Sällskapet som kan allt.
Snödroppar, solsken och den bräckande is som vill bege sig ut till havs.
Fågelkvitter och talgoxarna som i dagarna flyttar in i holken för tredje året i
rad. Uffes fantastiska text jag hade en älskling en gång, gör oss smått rörda
när vi sätter oss till bords för att bevisligen återigen erkänna att vi kan
precis allt om vin och gastronomi, och med sällskapets ego måste vi förgylla
oss själva med mer självinsikt och klappa på varandras axlar och bara
förtydliga att vi är mycket bättre än alla andra inom det vi styr med.
För övrigt är vi ganska vanliga. Gillar
att umgås med alla, höra och lyssna till var folket har att lära oss om vinets
värld och bara skapa en bättre tid för kvalitets dryck, främja detta folk
hälsosamma land vi lever i, att föra en historia, en kultur och speciellt en
kunskap vidare om att jäst dryck är till för at njutas inte för att häva och
mörka våra liv. Så därför sjunger vi ut ordentligt med sången, snön faller med
Uffe och slår oss nu ned vid det perfekt dukade bordet för att inte begränsa
oss med tomhet i vinets lusta att förföra oss.
Och kvällen till ära så har det
kommit in en malt i det hela. Så nu kallas vi oss även öl mästare och kan
säkert vara med och brygga öl i grannens garage. Där det förövrigt händer
mycket spännande.
Malten hälls upp och det skapas
en läcker korna på ytans topp. Kralligt och tät är den, skulle kunna tro att
den tillhörde någon av oss runt bordet. Doften är stilren och en viss exotisk fruktighet
anstryker näsans tipp. Clementin och omogen mango är det som är mest tydlig i
doften och smaker är balanserad med hävande del tagen mot en trevlig beskan, alkoholen
är byggstenen i malten och får en fin fjång på en riktigt bra lager. Brygden är gedigen i mitt sällskap men kommer att bli superb till kvällens första
anrättning. Pensionerad ko från Fjällbete i Åre, fettet har fått sin ton av
ostighet och kommer bli så perfekt till ölets beska.
”Bryggd på enbart tyska råvaror, pilsnermalt, och humlesorterna Perle
och Hallertauer Tradition.”
Hackad tartar på grillad fjällko,
tunt skivad champinjon, knaperstekt kapris, Panko och en kräm i botten som är
gjord på ett avkok från korn och sen bildats en emulsion, detta enbart för att
malten skall få känna sig hemma i rätten.
På tok för gott, utbrister vi
alla i kör, köttets smaker skjuter upp ölets smaker till fjällens toppar och
det är inte långt ifrån att vi alla börjar joddla av lycka. Fettet och dess
onyttiga smaker blir som en dröm för ölens beska och friskhetens toner som ges
från glaset är som skapt för rostade, grillade och salta tillhyggen, precis
allt detta finns i rätten. Jordigheten i svampen blev betydligt större
tillsammans med ölen och det var i sig en skönhet att smaka på. Ibland är livet
hård och vi klappar varandra på axeln och säger du är bäst, nä du är bättre, är
det någon annan som säger. Tillsammans är vi så bäst.
”Camden Town Brewery är det lilla pubbryggeriet som växte sig stort.
Att det är gott med öl, det är sen gammalt! Det gäller inte minst för Jasper
Cuppaidge, grundaren till Camden Town Brewery, barnbarn till Laurie McLaughlin
som inte bara drev McLaughlin’s Brewery i Rockhampton, utan även ett 60-tal
pubar i Australien mellan 1910–1960. Jasper som är född i Australien 1975 kom
till England i mitten på 90-talet för att leva livet. Han levde några år på att
samla glas på en pub i London. Han satte dock snart målet högre och tio år
senare, 2006, köpte han en egen, något förfallen pub i stadsdelen Hampstead och
öppnade den under namnet The Horseshoe. Cuppaidge kände dock att något
saknades, han hade länge letat efter en bra lageröl från Storbritannien men
inte känt sig helt nöjd. Detta ledde till att han tog saken i egna händer och
året efter bryggde han sitt eget första öl, Mac, namngett för att hedra sin morfar
och som födelsedagspresent åt sin mamma Patricia.
