Envishet, bitterhet & kärlek...
Running to the sea får öppna denna kväll. De fantastiska musik genierna
från Röyksopp väljer tonerna och stämningen som även sätter prägeln på denna
middag. Tänker även som så, att börja med att avlägga rapport om hur väder och
vind består dagen till ära, och jo! Det är vår i luften och primörerna börjar
ta fart i vår trädgård. Folk är som galna över att få sätta tänderna i vårens
första sparris, det är redan ramslök på varje meny och undrar inte om sillen
till midsommar redan är inlagd. Det gäller att vara ute i god tid, man kan ju
missa något?
Eller är det som så att jag
väntar en tid för att sparrisen skall få växa till sig och minska i pris, inta
sparrisen när den är som bäst och inte när det är som dyrast? Ramslöken knoppar
hemma på ön, men är inte alls klar. Och så är den alldeles gratis och man får
plocka den helt själv. Med detta sagt så är det inte alls fel att vara ute
först med saker och ting, men varför så jäkla stressigt med allt. Vi förbereder
därför kvällens middag men blandning av söt och salt? Eller var det vinter och
vår. Älskade Berghagen?
Robyn håller i taktpinnen och
förser oss och högtalarna med frekvent och asbra musik. Inte varje dag Madame
står vid spakarna och vänder plattor. Gästerna
har anlänt och det är samma gamla tradiga gäng som även äntrar bordet kvällen
som är. Det är en viss hysteri för stunden, någon drog upp ett känsligt ämne
och som vanligt så skall sommelierer kunna allt och vara bäst på allt, så
middagen börjar med en försoningsskål så att alla känner sig in mode. Politik
och vin är inget man gärna ser i samma rum, så därför byts samtalsämnet och vi
tar för oss av kvällens första vin.
Ett fylligt vin med gedigen
käftsmäll av torkade körsbär, fin vanilj, tanniner av trevnad. En vis örtighet
och en efterdyning av bättre rostat kaffe. God balans i vinet och hänger gärna
kvar med min tunga en lång stund, med ett resultat av lång smak. Känner på
oss att blenden kan stå till en del Corvina, en del Rondinella och kanske en
skvätt Molinara…men så fel vi har, såklart är det en skvätt av Barbera. Vi
känner oss besvikna på oss själva att vi inte sätter druvorna mer korrekt. Men
även solen har fläckar brukar mamma säga, när man inte har alla rätt. Vi beslutar
oss att vinet är korrekt och att vi skall med stor nöjdhet fylla våra glas
och njuta av vinet till kvällens första serveringen. I glaset har vi 2013
Musella Valpolicella Superiore Ripasso.
Saltbakad fläsksida med stor belåtenhet
och smak kommer rätten presenteras som. Tillägget på rätten blir en Soya
baseras majonnäs som även är smaksatt med rostad sesam, grillad vårlök, och
såklart kommer det med några strån av ramslök. Det går inte att undkomma, en av gästerna precis kom från Gotland och tog med sig en påse med det
gröna smakfulla bladen. Och visst är det sagolikt gott. Grisen lägger direkt
beslag på vinets stäva toner och mättar sig efter behag, vinet levererar bra
frukt och syra gentemot egentligen hela rätten. De rostade smakerna från majonnäsen
romantiserar sig ordentligt med vinets fat och tannin som gör upplevelsen i
munnen mycket behaglig. Alla höjer sitt glas och vi skålar som svin, för att rättfärdiga
oss själva, att vi är svinigt bra på det vi gör och att alla har verklighetssynen
på att vi är fasen bäst på att kombinera mat, vin, sällskap, musik och ödmjukhet
i ett och samma stycke.
”Azienda Agricola Musella drivs och ägs av Emilio Pasqua tillsammans
med dottern Maddalena och vinmakaren Enrico. Musella är vackert beläget i
utkanten av distriktet Valpolicella ca 20 min öster om Verona på kullarna av
San Martino Buon Albergo. Totalt omfattar gården 40 hektar varav 30 utgör
vingårdar. De tre vingårdarna Monte del Drago, Perlar och Palazzina är
planterade med de klassiska Valpolicelladruvorna och en liten del Barbera,
Cabernet Sauvignon och Chardonnay. Odling och produktion sker enligt
biodynamiska principer och man kommer att vara certifierade både ekologiskt och
enligt Demeter från och med årgång 2014. Hos Musella kan man bo granne med vineriet.
