Tysken har landat...

Nu ni, nu går det undan. Hinner vi med alla ting som måste ske den första ”varma” dagen? Alla sliter som små myror om att få i båten, vattenskotern, sommarhuset skall öppnas upp och undrar inte om midsommarstången är klädd snart med. Själv så står jag med min grilltång och tittar ut över fjärden och inser att jag har hela våren och sommaren på mig att svänga runt på sjön och pensla på huset, samtidigt som poolen skall hållas snygg och alla fruktträd i lunden skall underhållas. Så med dessa ord är det förståeligt för er att jag inte har tid med alla vår ting nu. Jag lagar ju vårens primörer och lägger all kraft där. Denna kväll så skall det mesta tillredas på grillen.
Vår och sparris är ett smått måste för mig, ihärdigt väntande på den Svenska sparrisen så glädjer jag mig åt den fantastik goda tyska och holländska. Kvällen till ära, så kokas sparris försiktigt på glödgande bädd och får ett citronbad med brynt smör. En sked med svart kaviar skedas upp och bredvid placeras ett stycke sparris. Ett blad av torkad kål får stå för den fina färgen och texturens skull.

En klassisk Beurre Blanc vispas ihop och ned faller en hög med örter som dill, gräslök och persilja. Fösta rätten är klart för att servera. Frågan är bara vad som skall bli i våra glas. Denna gång är det fyra fantastiska vinskribenter som är inbjudna för att låtas höra vad alla tycker om mitt skapande av gastronomi och vad som vinet kommer att innebära för alla smaker.
Weingut A. Christmann är det som står för första vinet. 100 % av Riesling och vinet kommer från Pfalz, Tyskland, årgång 2015 (87p). Denna producent har jag följt under många år och jag tycker som de flesta andra att man blir aldrig missnöjd med dessa viner. De levererar alltid en bra kropp med stor personlighet.
Vinet är klart, rent och snyggt. Har en fin ”torrhet” som gör vinet så spännande. Mycket stor fruktighet med fina linjer av lime, citron, Grape och ett uns av vita vinbär. Mineraliteten är perfekt och gör vinet så balanserat och långt. De tydliga spåren av den berikade jordmånen vid Oberrheingraben som formats under olika tidsperioder. En gedigen blandning av musselkalk, Rotliegend, granit och gnejs. Det är tack vare den underbara jordmånen som gör vinet lätt rökigt. Som en ”Ryss” smällare hade bränts av.

”Druvorna skördas för hand med ett lågt skördeuttag. Musten macererar med skal i 4 timmar och spontanjäser sedan med hjälp av naturlig jäst. Jäsningen sker långsamt vid låg temperatur. Därefter vilar vinet på sin jästfällning i några veckor före klarning och buteljering. Christmann odlar sina vingårdar biodynamiskt och chaptaliserar aldrig sina viner. Druvorna till Christmanns Guts Riesling hämtas från de flesta av egendomens klassificerade vingårdar. Det är alltid det vin som skördas tidigast och där man väljer ut de klasar som mognat först.”

För att knyta ihop säcken så finns det inget annat än att sätta gaffeln i rätten och tänderna i vinet. Sparrisen har med sin ytters eleganta syra och friska en lätt ingång till vinets friska del och kaviarens fetma och sälta gör vinet så avrundat och galant. Fetman i såsen trollbinder vinets spritsiga delar och fram kommer den nu läcka rökigheten av vinets Terroir. Alla runt bordet är knäpptysta och vi alla håller samma slut plädering om hur vinet gör sig med rätten, fantastisk!
Nästkommande rätt är inte långt borta och ikväll så serveras rosa stekt ”grillat” Magret de Canard från Bourgogne. En varm sallad på mungböna, spetskål, rädisa, schalottenlök. Även en kräm på palsternacka som tryfferats. Fy så klassiskt säger alla runt bordet och jag ber dem att hålla flabben för att invänta vad som komma skall.  
– vet samtidigt att alla älskar det som skapas i Snickerboa, så skämt är alltid bra att få höra.

Alla tror att vi fått ett så kallat ”paus vin” i våra glas, men jag står på mig och säger att vi skall dricka Rosé till ankan. Det blir tyst runt bordet och första tuggan tas och lika på med vinet. Det finns inget bättre än ätt överraska mer än 50 års erfarenhet av mat och vin, så sällskapet får enbart vara tyst och säga va de tycker efter rätten.
I glaset så har vi en ny årgång från Azienda Agricola Musella, Venetien, Italien. Gjort på 100 % Corvina årgång 2015 (85p) Ett vin som jag slår ett extra slag för. Vinet utstrålar glädje och en klarhet. Första sippen är torr och det är en vis knuten bouquet, men med fina inslag av hallon, skogsbär och timjans skaft.

”Druvorna skördas i mitten av september. Musten kallmaceras i tre dagar vid åtta grader med efterföljande jäsning på ståltank. Vinet vilar 6 mån på sin jästfällning. Azienda Agricola Musella drivs och ägs av Emilio Pasqua tillsammans med dottern Maddalena och vinmakaren Enrico. Musella är vackert beläget i utkanten av distriktet Valpolicella ca 20 min öster om Verona. Totalt omfattar gården 40 hektar varav 30 utgör vingårdar. Produktionen är inriktad på Valpolicella Superiore och Amarone. Ett spännande arbete pågår för tillfället i vingårdarna och man arbetar idag aktivt med en omställning från konventionell druvodling och vinframställning till att bli en biodynamisk vinproducent fullt ut. Går allt enligt planen är alla viner från Musella certifierade enligt Demeter från och med årgång 2013.”

Som vanligt så har jag rätt om vad som skall serveras till och vad, hur och när. Ankan är fet och har massor med protein som vill bli omhändertaget genom tannin eller syror, denna gång så blir det friska syror som antastar det fina köttet och resulterar i att vinet får en större fruktighet och smakrikedom Den varma salladen med sin fina bitterhet av rädisa och kål, får vinet mer fruktig och långlivat. Bönans sötma förför sig på vinets frukt och ger vinet en kick av sommarkänsla. Krämen gjord på palsternacka är en fröjd för vinet och med sin krämiga textur gör vinet gott.
Att en sådan smakrik rätt, som denna är, och har fler ”tunga” smaker i sig. kan göra sig till ett sådant pass ”lätt” vin är underbart. Men tro inte att det alltid har med att rätten är ”tung” och då måste ha ett stort och kralligt vin, så är det absolut inte. Det som vi finner runt om ankan, är det jag byggt tänket efter denna gång. Återigen så fick jag tyst på mina vänner vid bordet och upp åkte nu fler viner av typen rosé.

Jag kan inte annat än torka mig runt munnen men den välstrykta linne servetten och resa mig upp och duka av med ett stort leende. Vad som kom in på bordet efter dessa viner och rätter återstår att se. Kan ni tänka er T-bone med dryga mängder Bea och en bättre flaska vitt. Ni får höra och se mer nästa vecka. Vi tackar er alla för denna kväll och vi ses snart vid det stora ekbordet igen. Med massa av glas, tomma flaskor och oss fulla av skratt. Det är detta som räknas med alkohol. Skratt, glädje och upplevelser. Inget annat!


Kommentarer

Populära inlägg