Lagen om LYX...!

Man kan tro det snart är sommar, så sjunger lilla Ida, och det är inte så man tror att hon håller undan sanningen helt. På en dag eller två så har bastuvädret förvandlats till bikiniväder. Riktigt kul att se hur folk förflyttar sig, klä av sig, klä på sig, beställer kallt vin, beställer varm choklad. Ber om två filtar till eller om det finns möjlighet att dra ned markisen en gnutta för att solen är så varm. Lite av dessa rikstäckande problem som infinner sig på byns uteserveringar. Och allt detta sker på ca 15 minuter, beroende på hur solen, molnen och lastbilen parkerar framför serverignen. Härliga svensken som skall få en strimma sol.

Jag har inte än fått av mig långkallingar heller inte skidstrumporna även att jag är nere i storbyn och vistas i en vecka till innan Jämtland hägrar igen. Och så får det bli tills värmen är lite mer säker och då hoppar vi i poolen i stället och intar sparris, nässlor och tryffel. Det Ni.

Vännerna är på plats och kvällen lyder som så, att vi börjar försiktig och så får vi se vad det slutar. Vi har ett mer finlirkande vin och ett mer kryddigt och lyxigt vin som de flesta skulle säga av de folkliga och mer vana rödvins drickare skulle uttala sig. Kvällen är lite speciell då vi har en celeber hedersgäst denna gång, hen har flertalet fina stora priser från Sydeuropas sommelierscener. Mer än så skall vi inte prata om hen utan enbart njut av folklig känsla för kunskap och perfektion inom gastronomi.

Därför så har jag även sträckt på mig lite extra när köket skall få ta form på bordet och efter att en flaska med mogen bubbel fick läska våra gommar så är det tid för att slå sig ned intill bordet. Jag har fixat och donat hela dagen i köket och burit fram extra torr björkved som köttet har fått smak av från träts rökighet och sötma.

Första lilla biten går inte av för hackor. Anka Grand Cru som jag kallar den, ett stycke sushi ris som jag betäcker med rosastekt anka och penslar delarna med äppelmos, rostade hasselnötter och pytsar på med ett stänk av gräslök. En kanske för ögat enkel bit men för gommen tar smakerna en på en sagolik tur i smakriket. Tänker oss sötmans ris med ett uns av vinäger. Köttets ihållande fågelsmak och fettkappan som bidrar med enormt god smak och denna lilla del fett som kan tämja många viners strävare del. Äppelmos som inte har adderats men tokiga mängder socker, utan enbart fått en skvätt av de vita söta. Rostade hasselnötter, som briljerar med en del ”nötighet” kanske inte så konstigt? Men känslan över nötterna är förbluffande goda.

”Efter skörd och pressning dras musten över till temperaturkontrollerade ståltankar där alkoholjäsning får ta vid. Därefter dras vinet om till franska 228 liters barriquer, varav 20% ny ek där vinet fick vila upp sig i ca 9 månader innan buteljering.”

Men frågan är vad vi har i glaset? Ni som följer oss i den (o) sociala median kanske har upptäckt att vissa viner ligger oss mer om hjärtat än kanske vad andra gör. Vi har även den möjlighet att prova vinerna i olika stadier och tillfällen som gör så mycket med vad och hur vinet smakar. Så alla runt bordet envisas med att det skall vara Pinot Noir till denna Anka Grand Cru och enbart för att det finns en hetta i ankan (glömde meddela alla att det är såklart en bit riven wasabi under pippin och för att göra kvällen lite mer hetsig så finns det med en gnutta chili med i moset. Och efter en sammanställande beslutsamhet så finns det bara en druva som passar och det är Pinot Noir. Enbart för att druvan i sig gillar en viss hetta, och druvan älskar fetma, speciellt från anka, vinet blir sådär lagom av allt. (svenskar gillar detta ord) Sötman från moset gör att vinets frukt får blomma ut och komma till sin rätt. Nötigheten lägger beslag på vinets kropp och mönstrar på tillsammans med vinets frukt och sen far det med gemytlig och kärleks full resa över allas gommar med fulla segel. 

I glaset enkelt och sagt har vi 2015 King Ridge Pinot Noir, från Union Wine Company i Oregon. Vi vill tro att detta vin kommer att beskådas på mångas bord till våren och speciellt sommaren. Ett vin som alla förstår och vi som tror oss ha mer innanför pannbenet så gillar vi vinet i alla lägen.

”Union Wine Company startades av Ryan Harms 2005, efter att ha jobbat i drygt fyra år hos flera av Oregon’s mest erkända vinproducenter.

