Spanska grisen & Svenska kräftan!

Värmen den håller i sig, och det kommer den att göra hela aug och september, sen kommer hösten så sakteligen ta över med svala och friska dagar med kalla och sköna kvällar. Bladverken kommer att gå från somrigt grönt till alla höstens vackra färger. Det är då som viltsäsongen drar oss till spisarna och det skall dekanteras äldre Barolos och fina Bordeaux viner i var mans hus. Är det inte så? – Jo om jag får bestämma. Lägg till en sprakade brasa och en härlig pläd från Hermes så är allt fixat för en fin höst. Glöm allt vad chailatte och blåbärsmuffins är, det är fortfarande väldigt 2001, och kommer aldrig att bli höstligt.

Sensommaren har precis börjat och då är det premiär för de röda guldet. Och guld är vad det är, priset för ett kg vätternkräftor är nästan lika dyrt som ett kg guld, nästan. Kräftorna är i och för sig otroligt goda, skalet är så där mitt i mellan hårt. Lagom hårt som en smålänning hade sagt det. Därför så kommer jag tillsammans med min familj njuta av kräftor, kumminost och bättre Riesling som kvällens första anrättning. Jag försöker att hitta kräftor som inte enbart smakar salt och krondill. Det är tyvärr väldigt vanligt, men våra Svenska kräftor brukar hålla en prefekt smak av sjö, salt och krondill och speciellt viktigt är att man känner smaken av kräftan. Så en hink men Svenska signalkräftor gör oss sällskap, rostat bröd, tempererat smör, kumminost samt en drös med servetter och öronproppar till mina bordsgrannar, det är ett måste! De låter och skvätter som bara den när jag äter kräftor. I glaset så hälls en sval Riesling upp. Vinet är skimrande och klart, vackert och med lätt viskositet. Doften är fruktig med ung grön prägel (inget politikst med de), bra mineralitet och friska som utgör vinets syra är väldigt bra. Ett uns av petroleum gör sig i doften, direkt efter visar sig en honungs ton som kommer att leta reda på kräftans sötma och på vägen kommer vinet att ta med sig kumminen från osten och bli ännu mer aromatisk, för vinet har en viss kryddighet, som inte blir för blyg efter sammankomsten med ostens smaker. 100 % av Riesling.

2014 Gut Hermannsberg Riesling Trocken, Nahe, Tyskland. Eftersom vinet får jäsa vid låg temperatur så hinner druvorna att lämna ifrån sig alla smaker till vinet, som avslutning innan vinet buteljeras så lagras vinet på sin jästfällning, detta gör vinet ännu mer spännande. Vinets fruktighet gick som på lina tillsammans med kräftans sötma som jag nämnde innan. Syran och ostens fetma blev perfekt till vinets minerlaitet och unga frukt samt att vinets jästtoner fick komma till sin rätt.  Jag bara njuter av all välgjord Riesling tillsammans med sensommarens röda guld. Smöret som jag bredde på min brödbit, blev en spännande händelse tillsammans med vinet, tror att vinet saknat sin ”brödighet” från jäsningen, och när det möttes en än gång så smakade vinet bara mycket mer av alla de goda smakerna.  

”Gut Hermannsberg grundades i början på 1900-talet som en Kejserlig Preussisk mönsteregendom i distriktet Nahe. Syftet var att etablera en förebild som skulle utveckla vinodlingen i området, bland annat genom att bistå mindre privata odlare med den främsta expertisen. Det tidigare namnet Staatliche Weinbaudomäne Niederhausen Schlossböckelheim berättar om det geografiska läget mellan två byar. I ett naturskönt läge på några steniga och mycket branta sluttningar skapades här några av Tysklands finaste vingårdar. Länge producerades här legendariska viner i statlig regi men 1998 privatiserades egendomen. 2009 såldes egendomen ännu en gång till de nuvarande ägarna och både namn, etikettdesign och vinkvalitet fick sig ett rejält lyft.”

Jag bad om en Spanjor för jag ville grilla fläsk med ramslöken som blev kvar efter sista skörden. Tillsammans med de grundsmakern så plockades ett gäng med sommarlök i från landet. Jordiga och smakrika, tvättades de ordentligt på bästa Per Moberg manér. Vi tog med andra ord fram högtryckstvätten för att tvätta lök och potatis. Enkelt och smidigt som vi alla förstår. Lät mig röra hop en sås på bakad röd paprika som ja mixade slät, droppade i en del nötig olivolja, salt, peppar och en knivsudd av het chili. 

