En Redi Ölänning #Enjoywine

Sensommaren varma vindar hållen än i sig, härligt är väl det! Denna dag gick åt att fira födelsedag och det skall man göra ordentligt. Efter en lång och trivsam promenad på vackra ”Djurgån” så drog vi oss sakta men säkert mot Snickerboa och matbordet. Med alla samlade runt bordet så kommer det direkt in ett gäng gratinerade ostron med citron, worcestershiresås, persilja, knaperstekt och fint hackat bacon. En ostron combo som kanske inte är den vanligaste, men saligt gott! Fine de Claires smak och doft, havssalt och perfekt köttig textur, samspelar med den grillade citronen. Den varmsyrliga fräscha smaken från Citronen är allt bra, de feta inslagen från baconet bryter i sin perfektion med hettan från worcestersåsen och de örtiga beskan från persiljan gör anrättning till en av sommarens bästa. 

Tro nu inte att glasen står tomma för att vi sörplar i oss havsvatten av det bättre slaget. Nä ni! En kall och sval kvalitets bryggd från Italien har nu fått göra sig hemmastadd i våra Orrefors Pilsner kupor. Låt mig få presentera Baladin Wayan Birra Sasion från producenten Birrificio Baladin. Bryggeriet som vi finner i Piemonte Italien, har skrivit och provat öl från denna magiker ”Teo Musso” förut och inte heller denna gång blir jag besviken, en Bira med stor personlighet och kraft. Med en säregen krämig stil utgör sig ölen att vara blyg och snäll till en början, men ack så fel jag har. Öl är för mig än speciellt att beskriva, jag får oftast en speciell känsla och tanke tillbaka till barnsben, då det varje fredag var tid för veckans bastubad, den där kalla ölen som min far alltid tog efter en varm bastu gjorde mig redan i den åldern nyfiken på vad den kalla flaskans innehåll kunde smaka! Jag och min bror fick då alltid ett gott glas med cider, kanske inte den mest naturligt gjorda, med det var ju kallt och gott. Men den där ölen intresserade mig mer och mer och till slut så ”lånade” jag flaskan, medans far var ute i snön och svalkade sig. Kanske inte det godaste jag testat insåg jag relativt fort, men den där kalla och fräscha beskan kommer jag aldrig att glömma. Och det är precis vad jag mötte i denna öl, fräsch och välbalanserad beska och syra, bergamott som sällskapas av långpeppar och citrus. 

Ni kan ju enbart tänka er vad ölen gjorde med ostronen! Trodde inte att ostron kunde smaka mer än de gjorde men med en klunk av ölen så stilade ostronet med sina smakvänner ännu ett snäpp och herre gud säger jag bara! Tyst blev jag och denna gastronomiska upplevelse skall Ni alla uppleva. 

Denna öl är ännu inte släppt och kommer att presentera sig på monopolet den 19/9 och se till att vara ute i god tid, för ölen klarar av mer än bara ostron. Denna öl kan drickas till mycket! Ölen har en sådan proper och smakrik kropp så kan tänka mig denna till en höstlig chili med en syrlig smetana och nybakt baguette. Jag tog som vanligt fram den asiat som bor i mig och serverade både Misosoppa, Nigiri på lax och Goma Wakame. Att Italiens bästa öl (personligt tycke) gör sig både med både havs mat från Normandie och från Sushins hemland är läckert. Håll i hatten och vänta i 10 dagar till, sen finns den på bolaget.

”Teo Musso, mannen bakom Baladin föddes 1964 i Carrù, en liten by i Langhe, Piemonte. Familjen har en lång tradition av att bruka jorden och hans far är vinmakare. 1986 öppnade Teo Le Baladin, en pub som fokuserade på musik och öl. Han lyckades samla ihop över 230 olika ölsorter från hela Europa. Efter att ha träffat, och praktiserat med, Jean Louis Dits från Brasserie à Vapeur och Christian Van Verbeerk från Chimay blev Teo sugen på att börja brygga sin egen öl. 1996 föddes så Birrificio Le Baladin; tillsammans med ett antal andra Italienska mikrobryggerier (Birrificio Italiano, Centrale Della Birra, Birrificio Lambrate, Vecchio Birraio, Beba…) var Teo en viktig del av den moderna Italienska mikrobryggerirevolutionen. Man växte snabbt från det lilla brygghuset som klarade av 5hl, till ett som 10hl, sedan 25hl och nu har man ett nytt bryggeri. Teos inställning har alltid varit att öl ska drickas till mat. Han använder en liten mängd humle, då han hävdar att humle inte fungerar speciellt bra med mat, och experimenterar mycket med mältning, jästsorter och kryddor. Le Baladin är helt självförsörjande på malt och de arbetar ekologiskt.”

