Rioja är modernt!

Spanien och dess viner, vi kan aldrig få nog av de fruktdrivna och ytters moderna vinerna som nu kommer från det mest klassiska vi har i Spanien, Rioja. Ett område som både hyllas och fått skit. Och det är kanske inget konstigt med detta, vi människor rör på oss, tänker nya tider och provar oss mer än gärna runt om i vinvärlden. Men personligen så har jag alltid sett Rioja som ett område med historia och enorm kunskap inom vad vin är och skall smaka. 
För mig så är det som att komma tillbaka i första klass igen, när vi pratade om grunderna i vinhistoria om de äldsta områdena i vinvärlden, dit alla ”nya” unga vinmakare drog sig för att ta lärdom av vad som är det bästa och vad som de kunde ta med sig i kunskapssäcken, för att uttrycka sina viner i sitt land eller område.  Jag vill att vinerna skall vidröras med känsla och kunskap, det är då man förstår bredden, djupet och historien i varje vin av kvalitet som kommer från något av de tre delarna av Rioja (Alta, baja och Alvaesa)

”Jag har två masterexamens i detta område och känner ändå att det är så mycket mer jag vill lära och upptäcka i detta fina vindistrikt”

Vi kommer att prova två viner från Rioja denna kväll och vi håller oss till en producent. Första vinet är skapt för att uppvisa de ”nya” Rioja, den unga lite mer slanka stilen, och när jag nämner ordet slank så är det inget minus, utan att vi gillar när det välsvarvat, att man helt plötsligt blir mer nyfiken på nästa klunk. För att sedan prova vinet som har en mer traditionell stil, men absolut inget dammigt, tråkigt eller överfatat vin.
Till 2012 Club Privado Reserva, (100% Tempranillo) kommer vi att äta en förrätt besående av kroppkaka från Öland. Jag har delat dem, smörstekt dem, så att fläsket och kryddpepparn har en krispig textur. Har även stekt sommarens första kantareller i förskönade mängder med smör.
Så vi toppar en kroppkaka med kantareller, riven sommartryffel och en slank buljong som smaksätts med råa lingon. 

En start som vi tror att vinet kommer att gilla. Vinets doft är inte efter den klassiska skolboken, utan vi känner mer av de amerikanska faten och den mörka robusta bärigheten, därav så har vi lingon som en upp lyftare i rätten, när vi tuggar sönder ett lingon, så kommer en frisk och trivsam syra fram och vinets syra kommer att göra allt mycket fräschare i munnen, och jag hinner inte ens tänka tanken om denna kombination så får jag uppleva den. Vilket fyrverkeri det blir, vinet blev precis som jag tänkt mig. Sältan från kroppkakan gör vinet lugnt och den korg fylld med körsbär och skogen mörka bär kommer fram på ett fint sätt. Kantareller och tryffel tar fram den djupaste i vinet och jag känner en jordighet och mineralton som är riktigt bra.
Låt mig sen lägga till vinets fina smak av vanilj och ceder. Vi höjer våra glas och njuter av varje tugga.

”Club Privado Reserva är ett vin speciellt framtaget för att framhäva en modernare stil av Rioja Reserva. Vinmakaren José Maria del Rio letade efter den rätta jordmånen bland Riojas västra vingårdar där klimatet är kallare och där temperaturskillnaden mellan dag och nätt är större. Efter jäsning lagras vinet i 24 månader på amerikanska ekfat om 225 liter och ytterligare 12 månader på butelj innan lansering.”

Det tog en stund för oss att få i oss alla kroppkakor, det blev en hitt så vi stekte på ett gäng till, ett måste för er som gillar när mat och vin blir så där perfekt tillsammans. Men återigen, kroppkakorna måste komma från Öland, annars är det ingen 100 % kombo.

Tiden är inne för nästa vin och rätt, på grillen så har ett stycke nöt tagit plats. Köttet har penslats med smällt Lardo i omgångar och det kommer att berika köttet med smaker från örter och en ljuvlig nötighet. Till denna enkla lilla köttbit så serverar vi hasselbackspotatis, varm grape och smörstekta kantareller. Sås det kommer inte behövas, vi har ju vinet som kommer att ”mjuka” upp alla smaker.
”1985 grundades Baron de Ley med visionen att bli en prestigeproducent i Rioja Baja, med de stora, exklusiva slotten i Bordeaux som förebild. Detta blev tydligt när vinproducenten etablerade sin vingård i anslutning till ett kloster från 1500-talet, där deras viner nu lagras och förvaras.
Baron de Ley är en modern bodega, men har samtidigt ett ben kvar i det klassiska Rioja. I regionen är det ovanligt med vinproducenter som är helt självförsörjande av druvor vilket gör Baron de Ley till en nästintill unik producent i sitt område. Denna strategi har visat sig framgångsrik då ledande internationella vinexperter ständigt utdelar höga betyg till Baron de Leys viner. Producenten arbetar kompromisslöst med kvalitet och målbilden som en prestigeproducent i Rioja Baja har uppfyllts”

Nästa vin som är 2012 Baron de Ley Reserva. (Tempranillo 90%, Garnacha 10%) har en mer fruktigare stil än förra vinet. Men fräschören är minst lika fin om inte än strået vassare i denna flaska. I smaken så känner jag mer av fruktlundens inverkan, det är skalen från äpplen och plommon som gör sig mest tydliga och även här så finns en betydande del av körsbär och fat. En fin balans i vinet gör det gentilt och smakrikt. En efterdyning av kaffebönor och kall cigarr.  
”Druvorna skördas för hand och efter transport till vinanläggningen sker ytterligare en selektering före avstjälkning och pressning. Musten jäser på rostfria ståltankar. Efter avslutad alkoholjäsning lagras vinet på nya amerikanska ekfat i 20 månader. Därefter lagras vinet ytterligare minst 24 månader på flaska före lansering.”

Köttet är färdigt och trancherat, kantarellerna är stekta och potatisen är klar. Vi känner oss redo för att förse oss med första tuggan och att vinet får smaka tillsammans med alla goda råvaror. Vinet har med sin stilfulla kropp som i första skede bekanta sig med köttets protein och sälta. Fram träder vinets kryddighet och örtighet, när de två möts. Den rökta tonen från grillen gör att vinets fatton kommer fram och blir en fin rostad känsla i munnen. Grape som får stå med varm och fin syra, får vinet att kännas livligt genom hela middagen och att tillsätta syra till ett vin är i 99% av fallen en helt lysande ide.
Hasselbackspotatis som strötts med riven mandel och hasselnötter lirkar fram ännu mer av nötighet (faten) i vinet och allt blir riktigt gott. Det är fint att kunna skippa såsen ibland och låta vinet få styra upp hela äventyret mellan smak och texturer. För just denna gång så gör vinet det till fullo.

Kvällen drar sig mot sitt slut och gänget känner sig mogna för att ta sig ned till bryggan där båten och kaptenen inväntar för att ta en seglats in mot stora byn. Glad sommar säger vi med dessa rader och jag kan inte annat än vänta tills nästa vecka då raderna skrivs ned från landet. Allt gott till Er! 

Kommentarer

Populära inlägg