Berusade av fjällets smaker

Jag lovade att börja, där vi förra veckan avslutade. Och det var väl i soffan intill brasan och med ett gäng fuktiga skidstrumpor. Troligtvis väldigt mätta och belåtna, lagom salongs och relativt trötta, efter en dag på fjället. Jag minns även att jag skulle väsnas som det skedde något spännande efter vi myst framför elden, men som vanligt så tog vi oss inte längre än så. Och slutade som sagt i bädden runt 22. Trötta, nöjda och mjuka i kroppen, så somnade vi alla in till tonerna av sprakande björkved, snarkningar från Mr. E. och såklart en lätt irriterande diskmaskin, fylld med glas för ett helt kompani.

Tro nu inte att vi ligger på latsidan för att vi just förra veckan inte orkade längre än vi gjorde. Utan att denna snöiga kväll, så är vi såklart laddade igen och maten är redo, vinet är i rätt temperatur och spriten är uppfylld i sitt stora fina glas. Tror nog allt at vi är redo för kvällens sittning, så luta er alla tillbaka och häng med på en smakresa som ni och vi sent skall glömma.

Eftersom ämnet och smakerna är Jämtland så skall vi även denna gång försöka att hämta så mycket som möjligt från det välfyllda skafferi som Jämtland bjuder på. Kvällen till ära så har vi biff från Fjällbete och det är så mört och doften är som ett bättre grönmögel från sydligare delar av Frankrike. Vi har plockat höstens finaste hjortron och det har ihärdigt vevats en rökt majjo som även smaksatts med chili och bränd lök. Stora flagor av pepparrot och rostad svartrot.

Vad kan vi få ihop av detta då? Jo en tartar av bästa sort, smakrik, med syra och sötma från hjortronen, fin fetma och inlevelserik lök ton och rökta inslag. Pepparrot med hetta och stor ”bitighet” textur och smak av svartrot. Kan inte börja bättre än så här. Till detta så skall det på klassiskt vis serveras pommes som trippelfriterats gånger två och sen strötts med gräslök, persilja och säreget stora mängder med torkad lök och ett uns av salt.

Vi kan inte bärga oss över att få prova vinet till. Här kommer en lite n detalj in at undertecknad ratar 9,9 fall av 10 att dricka rött till tartar. Jag väljer alltid ett vin av Riesling, kanske en Pinot Gris, men ett måste är det står Grand Cru, VDP eller Grosse Lage på buteljen för att göra mig mest nöjd. Inte för att jag träffa rätt med andra viner till mitt letande efter den perfekta tartaren. Men denna gång så provar vi ett vin från Chile, och så längt ifrån Grand Cru man kan ta sig. Vill redan här flagga för att jag bryr mig inte alls i detta fall om vinet har den statusen. För vinet är riktigt gott hur som.

2016 De Martino Viejas Tinajas Cinsault, från producenten De Martino. Ett gott vin till denna enkla rätt. Vinet består av en ung och ren bärighet med subtila toner av örter och fina tanniner. Doften är lättsam pepprig och som sagt smaken har en god balans. Gillar denna stil på varm bärighet som inte blir för mycket, tack vara Chiles vänliga klimat och Terroir.

”Druvorna skördas för hand från denna 3 hektar lilla vingården Guarilihue vid optimal mognad. Vingården ligger endast två mil från Stilla Havet, vilket ger en härlig svalka som i sin tur ger fin syra till druvorna. Vinet får jäsa med naturjäst på amforor av olika storlek innan det buteljeras och säljs.”

Någon runt bordet tycker att vinet är läskande och när han säger det så förstår vi honom omgående. Vi tar oss en stor sipp och låter alla smaker från bordet blandas och över gomseglet far rigorösa och säreget goda smaker som sammanfaller till fullo. Hjortron och Cinsault, absolut. Fetman från majjon, skoja inte. Det gjorde sig ohövligt bra till vinets struktur. Och inte att förglömma denna goda känsla av fjällbetes kött. Tro mig, vinet stålar av glädje tillsammans av med köttets ihärdiga mörhet. Vi kan inte annat än glädjas över att det finns med vin och att skålen med tartar och dess tillbehör är djur och det finns massor kvar.

”1934 emigrerade Pietro De Martino till Chile från Italien för att söka lyckan, och grundade företaget De Martino i Maipo Valley precis utanför Santiago. Idag jobbar 3e och 4e generationen för att utveckla företaget i Pietro’s innovativa anda.

Genom åren har familjen De Martino utforskat i princip alla olika vinregioner i Chile, och totalt har 347 olika vingårdar odlats och skördats. Långt ifrån alla jobbar man fortfarande med, men det har lett till en otrolig erfarenhet.

