Italiens storheter!

Ny vecka, nya viner och ny god gastronomi. Denna gång blir det inte med de hederliga kunskapsberikade vännerna hemma i viken, utan ett gäng säregna sommelierer från Jämtland, de är lite mer robusta, ärligare och styva i korken, fast med ett älskvärt stort hjärta.  Drygt en vecka kvar med gips och innebörden att snart kunna dekantera korrekt är viktigt för mig, samt att staven sitter utan handbollsklister i högernäven. Låt mig tillsammans med mina vänner få ge er en gedigen afton från ett snörikt Åre.
Vi börjar med en smakrik skapelse till förrätt, fjällbete i Åre är ursinnes bra och har enbart välmående kött. Lammbog som fått koka med mörk porter, kummin, chili, paprika, lökar, honung, tomat, dill, persilja, kanel och ingefära. -Ja ni hör ju, tur att grytan sköter sig själv och att vi kan roa oss åt helt andra ting som att bemästra årets julklappar från playstation.

Efter 6 timmar börjar grytan ta form och de picklade betorna med den rimmade gurkan få ta plats i tallriken, en omgång med tryffel rivs med handfasta drag över chilin och vi sätter oss till bords, för att få upp smakerna ur gropen så har vi såklart en stor korg med hårt bröd från Huså, förlåt alla Sveriges toppbagare, men i detta fall gällande knäcke är ni inte ens i närheten av detta bröd.

”Året1979, när Giovanni Allegrini, inspirerades av den briljanta intuition och förståelse för sin älskade Valpolicella, bestämde han sig för att plantera bara Corvina Veronese på toppen av La Grola, vad han inte visste då var att han just skapat ett av världens mest uppskattade viner.”

Det smakrika köttet smälter i munnen och alla kryddor har trängt in i lammet och chilins hetta gör sig perfekt. Betornas syrliga toner gör så att vi inte behöver kleta ned rätten med smetana eller liknande ting. Erkänner att tryffeln gjorde sig inget extra, med sin fina och mjälla smak så fick svampen denna gång lägga sig lite i bagrunden.

Men ett vin som passar till denna fåraherde är inget mindre än 2012 La Poja, ett vin med dominerande krafter och en besinningslöst bra frukt och kropp. Såklart måste vi ha smakrikedom som möter upp lammets kaotiska smakfyrverkeri. Och det tycker vi alla att detta vin gör, vinet har kryddigheten som möter grytans slagfält av örter, fantastisk fin balans av ekfat som kramar om rättens sötma och rätten ger då tillbaka en subtil fräschhet och i vinet kommer då torkade svara oliver och en läderhint fram. Vinet tvärvägar att sluta smaka, det är så lång smak att till slut är man alldeles torr på tungan, det sista som vinet efterlämnar sig är en bukett av björnbär, oregano, ceder och varm kakao. Superläckert vin.

”Familjen Allegrini har spelat en ledande roll i Valpolicellas vinhistoria sedan 1600-talet. Genom historiens vingslag har Allegrini förfinat traditioner och kultur av såväl vinmakning som vinodling från en generation till nästa. Allegrini är känd över hela världen som en av de främsta vinproducenterna i Italien och Veneto i synnerhet tack vare grundaren Giovanni Allegrini. Hans intuition och starka entreprenörsanda stakade ut vägen genom en stark strävan efter kvalitet och perfektion.
Idag leder nästa generation, Franco och Marilisa familjeegendomen med passion, entusiasm, nytänkande och stark koppling till sina rötter.
Allegrini är baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien. Franco är erkänd som en av Italiens skickligaste vinmakare, och den karismatiska Marilisa Allegrini som förenar sitt stora kunnande av vin såväl som med regionen Venetos historiska kulturarv.

Allegrini äger i dag drygt 70 hektar vingårdar, som ger några av regions främsta vingårdsbetecknade viner. Däribland Palazzo della Torre, vingården som omger Villa Della Torre, en vacker renässansherrgård med en fantastisk arkitektur. Kullen La Grola, som bär samma namn som vingården, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen. Druvorna därifrån ger ett av Italiens främsta och mest kända viner. Allegrini producerar även en Amarone av världsklass. För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen.

