Rioja är modernt!
Spanien och dess viner, vi kan aldrig få nog av de fruktdrivna och
ytters moderna vinerna som nu kommer från det mest klassiska vi har i Spanien,
Rioja. Ett område som både hyllas och fått skit. Och det är kanske inget konstigt med detta, vi människor rör på oss, tänker nya tider och
provar oss mer än gärna runt om i vinvärlden. Men personligen så har jag alltid sett Rioja som ett område med historia och enorm kunskap inom vad vin är och skall smaka.
För mig så är det som att komma
tillbaka i första klass igen, när vi pratade om grunderna i vinhistoria om de
äldsta områdena i vinvärlden, dit alla ”nya” unga vinmakare drog sig för att ta
lärdom av vad som är det bästa och vad som de kunde ta med sig i kunskapssäcken, för att uttrycka sina viner i sitt land eller område. Jag vill att vinerna skall vidröras med känsla och kunskap,
det är då man förstår bredden, djupet och historien i varje vin av kvalitet som
kommer från något av de tre delarna av Rioja (Alta, baja och
Alvaesa)
”Jag har två masterexamens i detta område och känner ändå att det är så
mycket mer jag vill lära och upptäcka i detta fina vindistrikt”
Vi kommer att prova två viner
från Rioja denna kväll och vi håller oss till en producent. Första vinet är skapt för att uppvisa de ”nya” Rioja, den unga lite mer slanka stilen, och
när jag nämner ordet slank så är det inget minus, utan att vi gillar när det
välsvarvat, att man helt plötsligt blir mer nyfiken på nästa klunk. För att
sedan prova vinet som har en mer traditionell stil, men absolut inget dammigt,
tråkigt eller överfatat vin.
Till 2012 Club Privado Reserva,
(100% Tempranillo) kommer vi att äta en förrätt besående av kroppkaka från
Öland. Jag har delat dem, smörstekt dem, så att
fläsket och kryddpepparn har en krispig textur. Har även stekt sommarens första
kantareller i förskönade mängder med smör.
Så vi toppar en kroppkaka med
kantareller, riven sommartryffel och en slank buljong som smaksätts med råa
lingon.
En start som vi tror att vinet kommer att gilla. Vinets doft är inte efter den klassiska skolboken, utan vi känner mer av de
amerikanska faten och den mörka robusta bärigheten, därav så har vi lingon som
en upp lyftare i rätten, när vi tuggar sönder ett lingon, så kommer en frisk
och trivsam syra fram och vinets syra kommer att göra allt mycket fräschare i
munnen, och jag hinner inte ens tänka tanken om denna kombination så får jag
uppleva den. Vilket fyrverkeri det blir, vinet blev precis som jag tänkt mig.
Sältan från kroppkakan gör vinet lugnt och den korg fylld med körsbär och
skogen mörka bär kommer fram på ett fint sätt. Kantareller och tryffel tar fram
den djupaste i vinet och jag känner en jordighet och mineralton som är riktigt
bra.
Låt mig sen lägga till vinets fina smak av vanilj och ceder. Vi höjer våra glas och njuter av varje tugga.
”Club Privado Reserva är ett vin speciellt framtaget för att framhäva
en modernare stil av Rioja Reserva. Vinmakaren José Maria del Rio letade efter
den rätta jordmånen bland Riojas västra vingårdar där klimatet är kallare och
där temperaturskillnaden mellan dag och nätt är större. Efter jäsning lagras
vinet i 24 månader på amerikanska ekfat om 225 liter och ytterligare 12 månader
på butelj innan lansering.”
Det tog en stund för oss att få i
oss alla kroppkakor, det blev en hitt så vi stekte på ett gäng till, ett måste
för er som gillar när mat och vin blir så där perfekt tillsammans. Men återigen,
kroppkakorna måste komma från Öland, annars är det ingen 100 % kombo.
Tiden är inne för nästa vin och
rätt, på grillen så har ett stycke nöt tagit plats. Köttet har penslats med
smällt Lardo i omgångar och det kommer att berika köttet med smaker
från örter och en ljuvlig nötighet. Till denna enkla lilla köttbit så serverar
vi hasselbackspotatis, varm grape och smörstekta kantareller. Sås det kommer
inte behövas, vi har ju vinet som kommer att ”mjuka” upp alla smaker.
”1985 grundades Baron de Ley med visionen att bli en prestigeproducent
i Rioja Baja, med de stora, exklusiva slotten i Bordeaux som förebild. Detta
blev tydligt när vinproducenten etablerade sin vingård i anslutning till ett
kloster från 1500-talet, där deras viner nu lagras och förvaras.
Baron de Ley är en modern bodega, men har samtidigt ett ben kvar i det
klassiska Rioja. I regionen är det ovanligt med vinproducenter som är helt
självförsörjande av druvor vilket gör Baron de Ley till en nästintill unik
producent i sitt område. Denna strategi har visat sig framgångsrik då ledande
internationella vinexperter ständigt utdelar höga betyg till Baron de Leys
viner. Producenten arbetar kompromisslöst med kvalitet och målbilden som en
prestigeproducent i Rioja Baja har uppfyllts”
Nästa vin som är 2012 Baron
de Ley Reserva. (Tempranillo 90%, Garnacha 10%) har en mer fruktigare
stil än förra vinet. Men fräschören är minst lika fin om inte än strået vassare
i denna flaska. I smaken så känner jag mer av fruktlundens inverkan, det är
skalen från äpplen och plommon som gör sig mest tydliga och även här så finns
en betydande del av körsbär och fat. En fin balans i vinet gör det gentilt och
smakrikt. En efterdyning av kaffebönor och kall cigarr.
”Druvorna skördas för hand och efter transport till vinanläggningen sker
ytterligare en selektering före avstjälkning och pressning. Musten jäser på
rostfria ståltankar. Efter avslutad alkoholjäsning lagras vinet på nya
amerikanska ekfat i 20 månader. Därefter lagras vinet ytterligare minst 24
månader på flaska före lansering.”
Köttet är färdigt och trancherat,
kantarellerna är stekta och potatisen är klar. Vi känner oss redo för att förse
oss med första tuggan och att vinet får smaka tillsammans med alla goda
råvaror. Vinet har med sin stilfulla kropp som i första skede bekanta sig med
köttets protein och sälta. Fram träder vinets kryddighet och örtighet, när de två
möts. Den rökta tonen från grillen gör att vinets fatton kommer fram och blir
en fin rostad känsla i munnen. Grape som får stå med varm och fin syra, får
vinet att kännas livligt genom hela middagen och att tillsätta syra till ett
vin är i 99% av fallen en helt lysande ide.
Hasselbackspotatis som strötts med
riven mandel och hasselnötter lirkar fram ännu mer av nötighet (faten) i vinet och allt
blir riktigt gott. Det är fint att kunna skippa såsen ibland och låta vinet få
styra upp hela äventyret mellan smak och texturer. För just denna gång så gör
vinet det till fullo.
Kvällen drar sig mot sitt slut och
gänget känner sig mogna för att ta sig ned till bryggan där båten och kaptenen inväntar för att ta en seglats in mot stora byn. Glad sommar säger vi med dessa
rader och jag kan inte annat än vänta tills nästa vecka då raderna skrivs ned från
landet. Allt gott till Er!
Kommentarer
Skicka en kommentar