Coche-Dury "Les Enseignéres"

Det är med en smula kaxighet som jag säger det redan såhär tidigt på året. Har redan njutit av 2014 års bästa vita Bourgogne. Att få äran att plocka upp dessa rariteter från källaren och med ett ödmjukt sätt hantera vinets skäl, en säregen och härlig känsla! 2007 Meursault Coche-Dury (4,5hk) samt 2008 Puligy- Montrachet ”Les Enseigneres” (0,5hk) makalösa viner bägge två. 2007 som är flugen ur en raket med nyanser och känslor från redan mogen frukt. Tänkte tanken för en kort sekund ”hur bra skulle detta vin vara om 10 år?” men tanken försvann lika fort i och med att klunken tog en kullerbytta och försvann ner i strupen. Vinet lämnade ett stort avtryck i min känslofulla gom, elegans, historik och känsla på absolut högsta nivå. Att 2008 skulle bräcka ”lillebror” var redan självskrivet men Herre Gud… Vad är detta? Kan det bli så här bra? Vinet tar tag i mig, jag känner mig lite stel till en början. Tänk er känslan när Gheorghe Zamfir tar fram sin panflöjt och drar av The Lonely Shepherd. Fan detta är magi! Ståpäls, applåder och tårar mot min kind! En kropp svarvad som en dröm, frukten är mogen och fatens snygga arom ligger lite bakom, backar upp vinet fräschör och stilrenhet. Båda vinerna är terroirstinna till fullo, den fashionabla Clay, limestone känslan följder vinets ryggrad. Kan inte få fram exakt när stockarna planterades i Meursault men mellan 1930-52 planterades Les Enseigneres. Min enastående slutplädering i detta mål utlåter som följande: Två enastående viner som har satt minnen för livet.

 Man behöver bara tala om Meursault för att framkalla hysterisk massa frågor inom vinvärlden, om byns stora kändis, Jean-François Coche. Han började arbeta i familjens vingårdar tillsammans med sin far, Georges, vid fjorton års ålder, han blir den tredje generationen av Coches att sköta dessa vinstockar. Hans äktenskap med Odile Dury 1975 läggs till i familjeföretag, som leder till bildandet av Domaine Coche-Dury. Sedan dess har den gåtfulla, blygsamma, Jean-François har endast motvilligt accepterat kändisstatus för sina viner. På frågan, skulle han vara mest sannolikt säga att det är stringens, ständig vaksamhet, och till den traditionella vinmakning som gör vinerna så speciella. Jean-François "arv verkar mer nära samband med flitig, bonde-munkar som en gång förökade detta område av Bourgogne under medeltiden än till ”stocky Gauls of lore” som hans stil i arbete nästan är hermetisk. Idag har hans son, Raphaël, tagit tyglarna med sin fru, Charline, och de två fortsätter familjetraditionen med stor vördnad.

Den nästan nio hektar ”lilla” vingårds Arial breder ut sig över sex kommuner: Meursault, Puligny-Montrachet, Auxey-Duresses, Monthelie, och Volnay. Ungefär hälften av deras jordbruksföretag är belägna runt deras hemstad Meursault. Även om de är mest kända för sin Chardonnay, odlas också utsökta Pinot Noir druvor. Inga kloner av något slag har planterats och det är absolut sällsynthet i Bourgogne. Kalla, fuktiga vintrar, spontana vårar som inte blir som man tänkt sig, hagelstormar och regn vid skörden, göra jordbruket till en utmaning. Vinifikatonen är lång och traditionell, med lång tid tillsammans med ”bottensatsen”. Denna extra tid för sedimentet förhindrar oxidation och fungerar tillsammans med den fantastiskt friskhet hans druvor uppnår. Till stor del används ny ek, inte för att påverka smaken på vinet, utan snarare att utöka källaren-lagringspotential av dessa kultförklarade viner och att fungera som ett oskrivet blad för perfekt frukt. Coche tror starkt på att de vita vinerna från Bourgogne skall ha känslor, och hans viner är aldrig det mest välgjorda, bästa eller med har mest alkohol, så uttrycker sig en man med ödmjukhet. Det är deras fashionabla syra, ofta gömd i överflöd som hjälper dem att åldras så framgångsrikt och förutsägbart. Även deras buteljeringar är ytterst begränsade, någon chans att smaka på vinerna från Coche-Dury lovar en sällsynt inblick i några av de största vingård ledning och vinproduktion i världen.