Någon längtar...
Du
vet kanske när man vaknar på morgonen och den första känslan som kommer till en
är sommarlov. Du behöver inte ens blicka ut genom fönstret för att veta
att solen skiner. När du öppnar dörren ut doftar det sommar, luften är varm och
du tänker att nu ska jag tamejtusan leva livet.
Jag vet inte hur jag ska likna
känslan med något annat än sommarlov, jag liksom slår upp ögonen och känner att
jag har en dag av ledighet och äventyr framför mig fast helt utan krav. Precis
så är det att vakna upp på en båt och inse att idag har vädret bestämt sig för
att vara min kompis.
Stockholms
skärgård kan vara den lugnaste samtidigt som den kan vara den jävligaste. Den
är fantastisk och dramatisk, harmonisk och vild.
När du hänger här är du väl
påverkad av väder och vind, det bestämmer över dig och över hur din dag blir.
När jag sitter på akterdäck med solen i ansiktet klockan åtta på morgonen med
spegelblankt vatten som närmsta granne är jag och vädret kompisar med varandra.
Igår, efter en lång dag av sol, bestämde sig vädret för att sända ett tyst,
stilla, varmt regn över ön och oss som gästar. Vi hade satt oss på klipporna
under en karg tall och det bekom oss knappt att det regnade.
Vi såg hela
fjärden fyllas av ett dis av sommarregn. Ljudet liknar inte något annat, det
blåste inte en sekundmeter, inga vågor syntes till och jag sa att det här är
lika fint som finväder. Min vän höll inte med mig, ”regn är väl inget att ha”
suckade han och jag såg på honom att han satt och spände sig och inte alls
kunde se det jag såg.
Ibland
blir jag lite irriterad över att människor inte kan njuta av stunden, det här
är fantastiskt!
Du är bara inte lika avslappnad som jag är!...
Vill jag
fräsa åt honom när han dissar min regniga skärgårdseufori. Eller är det jag som
överdriver? Nej, naturen är vacker, lär dig det, lär dig njuta av det.
Det
här är så typiskt för skärgården i början av juni, nu är den fortfarande lugn
och finstämd. Sen kommer sommargästerna ut, jag är förstås en utav dem, att
påstå något annat vore fel. Om några veckor spelar det knappt någon roll hur
lugnt och harmoniskt vädret är, alla människor som kommer ut bidrar till fullt
liv och sommareufori.
Den stiltje som jag just nu upplever i en av skärgårdens
mest välbesökta gästhamnar kommer, kanske redan nästa helg, förvandlas till en
styv kuling av semesterstinna sommarfirare.
Insup,
omfamna och drick utav sommaren. Ty den existerar blott en dag eller två. Så
kort tid sommaren visat sin fulla prakt de senaste åren gör den än viktigare
att njuta av de stunder den väl visar sig. Och ja, jag tycker att regn tillhör
det vackra i sommaren och ja jag njuter utav det. Men inget slår när ögonen
slås upp och solens strålar välkomnar dagen.
Kommentarer
Skicka en kommentar