får viner presentera sig, det är så vackert att få sitta och beskåda dess dova röda kulör. Vinet har en klarhet, med ett stort djup. Doften är örtig, kryddig och aromatisk, det är en varm stenighet som gör sig tydlig i doft. Smaken är som sin nos, lägger till en läcker kärvhet, ett varmare inslag av sultanrussin, visst är det en antydan av hackad varm hasselnöt som flörtar med mig!  Druvblend som består av Corvina, Corvinone, Molinara och Rondinella då är det många som förstår vart vi befinner oss i vinets atlas. Vinet som får två jäsningar. Första jäsningen sker i ca två veckor, efter det så avstannar man vinet, för att i början på nästföljande år sätta igång vinets andra jäsning, då med drav från Amaronevinets pressrester. Vinet får sen vila i två år på äldre fat. Får sköna rysningar av dessa viner, det är med en säregen elegant präktighet som de här vinerna skapats. Att döpa texten till ”när lammet tystnar” är i min mening att lammet somnade in och vaggades så fint tillsammans med vinet. De torkade tomaterna tillsammans med oliverna lockade fram en fin smak av vinets än dolda bärighet och solmogna körsbär. Årgång 2009 från dessa områden medförde en viss kärvhet som visar sig påtagligt. Intressant sen vad betan gjorde med vinet av att ”brotta” ned kantigheten av vinet och fram kom en stor men elegant frukt. Ett mäktigt vin från en fin producent. I glaset har jag 2009 Bussola TB Valpolicella Classico Superiore.

”Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Här producerar Tommaso lysande Amarone della Valpolicella Classico och Valpolicella Classico Superiore i den ultramoderna skolan. Tommaso sprudlar av experimentlusta och är ständigt på jakt efter nya utmaningar. Firmans stolthet är förutom den omtalade Recioto di Valpolicella Classico även det vingårdsbeteckande Amarone Vigneto Alto som seriöst utmanar fixstjärnan Dal Forno. I bakgrunden vakar alltjämt Tommasos fru Daniela över det administrativa arbetet, vilket gör att han själv helt kan hänge sig åt sina viner.”

Det är svårt att sluta sippa på ett vin skapt av Tommaso Bussolas händer, vinerna har alltid en sådan kropp, en skapelse, en fröjd, en speciell stund vi har vinet och jag.

Det är inte varje kväll som jag lagar söta rätter i snickerboa, men ibland händer det. Hur resultatet sen blir är en annan sak. Som i kväll så har jag en flaska ädelrötat sött vin i min hand, och då är det dags för att sätta gommen, huvudet och pennan på prov och se vad jag kan skapa. Tar mig en sipp på vinet och inser att vinet behöver kylande sötma, gärna med någon frasig textur som kommer ”samla” upp vinets kropp på ett ordinärt sätt. Kommer överens med vinet att vi måste addera till något sött och torrt, som lite torkad getmese. Ett uns av lakrits finner jag i vinet och därför så görs en hallonglass med inslag av söt lakrits, vi kommer även överens om att inte skall följa alla vinets smaker som acasiahonungen, den exotiska frukt som persika, heller inte den kanderande mandeln eller de rostade nötterna. I stället för att ”fylla” på dessa smaker så finner vinet och jag andra lösningar på hur dropparna skall kommer till sin fulla rätt, och men en enkel anrättning bestående av följande.

Halllon och lakritsglass, lättvispad lantgrädde, torkad Getmese samt en och annan frasig smula av havre. Tro mig, grädde är en stor fröjd för ett vin som detta, grädden bäddar in smakerna och låter de alla få komma till sin rätt. De som säger att grädde är onyttigt vet inte hur mycket ”nyttigt” grädde gör för viner och min fasta buk. I glaset har jag 2010 Calvet Réserve du Ciron Sauternes. Vinet som Nobelstiftelsen valde att servera på senaste Nobelfesten, förstår deras val till fullo, det enda jag kan tycka mig påpeka är, jag vill ha vinerna i magnum butelj, enbart för de är så förbluffande goda!

”Calvet är utan tvekan en av Frankrikes mest kända vinproducenter. Företaget bildades redan 1889 i byn Tain Hermitage vilken ligger i Rhône-dalen, 5 år senare etablerade de sig i Bordeaux. Företaget har sedan dess fortsatt att växa, hela tiden utan att göra avkall på kvalitén. Hjärtat av vinproduktionen ligger fortfarande i Bordeaux där de äger flera vinslott även om de är verksamma i andra delar av Frankrike. Deras viner uppmärksammas gång på gång av internationell vinpress för sin höga kvalité”

Jag vill med det här inlägget samt de kommande 5 veckorna tacka Er läsare, för detta är nu viner som Ni önskat att jag provar och skriver några rader om, och stort tack till Enjoywine som låter mig göra detta. Återigen, tränings marodörer grädde kommer alltid att var nyttigt, vad ni än säger!

Lufsa nu ned till monopolet, köp på Er ett gäng med bättre vin från Tommaso, visst kostar vinerna en peng men det är värt varenda korna.