Kungen & prinsessan
Kungens vin, och för mig en prinsessa. Så får jag beskriva gårdagens två
viner som provades i nygammal miljö. Jag har tagit mig till solens och vindarnas
ö, men just för stunden så är det enbart vindens ö. 16 grader ”kallt” och
luvtröja på. Så vi får invänta solens varma stålar. Gårdagen blev en hit och
vinerna smakade förträffligt. Grabbarna kunder inte närvara så jag fick ta till
andra nosar, kanske en gnutta mindre kunskap om vin. Men med ett gott och
öppet sinne för att lära sig mer om vin så tycker jag alla gjorde riktigt gott
ifrån sig.
Första rätten ikväll, är en
gammal klassiker som jag lärde mig av Herr Ferran Adria från anrika El Bulli,
en rätt som kanske inte är så modern i dag, men jag fick lusten att prova på
och se om jag fortfarande hade handslaget för att bemästra denna enkla kunskap.
Att koka pasta kan de flesta och torka kantareller de klarar alla av, förvälla
och blanda upp tomaterna med timjan, basilika och körvel är heller inget svårt.
Sen kommer vi till den där mozzarellan som skall värmas till perfektion och sen
blåsas upp med en luftig kräm på vit grundsås och tryffel. Men jag lyckades som
om det inte vore alls många dagar sen jag gjorde det inför varje service.
Till denna spektakulära rätt
skall vi såklart ha ett vin som går i råvarornas fotspår. Jag väljer 2013 Musella
Valpolicella Superiore Ripasso. Ett vin som jag vet kommer att samspela med
rätten. Vi har en blend på följande vis 70% Corvina, 20% Rondinella och 10%
Barbera. Doften har ett fint djup av varma
körsbär, färska örter. Och redan här så kommer en del av kraften från Amaronevinernas
”tyngd”, man har i macereringen av musten använt sig av drav från Amarone, och det
ger struktur till vinet. Smaken är balanserad och jag känner nu
mer av fatens inverkan på vinet och det skapas en trygghet i vinet. De rostade tonerna
av kaffe, ceder och återigen fat får mig att le inombords.
”I utkanten av distriktet Valpolicella, cirka 20 minuter öster om
Verona ligger Azienda Agricola Musella, vackert beläget på kullarna av San
Martino Buon Albergo. Det drivs och ägs av Emilio Pasqua tillsammans med
dottern Maddalena och vinmakaren Enrico. Musella omfattar totalt 400 hektar och
en sådan utbredning är ovanligt för regionen Verona.
Detta erbjuder en anmärkningsvärd särskiljning i jordmån, vilket öppnar
upp för utmanande druvnyanseringar. Av de 400 hektar Musella förfogar över
utgör cirka 30 hektar de tre vingårdarna som tillhör egendomen. De tre
vingårdarna, belägna på varsin kulle, är planterade med druvor klassiska för
regionen Valpolicella och även en liten del Barbera, Cabernet Sauvignon och
Chardonnay.
Musellas odling samt produktion sker helt enligt biodynamiska principer
och producenten är både ekologiskt certifierad och biodynamiskt certifierad
enligt Demeter från och med årgång 2014. Det är ett medvetet val från
producentens sida, född från den kärlek och respekt de känner för jorden de arbetar
med.
Med stor passion och entusiasm dedikerar producenten sig i alla
aspekter av vinmakningen – från vingård till buteljering – för att skapa en
produkt som visar på det bästa naturen har att erbjuda.
Om det finns en önskan att bo granne med vineriet har Musella även ett
Bed & Breakfast med 10 rum på innergården. Här finns det möjlighet att
skapa sig en helhetsupplevelse utifrån den grundläggande kärleken till vin.”
Rätten i sig är smakrik, men behöver
mer kärlek i form av ”sötma” från de soltorkade tomaterna. Kolhydrater för att
stinna vinets tanniner och ”kraftiga” frukt. Örterna från tallriken verkligen uppskattar
vinet örtighet och vi får inte glömma vad ”såsen” med tryffel gör för vinet.
Tryffel är en speciell och säregen råvara som är fenomenal på att plocka fram Terroir
och ursprung, och det är precis det tryffeln gör i detta läge med vinet. En
kanonstart på kvällen som nu går från vinet som jag kallar Italiens prinsessa, för att hoppa över sundet och testa på rockens kungliga vin.
