Naturligt gott vin, tack Stanko!


Våren är här, det knoppar som aldrig förr och träden vill klä på sig, andra mer mänskliga ting vill visst klä av sig istället. Det är vår, mer än så kan man inte säga. Hemkommen från Jämtland, så sitter vi här nu i Viken vår, beskådar både svanar och galningar till trivsamma grannar. Tänker inte hänga med i stobyns trend, till att gå runt halvnaken i ett soligt med ack så kallt Stockholm. Meningen med underställ är att de går att använda året om likaså med skidstrumpor, de är även de skapta för att hålla året om…Så kanske till midsommar, är shorts nära tillhands…
Gänget är samlat, och visst är det med lite extra glädje som vi denna kväll ses. Det är ju några veckor sen vi fick tillbringa en tid tillsammans, så vi antar att det kommer bli lite extra snack och bus under kvällens gång. För att inte låtas oss hållas för länge med torra strupar, så serverar jag kvällens fösta vin. Ett rosé bubbel, våren till äro såklart. Vinet kommer från producenten Segura Viudas i Spanien.

”1954 skapades varumärket Segura Viudas av dåvarande ägarfamiljen till egendomen. Man hade en tydlig målsättning att skapa Spaniens bästa mousserande vin. Ca 30 senare köptes egendomen och varumärket upp av familjen Ferrer som också äger Freixenet. Utan att förlora ursprungsvisionen att tillverka Spaniens bästa Cava har ägarfamiljen investerat stora summor i ägorna med målsättning att ytterligare förbättra produkterna och därigenom cementera positionen som Spaniens bästa producent av mousserande vin.”

 Vinet har en trivsam fruktighet och med inslag av omogna jordgubbar, en viss grönska och händelserik aromatiska tycken. Bubblorna är påtagligt kaxiga, vi gillar det. Fin friska i nosen och i smaken, så faller nu de mer mogna jordgubbarna oss i smaken. Låt mig tillägga en lättsam exotisk fruktighet och en bra balans mellan mineraler och pigg syra. Vi alla bekänner färg och ler lite extra över att längden på vinet är betydligt ihållande.

 ”Vinet får jäsa på temperaturkontrollerade ståltankar. Därefter får en andra jäsning på flaska ta vid. Vinet ligger på sin jästfällning i flaskan under ca 12 månader innan degorgering.”

Kvällens enkla servering till denna dryck är inget mindre än råstekt hummer som doppats i brynt smör. Till detta så anför jag en kvittenkräm med ihållande syra och fräschör. För att maxa rätten så skummar jag hummerns smör med grädde och ännu mer smör, resulterar i en smakrik ”sås” som binder upp all ung frukt i bubblet och skaldjurs sötman kommer att göra underverk med vinets unga och bitiga fruktighet.
Tro inte vi är klara där, utan att under hummern har jag gömt en tapenade på svarta oliver som mixats upp med dill och basilika, och den viktigaste råvaran i hela rätten, vaniljen. Sältan till bubblet och dess lilla sötma från vaniljen och örtigheten gjorde bubblet till mycket större än vad vi någonsin kunde tänka oss.

Det tar en stund för mina gäster att smälta första vinet och dess vän till rätt. Vaniljen tog ju fram en rondör i vinet som vi inte vill skall ta slut, heller inte försvinna. Vi tar oss an och rensar våra smaklökar, ser framåt och kommer minnas denna upplevelse ganska så lång tid framöver. Det haglar blixtrar från kamerorna, och vi som vanligt lovar att det inte kommer ut med en gång i sociala medier. Vi håller lite på alla bilder och så finns det ingen som behöver fundera på, vilka jag har runt bordet vårt.