De Martinos vision och anda lyder ”Att på renast möjliga sätt producera viner som reflekterar dess ursprung”. Det lyser väldigt tydligt igenom då man provar vinerna från De Martino, då de har en mycket ren och balanserad karaktär som röd tråd rakt igenom sortimentet. För att få vinerna att just reflektera dess ursprung och druvsort, används endast ståltankar, betongtankar och väl använda ekfat.”

Milt sagt och tänkt, så infinner sig en känsla av matkoma och det är med full rätt som vi alla drabbas av detta. Men som alla mammor säger, dessert finns det plats för och som tur har vi ett lite starkare tillhygge som skall få förmedla droppande smaker som dessert.

En kladdig kaka gjort på finaste chokladen från byn Valrhona. Företaget grundades av den franske konditorn Monsieur Guironnet 1922 i den lilla staden Tain-l ‘Hermitage i Hermitage. Till detta så har vi stöpt en kräm som är skapt av smör, grädde, kakao, socker, ägg och Kilchoman Sanaig. Lite färska hallon, socker doppade körsbär och för att få till texturen så blev det även chokladpoppers.

Vi kommer och skall alltid njuta av dessert intill spisen om så vädret tillåter om så inte så blir det inte intill middagsbordet. Vi tycker om att byta plats och det känns trivsamt att förflytta sig, byta platser och lära känna varandra.

I glaset till chokladen och en kopp kaffe från Åre Kafferosteri så blir det en Virre, av god rang. Vi skall erkänna att vi är kanske inte de mest beresta i denna drycks värld och vi har massor att lära. Men öppensinnade som vi är så kan det inte annat än sluta i lycka över att få läppja på något så gott som detta. Låt oss presentera N/v Kilchoman Sanaig från Kilchoman Distillery Co Ltd.

”Det lilla gårdsdestilleriet som grundades av Anthony Wills är beläget i en gammal bondgård vid gården Rockside på Islays karga västkust. När de första dropparna lämnade kopparpannan den 14 december 2005 var det ett faktum att Islay hade fått sitt första nya destilleri efter 124 år. Idag är samtliga familjemedlemmar involverade i verksamheten och deras whisky börjar få allt större uppmärksamhet i whiskykretsar. Alla delar i produktionen sker på gården där man för övrigt även odlar sitt eget korn för att framställa deras unika utgåva 100% Islay.

Totalt destillerar KILCHOMAN ca 200 000 liter sprit om året vilket gör dom till ett av Skottlands minsta destillerier. Som jämförelse motsvarar deras årsproduktionen en bråkdel av vad de mer kända grannarna på ön producerar. Trots den förhållandevis blygsamma storleken är deras whisky allt annat än anonym något som bekräftas av alla internationella priser man vunnit.

KILCHOMAN producerar uteslutande single maltwhisky och inga fat säljs vidare till tillverkning av blended whisky vilket också är något relativt unikt. Hos KILCHOMAN är varken kylfiltrering eller tillsats av färgämnen tillåtet samt som all whisky buteljeras vid minst 46% alkoholstyrka, allt för att bibehålla produkternas naturliga karaktär.”

Vilken doft, präktigt rökig och söt. Torkade fikon med fina inslag av faten (Sherry). Höstens fallna päron. Efter första lilla sippen, så känner vi tydligt en fin nötighet, vanilj och kola. Detta är en perfekt Whiskey, för den som vill på ett förståeligt sätt bege sig in i denna stora och väldigt kunskapskrävande whiskeyvärld. Vi gillar den söta ton som faller desserten i smaken, kaffets fina beska gör whiskeyn mild och mjäll. Chokladen binder upp alla frukten som drycken ger ifrån sig. Hallonen och körsbären piggar upp allt på ett trivsamt vis.  

”Kilchoman Sanaig är en underbar blandning mellan whisky som lagrats på Olorosso sherryfat (ca 70%) och bourbonfat (ca 30%). I sedvanlig Kilchomananda är produkten naturlig i färgen och icke kylfiltrerad.”

Att få avluta en kväll som denna på detta vis är riktigt trivsamt. Vi kan inte annat än säga som så att vi har ännu en gång fått en smakresa som få förunnat fått uppleva och i denna gemytliga miljö. Att tartar och rödvin funkar, är såklart helt rätt och att starksprit kan göra en dessert så gott är vackert. 

Klockan börjar bli runt 22 och alla vänner börjar gäspa och tita på sina bäddar för att än en gång ladda inför morgondagens lagg och kunna smälta alla goda intryck och råvaror som kvällen givit oss. Tack till Enjoy Wine, tack till Fjällbete och tack till Jämtland som med sitt skafferi bjuder oss på mycket god gastronomi. Vi ses i vimlet och det gör snart.

Ordinarie sortiment – 2016 Viejas Tinajas (Nr 96 691) Cinsault. ENDAST 219PIX

Ordinarie sortiment – N/v Kilchoman Sanaig (Nr 11 202) FINA 549 PIX