Vi möter våren

Snart så välkomna vi våren här hemma i viken, även sista veckan som jag håller mig hemma innan jag drar upp till snön och mitt älskade Jämtland igen. Solen den värmer upp vår husvägg som vetter mot vattnet, och det känns som att våren är på väg. Fåglarna har börjat kvittra och det tar nog inte många dagar innan det tar sig i marken och knopparna står i full blomning. Känns som att naturen fått vila lite extra och välbehövligt denna vinter. Så jag med många andra tror att det kommer bli en varm och skön sommar.
Det är inte bara i naturen som det skall bli vår, det är mer och mer vårkänslor i oss alla och därav så plockar jag upp viner som jag förknippar med våren. Denna guda begåvade druva vid namn Albarino och speciellt när de växt i mark som går under namnet Riax Baixas. Detta område som är klassat som DO sen år 1988, man räknar idag till ca 180 producenter och planterad mark med druvor räknar man till ca 4000 hk. Vi kommer även att prova moget italiensks under kvällens gång. Så varför inte strunta i allt onödigt snack och bara köra igång kvällen.

Gästerna är placerade runt ekbordet, de sitter där som småhungriga fågelungar som aldrig fått mat. De är få förunnat att mätta dessas gommar med min gastronomi och goda viner. – Det är bara att hoppas att det tystnar efter varmrätten, annars vet jag inte vad jag gör.
Kvällen första vin är 2015 Sin Palabras från producenten Adegas Castro Brey i Riax Baixas. Vi har ett vin med mycket frukt i glaset. Dess unga gröna frukt för oss närmare med nosen och det är just här som de salta stänken kommer och vi alla känner havets vågor som slår sig in om land, fyllda av salt och mineraler. Vinet får på så sätt en läcker örtighet och som den övergår till en prima toner av citrus.
Det kan inte bli mer vår än så här. Ungt friskt, piggt och vi alla runt bordet, känner oss på nytt födda tack vare detta vin.

”Druvorna hämtas från de äldsta rankorna på egendomen. Efter hård selektering pressas druvorna ytterst varsamt, därefter får musten kallmacerera ett par timmar innan jäsningen sätts igång. Efter jäsning får vinet ligga på samma tankar med sin jästfällning i ca 8 månader innan buteljering.”

Vi kommer att njuta av en sparris rätt, tillsammans med detta vin, sparrisen har kommit upp i Spanien och därav kunde jag inte hålla mig för att köpa ett kg och prova årets första sparrisar (För er som vill ha svensk nu, så finns det på högtorget, garanterat till bästa pris) Sparrisen har jag hyvlat av och delat i mindre bitar, allt i denna tallrik skall ätas med sked, så inga större bitar. De fina sparrisarna har kokats upp i en kastrull fylld med vittvin, lättsamt med socker och salt. Sparrisen måste ha en god textur i sig. Bakat ägg för att få en krämighet i rätten, pata negra som rivits ned i skålen och så en del av Panko för att förtydliga rättens textur.
”Adegas Castro Brey Denna lilla familjeägda egendom ligger i ett av Spaniens vackraste landskap ca 20 km inåt landet från Santiago de Compostela i Galicien. Olikt de allra flesta andra producenter inom DO Rias Baixas har Castro Brey sina gårdar i en av de varmaste delarna i området i anslutning till floden Ulla. Tillsammans med en väsentligt magrare jordmån än övriga delar i regionen bildar detta tillsammans ett unikt mikroklimat som ger en större aromrikedom och elegans än normalt.”

Du milde himmel så gott det blev tillsammans, sparrisen syra tillför så mycket gott med sig till vinet och de sippar vi tar blir så livliga i gommen. Sältan från skinkan, får vinets havstoner att bli förföriska och mineralerna dansar så fint över tungan. Krämigheten från ägget förför vinet och fruktigheten bli så tydlig. Vi instämmer alla runt bordet att denna druva skall vi dricka mer året om och fasen om inte det är som så att vi lägger en låda eller två i källaren, enbart för att vi vet att vinet kommer att hålla sin ungdom ytterliga några år.

