Jämtar & Apreski

Efter två dagars snöande, så börjar Åre få sin skrud tillbaka. Äntligen så är det vinter igen och vi alla är glada för det. Medans grabbarna är ute och gör pisten så förbereder jag kvällens gastronomi. Samma gäng som sist och utlovad bättre apréski kommer det att bli. Vinerna är rätt tempererade och snart så börjar gastronomin få form. Det som än står kvar på listan är att tända upp brasan, se till att servetterna är prydligt styrkta så är vi sen på skär.

In kommer de på led, fulla av snö och glädje. Pjäxor slängs av och den kärleksfulla odören av skidkläder sprider sig som ett puder dump deluxe över oss. Finns för övrigt inget som är så läckert som ett dagsanvänt underställ.  Redo som aldrig förr så slår vi oss ned runt bordet, viker upp servetter och sätter den fint intill hakan.
Vi kommer att börja kvällen med att grilla en bit tonfisk som får sällskap av granatäpple och ingefära. Lite strö av Panko som smaksatts med förträffliga mänger brynt smör och örter som jag rökt på eftervärme av grillen.  Svårare än så gör vi inte det och till detta så serveras en sval tysk. Det är en klassiker som serveras i våra glas och ingen mindre än 2015 A Christmann Riesling (87p). Friskt och väl fruktat vin. Doften är ingivande av citron, limeskal. Smaken har en gedigen mineralisk ton och lite av den klassiska däcktonen som sig bör, lång i sin smak och visst är det en lätt pust av rökighet som anstryker nosen? Visst är det så, och med det luktat så förstår vi nu varför jag rökte örterna innan det hackades och blandades med panko.
   
”Druvorna skördas för hand med ett lågt skördeuttag. Musten macererar med skal i 4 timmar och spontan jäser sedan med hjälp av naturlig jäst. Jäsningen sker långsamt vid låg temperatur. Därefter vilar vinet på sin jästfällning i några veckor före klarning och buteljering. Christmann odlar sina vingårdar biodynamiskt och chaptaliserar aldrig sina viner.”
Tonfiskens kött gillar verkligen vinets syra och grillsmaken från fisken lyser upp vinet. Riesling är en druva som verkligen gillar syra och hetta. Dessa två kommer från granatäpplet och ingefäran, tro mig veta att det damp ned en fingerspets av wasabi bland ingefäran, som enbart gör vinet gott. För at få en textur till rätten så sammanförde vi panko me vinet och smulorna fullföljer verkligen sin uppgift med att ta vara på vinet kropp.

”A.Christmann, Weingut Christmann ligger i byn Gimmeldingen i distriktet Pfalz norr om franska Alsace. Ägaren Steffen Christmann har specialiserat sig främst på torra rieslingviner och Spätburgunder (Pinot Noir). Christmann förfogar över 20 hektar förstklassiga vingårdar som odlas biodynamisk. Vinerna chaptaliseras aldrig och får jäsa långsamt vid låg temperatur med sin naturliga jäst, de utmärks av sin utpräglade druvkaraktär och nyansrikedom.”

Vi vänder på LP:n och gör oss redo för nästa rätt. Nu är det tysk schlagermusik som får stå för resten av kvällens toner från högtalarna. Vi måste få in en känsla i det hela med tanke på att vissa kommer att efter middagen bege sig på byn och en del av oss blir kvar hemma och för tillit till den spakande brasan och kanske en liten knapp efter all mat, något vi lärde oss i tidig ålder under våra vintrar i alperna, det sägs är det är bra för matsmältningen och jag kan inte annat än hålla med.
Så klassikern Hey Wir Woll´n Die Eisbären Shen med Wiessrocker skrålar värre nu för fulla muggar och ingen kan undgå temat för kvällen.
Nästa vin och rätt är på ingång och det finns inget att hålla på, alla börjar få in rytmen till de dansanta raderna från Stereon. Vi drar oss till Spanien även denna vecka och kommer att prova på vin från Baron De Lay, en producent som vi fått upp ögonen för mer och mer. Vi har kommit till den insikten att det är allt bra gott med ”dammig” rioja, portvin och att Bordeaux är grunden till all vinkultur, förlåt Bourgogne.