Ölänning som man är så finns det bara ett recept på Ölands kroppkakor och det är ett recept man kommer över när man gjort kroppkakor i över 40 år, så tänk till nu! Visst är det mor, far, mormor, morfar, farmor, farfar som gör de bästa kroppkakorna. Och det finns ingen annat fyllning än rimmat öländsk griskött med lagom mycket kryddpeppar. Historien berättar att man i fattigare tider kunde fylla kroppkakorna med ål, men det är en annan historia. Så underbara kockar, det finns inga kroppkakor om är fyllda med annat än fläsk och därmed basta! Enbart ett fåtal tillbehör är ok såsom smör (kallt) lingon, grädde eller mjölk, finns en och annan galning hemma på ön som kletar senap runt om men det är också en annan historia. Varför drar jag nu upp detta ämne så allvarligt? Varmrätten var inte mitt val denna afton, så fick med spännande intresse smaka på dumpnings av kokt potatis (delikatess kroppkaka, Småland) fyllda med Kantareller, brunoise av hasselnötter och morot. Ett skum av prästost och såklart en liten skål med lingon. Inte så dumt detta faktiskt, riktigt gott! Jag personligen hade ju kryddat upp innehållet med Alba tryffel och kanske dragit till med en näve eller två till med prästost för att få lite mer bett i rätten, men i det stora hela så hade rätten en god tanke. Bara så länge jag inte tänkte på att någon kunde associerar till en Kroppkaka. Dumpnings fick det heta hela kvällen. (Nöjd Ölänning). 

Precis innan varmrätten landade på bordet hade vi hällt upp en Pionjär från Italien i Riedel glaset. En snäll jätte med stort hjärta och elegans. 2008 Barolo Casa E. Di Mirafiore.

-Oj, oj och oj, hör jag runt bordet, vilken doft, vilken stil, viken smak, vilken kryddighet. Jag sluter ögonen och inser snabbt att allt stämmer det jag får höra av mina vänner runt bordet. Själv tar jag en snabb sniff men en desto större klunk och får mig att tro att det är i byn Serralunga jag befinner mig. Drömmarnas vin detta. Alla talar om det moderna Italien, de moderna Piemonte, och de nya Barolos. Vad i helsike menar de, jag är fostrad av ”gamla” vinvärldens bästa och mest klassiska stockar och i eget tycke fattar jag Nada. Barolo kommer alltid att vara samma Barolo. Dimmans druva Nebbiolo kommer från Serralunga till detta vin. Enbart traditionell vinifiering och vinet får sin sista vilostund i de stora ek liggarna, 24 månader innan vinet hälls på flaska. Denna Barolo har allt som man kan önska av en snäll jätte. Fruktdriven och proppad med röda bär, fattoner och rostade inslag, att tanninerna är bryska och lite busiga är något man få ta när vinet inte är på sin topp förens om ca 10 år. Men helt magiskt att dricka redan nu. Den småländska lilla dumplingens fick sig en åktur som kan refereras till Grönalund, eller ett flipperspel som fått knack. Rättens smaker for fram och tillbaka runt om i gommen och man kan inte annat än att le åt ett vin som tar så snällt hand om en rätt. 

Våga prova denna rätt med ett stort vin som detta så får Ni en rolig afton, det fick vi och vi ler än idag! Köp några flaskor av vinet, låt Er följa vinets utveckling! Skål på Er. Fasen vad vin är kul och lärorikt.

 ”Mirafiore är ett projekt från vinmakaren Danilo Drocco på Fontanafredda. Danilo ville göra viner som direkt reflekterade jordmånen i och kring området Serralunga och där den traditionella stilen av vinmakning fick stå i centrum. Resultatet är magnifika, ursprungstypiska viner i en stil som med frukt och struktur stolt bär fram det arv vingårdarna har att erbjuda.”

Denna klassiska Barolo finner ni på bolaget under nummer: 72789 och enbart 390 PIX. Åk och köp för detta är bra gott.

Porslin för de asiatiska rätterna kommer från Calle Forsberg