Baserat på ett av McLaughlins
gamla recept gjorde den första batchen total succé bland pubens gäster och
Jasper började så smått brygga mer och mer nere i källaren
på The Horseshoe för att sälja vidare till sina pub-ägande kollegor och
vänner. Utan att planera detta så mycket mer, gled åren på och 2009 såg han
möjligheten att brygga på heltid då hans lageröl blivit riktigt populär.
Upptäckten att namnet Mac redan var upptaget av ett annat bryggeri satte
kreativiteten på spel, men inspirerad av stadsdelen där han bodde, skrev han in
www.camdentownbrewery.com i en sökmotor och när han till sin glädje fann att
domännamnet inte var taget så köpte han det direkt. Inte långt därefter hyrde
Cuppaidge in sig i lokaler i de Viktorianska järnvägsvalven under Kentish Town
West Station halvvägs mellan Hampstead och Camden.
Under våren 2010 startades
den officiella bryggningen på Camden Town Brewery och det var ett faktum att
Londons ”bryggeriscen” fick ett välkommet tillskott. Sommaren 2017 kommer
bryggeriet att flytta till nya lokaler som är helt anpassade efter Jaspers
filosofi där målsättningen är att fortsätta göra elegant och välgjord öl.”
Vi kan knappt bärga oss inför
nästa rätt, dofterna från Ankan och kålen som bakats över dagen i honung, soya
och vin går inte av för hackor. Nya glas är redo och det går inte att undkomma
att alla redan har doftats sig till vilket vin det är som skall få sköljas ned
med ankans och dess sällskap.
Producenten La Spinetta har
funnits med längre i mitt liv än någon annan gård. En producent som alltid står
på tårna för att förnya sig, men samtidigt är det mest klassiska vi kan finna i
Piemonte. Detta vin är det ”nya” tillskottet i familjen, även att det är över
10 år sen Familjen Rivetti köpte marken i Toscana känns det som att det var i
går jag provade första vinet från familjens gård i Toscana.
Ett vin med stor kropp, angenäm
men bastant. Kryddigheten och violens toner är det som utmärkes sig mest till
en början, bakomliggande körsbär och tobak ligger som en ridå bakom och vill
bara komma fram. Smaken är som sin doft med lägger till en ansenlig del av rostat
kaffe, bättre mörk choklad och ännu mer av violens sötma. Vinet besitter
snyggheter som riktigt bra tanninstil och fatens inverkan på det hela är att ek
tonen syr ihop hela smakupplevelsen.
”Druvorna skördas i mitten på september. Temperaturkontrollerad
alkoholjäsning i 7–8 dagar. Malolaktisk jäsning och lagring sker på ny,
medelrostad fransk ek i 9 månader. Vinet vilar på ståltank i 2 månader med
naturlig dekantering då ingen filtrering eller klarning görs. Vinet mognar
ytterligare 2 månader på flaska innan försäljning.”
Ankan är nu skivad och kålen har
fått en dusch av mer honung, rostade nötter från Piemonte, mer soya och
kvarvarande kapris från förra rätten. Detta kommer tillsammans bli riktigt bra.
Vinet har trivsam tanninstil som
gillas extra mycket av ankans fett och fruktigheten i vinet kommer till sin
rätt när de träffar på kålens innehållande sötma och nötternas rostade toner.
Soya och citron som är följdens till smaker som dessa, gör att allt förhöjs
smakmässigt och lyckligheten mellan rätt och sommelier går inte av för hackor.
Tycker allt att vinet skall få en timme i karaff för att få kamma till sig och
vakna till liv. Ett vin är perfekt att dricka nu och inte hålla på.
