Bubblor på känn...
Vi festar som det inte vore
någon morgondag, vi testar viner med olika rätter, vi provar de i olika glas,
olika temperaturer och vid olika tider. Det är det här, som är det mest
spännande med vin och dess gastronomi. Hur långt skall man som lekman behöva
gå, och förstå, för att få den där perfekta tillvaron, med det ”rätta” vinet och
den ”rätta" maten! Vi säger som så här, överlåt oss denna galenskap till oss, med
att försöka tillfredsställa våra egon med att just vi har kommit på den
perfekta och ”korrekta” maten där till.
”Jag håller mig vid Liv – Uno
Svenningsson”
Här sitter vi med de finaste
glasen, tro oss räkna till 14 olika modeller, vi har den senaste utrustningen,
vi påstås vara rätt så pålästa om det vi håller på med. Vi ses som några spektakulära gastronomer med
för stora munnar, feta magar och tunna pluskor. Vilka tror vi att vi egentligen
är? Vissa kallar oss i PK öppet i sociala medier, vissa påstår att vi är
köpa. Låt mig inte ta pennan i akt, och berätta vilka som egentligen är köpta i
detta avlånga land med sträckande hand över hela välden.
Kan vi därför inte bara säga
något fint till varandra, tycka att alla gör något bra, om så det är med
betalning eller inte. Så jävla duktiga är vi inte i detta land, utan att vi
behöver övriga världen för att få oss att funka. Ha lite ödmjukhet i
det som görs. Generationer byts och det är ingen som är bättre eller sämre,
utan lär av varandra. Jag lär mig mer av dagen unga sommelierer än vad jag nu
gör av de som en gång lärde mig. Tycker personligen att det är spännande att
lära sig av alla, det kan vi alla göra.
Så med det sagt så går vi tillbaka
till spisen, för att försöka förmedla några rader om två drycker ”enkla” eller ”dyra”
tillsammans med två rätter. Njut av varandras framgång, du där ute, du är inte
bäst, det lovar jag dig. Klappa fler på axeln och säg, du är bra. Känn
personens lycka som träffa dig rakt i hjärtat, och inse att du gjort en annan
persons dag. Lyckorus utan alkohol.
Vi börjar kvällen med ett gäng stående
sushibitar, perfekt tillrätt ris med lagom sötman och ivrig syra. Dessa riskuddar
bäddar vi med bränd pilgrimsmussla som sen toppas med friterad morot som
picklats i koriander. Till detta serveras de vanliga tillbehören såsom soya och
ingefära.
I glasen våra så faller det ned
droppar från Italien. Det är producenten Piccini som lovordar oss med detta vin,
och eftersom vi alltid är öppna för nya ting, så sippar vi i oss detta med
behag och ödmjukhet. Det är N/v Piccini Memoro Sparkling Cuvée Extra
Dry som vi får smaka på. Och vi smygsmakade lite innan middagen för att
tänka till vad som skulle serveras som fast föda. Vint består av, Glera till
60% och resterande delar av Vermentino 25% och Chardonnay 10%. Barnsligt gott,
får man säga så? Ett piggt och friskt vin med ihärdiga bubblor med tydliga
toner av barndomens päronsplitt och gråpäron paj. Smaken får oss att tänka på
de flesta citrus frukter, men citronens varma skal är det som
utgör sig mest.
”Familjen Piccini lever i och är verksamma i hjärtat av Chianti. Deras
historia börjar 1882 då Angiolo Piccini med endast 7 hektar började framställa
viner under devisen -”det är inte hur mycket vin vi gör, utan hur mycket
passion vi lägger ner i vårt arbete med vinet”. Idag är det fjärde generationen
Piccini genom syskonen Mario och Martina Piccini som styr familjen och vinerna
framåt. Det är även de som lyckats ta Piccini utanför
Toscana och Italiens gränser.
