Jo.. Det funkar visst!

I livets tystaste vrå, sitter jag och knappar ned veckans rader från gårdagens middag. En tisdag som börjar med Spa, behandling och en skön lång frukost. Man måste ladda batterierna efter en kväll som igår. En gryning som blev lätt blåsig och vinden piskade mot våra kinder när vi traskade upp mot Ullådalen. Dagen gav oss en mildare session i hur vädret kan skifta i vårt älskade Åre. En förmiddag som gav oss sol, snör och regn om vartannat. Återigen klassiskt påskväder och Åre. Eftermiddagen kände jag mig mer som en blöt hund som längtade hem till bastun, brasan och ett gott glas vin.
Alla höll med om att värmande, sprakande och torra stunder hägrade mer än blötsnö och regn, så sagt och gjort så staplar vi oss alla hem, trötta, våta men med benägenhet av vad som komma skall serveras på kvällens middag bord.

Vi skruvar fram klockan ett par timmar och med nu ett torrt och törstande gäng så är vi alla redo för middag. Det blir enkelheten som får ta hand om oss, vi har tagit fram en rätt som vi alla älskar och en som alldeles för många glömmer bort och som jag kallar kungen av husman. Det blir två ”enklare” viner ikväll, vi förser oss inte enbart med de stora och dyra viner. Ända anledning av att det är med vår nyfikenhet som gör oss betrodda att testa det mesta. Gillar att vara folklig och ta fram innehållet i orden ”Vin är för alla” och då det inte mer än rätt att prova allt vi kommer över och ta fram det som är bra i ett vin som kostar under 100 lappen.

Man får vad man betalar för är det många som säger. Men det som är intressant är vad som man betalar för, och vad gör ett vin bra? Är det endast prislappen, skulle inte tro det, det är mängder med saker runt om kring oss som gör vad vi känner i gom och mage, vem är det som avgör att ett vin är prisvärt? Fundera på det, så kan vi återkomma till det när vi jag lärt mig mer om vin och sen blir det faktiskt trist med att enbart dricka Petrus, Harlan och Rayas varje dag, och ganska tråkigt i längden.
En sanningens ögonblick, så är det rent krasst bättre att köra min traktor (XC90) i fjällens knaggliga vägar. Och så funkar, Porschen som kostar 3 gånger än traktorn, bättre på motorvägen en torr sommardag. Ni förstår alla vart jag vill komma att det är tillfället som ges inte vad sakerna kostar. 
Inte meningen att dra ut på detta men är så het på tangenterna så det bara flödar ord ut mina fingrar.
Kvällen middag börjar med tartar, på fjällko. Hackad till perfektion för att få en gedigen textur och att bitarna får fin passform för att kunna dra åt sig saltet och oljan. Friterad kapris samt lökringar. En äggkräm och såklart tunt skivade rödbetor. Tro mig betorna är en romantiker i många lägen.

Vi sätter tänderna omgående i kossan och njuter av alla fina smaker. Det verkligen känns att kossan fått beta på fjället, köttet är smakrikt och får en fin örtighet i sig. Och med texturens skildringar från kapris, ägg, lök och betor så är vi mer än lyckliga av denna rätt. I glaset hälls ett vin som har mer att bekänna än vi kan tro. 2013 Piccini Chianti, Sangiovese.  Ett vin som kanske kan kännas tomt och livlöst utan rätt mat men med denna anrättning så kommer vinet till sin fulla rätt. Ett vin med fin kryddighet redan i nosen och en korg fylld med färska örter, varma körsbär och en liten bit av färsk kanel är vad vi finner både i doft och smak. Ett vin med mer balanserad syra och frukt än jag hade förväntat mig och det gläder oss. Andra och tredje smaken så gör sig lakritsrotens sig mer betydande och örterna får ännu mer plats i paletten.

”Familjen Piccini lever i och är verksamma i hjärtat av Chianti. Deras historia börjar 1882 då Angiolo Piccini med endast 7 hektar började framställa viner under devisen -”det är inte hur mycket vin vi gör, utan hur mycket passion vi lägger ner i vårt arbete med vinet”. Idag är det fjärde generation Piccini genom syskonen Mario och Martina Piccini som styr familjen och vinerna framåt. Det är även de som lyckats ta Piccini utanför

Toscana och Italiens gränser. Idag återfinns familjen Piccinis viner runt om i världen och efterfrågan på deras välgjorda, goda viner fortsätter bara att växa. De har idag fyra egendomar i Toscana och genomgående från deras Chianti till vinerna från egendomen i Brunello di Montalcino finns de gemensamma nämnarna: kvalité, drickvänlighet och respekt för ursprunget! Piccini är under konvertering av hel sitt sortiment till ekologiskt.”

Vinet får ta tillvara på köttets smak och vinet blir bärigare. Äggkrämens hemlighet är att trollbinda vinet och vi får ett helt annat lugn i glaset än utan maten. Sältan från löken och kaprisen är förkastligt vackert och gott till vinet. Vad är det jag brukar säga såhär dags? En bra start på kvällen….
In med nästa rätt och det är nu som vår fina husmanskost får komma till sin rätt. Det kan inte bli annat än rätt med att servera Blodpudding med stekt och rökt fläsk och äpple. Det blir en skål med rårörda lingon till som får allt att svetsas samman. Puddingen som är gjord på finaste grisblodet och rört med björkris är säkert för många en fundering med att komma vinet att passa till blod? Jo, men visst. Det kommer att funka så bra så bra. 

Vi behöver ett vin med en viss pepprighet och berörande syra för att komma till sin rätt med syran från äpple och lingon. Tanniner och ungdomens frukt är ett måste till för att fläsket skall få sitt. Här kommer nu de flesta fråga sig om att vinet kommer bli strävt som tusan till en sådan ”söt ” anrättningen men det vi gör att ”lura” rättens sötma med att ta omvägen från vinet till lingonen och äpplet, det som händer och sker ätt vinet får då fram en mer betydande röd fruktsötma och möter så upp blodpuddingen sötma och då faller alla pusselbitar på plats. Hade man nu gått rakt på sak och varit en klok sommelier så hade ett glas med ålderstigande Madeira varit ett perfekt alternativ men varför vara så enkel hela tiden. Och vinet som fick utså allt detta är 2014  Terre de Mistral Côtes du Rhône Reserve. Och vinet gjorde sitt jobb alldeles utmärkt. 
Vi tackar för denna kväll och tar oss en titt på våra skidkläder och ser till att de är torra till morgondagens åkande. Och tack till Enjoy Wine som stod för dryck och alla glada kockar, sommelierer som samlats för denna trevliga middag.


”Mitt i hjärtat av Côtes du Rhône, typ en kilometer söder om Lirac, hittar man ett kollektiv av vinmakare med gemensam entusiasm för ekologisk vinodling. De har insett fördelarna med att dela på ett och samma vineri och på så sätt minimera de fasta kostnaderna. Var och en producerar de ekologiska viner under egna etiketter men, som i fallet med Terre de Mistral, så går de samman och kan då skapa lite större volymer av prisvärda ekologiska viner. Vinet tar sitt namn från den plågande starka vind (Mistral) som både förtrycker lokalbefolkningen och skapar fantastiska förutsättningar för vinodling i området.”


Kommentarer

Populära inlägg