Vad är rätt & Vad är "fel"

Vad är det som säger att det som är idag, kommer vara imorgon? Vad vet vi egentligen och vem är det som har rätten att ha rätt?
 Trender Jag tänker på champagne, denna festligt bubblande vätska som höjs till skyarna även av personer som inte tycker om det. Det har sagts att uppfinnaren/upptäckaren var Dom Perignon och alla verkar har trott på det och det blir sanning. Sen kommer det någon och säger att så var det troligtvis inte, men att han var en duktig vinmakare och kom på en massa andra bra saker. Jaha, helt plötsligt har vi en ny sanning, eller så kan man välja vilken sanning man vill tro på (och det låter ju vettigt?). 

Jag tänker även på hur det ser ut på restaurangscenen idag. Jag har en känsla av att det experimenteras och utvecklas som aldrig tidigare på så många geografiskt spridda platser att större delen av världens kulturmångfald någonstans hos någon blir representerad. Samtidigt som vi letar och letar efter något ingen annan tidigare gjort försöker vi hitta tillbaka till våra kulturarv och använda tekniker som tar oss tillbaka århundraden i tiden. Det känns som att ingen kan riktigt göra "fel" längre. Bara du har en förklaring varför du gör det. Ett syfte. Lite som att en del personer ser på naturvin som underbart och unikt och samtidigt vill andra inte ens klassa det som drickbart. Det blir rätt för att anhängarna till naturvin menar på att "det ska vara så" och helt plötsligt fick det kogödselluktande vinet ett syfte. Det är rätt. Nu anser jag att visst är naturviner unika men absolut inte felaktiga, vissa kan diskuteras, det är här den härliga subjektivismen kommer in.

Marknaden och efterfrågan på nya spännande ting växer till den grad att alla får plats någonstans. Men om allt är rätt, vad är då fel? Och om det är rätt, är det rätta då sant? Docent Richard Tellström lärde mig en gång att man inte ska sträva efter vad som är sant, att det inte går. Jag börjar mer och mer förstå vad han menade. 

När man lär sig att arbeta i/på restaurang finns det mycket man lär sig som är rätt respektive fel. Och det är inte bara lite rätt eller fel, du kan, i matsals- och kockyrket göra hejdundransgrävnerdigiengrop-fel och du kan göra dukangåhurlångtduvillrätt samt givetvis allt där emellan. Var du hamnar på skalan bedöms av en person som före dig har en bestämd uppfattning av vad hen tycker är rätt eller fel. 

Matsalsyrket har rötter i ett formellt arbete i matsal för att betjäna betalande gäster och utöva hantverk enligt konstens alla regler. Har ni hört uttrycket förut? Regler. Det finns så mycket regler över hur saker och ting ska genomföras. Från början vill jag med mina blå ögon tro att dessa regler har tillkommit för ett syfte, men det har jag lärt mig att det inte behöver vara sant. Men notera att den som ofta bestämmer om du gjort rätt eller fel inte är du själv, utan någon annan. Regler finns till för att någon annan ska avgöra om du har gjort rätt eller fel. 


Vi kan, på vår restaurang, servera från vänster och vara bekvämt informella samtidigt som atmosfären och maten hör hemma med vita dukar, stärkt linne, polerade skor och ett "vad önskar herrn" -ställe. Ett ställe som faller under kategorin "fine dining". Den lokala tidningen benämner oss som en fine dining restaurang, är det sant att vi är det? Hade jag ställts i en fine dining-matsal 35 år tillbaka i tiden med samma arbetssätt som jag hade idag på jobbet hade jag fått en utskällning av restaurangchefen och fått ställa mig i disken i bästa fall. Vi kanske är som ett naturvin, vi säger "det ska va så" och de flesta köper det, inte alla, men alla gillar inte naturvin heller. Vad som är sant struntar jag i. 

Vi håller på och utvecklar en framtid där jag bestämmer vad som är rätt, och om du gillar det jag tycker är rätt, då får du gärna hänga på. Bara för att jag har rätt behöver inte någon annan ha fel. Hittar jag ingen som gör det jag gillar, då har jag möjligheten att skapa det jag gillar och se om andra kan gilla det, då blir det rätt för oss och vi bidrar till mångfald och kulturutveckling. Jag tror det var lite så Dom Perignon jobbade, han provade sig fram med olika tekniker tills han fann det han gillade. Sedan blev det så att fler gillade det han gjorde, och nu köper vi champagne så fort vi ska göra något vi verkligen gillar. Se där. Hur rätt är det inte med champagne när som?

Kommentarer

Populära inlägg