Alla de otaliga valen....
Hallå och god morgon härliga väder. Vilket skönt humör jag
är på idag! Solen skiner och jag tittar ut över takåsarna under denna höstkalla
klarblå himmel.
Jag har mitt hem på en ombyggd vind, med stora fönster mot
väster. Mina blommor trivs sådär halvbra i västerläge, pelargonerna får samsas
i ett litet litet norrfönster i mitt sovrum, orkidéerna står i ett österfönster
och de stora djungelväxterna står placerade mitt i lägenheten. Alla verkar
trivas bra och ingen bråkar mer än att en japansk fetknopp har fått mögel på
jorden. Mitt största problem i lägenheten är temperaturväxlingarna, det blir
kallt på natten när kyla sipprar in från den lite smått dåligt isolerade
vindsdörren. På dagen när solen skiner genom de stora fönstren mot väster kan
jag ställa fram en kastrull med vatten och sjuda grönsaker i solen och således slippa
slå på spisen. Ja, nästan i varje fall.
Det stora beklämmande problemet är att mina kära oöppnade
vinflaskor inte är lika anpassningsbara som mina växter verkar vara. Tänk om
jag kunde skylta med mina Merlsaulter eller RRV-pinoter i norrfönstret bredvid
sängen, kanske jag skulle få sällskap… Nej, jag har länge kikat på vinkylar och
vinförvaringsskåp av alla dess slag, att hyra in mig i vinfack är även ett
alternativ men jag har gärna mina skatter nära. Känner någon igen sig? Fast
visst vore det mysigt att kila ner till en stor vinkällare, insupa dofterna och
träffa på andra livsnjutare som befinner sig där av samma anledning. Hemma på
min vind dyker det inte så ofta upp livsnjutare sådär spontant utan inbjudan
fastän det vore trevligt.
Så frågan är, ska jag investera i en rejäl kyl, som
låter mina viner slumra utan störande moment, ska jag nässla mig in i någon
annans källare eller ska jag investera i livsglädje genom att dricka dessa unga
viner och ha en omsättning hemma som kan tyckas lite dekadent? Jag skulle
förstås öppna upp någon utav dessa ungdomar om det kom en spontan livsnjutare
och knackade på dörren, han eller hon skulle, medan vinet dekkas få vraka i min
fars (och till viss del mors) vinylsamling som jag med ära fått ärva. Själv
låter jag gärna Kraftwerk, Depeche Mode, Bowie, Vangelis, Roxy Music eller
Imperiet få snurra men urvalet är än bredare. Är vi ett större gäng skulle jag
då stolarna snabbt tar slut själv erbjuda mig att sitta på golvet bredvid mina
stora gröna växer, det känns liksom lite rebell-romantiskt att lyssna på 40-50 år
gamla skivor och inte använda avsedda möbler. Kanske öppnar vi flaskor med
starkvin och starksprit och går lös på ett gäng cigarrer. Mina stora fönster
går utmärkt att öppna. Och då de vetter mot himlen kan man en klar natt skymta
de stjärnor som orkar tränga sig igenom stadens ljus. Stjärnorna syns allra
bäst från mitt norrfönster, och vare sig det står älsklingsviner eller
älsklingspelargoner i sovrummets norrfönster kan man ligga i sängen och kika
upp på stjärnorna genom glaset i takfönstret. Hade vi varit kvar i Grythyttan
hade vi med stor
sannolikhet gått upp på taket, med filtar och snacks. Där i
skogen syns stjärnhimlen bättre än i staden och taken är som gjorda för att
sitta på. Men tillbaka till vindslägenheten. När morgonen kommer är mina
spontana besökare från kvällen innan glada över att min soffa har varit så
underbar att sova i och att jag har en stor säng med plats för 4 eller fler om
man inte är blyg. Solen kommer skina in från österfönstret och väcka mina
orkidéer med mjuka gyllene solstrålar, i västerfönstren slår morgonhimlens
klarblå färg in som friskt vatten och väcker dem som sovit i vardagsrummet
först.
Vi som sovit i rummet mot norr vaknar av att kaffet kokar, vi smyger upp
en efter en och tänder ljus och lagar frukost till lugna jazziga toner. Morgoncigg
under fläkten eller i fönstret, kortspel och en ledig dag. Nej. Jag tror jag
skippar vinfacks-idéen och behåller mina skatter hemma, just in case det dyker
upp spontana besök.
Kommentarer
Skicka en kommentar