Till grillen iförd värsta och största sombreron, i högtalarna skränade den kärvänliga tangon för fulla muggar. Grisen grillades på hög värme, jag dräpte den flertalet gånger med en mix av ramslök, olja och peppar. Löken fick hänga på sin kant av grillen för att bakas mjuk och söt. Potatis som fick ett presentpack om sig, och fick tillredas på andra sidan grillen. Med alla på sin plats fanns det tid att dekantera kvällens andra vin. 

 

2011 Aventino 200 Barrels, DO Ribera del Duero.  – Oj, vilken färg vint har, det är som spansk oxblod, dovt, tätt och mörk rött. Dessa toner gör vinet ännu mer spännande och vi kan inte bärga oss, utan svingar vinet runt i sitt glas, stoppar ned nosen i glaset och upp kommer en generös drös med Alvarets alla örter, enbär, slånbär, rosmarin, backtimjan, citrontimjan och torkad dill, adderar till körbar och skogsbär. Smaken är som sin doft, men med vulgärare struktur och tjurighet. Vinet behöver luft för att vakna till, och vi alla runt grillen ställer ifrån oss glasen för att låta vinet komma till sin rätt.

 

På bordet så ställer jag fram grillad gris från känd bonde, servera grisen med löken, potatisen, paprika såsen samt två skålar innehållande salt och peppar. Grisen doftar ursinnigt bra och ramslöken har gjort sitt, det känns i luften Texturen på köttet är perfekt, med en knaprig yta så har fettets fördelning i köttet gjort att allt bara smälter i munnen. Tar en sked med paprikasåsen och sötman och hettan kommer göra vinet till det besta de besta. Den rostade potatisen är torkad i skalet av allt salt, och på så sätt blir innehållet mer smakrikt, fullt med kolhydratet som även de kommer göra vinet på bäst sätt. Inte att förglömma så har löken sin aromatik, och sötma. Tänk att så mycket sötma kommer göra vinet så bra. Vinet får vila 18 månader på 1 år gamla franska ekfat, 225 och 500 liters fat. Vinet genomgår malolaktiska jäsning på faten. Faten inverkan på vinet blir till att göra dropparna lite torrare och strävare. Därför väljer jag att ha denna ”påtagliga” sötman i rätten. Grisens feta smak luckrar nu upp vinets täthet och vinet presenterar en mogen och varm frukt. Den söta frukt som vinet besitter vill jag nu ta fram ännu mer och laddar en sked med alla smaker från tallriken och anträffar min gom. Smakerna gifter sig med vinet och allt smakar så bra. Paprikan som även är het i sig, gör att vinet inte blir för syrligt utan håller vinet i schack. Samt att potatisen sälta, gör vinet en tjänst, vinet kommer inte bli för snällt tack vare saltet. Som vanligt så droppar jag över några droppar frisk citron över hela anrättningen. Detta gör jag alltid, för att jag vill visa vinet hänsyn och inte glömma bort vinet syra. Citron och salt är vinets bästa vänner om man använder de rätt. Nu får ni inte störa mig mer, jag vill ta en sista skiva gris och sörpa på vinets sista droppar. Jag känner mig som en riktig spanjor denna afton.

”VinNico Export grundades år 1996 av Nicholas Hammeken och bytte år 2014 namn till Hammeken Cellars. Nicholas en dansk entreprenör som blev fascinerad av de Spanska vinernas potential. Hammeken Cellars är beläget i den pittoreska lilla spanska staden Javea, i provinsen Alicante, och är idag en stor spelare på den internationella marknaden med viner från i stort sett hela Spanien i sin produktportfölj. Man gör viner i alla prisklasser men med fokus på kvalitet och valuta för pengarna. Man är noga med att välja ut druvor, vingårdar och använder sig av vinmakare som har samma filosofi som dem själva. Traditionella spanska druvsorter från gamla, etablerade vingårdar och regioner kombineras med modern vinproduktion och tillsammans vill man kalla det ”Morgondagen Spanien”, viner i modern stil med mycket frukt och druvkaraktär.”

Hoppa upp på er åsna och trava ned till monopolet och gör ett smärre inköp av dessa godingar. Tack för denna kväll, och snart ses vi och hörs i vimlet där ute bland alla tokiga vingalningar.