Medans våren fortfarande håller i sig och eftermiddagens sol håller oss varma, så sippar vi vidare på det vita och inväntar med stor hunger efter den varma delen. Låt mig få presentera 2003 San Fereolo Dolcetto di Dogliani Superiore. Åh herre du skapare och rena vinodlare, vilket vin sen då. Med ungt åldrande av 14 år, så är det så fruktigt och ungt i sin själ att vi smått häpnar. Detta är ett sådant vin som man skulle vilja ha alla dagar i veckan. Vilket trivsamt djup vinet har, otroligt fin fruktighet med små fina nyanser av mogna tanniner. Både doft och smak drar år läder, torkad apelsin, svarta vinbär och fat. Den mycket känsliga Dolcetto druvan visade verkligen klass för årgång 2003. En varm sommar som vi alla minns och skörden startade den 3:e september, och så tidig skörd har aldrig skett på gården.
”San Fereolo är i grund och botten Nicoletta Bocca, hon säger själv att det var slumpen som förde henne till Dogliani. Hennes pappa hade spenderat en hel del tid med att gömma sig från fascisterna hos de olika vinbönderna i byn som partisan under andra världskriget. När hon för första gången såg vingårdarna kände hon direkt i sitt hjärta att hon hittat rätt. Nicoletta gör kompromisslösa viner i traditionell stil med stor respekt för jorden och vinrankornas naturliga förutsättningar.

Dogliani ligger i Piemontes södra del och här i de lite vegetativt vildare omgivningarna är druvan Dolcetto kung. Nicoletta tillhör med sitt San Fereolo sedan flera år tillbaka Vinnatur-rörelsen, vilket innebär att hon arbetar efter naturliga ekologiska/ biodynamiska förutsättningar i ett ständigt pågående informationsbyte med övriga producenter för att utveckla framställningen av viner på naturlig väg.”
Till vinet så serveras ripa, som jag stekt på skinnsidan och sen har den fått gotta i ungen medans vi åt förrätt och ut på bordet kommer ett resultat av perfekt pippa med ett blodigt inre. Jag serverar en puré på pumpa och så friterades jordärtskocka. För att få rätt känsla över hela rätten så gjordes en sky på tranbär och tryffel. Svårare än så gör vi det inte för oss.

En stor sipp av vinet och så en sked med massa pippi och dess sällskap. Det blev tyst runt bordet, det är inte så ofta det blir så. Det brukar ta full fart med haglande kommentarer om vinets kropp, matens smaker och hur vinmakaren tänker här och vise versa. Men ibland så infinner sig ett lugnt, en tystnad som att hela skocken med får somnar in och ett lugn lägger sig om ett duntäcke över oss.

Vinet har visat sitt inre för oss och tillsammans med ripan så har vi funnit den perfekta kombinationen. Fågels vilda smak är len och har en mjäll smak, precis detta tycker både vi och vinet så mycket om. Den mogna bärigheten i vinet lyfter sig mot tranbären och tryffeln. Det mjälla av pumpan, masseras av vinets fina kropp och de två gillar verkligen varandra. Köttets krispiga skinn får en fin textur och sältan får vinet att pigga till sig. Vill påstå att Dolcetto efter 15 år är mer än gott, det är så fridfullt i våra glas och det som sker är att vi tar minde klunkar och vi vill bara inte att vinet skall ta slut.
En afton som vi både fått känsla av våren och den än så länge kalla vintern, för när solen försvann och det började bli mörk så sjönk temperaturen fortare än vad en Telia-aktie gjorde för många år sen.  Vi kramar om varandra och tackar för sällskapet. Vi laddar om, för snart är det en ny middag med nya viner och förhoppningsvis god gastronomi. Till dess så säger vi tack och bock. För nu skall vi skriva inköpslista till monopolet.



Kommentarer

Populära inlägg