Alla de otaliga valen....

Hallå och god morgon härliga väder. Vilket skönt humör jag är på idag! Solen skiner och jag tittar ut över takåsarna under denna höstkalla klarblå himmel.
Jag har mitt hem på en ombyggd vind, med stora fönster mot väster. Mina blommor trivs sådär halvbra i västerläge, pelargonerna får samsas i ett litet litet norrfönster i mitt sovrum, orkidéerna står i ett österfönster och de stora djungelväxterna står placerade mitt i lägenheten. Alla verkar trivas bra och ingen bråkar mer än att en japansk fetknopp har fått mögel på jorden. Mitt största problem i lägenheten är temperaturväxlingarna, det blir kallt på natten när kyla sipprar in från den lite smått dåligt isolerade vindsdörren. På dagen när solen skiner genom de stora fönstren mot väster kan jag ställa fram en kastrull med vatten och sjuda grönsaker i solen och således slippa slå på spisen. Ja, nästan i varje fall.


Det stora beklämmande problemet är att mina kära oöppnade vinflaskor inte är lika anpassningsbara som mina växter verkar vara. Tänk om jag kunde skylta med mina Merlsaulter eller RRV-pinoter i norrfönstret bredvid sängen, kanske jag skulle få sällskap… Nej, jag har länge kikat på vinkylar och vinförvaringsskåp av alla dess slag, att hyra in mig i vinfack är även ett alternativ men jag har gärna mina skatter nära. Känner någon igen sig? Fast visst vore det mysigt att kila ner till en stor vinkällare, insupa dofterna och träffa på andra livsnjutare som befinner sig där av samma anledning. Hemma på min vind dyker det inte så ofta upp livsnjutare sådär spontant utan inbjudan fastän det vore trevligt. 
Så frågan är, ska jag investera i en rejäl kyl, som låter mina viner slumra utan störande moment, ska jag nässla mig in i någon annans källare eller ska jag investera i livsglädje genom att dricka dessa unga viner och ha en omsättning hemma som kan tyckas lite dekadent? Jag skulle förstås öppna upp någon utav dessa ungdomar om det kom en spontan livsnjutare och knackade på dörren, han eller hon skulle, medan vinet dekkas få vraka i min fars (och till viss del mors) vinylsamling som jag med ära fått ärva. Själv låter jag gärna Kraftwerk, Depeche Mode, Bowie, Vangelis, Roxy Music eller 

Imperiet få snurra men urvalet är än bredare. Är vi ett större gäng skulle jag då stolarna snabbt tar slut själv erbjuda mig att sitta på golvet bredvid mina stora gröna växer, det känns liksom lite rebell-romantiskt att lyssna på 40-50 år gamla skivor och inte använda avsedda möbler. Kanske öppnar vi flaskor med starkvin och starksprit och går lös på ett gäng cigarrer. Mina stora fönster går utmärkt att öppna. Och då de vetter mot himlen kan man en klar natt skymta de stjärnor som orkar tränga sig igenom stadens ljus. Stjärnorna syns allra bäst från mitt norrfönster, och vare sig det står älsklingsviner eller älsklingspelargoner i sovrummets norrfönster kan man ligga i sängen och kika upp på stjärnorna genom glaset i takfönstret. Hade vi varit kvar i Grythyttan hade vi med stor 

sannolikhet gått upp på taket, med filtar och snacks. Där i skogen syns stjärnhimlen bättre än i staden och taken är som gjorda för att sitta på. Men tillbaka till vindslägenheten. När morgonen kommer är mina spontana besökare från kvällen innan glada över att min soffa har varit så underbar att sova i och att jag har en stor säng med plats för 4 eller fler om man inte är blyg. Solen kommer skina in från österfönstret och väcka mina orkidéer med mjuka gyllene solstrålar, i västerfönstren slår morgonhimlens klarblå färg in som friskt vatten och väcker dem som sovit i vardagsrummet först. 

Vi som sovit i rummet mot norr vaknar av att kaffet kokar, vi smyger upp en efter en och tänder ljus och lagar frukost till lugna jazziga toner. Morgoncigg under fläkten eller i fönstret, kortspel och en ledig dag. Nej. Jag tror jag skippar vinfacks-idéen och behåller mina skatter hemma, just in case det dyker upp spontana besök. 

Kommentarer

Populära inlägg