Många av de andra producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen. Allegrini tilldelades den prestigefyllda utmärkelsen Winery of the Year 2016 av Italienska Gambero Rosso.

Vännerna sitter kvar runt bordet och de kan inte sluta att smaka på La Poja, vinet fick två timmar i karaff innan servering och det är välbehövligt för vinet skall blomma ut och bli så där gott som bara La Poja blir. Vi lyfter nu in en bräda med anka och ännu mer lamm från fjällbete. En panna med risotto och en liten planka med överbliven tryffel.
Vi häller upp ett nytt vin och det är ett vin som alla svenskar vet vad det är, det är vinet som kommer fram när det är fest, jag ber alltid mina vänner respektera dessa viner med att inte ha för stora förväntningar på vinet, i ung ålder. Det är viner som behöver många, många år i källaren för att uppskattas som mest. Skulle med trogen kunskap säga att i detta land, dricker vi denna typ av vin 9 av 10 fall ”för tidigt” Alla förstår nu att det är Amarone vi talar om.

”Nej ärade vänner, det är inte coolt att beställa in en fl. ung Amarone och säga att vinet surt, beskt och för mycket ek. Heller inte tro att vinet är perfekt till all sorts Parmesan”

Detta är årgång 2012 och jag hyser många fantastiska år tillsammans med min låda av detta vin, innan flaskorna är redo på riktigt. Återigen så får jag bakläxa från de mer erfarna sommelierer som belyser sin konst i att dricka ungt vin, för att det bara skall göras. Fine med mig, men jag vill ha ut mer av vinet. Och när det ligger över 600 flaskor i källaren så behöver jag inte alltid plocka viner från Primeurkällaren.
Säger antagligen emot mig själv nu och har dekanterat 2012 i 6 timmar, men med hyffsad kontroll över vinet och kunskap så skall vi bedöma vinet ur den stilen vinet har i dag och tänka oss om 5 år. -Jo, vi kan faktiskt ha förståelser för hur vinet utmärker sig i framtiden. Doften är stor och elegant, torkade röda druvor slåss om varann, rostade hasselnötter som fått ett bad i salt. Smaken är balanserad redan nu och violens söta frukt binder sig runt, kaffe, ceder, kakaon toner. Fina inslag av torr ek med tillhörande vanilj. Ett i dag mycket gott vin som kommer med året att bli ännu bättre.

”Efter sortering får de bästa druvorna lufttorka i 3–4 månader, de tappar då 40–45 % av sin ursprungliga vikt. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet har lagrats i 18 månader på stora ekfat”

För att kunna ta hand om vinets torrhet, stramhet och kärva frukt, så behövs fett, kolhydrater och en svamp. Dessa tre ting kommer redan i dag göra vinet gott. Ankan med sin kappa av smakrikt fett, lika så med lammets feta stil kommer att ”lugna” vinet. Krämigheten och syran från risotton gör vinet mer lent tack vare att vinet inte känner sig ensamt med att ha en syra till ung frukt. Sältan i osten kommer så i detta fall strama upp vinet samtidigt det blir en gentil väg till söt frukt. Svampen som i detta fall är en svart knasboll som pratar franska kommer få vinet att känna en ro, tack vare tryffels jordiga och hasselblads arom. Vinets Terroir görs sig helt plötsligt mer bekväm. Absolut ett vin som blir bäst om 10 år, men med lite kunskap och en jädrans massa kärlek så finns det goda tillfällen att öppna upp detta vin redan om 2 år igen.
De nu feta och fina vännerna, blir hämtade av sina fruar och det är vackert att se när skotrarna ger sig i väg ut på fjället i ett enda stort moln av snö som lyses upp av Åre by, det är vackert. Nästa vecka är vi tillbaka i viken hemma vid slottet och då har vi nya smaker på gång. God fortsättning.



Kommentarer

Populära inlägg