Ett Bed & Breakfast med tio rum finns på innergården.”
För att inte missa kvällens uppsättning
på Dramaten så får vi skynda oss med att få nästa rätt. Och vips så står allt
framme. Nya glas, ny karaff och ett gäng större köttstycken som från känd bonde
är hämtade och nu grillade. Till detta väl begåvade kött så sällskapar inte
mindre än två sorters kål i torkad och frasig textur, vi sammanför köttet med en
sås som får många av oss att tänka på kalv i dillsås, men vi aktar oss för en sås
med ättika i (Michel har sagt att det inte funkar med ättika) så vi beslöjar
såsen med syra genom citron och egen bitterhet för att få en fin fräschhet i
såsen. Vi halade ned ett gäng med morötter för att få en jämnare textur
uppsättning i rätten och det visade sig vara ett fantastiskt drag, hejja oss
igen! Med stora och behagliga tuggor, penetrerar vi varenda smak och ton i rätten
och det är bisarrt gott. Det saknas bara ett gott vin till detta och varför
inte en flaska 2014 Umani Ronchi Conero Riserva. 100 % Montepulciano.
”Vingårdarna ligger högt beläget vid bergsklippan Conero 150 meter
ovanför Adriatiska havet. Här skördas Montepulcianodruvorna vid optimal mognad
från slutet av september till mitten av oktober. Hälften av vinet har lagrats
på 500 liters fat och hälften på 1: åriga franska 230 liters barriqueekfat
under 12 månader och ytterligare 6–8 månader på flaska innan lansering.”
Vinet har en fin kropp, till en
början lite sträv och ojämn. Låter lite som min bordsgranne men med lite luft
och lättsam kärlek så öppnar vinet upp sig som en soluppgång över viken vår. Vinet
får en vänlig och fruktig kropp som med god balans travar över mina smaklökar
och förser dem med det som önskas. Det som vi runt bordet lägger mest till att
märka på, så är det den fina mörka choklad tonen som hänför sig lent tillsammans
med vinets örtighet som får oss att glädjas extra åt denna prisvärda flaska.
Tycker att alla de tre parterna
blir mycket bra tillsammans och inser att utan oss, vinerna och maten så hade
det inte blivit mycket till fest. Det som inte skall missas är att druvans must
gärna få sällskapa med rött kött, sötma från grönsakerna (morötter) sälta och Umami
från kålen. Det är gott när det är gott och enkelt när det kan vara så svårt.
”Umani Ronchi är av många ansedd som en av de ledande vinegendomarna i
Marche. Umani Ronchi är belägen i Osimo Scalo söder om Ancona i regionen
Marche. Egendomen har fått sitt namn av grundaren av Dr. Gino Umani Ronchi, som
startade verksamheten i början av 1950-talet. Nu drivs egendomen av familjen
Bernetti med Massimos son Michele i spetsen. Ansvarig i vinkällaren är Giacomo
Mattioli som har hjälp av den konsulterande vinmakaren Giuseppe Caviola. Umani
Ronchi har förutom sina erkända vita Verdicchio och röda Montepulcianoviner
från Marche även kvalitetsutvecklat viner i grannregionen Abruzzo från egna
vingårdar. Redan 2002 satte Umani Ronchi igång med att odla ekologiskt. Idag är
majoriteten av Umani Ronchis vingårdar omställda till ekologisk odling.”
Medans Familjen Ronchi känner sig
som en av de mest ansedda vinfamiljerna i Marche så vi vill gärna framstå som
de mest betydelsefulla och mest inskränka sommeliererna som satt sina tassar på
denna Terroir. För utan oss finns det inget att reta sig på heller inte älska så
mycket. Och tror att vi älskar oss själva mest. Många och stora tack för en
minnesvärd afton i livets goda tecken. Tack till Enjoywine som ser till att vi
har så jäkla kul och att vi får prova högt och lågt, brett och fett, eko och
bara naturligt goda viner. Ses i vimlet.
Kommentarer
Skicka en kommentar