Stenig frukt & glad gris

Med lätta skutt hoppar jag i träskorna och trallande tar jag mig mot växthuset vårt, vad kan det lilla glashuset förse oss med denna dag? Vad kommer att serveras på vårt stora ekbord till kvällens gentila middag? Det är fortfarande semester för många, med dem gläds jag, vi alla behöver ledig tid, allt behöver inte gå i 120 hela tiden. Jag har satt igång Snickerboa efter några veckors semester jag med, och har redan bestämt att det kommer bli minst 5 veckor nästa sommar. 

Jag är lite som Herr Stormare, med tänket att ha något att pilla med som inte har någon deadline, och att det är mer rogivande att sittandes täljandes på en träsked nere vid landets brygga. Det är semester för mig, inte att hänga runt på de klassiska stekar veckorna som är Kristi buds ord inristat för många…. Ni vet vilka ni är!
Jag har samlat ihop de flesta av kamraterna, vissa är kvar ute till sjös och någon var visst i Monaco och vask…. Champis, så töntigt det kan bli. Men med hjärtat på handen så tror jag att Mr. S endast retades med mig, när han vet så väl vad jag tycker om allt sådant där trams.

Kvällen till ära skall bjuda på två viner, två helt olika viner. Ni kommer att förstå vad jag menar när ni kommer så långt mellan raderna, en rätt blir det men med smaker som hade räckt för minst två menyer. Jag kommer att grilla glad gris från Nibble gård och vi har denna gång tagit oss an karrén, som är en fantastisk styckningsdetalj. Jag har grillat och glaserat rödlök, tagit mig ann sommarens mest svårfunna guld, kantarellerna. Den färska majsen som är så smakrik och god, så det hade fått vilken tjurputte som helst att le och skratta.
Såser kan tyckas viktiga, därför så har jag gjort en fräsch och smakrik kräm på crème fraiche och saften från grillad citron och sist adderat till en knivsudd färsk chili. Första vinet för kvällen är från ett av de mest karga marken i Spanien, Priorat. Ett område som inte är större än 499 hk, men har så otroligt mycket historia och oändlig variation på viner.

Vinet kulör är dov och har ett vackert och stort djup, doften är storartad och korgar fyllda med plommon, bigarråer, skogsbär och övermogna blåbär, allt detta packas med fina tanniner som säkert många kan tyckas vara lite hårda till en början men det är enbart vinets personlighet som visar upp sig. För att göra smaken beskrivlig, så har vi samma inlevelse från nosen men vill så gärna lägga till en läcker och förtydligande örtighet och tobaken som knyter ihop vinet på ett strålande vis.
”Vinet görs på 50% Garnacha och 50% Cariñea från två lägen i närheten av egendomen som till största delen består av Llicorella. Den genomsnittliga åldern på stockarna är ca 50 år. Vinet har fått lagras på 1 och 2 gånger använda franska 300 liters barriquer i tolv månader.”

2010 Vi de Guarda, från producenten Morlanda. År 1997 startade Celler Morlanda sin verksamhet i Bellmunt de Priorat, med passion för druvor som drivkraft. Celler Morlanda ligger i den sydvästra delen av Priorat och förfogar över 22 hektar planterade vingårdar med en ålder på rankorna som sträcker sig från 20 – 80 år. Druvsorterna som används i de röda vinerna är enbart Garnacha och Cariñena, vilka är de traditionella druvorna som alltid odlats i regionen.
”Produktionen är hantverksmässig och relativt liten. Vinmakaren Judith Llop, som är född och uppvuxen i området, anses idag vara en av de främsta vinmakarna i Priorat. Hennes filosofi präglar det nya, moderna men samtidigt bibehålls det traditionella Spanien där jordmån, kvalitet på frukten och filosofin i det individuella vinmakeriet sätter sin egen prägel på vinet.”

Vinet sträcker på sig ordentligt efter första sippen. Köttet har ett yttre som är knäckigt och sött, ett inre som har en riklig smak av kvalitetskött. Protein och tanniner, med medhängande bärighet och perfektion i fathantering så blir vinet ypperligt till den glada grisen. Bitterheten och sötman från den röda löken är fantastisk till vinet och gör musten ännu kralligare och tuffare. Syran som vinet får av krämen gör vinet "lent"  För att inte tala om majsen som bretts med kallt smör och salt, vad tror ni? Jo vinet får total harmoni och vi gläds med de två i gommen våra.

”Argiolas ambition med premiumviner Iselis Bianco och Iselis Rosso är att lyfta fram gamla och ursprungstypiska druvsorter som Nasco och Monica. Dessa båda är unika för Sardinien och har sitt ursprung bland antikens druvor. Iselis är också namnet på ett biståndsprojekt i Kongo som familjen Argiolas medverkar i genom Africadegna, en Sardisk välgörenhetsorganisation. Iselis Project 2010 in Kongo medverkar till byggandet av ett sjukhem i Lutendele utanför Kinhasa.”
Nästa vin som kommer in på ett hörn är kanske inte vad mina vänner hade väntas sig efter en sådan substilt början. I glaset få de ett varmt bärigt ”vin” med tilltagen kropp och snygg krage. Vännerna som smakar på det, tycker först att vinet saknar ryggrad men har en bärighet och sommarkänsla i sig som får de alla att rynka på nosen sina. Tanniner och strävhet som alla gör oss nyfikna.
Låt er tycka vad ni vill om mig eller om oss. Men vi gillar att prova nya ting och vi är alltid ärliga med vad vi tycker. Låt mig med ärlighetens ord säga, att allt jag skriver om, kanske inte alltid är min personliga smak. Men det hela handlar om att se möjligheterna och de fina i allt och därmed inte måla in sig i ett hörn och enbart dricka Grand Cru och se vem som spänner bågen mest för kvällen.  

”Vinet är först framställt som ett vanligt vin, där jäsning och lagring har skett på ståltankar. Därefter har alkoholen tagits bort genom vacuumdestillering. Detta är det överläget bästa sättet att behålla så mycket smak som möjligt från vinet efter att alkoholmolekylerna har reducerats ner till ett minimum.”
Tycker att drycken gör sig mycket bra till smakerna från bordet, köttet smakar perfekt till, enbart för att köttet har sitt söta yttre. Majsen och lökens nu mjuka sötma och fina beska är inget som gör drycken något ont. Syran och hettan från såsen gjorde sig nästan bättre till detta glas än de första. Vi har då, Barrels & Drums Merlot Non alkohol, i våra glas. Och stor skål på den.

En av oss runt bordet är precis hemkommen från några veckor på Rivieran, efter flertalet fester och middagar så tröttnade han på, att alla som inte önskade alkohol, så fanns det enbart Cola, Fanta och Sprite. Vad är det att erbjuda som dryck till fina bjudningar? Och här måste vi då säga att detta alternativ är då ett väl mycket bättre val än de där dropparna som man får diabetes av innan man vet ordet av.
Vi känner oss nöjda med kvällen och vi ger oss själva en klapp på axeln över vad i åstadkommer i den gastronomiska världen. Det som vi alla är överens om är att nu börjar tiden med skaldjur och skogens guld, så vi har många trevlig sensommar middagar framför oss med gediget goda drycker i alla lägen och nivåer.



Kommentarer

Populära inlägg