Du milda makter!

Nu går det allt undan, för inte så många dagar sen så var knoppningen knappt påbörjad på vårt körsbärsträd men nu står det i full blom och det kalasas som aldrig förr av bin och andra små vingfärdiga djur. Som jag ser så blir det ett bra år för frukten i vår lund, det kommer skott av alla äppelsorter och såklart av päronen. För att inte glömma av så är det nu som saven skall tas tillvara på av björken. Allt detta står jag och tittar på när nu grillen är som varmast och kolen är sådär grå/röd skimrande, kan tro sig vara i Mordor men inte de, vi är hemma på gräddhyllan eller som grannen kallar det, vilda västern!

Denna kväll så är sällskapet sugen på sparris (igen), blir man aldrig trött på denna vita majestätiska och präktiga gröda? Nä inte en sekund, personligen så tycker jag det är nu som den smakar som bäst. Så vi delar upp oss, en tar vinerna som skall serveras för kvällen och se till att det är i fas. En annan hoppar på att duka upp det stora ekbordet, den tredje har koll på grillen och ser till att den förkokta sparrisen får sin perfekta bränna  och lilla jag ställer mig i den svala köket och steker ett gäng med pilgrimsmusslor som skall harmoniera med sparrisen och det brynta smöret som fått sällskap av små krisiga äppelbitar och en droppe citronsaft och soya.

Enkelt och spontanast så slår vi oss ned till bords och framför oss så har vi nu grillad sparris med perfekt stekt mussla, brynt smör och dess friska och välsmakande vänner som sällskap. I glaset så hälls 2014 Casal di Serra Verdicchio Classico Superiore från producenten Umani Ronchi. 100% av Verdicchio druvan. Ett klart vin breder ut sig i sin tunna kristall kupa. Lätt halmfärgat och fint att beskåda. Doften är full av tropisk frukt som solmogen citrus, Pomelo, papaya och skal av mangon. Smaken är som sin doft men adderar nu till en frisk minerlaitet och läcker fruktsyra. Ett balanserat vin med lång eftersmak, vi enas runt bordet att vinet är läskande, det är de perfekta ordet för detta vin.

Min tanke med rätten till, är att jag vill framhäva vinets fina syra och friska kropp med att behålla sparrisens syra och fina beska, och det lyckas jag med. Sötman från musslorna är som skapt för vinets tropiska frukt och när jag får känn av nötigheten av smöret och den fina syra från citron och äpple så strålar viner upp som det fallit 2 meter nysnö en klarblå dag på berget. Som avslutning på denna harmoniska lilla orgie i smaker så vet ni som känner mig att jag  tycker om att använda soya som Umamibärare och med sin sälta, gör jag mig och vinet en genväg till den perfekta upplevelsen.

”Verdicchiodruvorna skördas från Umani Ronchis vingård Casal di Serra sydväst om den antika staden Jesi. Vinet vinifieras och lagras på rostfria ståltankar innan buteljering. I Marche dricker man Verdicchio till nykokta varma blåmusslor, därav så ville jag hålla mig till mollusker/skaldjur.”

”Umani Ronchi är en av Italiens ledande Verdicchio producenter och har starkt bidragit till att regionen Marche uppmärksammats som ett kvalitetsområde för vita viner. Framförallt har man fått erkännande genom Casal di Serra men även Casal di Serra Vecchie Vigne, Plenio Riserva och Le Busche där Verdicchio har sällskap av Chardonnay.”

Nästa rätt bli en klassisk grillbricka, det fattas bara burksparrisen och ananasringarna  sen hade det varit fest på riktigt, vi är lite mer hämmande i detta sällskap. Så vi sträcker oss till nykokta rödbetor med sparrisknoppar, getost av rang och ramslök, sparrisen och getosten kommer direkt från kylen så det är den kokta betans uppgift att ljumma till ”salladens” till korrekt temperatur.

Grillbrickan som består av anka, lammracks och karré från Fällmans kött. Alla de olika djuren har sin egen kryddblandning, och det gör det hela mycket mer intressant till kvällens röda vin som nu fått stå och dra sig i magnumkaraff för att vakan upp till ett inferno av smaker.

Vinet som kommer från min favoritdel av vinvärlden, California du älskade plats. Denna gång är det den mycket fine människan Jim som återigen, skapt ett vin som är svårt att sätta fingret på vad som egentligen är i mitt glas.

