Den ärliga Julen...
"Texten skall läsas med Karl-Bertil Jonssons
Julafton framförd av Bengt Hallberg på repeat tills texten är färdigläst"
Nu är det snart jul… Känner ni igen det? Högtid. Förväntan?
Ångest. Familj och ensamhet. Ni har hört det förut. Det har gått en tid sedan
jag skrev om påskhögtiden, men nu är det snart dags för snaps igen. Senast idag
på jobbet packade jag upp förpackningar med små snapsflaskor, hundratals små
flaskor med röd kapsyl och gammeldags etikett. Visst är det trevligt med
högtider, spriten åker genast fram och hälsas som en gammal vän man inte sett
på länge.
Det är inte som att man säger ”men hjärtat,
du fick ju ändå en väldigt fin vinöppnare, du borde vara nöjd med din jul” när
alla i princip bråkat (fast i det tysta) under dagens julbordsförberedelser,
lillebror har låst in sig för att han inte fick vad han önskade sig och mamma
står och gråter i köket för att hon inte orkar ta hand om julbordet eftersom
hennes pojkvän har gjort slut dagen före julafton. Du vill inte heller göra det
för att du har minsann inte bett om något jävla julbord! Men för tusan
människor se er omkring. Catera julbordet, köp färdigt, gör något som inte är
så viktigt på julafton, typ gå och fika. Nån ensam restaurangare jobbar
garanterat.
Jag skulle själv kunna göra det, vara den ”perfekta
julstämningsfén”, göra all mat själv från grunden, inreda för att imponera både
på sig själv och andra, duka till fest! Men jag tänker inte göra det. Jag har
tillräckligt höga krav på mig själv ändå. Jag vill inte heller att någon annan
anstränger sig för min skull, vi kanske kan koka en kastrull gröt tillsammans.
Tömma en flaska vin kan vi säkert också hjälpas åt med. Ta en promenad och
hoppas på snö. Skratta åt den där julklappen vi givit varandra och haft sådana
problem med att få till, varit så oroliga att den inte skulle bli uppskattad.
Haha, ja hur tänkte du egentligen när du gav mig en serie glasunderlägg med
olika målade motiv. Du vet ju att jag aldrig använt glasunderlägg i hela mitt
liv. Men jag älskar glasunderläggen, för att det var inte glasunderläggen du
tänkte på när du köpte dem. Du tänkte på mig, liksom på samma vis som jag
tänkte på dig när jag köpte den där boken. Du som aldrig läser. Jag tror att vi
kanske ger bort saker till varandra för att vi vill dela med oss av vad vi
känner i våra hjärtan, och våra hjärtan vet inte om att vi inte använder
glasunderlägg eller inte läser böcker. Våra hjärtan bryr sig bara om själen,
och om ditt hjärta vill dela med sig lite utav sin själ till mitt hjärta, då
kommer jag älska vad som än ditt hjärtas själ kommer i för förpackning.
Ja, jag skulle kunna upprepa mig som sagt. Men jag tänker
minsann jobba till sent den 23e, sedan tänker jag öppna mig en liten flaska med
röd kapsyl och gammeldags etikett, ta en promenad och hoppas på snö, och vara
sådär härligt ensam, som bara en restaurangare kan vara.
Kommentarer
Skicka en kommentar