Erkänner med en gång och kommer
alltid att stå för det, min förhållning till ”kändis viner” inte är min
starkaste sida, och är säkert alldeles för gnällig när det kommer till kritan
att bedöma ett vin med etikett av säreget snitt. Men jag är inget mer än en
hedrade konsument av kvalitetsdrycker och kommer inte döma vinet efter sitt
yttre, det är precis som med människan, det yttre kan endast ge en hint om vad
som finns i det inre. Och det växer som oftast till något riktigt bra när jag
själv får välja.
Jag har dekanterat vinet i ca en
timme för att få harmoni i vinet.
”Detta är ett unikt samarbete mellan Delicato Family Vineyard och
Graceland/Elvis Presley Enterprises där man tillsammans tagit fram ett antal
viner för att hylla en av världens mest folkkära artister genom tiderna, Elvis
Presley.
När Gasparé Indelicato på 1920-talet emigrerade till Kalifornien från
den lilla byn Campobello på Sicilien var det helt naturligt för honom att
fortsätta med det hans far, farfar och flera generationer hade livnärt sig på –
att odla druvor. Våren 1929 planterades de allra första druvorna och inom några
år hade ryktet om Gasparés fina Kalifornien druvor spridit sig i landet vilket
resulterade i att orderblocket snabbt blev fulltecknat.
Från 1919 till 1933 infördes förbudstiden i USA, och den påföljande
stora depressionen, vilket lamslog försäljningen. Gasparé hankade sig fram
genom att sälja druvor huvudsakligen till Chicago, där privatpersoner tilläts
göra 200 gallon vin för eget bruk.
1935 beslöt sig Gasparé för att själv göra vin av delar av sin skörd, i
den gamla höladan på vingården pressades druvorna för hand till det allra
första vinet från familjen Indelicato. Den andra generationen bestående av
Gasparés söner Vincent, Frank och Anthony drev på och utvecklade företaget
genom att utöka produktionen avsevärt och ”skräddarsy” viner till andra
vinerier i Kalifornien.
Idag är det Anthonys söner Chris och Jay Indelicato som står vid
rodret. Chris, som är vd, fick 2012 den fina utmärkelsen ”Wine Star Award
Winner” som årligen delas ut av tidningen Wine Enthusiast Magazine. Vinvärldens
motsvarighet till filmvärldens Oscar gick till en välförtjänt vinproducent som
ständigt strävar efter högkvalitativa produkter som samtidigt respekterar
tradition samt ursprung.”
I glaset har jag 2015 Elvis The
King Cabernet Sauvignon. Ett vin med karaktär och med viss storhet. Doften är
fylld med varma vinbär och körsbär. Vaniljens inslag kommer som på beställning
och vinet känns som ett perfekt val för kvällens andra rätt. Smaken är fyllig
och har en betydande del av solvarma Kalifornien. Nu känns fatens inverkan på
vinet ordentligt och det drar finns i gomseglet av tanniner och fat. Jag gillar vad jag har i glaset
och när jag ser mig runt bordet, så verkar det ut som att smilgroparna är åt rätt
håll.
Direkt från grillen så kommer det ett fat med oxribbor. Penslade med
honung, ingefära, paprika och soya. Till detta så har vi smörade kantareller
med sommarlöken och en riktigt vinvän, picklad rödlök.
Nu är det många som återigen
tycker att det är hål i huvudet med att tillsätta ren syra och beska från löken
till vinet. Men jag håller fast vid, om att det kommer funka otroligt bra till vinet
och jag har rätt även denna gång. Köttet är fett och smakrikt, precis vad vinet
efterfrågar pga. av tannin och mäktig frukt.
Kantareller är en fantastik
vinvän som gör att vinet lyfter sig i flera storlekar och man blir enbart glas
av när svampen gör detta för vinet och oss som njuter av de tillsammans. Köttet
har både sötma och hetta från marinaden och speciellt hettan ställer upp till
fest för vinets bärighet. Återigen en kalaskombination. Tallrikarna bärs in och
jag sitter kvar med ett glas av Kungens egna vin. Gör som jag brukar, lägger
tid och kärlek på innehållet och kanske inte lägger alltför mycket kraft på om
etiketten tilltalar mig eller inte. Med det säger jag tack från Öland och nästa
vecka gungar jag vidare nere vid bryggan på Mörkö. Skål på Er.
Kommentarer
Skicka en kommentar