Baron de Ley Varietales Graciano (88p) har vi fått serverat från karaff, skapt av Orrefors i Småland. Årgång 2014. Ungt men vid god stil och inlevelse. Innan vi får in maten på bordet så hinner vi dansa till ännu en klassiker som Schatzi Schenk Mir Ein Foto. Tro mig, allt i sommeliervärlden handlar inte om Burdundy face, välsydda kostymer och ord som fasen ingen förstår. Jag och mitt sällskap tillhör den delen som kallas bönder inom vinvärlden, vi dricker alla viner, kanske inte förespråkar alla stilar men heller inte dömer och vi försöker alltid att sinnet öppet för att lära oss något nytt, även att vi anser själva att vi kan allt.
”Baron de Ley har planterat 50 Hektar av Graciano druvan. Den anses vara den druva som ger Rioja vinerna elegans, mörk färg och en pepprig fruktighet. Planteringarna återfinns på en högplatå i Rioja Baja kallad Los Almendros”

Ett vin som får mig i att le, doften är dov, lite dammig till en början. Men efter en timme i karaff så är allt disigt som borta och mörk karaktärsfull bärighet levereras med goda och slipade smaker av fat och torkade hallon. Som en näve med vaniljstång fångar jag med nosen vinets hjärtliga smak av fatens inverkan på vinet. Låt mig återigen klassa mig som lite fånig, men denna stil på vin är för mig Rioja och dess långa kunskap om att göra vin med stor personlighet.
”Baron de Ley grundades 1985 som en prestigeproducent i Rioja Baja, med de stora slotten i Bordeaux som förebild. Baron de Ley är en modern bodega men som samtidigt står kvar med ett ben i det klassiska Rioja. Vinanläggningen och de första vingårdarna ligger vid ett gammalt kloster från 1500-talet. Det kompromisslösa arbetet med kvalitet är centralt för Baron de Ley och en viktig del i detta arbete är att vara självförsörjande på druvor, något som är ovanligt i Rioja. Denna strategi har varit framgångsrik och Baron de Leys viner erhåller regelbundet höga betyg av ledande internationella vinexperter”

Grillandet fortsätter och denna gång är det stora feta oxribbs som gottar sig och bränner sig fint över elden. Lite mer försiktigt så har jag även grillat champinjoner, under all glödande kål så har jag packat in ett gäng skockor som efter en timme eller två mjuknat till och ger ifrån sig en ytterst fin sötma och textur, för att sammanföra alla råvaror så har en rödvinssås kokats ned med rökt smör och kommer bli som toppning på mjukglassen.
Köttet skulle klara vilket vin som helst, med denna kraftfulla smak av köttet och givmilda fettet så är detta vin som gjort för ett tillfälle som denna kväll. Skockorna tillför fin sötma till vinet och vinet får ännu en gång ge med sig i ärlig bärighet. Mycket grillat och med det innebär det mycket smak, den uppsmörade såsen gillade verkligen vinets kropp och tannin. För att inte missa någon bit kött, så avslutade vi med att alla knaprade rent varsitt ben och doppade varje liten köttbit i såsen och så klart sköljer vi ned smakerna med de sista dropparna av vinet.

En fullträff igen, skapt av gänget som inte är som alla andra, kan allt som alla andra redan kan och ser sig själva med lite för stort ego. Vi är ända sjukt rika och kan med ödmjukhet sitta en helt vanlig måndag bara njuta. Och förresten så är det inte rikedom som är pengar, det är ödmjukhet och öppenhet till nya möjligheter och det behöver som vanligt inte stå Grand Cru på allt man dricker. Den världens är lite väl stel för många av oss. Med detta säger vi tack för ikväll, stort tack till Enjoywine som gör dessa fulländade kvällar möjliga och Orrefors som alltid ser till att jag har de rätta glasen till mina drycker.





Kommentarer

Populära inlägg