Priorat.... Snart blir det Spanien
Med lätta skutt hoppar jag i träskorna och trallande tar jag mig mot växthuset vårt,
vad kan det lilla glashuset förse oss med denna dag? Vad kommer att serveras på
vårt stora ekbord till kvällens gentila middag? Det är fortfarande semester för
många, med dem gläds jag, vi alla behöver ledig tid, allt behöver inte gå i
120 hela tiden. Jag har satt igång Snickerboa efter några veckors semester
jag med, och har redan bestämt att det kommer bli minst 5 veckor nästa sommar.
Jag är lite som Herr Stormare, med tänket att ha något att pilla med som inte
har någon deadline, och att det är mer rogivande att sittandes täljandes på en
träsked nere vid landets brygga. Det är semester för mig, inte att hänga runt
på de klassiska stekar veckorna som är Kristi buds ord inristat för många…. Ni
vet vilka ni är!
Jag har samlat ihop de flesta av
kamraterna, vissa är kvar ute till sjös och någon var visst i Monaco och vask….
Champis, så töntigt det kan bli. Men med hjärtat på handen så tror jag att Mr.
S endast retades med mig, när han vet så väl vad jag tycker om allt sådant där
trams.
Kvällen till ära skall bjuda på
två viner, två helt olika viner. Ni kommer att förstå vad jag menar när ni kommer
så långt mellan raderna, en rätt blir det men med smaker som hade räckt för
minst två menyer. Jag kommer att grilla glad gris från Nibble gård och vi har
denna gång tagit oss an karrén, som är en fantastisk styckningsdetalj. Jag har
grillat och glaserat rödlök, tagit mig ann sommarens mest svårfunna guld, kantarellerna.
Den färska majsen som är så smakrik och god, så det hade fått vilken tjurputte
som helst att le och skratta.
Såser kan tyckas viktiga, därför så har jag gjort en fräsch och smakrik kräm på crème fraiche och saften
från grillad citron och sist adderat till en knivsudd färsk chili. Första vinet
för kvällen är från ett av de mest karga marken i Spanien, Priorat. Ett område
som inte är större än 499 hk, men har så otroligt mycket historia och oändlig
variation på viner.
Vinet kulör är dov och har ett
vackert och stort djup, doften är storartad och korgar fyllda med
plommon, bigarråer, skogsbär och övermogna blåbär, allt detta packas med fina
tanniner som säkert många kan tyckas vara lite hårda till en början men det är
enbart vinets personlighet som visar upp sig. För att göra smaken beskrivlig, så har vi samma inlevelse från nosen men vill så gärna lägga till en läcker
och förtydligande örtighet och tobaken som knyter ihop vinet på ett strålande
vis.
”Vinet görs på 50% Garnacha och 50% Cariñea från två lägen i närheten
av egendomen som till största delen består av Llicorella. Den genomsnittliga
åldern på stockarna är ca 50 år. Vinet har fått lagras på 1 och 2 gånger
använda franska 300 liters barriquer i tolv månader.”
2010 Vi de Guarda, från producenten Morlanda. År 1997 startade
Celler Morlanda sin verksamhet i Bellmunt de Priorat, med passion för druvor
som drivkraft. Celler Morlanda ligger i den sydvästra delen av Priorat och
förfogar över 22 hektar planterade vingårdar med en ålder på rankorna som
sträcker sig från 20 – 80 år. Druvsorterna som används i de röda vinerna är
enbart Garnacha och Cariñena, vilka är de traditionella druvorna som alltid
odlats i regionen.
”Produktionen är hantverksmässig och relativt liten. Vinmakaren Judith
Llop, som är född och uppvuxen i området, anses idag vara en av de främsta
vinmakarna i Priorat. Hennes filosofi präglar det nya, moderna men samtidigt
bibehålls det traditionella Spanien där jordmån, kvalitet på frukten och
filosofin i det individuella vinmakeriet sätter sin egen prägel på vinet.”
Vinet sträcker på sig ordentligt efter första sippen. Köttet har ett yttre
som är knäckigt och sött, ett inre som har en riklig smak av kvalitetskött.
Protein och tanniner, med medhängande bärighet och perfektion i fathantering så
blir vinet ypperligt till den glada grisen. Bitterheten och sötman från den
röda löken är fantastisk till vinet och gör musten ännu kralligare och tuffare.
Syran som vinet får av krämen gör vinet "lent" För att inte tala om majsen som bretts
med kallt smör och salt, vad tror ni? Jo vinet får total harmoni och vi gläds
med de två i gommen våra.
”Argiolas ambition med premiumviner Iselis Bianco och Iselis Rosso är
att lyfta fram gamla och ursprungstypiska druvsorter som Nasco och Monica.
Dessa båda är unika för Sardinien och har sitt ursprung bland antikens druvor.
Iselis är också namnet på ett biståndsprojekt i Kongo som familjen Argiolas
medverkar i genom Africadegna, en Sardisk välgörenhetsorganisation. Iselis
Project 2010 in Kongo medverkar till byggandet av ett sjukhem i Lutendele
utanför Kinhasa.”
Nästa vin som kommer in på ett
hörn är kanske inte vad mina vänner hade väntas sig efter en sådan substilt
början. I glaset få de ett varmt bärigt ”vin” med tilltagen kropp och snygg
krage. Vännerna som smakar på det, tycker först att vinet saknar ryggrad men
har en bärighet och sommarkänsla i sig som får de alla att rynka på nosen sina. Tanniner och strävhet som alla gör oss nyfikna.
Låt er tycka vad ni vill om mig
eller om oss. Men vi gillar att prova nya ting och vi är alltid ärliga med vad
vi tycker. Låt mig med ärlighetens ord säga, att allt jag skriver om, kanske inte
alltid är min personliga smak. Men det hela handlar om att se möjligheterna och
de fina i allt och därmed inte måla in sig i ett hörn och enbart dricka Grand
Cru och se vem som spänner bågen mest för kvällen.
”Vinet är först framställt som ett vanligt vin, där jäsning och lagring
har skett på ståltankar. Därefter har alkoholen tagits bort genom
vacuumdestillering. Detta är det överläget bästa sättet att behålla så mycket
smak som möjligt från vinet efter att alkoholmolekylerna har reducerats ner
till ett minimum.”
Tycker att drycken gör sig mycket
bra till smakerna från bordet, köttet smakar perfekt till, enbart för att köttet
har sitt söta yttre. Majsen och lökens nu mjuka sötma och fina beska är inget
som gör drycken något ont. Syran och hettan från såsen gjorde sig nästan bättre
till detta glas än de första. Vi har då, Barrels
& Drums Merlot Non alkohol, i våra glas. Och stor skål på den.
En av oss runt bordet är precis
hemkommen från några veckor på Rivieran, efter flertalet fester och middagar så
tröttnade han på, att alla som inte önskade alkohol, så fanns det enbart Cola, Fanta
och Sprite. Vad är det att erbjuda som dryck till fina bjudningar? Och här
måste vi då säga att detta alternativ är då ett väl mycket bättre val än de där
dropparna som man får diabetes av innan man vet ordet av.
Vi känner oss nöjda med kvällen
och vi ger oss själva en klapp på axeln över vad i åstadkommer i den gastronomiska
världen. Det som vi alla är överens om är att nu börjar tiden med skaldjur och
skogens guld, så vi har många trevlig sensommar middagar framför oss med
gediget goda drycker i alla lägen och nivåer.
Kommentarer
Skicka en kommentar