Amarone & kantareller

Drömmen om ett smakrikt vin, då har ni chansen att prova detta vin, så får ni se om drömmen är funnen eller om ni vill leta vidare bland alla goda Amaroneviner. Jag personligen gillar denna starkt. Gärna med lite ålder.

Svenskens vin nr ett, är det så? För vissa kanske, men inte för alla. Jag håller med om att vinerna från Veneto och mer exakt Valpolicella är underbart bra. Många har rest dit och förälskat sig i det alkoholstinna och oftast mycket smakrika vin. Denna gång så provar vi 2012 Capitel de Roari Amarone. Ett synnerligt gott vin som måste få sällskap av smakrik mat för att få komma till sin fulla rätt. 

Vinet är gjort mestadels på de tre klassiska druvorna som används för framställning av Amarone. Corvina 75 %, Corvinone 15 %, Rondinella 5 %, övriga 5 %. Druvorna torkas under 6 månader för att göra sig av med smaklös vätska och få en högre sockerhalt, därav så hamnar vinerna runt 14,5-17 procent alkohol i slutändan.

Vinet har en fint djup och har en dov röd ton. Doften är stor och toner av blöt ceder, örter, mörkrostat kaffe, fat och mosade bär. Smaken är som sin doft men lägger till en fin balans mellan frukt, fat och ”torrhet”. Känner omgående att vinet kommer att stråla tillsammans med kvällens köttfat och sommarens första kantareller som fått gotta sig med grädde och västerbottenost.

”Luigi Righetti är en familjefirma från byn Valgatara di Marano i hjärtat av distriktet Valpolicella Classico. Det var förresten just Luigi som utvecklade den mousserande Recioton. I dag satsar sönerna Gianmaria och Guiseppe allt på framtiden i en supermodern vinanläggning med rader av rostfria tankar, vasselinpressar och barriquer och man har byggt ett stort luftkonditionerat hus för torkning av druvor som ska bli Amarone och Recioto. När vi träffade denna familj 1992 så buteljerade man bara 15 % av produktionen, resten såldes till andra producenter i distriktet. Nu buteljerar man allt. Sverige är Righettis absolut viktigaste exportmarknad och köper in 40 % av totalproduktionen. Gianmaria är idag vinmakare på företaget. Luigi Righetti är idag en av Italiens två-tre största privata producenter av amaroneviner och firman har ett grundmurat kvalitetsrykte som framförallt producerar utomordentligt prisvärda viner.”

Ett stort köttfat med Svensk högrev, Amerikansk högrev, oxribs, Entrecote och flank kommer in på bordet, bredvid så serveras en panna med kantareller. Dofterna som sprids över rummet är onekligen fantastiska.

Vinet hälls upp från karaff (Viner har dekanterats i 2 timmar) i de stora kuporna och maten börjar skyfflas upp på tallrikarna. Det smakrika köttdelarna som bevarats med mängder av protein och umami från sojan som stänktes över köttet precis innan servering. Den grillande citronen som alltid finns med på mina grillevent följde såklart med denna gång också.

Kantarellerna som stekt i rikligt med smör, en näve med fint hackad schalottenlök, en ännu större näve västerbottenost och dryga mängder grädde. Allt detta fick puttra ihop och sen smaksättas med en droppe Fino, salt och peppar.

Kantarellernas gräddighet gav vinet en omgång i upplevelse och tack vare all krämighet fick vi vinet att öppna upp sig och visa sitt inre. Vilken kärlek. En tanke om dessa viner. Dessa viner är skapta för att ligga i källaren några år innan man njuter av dropparna. Många kan känna att vinet smakar ”för” mycket, känns torrt eller har för mycket alkohol. Alla de tingen är beviset till att dropparna behöver tid att smaka som bäst.

Jag har alltid gjort som så att jag köper 4-6 fl. av varje årgång och rör de inte på två år, sen öppnar jag upp en varje år och tittar till mina anteckningar om hur vinet betedde sig året innan. Får man detta i system, så har man viner i källaren för ”lite” pengar efter några år, men stora viner som väntar på att få avnjutas. 

Länk till vinet.