Nästa vin är för mig mycket speciellt, jag håller inte denna stil till min favorit, jag erkänner med knäppta händer att jag inte kan allt om denna stil. Men det jag kan är att med ödmjukhet och ett öppet sinne behärska mig om vad jag får i glaset. Och det är nu fjärde eller femte årgången jag provar från denna producent, jag kan inte annat än dra lite extra på smilbanden och känna att både jag och vinet kommer närmre varandra, för varje år som går. 
Vi börjar känna varandra och det gläds jag mycket åt. I glaset har vi 2015 Radikon Slatnik Chardonnay 80%, Tokai Fruilano 20%.
”Stanko Radikon är en av pionjärerna när det kommer till naturviner och viner med extremt lång skalkontakt. Så kallade orangeviner. Stankos filosofi för vinproduktion är lika enkel som den är komplex – Att producera ett vin som är helt naturligt. Ett vin där ärlighet och äkthet är viktigare även om det kan bidra till stora variationer mellan årgångarna. Generiska viner som strävar efter att minimera årgångsvariationer är helt ointressant. 2016 gick Stanko Radikon bort i sviterna av cancer och idag är det sonen Sasja som för filosofi och vision vidare framåt.

Ett bevis för hur uppskattad och respekterad Stanko var i regionen är att man i december 2016 beslutade sig för att hålla en årlig festival i Stankos minne där i stort sett samtliga naturvinmakare i regionen bjuds in för att tillsammans med de bästa restaurangerna i regionen visa upp det bästa man har att erbjuda. En hejdundrande hyllning till en av de mest respekterade vinmakarna i regionens historia.”

Därför vill vi hedra och fira Stanko lite extra denna kväll, och ställer till med svensk grisfest. Revben som kokats och sen grillats med en smakrik glace, skapt av aprikoser, sesam, mandel och röda äpplen. Allt har mixats och smakats upp med tomater och lättsamma droppar av honung. Jag ville göra en ”marinad” som hänvisade till vinets kropp. Och alla de smaker jag tagit mig ann till grisens smaker är de jag och vi alla runt bordet känner i vinet. Doften med de varma nyponen, lättsamma toner av aprikoserna och det är som att det kommer pustar av mandelmassa och torkad pomerans vid varje gång som jag tar nosen intill glaset. 
Vi diskuterar vidare och kommer fram till att vinet är superbt och har sin stil, att Stanko visste vad han gjorde och vi tro oss veta att han hela tiden visste vad som skulle komma efter hans tragiska bortgång. Vi bestämmer oss även att införskaffa en rad av hans son:s viner, för att ta en vertikal och njuta av denna stil på vin som jag lär mig mer om varje dag.
”Manuell skörd. Efter avstjälkning och lättare pressning läggs musten tillsammans med druvskalen i stora acaciefat där jäsningen påbörjas spontant. Efter 14 dagar dras musten om och läggs på gamla Slavonska ekbottis om 2500 - 3500 liter. Här får vinet vila i 18 månader innan buteljering. Efter buteljering ligger vinet ytterligare två månader innan försäljning. Ingen klarning, ingen filtrering, inget tillsatt svavel. Helt naturligt.”

Vi pratar hela tiden som att finna den perfekta kombon, de perfekta smakerna som skall gifta sig med varandra. Vid min ålder och med mina vänners kunskap, så känner vi alla att det är som oftast att vinet och maten redan är perfekta på sina olika sätt. Det som avgör hur upplevelsen blir är hur vi är, hur vi känner för dagsform. Stressande, trötta, pigga, glada, musiken, vädret… Alla dessa parametrar har med upplevelsen att göra, jag känner att det är vi som är salt, sockret och syran oftare än vad råvaran är. 
Så denna kväll tycker jag och alla håller med, att maten är perfekt, vinerna lika så och tro det eller ej, vi tycker nog allt att vi är perfekta vi med, därför så smakar allt så ljuvligt denna kväll. Vi har nog allt saknat varandra lite mer än vad vi vill erkänna. Därmed tackar vi för i afton, skålar några gånger extra för Pionjären Stanko och hans viner.



Kommentarer

Populära inlägg