Den ärliga Julen...

"Texten skall läsas med Karl-Bertil Jonssons Julafton framförd av Bengt Hallberg på repeat tills texten är färdigläst"

Nu är det snart jul… Känner ni igen det? Högtid. Förväntan? Ångest. Familj och ensamhet. Ni har hört det förut. Det har gått en tid sedan jag skrev om påskhögtiden, men nu är det snart dags för snaps igen. Senast idag på jobbet packade jag upp förpackningar med små snapsflaskor, hundratals små flaskor med röd kapsyl och gammeldags etikett. Visst är det trevligt med högtider, spriten åker genast fram och hälsas som en gammal vän man inte sett på länge.
 Ingen som läst inlägget ”alla ensamma restaurangsjälar” som publicerades i samband med detta års påskhögtid kan tänka att det blir annorlunda med julen för en ensam restaurangsjäl. Jag skulle kunna upprepa mig, allt detta stök och förberedande för att skapa ett luftslott ingen egentligen vill ha. Av enda anledningen att man vill väcka liv i några lyckliga minnen man har kvar från sin barndom. Ja, och vem gynnas inte främst av denna ”högtid” om inte handeln? Som att vi ska dränka våran panikrädsla över en misslyckad jul genom att inhandla all världens olika ting både till oss själva och till andra för att sakta men bestämt trycka ner ångesten under golvet. ”Köper jag en bra julklapp kan det väl ändå inte gå fel”. Haha, trodde du ja. Det spelar ingen som helst roll om din flickvän, mamma, lillebror eller vem sjutton det nu är du köpt ett paket till får en flaska exklusiv DRC i julklapp, funkar inte känslorna funkar inte julen heller. 

Det är inte som att man säger ”men hjärtat, du fick ju ändå en väldigt fin vinöppnare, du borde vara nöjd med din jul” när alla i princip bråkat (fast i det tysta) under dagens julbordsförberedelser, lillebror har låst in sig för att han inte fick vad han önskade sig och mamma står och gråter i köket för att hon inte orkar ta hand om julbordet eftersom hennes pojkvän har gjort slut dagen före julafton. Du vill inte heller göra det för att du har minsann inte bett om något jävla julbord! Men för tusan människor se er omkring. Catera julbordet, köp färdigt, gör något som inte är så viktigt på julafton, typ gå och fika. Nån ensam restaurangare jobbar garanterat.
 Nu finns det lika många versioner på julaftonsupplevelser som det finns familjer och individer. Somliga bättre än andras, somliga mycket sämre än vad som går att föreställa sig. Det är åter igen det här med att högtider ”brings people together” på både gott och ont. Jag kan tänka mig att många ställer fruktansvärt höga krav på sig själva för att göra det så bra och trivsamt som möjligt. 

Jag skulle själv kunna göra det, vara den ”perfekta julstämningsfén”, göra all mat själv från grunden, inreda för att imponera både på sig själv och andra, duka till fest! Men jag tänker inte göra det. Jag har tillräckligt höga krav på mig själv ändå. Jag vill inte heller att någon annan anstränger sig för min skull, vi kanske kan koka en kastrull gröt tillsammans. Tömma en flaska vin kan vi säkert också hjälpas åt med. Ta en promenad och hoppas på snö. Skratta åt den där julklappen vi givit varandra och haft sådana problem med att få till, varit så oroliga att den inte skulle bli uppskattad. 

Haha, ja hur tänkte du egentligen när du gav mig en serie glasunderlägg med olika målade motiv. Du vet ju att jag aldrig använt glasunderlägg i hela mitt liv. Men jag älskar glasunderläggen, för att det var inte glasunderläggen du tänkte på när du köpte dem. Du tänkte på mig, liksom på samma vis som jag tänkte på dig när jag köpte den där boken. Du som aldrig läser. Jag tror att vi kanske ger bort saker till varandra för att vi vill dela med oss av vad vi känner i våra hjärtan, och våra hjärtan vet inte om att vi inte använder glasunderlägg eller inte läser böcker. Våra hjärtan bryr sig bara om själen, och om ditt hjärta vill dela med sig lite utav sin själ till mitt hjärta, då kommer jag älska vad som än ditt hjärtas själ kommer i för förpackning. 


Ja, jag skulle kunna upprepa mig som sagt. Men jag tänker minsann jobba till sent den 23e, sedan tänker jag öppna mig en liten flaska med röd kapsyl och gammeldags etikett, ta en promenad och hoppas på snö, och vara sådär härligt ensam, som bara en restaurangare kan vara. 

Kommentarer

Populära inlägg