Ryan har alltid haft en vision om att kunna producera vin från Oregon som alla kunde ha råd med varje dag utan att tumma på kvalitet. När möjligheten kom att starta upp Union Wine Company så kunde Ryan äntligen få utlopp för sina visioner.”

– At the end of the day, wine is just a beverage. And then it becomes part of something greater. It brings people together over a meal, for celebrations big and small. And that’s incredibly satisfying to me, and to all of us at Union sager Ryan Harms.

Efter de åtråvärda småbitar som start, så är redo för att ge oss an varmrätten, vinet är dekanterat sen 2 timmar och nya fat är på bordet. Glasen hälls upp till måttlig mängd, det är ju trots allt måndag och det är längt kvar till helgen. Vi låter vinet få vila en smula och jag ger alla en presentation om vad som skall fånga detta vin. Oxribbs som grillat över öppen eld (björkved) för att sen vila sig till perfekta 52 grader. Köttet penslas även med reducerat rött vin, soya, chili. Till detta så serveras stekt spenat och schalottenlök. Över de två så hälls parmesangrädde och tryffel över och varför allt 

serverar i stora djupa tallrikar så förstår ni att, enbart för att få plats med så mycket sås som möjligt. 

”Druvorna skördas för hand för att sedan torka på vinden till vineriet i drygt tre månader. Efter pressning får vinet jäsa på huvudsakligen 700, 1500 och 3500 liters ekfat från Allier, Frankrike. Efter två år på fat buteljeras vinet och får vila ytterligare ett år innan det släpps till försäljning.”

Corvina 70%, Molinara 20%, Rondinella 10%... och med dessa ovanstående rader så vet alla vart vi är och vad vi har i glasen våra. Exakt vin vi har nöjet att servera är inget mindre än 2009 Musella Amarone Riserva. Vi kan inget annat än gilla detta vin, vilken kryddig kropp, vilka svarvade tanniner och örtigheten är barnsligt god. Klassiska ting som fat, körsbär, torkad frukt och så då kryddorna är så hjärtligt att få ta del av. Vi kommer inte att lägga tid på vad alla tycker och tänker om Amarone, och det lilla vi säger om detta är att kostar ett vin av denna stil under 200 kr så kanske man skall börja fundera lite. Historien och kulturen bakom ett vin som detta är inget billigt påhitt och allt tar sin tid för att få fram ett vin av denna rang.

”Azienda Agricola Musella drivs och ägs av Emilio Pasqua tillsammans med dottern Maddalena och vinmakaren Enrico. Musella är vackert beläget i utkanten av distriktet Valpolicella ca 20 min öster om Verona på kullarna av San Martino Buon Albergo. Totalt omfattar gården 40 hektar varav 30 utgör vingårdar. De tre vingårdarna Monte del Drago, Perlar och Palazzina är planterade med de klassiska Valpolicelladruvorna och en liten del Barbera, Cabernet Sauvignon och Chardonnay. Odling och produktion sker enligt biodynamiska principer och man kommer att vara certifierade både ekologiskt och enligt Demeter från och med årgång 2014. Hos Musella kan man bo granne med vineriet. Ett Bed & Breakfast med tio rum finns på innergården.”

Tänk en korg full av mörka bär som fått ligga i solen en hel dag, man tar en näve och ger gommen en rejäl omgång i smaker, lägger vi till en läcker ryggrad av jäst must (alkohol) tanniner från faten packar allt detta samman med en vippa färska örter och till sist får vi en vindpust av ceder och choklad. Kan ni tänka er den sammansättningen, då har ni vinets konst att smaka. Vinet behöver sin nära och kära i gastronomin och det tar vi fram genom att servera oxribbs som har påtagliga smaker av fett och berikat kött. Soyan och dess smaker kärleksförklarar sig direkt till vinet inre. Osten, grädden och löken som är varm, kombinerar varandra på ett kärleksfullt sätt och gör vinet mjukt och harmoniskt. Inte för att alla viner skall bli mjuka men i detta läge så behöver vinet lite omtanke och kärlek som ostens sälta och gräddens smakrikedom brer vinet med. J-lar vilket vin till denna mat. 

Vi glufsar i oss köttet, gnager på benen, doppar köttet i grädden tar fram mer tryffel och river hänsynslöst med svamp över våra tallrikar och för att få i oss de sista dropparna av vinet så vänder vi upp och ned på karafferna så inte en droppe gör avvika och glöms bort av detta mycket goda vin.

Tackar för i afton, ledsen över att vi inte kan bete oss, men så blir det när man släpper loss ett gäng med prydligt skötta sommelierer, men bakom skylda dörrar, det är där vi kan ”bete” oss. Glad vecka på er alla.