Vi tar 100% kärlek, blandar upp det med ”några” resor till Piemonte, tar sen en bit av den bästa delen av ett halvt hektar i Bien Nacido med Nebbiolokloner (Lampeia & Micchet ) från Barolo 1994. Adderar till en fatlagring på minst 5 år, om inte upp till 7 år och då i de klassiska faten tonneaux från Bourgogne. Sammanför allt detta så har vi den mest enastående druvjuicen jag på länge haft i min gom, Jim du milda makter så bra detta är. Vissa vill sig påstå att detta är den bästa Nebbiolo som skapt utanför Piemontes karga landskap. Jag är lite mer ödmjuk i ämnet och slår mig för bröstet och säger att detta är det bästa Nebbiolo vinet utanför Piemonte. Det är något jag står för och ingen runt bordet säger emot.

Jag vill inte jämföra vinet med Piemonte, utan vill göra en egen förklaring på att vinet är skapt efter drömmar, kunskap och en jädrans massa vilja, vinet har sin prägel och sin egen personlighet. Jim du är en magiker i dessa stunder, eller alltid om jag skall vara sådan!

Doften är inbjudande och stor, övermogna lingon och fått sina skal alldeles skrumpna. Torkade rosenblad slår mig nos, det drösar över mig med varma nypon och violer. Smaken är fantastisk och utan jag vet om det så har tanninerna och vinets kropp slukat hela min käft, det är bara att låta vinet göra precis som de vill, jag njuter av varje sekund som vinet pucklar på mina smaklökar och det tar aldrig slut. Vinet har en komplexitet och balans som är svårt att förklara, tänk er som att åka lite för fört i sin Lambo, det kittlar lite i magen och det känns spännande, som det gör med detta vin.

”Au Bon Climat grundades 1982 av Jim Clendenen. Under sin studietid på Santa Barbara University gjorde Jim ett utbytes år i Bordeaux och fick upp ögonen för livets goda. Mat och vin. Det var dock inte förrän några år senare under ett längre besök i Bourgogne som tanken på att börja göra vin själv dök upp. Småskaligheten och de enkla medel som används vid framställning av viner av absolut världsklass lockade Jim till att prova på något liknande hemma i Santa Barbara. 

Efter att ha tjatat in sig som medhjälpare hos Ken Brown på Zaca Mesa och efter att ha gjort tre skördar på ett år. Californien, Australien och Bourgogne, var han redo att dra igång sin egna verksamhet. Tillsammans med Adam Tolmach, idag mest känd för Ojai Vineyard skapade dom Au Bon Climat 1982. Succén var ett faktum direkt med första årgången. Efter nio år tillsammans gick paret skilda vägar och Tolmach startade upp sitt Ojai Vineyard, medan Jim fortsatte med Au Bon Climat. Sedan dess har Jim Clenenden fortsatt att producera huvudsakligen Pinot Noir och Chardonnay i sin alldeles egna stil. 

Egentligen har receptet aldrig förändrats. Målet har alltid varit att göra Californiska viner med inspiration från Bourgogne. Medan trender kommer och går står Au Bon Climat stabilt i den sandiga jorden vid utkanten av Bien Nacido Vineyard och producerar världsklassviner årgång efter årgång utan att ändra på sitt grundrecept.”

Vi glömmer nästan av att ta tag i allt gott som står på bordet. Lammet som jag kryddat med ingefära och timjan är som en smärre dröm till vinet, tanninerna blir lena och ädla, ingefärans kryddighet plockar fram vinets mogna frukt. Ankan som är penslad med chili och soya så vinet att bjuda upp till en varm och intim tyckare. Fläsket är som en burdus ungtupp som försöker att ”sätta vinet på plats” men icke de, vinet bjuder upp till fajt och det blir ett hiskeligt fyrverkeri i munnen. Kändes för en stund att gommen var grytan där popcornen poppades, vilket kalas det blev och det är inte slut än, för er som inte visste det så älskar druvan Nebbiolo att få hänföra sig på sötman från betorna, och bli bedragen av getostens fetma och syra, inte heller att förglömma ramslöken fina beska som gör vinet så ungt och sexigt. Fy vad bra detta blev.

Vi gör som vi brukar, låter disken stå till tjänstefolken (mig alltså) för att förflytta oss ut i trädgården och lukta på kvällens dofter, och kanske ett rökdon som efterrätt. Ännu en förgylld afton med galant mat, trevliga sommelierer och mycket bra viner, speciellt det senaste. Tack för kaffet så ses vi i vimlet där ute bland alla klirrande roséglas.

Plaska er iväg ned till det folkliga monopolet och inhandla veckans viner. Det är inte stor produktion på Jims Nebbiolo så gör som jag, skynda att fynda.