Idag återfinns familjen Piccinis viner
runt om i världen och efterfrågan på deras välgjorda, goda viner fortsätter
bara att växa. De har idag fyra egendomar i Toscana och genomgående från deras
Chianti till vinerna från egendomen i Montalcino finns de gemensamma nämnarna:
kvalitet, drickvänlighet och respekt för ursprunget!”
Ett vin som är enkelt att gilla,
ett vin som vi tror kan passa de flesta, speciellt de som inte är för knaster torr champagne, utan är mer för en aningens fruktsötma. Sötman från de små smakrika
bitarna gillar vinet, och de två gillar varandras gemytliga sötma. Att
tillsätta soya är underbart i alla lägen, och bubblet förhöjs i smak, tack vare
en droppe svart magi och ingefärans fina hetta och bitighet. En bra början och
då har vi inte ens spenderat hunkan på första vinet. Det kallas ekonomi för en
smålänning.
Nästa vin är lite mer påkostat, men
inget som man känner sig rånat av. Vi presenterar direkt champagnen från Nicolas
Feuillatte. Vi som er, kanske inte är bekanta med just denna etikett men visst
är den klassiskt och enkelt snygg. Det är även bolagets billigaste bubbel, men
det är absolut inte bolagets minst goda champagne, det lovar vi er alla. Druvblandning av Meunier 40%, Pinot Noir 35%,
Chardonnay 25%.
”Nicolas Feuilatte var en av många som direkt efter andra världskriget
sökte lyckan i USA. Med två tomma händer lyckades Nicolas bygga upp ett
imperium baserat på kaffe och kakao. Tjugo år senare gick hans far hastigt bort
och Nicolas blev plötsligt ägare till en vingård i Bouleuse i västra Champagne.
Bubbel-van som han var från New Yorks jet-set började han producera champagne
som verkligen gillades av hans vänner så som Jackie Onassis, Shirley McLaine
och Lauren Bacall. Rätt gäng att visa sitt bubbel med och idag tillhör man de stora
märkena.”
Doften är trevlig och inhyser till
en festlighet. Någon utbrister Mariekex, någon annan omogen grapefrukt och undertecknad
tycker att den ihängande honungs tonern är mest framhävande. Vi börjar med att
servera bubblet runt 6 grader och inser att vi har en för kall champagne i
glasen och vi är ihärdiga att dofta upp den till 8 grader och det är då det
börjar hända saker med doft och smak. Men för att njuta av utseendet av vinet
så känner vi att stressen över den låga temperaturen inte behöver infalla.
”Druvorna kommer från totalt 200st olika byar i Champagne. Ca 30% är
reserve-vin. Vinet har legat 18 månader på sin jästfällning innan degorgering.”
Låt oss presentera N/v Philippe
de Nantheuil Brut. Vi tänker inte för en sekund att det är ett billigt
bubbel, utan vi njuter av det som serveras och vår rikedom är att vi har detta
umgänge och dessa kvällar, det slår högre än i ensamhet framför tv:n dricka sig
berusad på Cristal, Krug, Dompa eller annan känd flaska. Vi serveras en laxrätt
med fisk från Salma, till detta så kommer en kräm på ramslök, samt en ljummen
sallad på sparade rabarber och så färska örter. Vi strör över ett lättsamt damm
av sot från vitlök.
Perfekt kombo, fetman i laxen
gillar de friska i bubblet, krämen på ramslök har en härlig kraft och en viss
bitterhet som gör att den omogna grapefrukten får en mer söt frukt. Rabarberna har
kvar sin fulla syrlighet och det är lika med champagnen att den är ute efter mer
syra. Det lilla unset av söt vitlök gör inte dropparna förbryllade, utan mer intresserad
av smaken. Vi kan inte annat än säga som så, att det är all bra att få prova
högt och lågt och smalt mot brett. Det blir enklare att förstå hela marknaden
och vad som finns att tillgå på bolaget.
Men de orden passar vi på att
tack för denna kväll och vi är återigen vid spisen på torsdag med två nya
förslag på viner till julen, nyår eller bara som en vardagsfestlighet.
Kommentarer
Skicka en kommentar