Kvällen börjar gå mot sitt slut,
flaskorna är tomma och vi är än en gång fyllda av glädjens gastronomi och några
pannor god dryck, tack till Enjoy Wine som gör våra kvällar möjliga och att vi
aldrig kommer inse att vi egentligen inte är något annat en glad bonde som
leker livet som gastronom. Men vi håller tyst om detta ett tag till och njuter
av kunskapens solsken.
”La Spinetta eller översatt ”den lilla kullen”, har gjort en nästan
osannolik resa sedan det första vinet kom på flaska 1978. Många har kanske idag
svårt att tro det, men det var faktiskt det i sammanhanget oansenliga Moscato
d’Asti som la hela grunden till alla deras framgångar.
Familjen Rivetti såg en möjlighet i det försiktigt mousserande vinet
som blivit styvmoderligt behandlat av hela regionen under lång tid. Ingen
brydde sig då särskilt mycket om kvalitet. När man lanserade Bricco Quaglia,
det första vingårdsbetecknade och högkvalitativa Moscato d’Asti-vinet så var
succén ett faktum. Drömmen var dock redan från början att få producera nobla
röda viner och
1985 kom så det första i form av en Barbera d’Asti vid namn Ca
di Pian.
Innovation i kombination med tradition har alltid varit ett ledord hos
Familjen Rivetti. När de 1989 lanserade ”Pin”, en blend av Barbera och Nebbiolo
var det många traditionalister som undrade vad som pågick. Det visade sig dock
vara ett genidrag då vinet snabbspolade familjen Rivetti in i historieböckerna
under ett formidabelt regn av utmärkelser och priser. Därefter har utveckling
gått snabbt. Mest kända har de blivit för sina tre vingårdsbetecknade
Barbarescoviner; Gallina, Starderi och Valeriano. Sedan 2000 kultiverar man
också 8 hektar Barolo i Crinzane Cavour där man från gamla stockar producerar
sin Barolo Campé och från de lite yngre stockarna Barolo Garetti.
Ansiktet utåt är sedan länge den karismatiske och mycket sympatiske
Giorgio Rivetti som inte bara framhäver sin egen familjs viner, utan är även en
stark röst för hela regionen Piemonte. Det går inte att understryka nog hans
betydelse för etableringen av regionens stjärnstatus runt om i världen.
Under 80-talet var han en stor del av den revolutionerande grupp av
småskaliga producenter som kom att skaka om hela regionen och förändra det då
lite småsömniga och inte så kända vinet Barolo till var det är idag.
Tillsammans med producenter som Elio Altare, Roberto Voerzio och Chiara Boschis
kom de att kallas ”Barolo Boys” och de ledde utvecklingen mot ett modernare
sätt att göra vin. De stötte på hårt motstånd och under en lång tid pratade man
om ”modern” kontra ”traditionell” Barolo.
Dessa begrepp har numera flutit samman och har inte lika stor bäring
längre men hur man än vrider och vänder på det, så innebar de tankarna som
”Barolo Boys” introducerade en omskrivning av hela kartan. För mer om denna
omtumlande tid, se dokumentären:
http://www.baroloboysthemovie.com/
Att utveckla arbetet i Piemonte har dock blivit svårare och svårare då
det är i princip omöjligt att få tag på nya vingårdar. 2001 startade man
istället upp i Toscana har sedan dess gått från klarhet till klarhet. Precis
som i Piemonte ligger här fokus på högsta kvalitet och en stark vurm för lokala
druvsorter och kloner. Det senaste kapitlet i historien om den alltid
framåtblickande familjen Rivetti stavas Contratto. Högadliga bubblor av absolut
högsta kvalité och hantverksmässiga bitters från Piemonte.
Det är en ren och skär
lycka att få lov att representera en familj som Rivetti i Sverige. De
personifierar allt som vi står för och allt vi strävar efter. Innovation,
Passion och Ansvar är ledord vi delar med dem. Alltid med ett ben i framtiden,
samtidigt starkt förankrade i traditionen och den jord som är grunden till allt
som är gott.”
Kommentarer
Skicka en kommentar