Fun dining...

Stjärnregn över Sverige. Vad säger man? Jo det var på tiden, att världens mest inflytelserika Gastro guide är så uråldrig är inget som jag sticker under stolen med att påtala. Men det var på tiden att de vita blommorna äntligen blev fler i Sverige. Sen att det kom på tok för få, och det är jag också tydlig med att påpeka att det finns de som skall ha fler och de finns de som skall steppa upp för att behålla dem. Nu är det bara Snickerboa som skall steppa upp ordentligt för att få sina tre stjärnor, så pressen ligger enbart på mig.

Sista veckan i Jämtland för denna säsong, blir våråkning på annan ort är det tänk. Så för att inte missa att umgås med någon så samlas gänget runt bordet en kväll som denna. Vi hade tänkt oss två rätter, en lite mer avancerad och en lite enklare. Får ju inte missvisa vad vi kan i köket, brett tänkande.
Första vinet i glasen i kväll är en riktig goding, ett vin som får för lite uppmärksamhet, en druva som vi talar om för lite, och speciellt måste vi lära oss att det görs riktigt bra röda viner i detta land. Dov i sin färg och ett vackrare inre är det som lägger sig i mitt glas. Doften är finstämd, och det poppar dofter som färska örter, kalksten och körsbär. Smaken är sig lik som sin doft, men adderar alltid till några toner som denna gång blir, rostad kaffeböna, varm och smällt choklad. Vinet känns balanserat och med en viss ”pepprighet” och fatkaraktär, så tycker jag vinet har det jag söker. Många runt bordet gissar på Rhône, sval beväxt Shiraz, någon var inne på Alsace. Men vilket garv det blev när flaskan kom in på bordet och alla satt i halsen över att vara så fel ute på ett sådant gott vin. Vi börjar såklart med en flaska 2013 Markowitsch Rubin Carnuntum Zweigelt.
Alla fick sig ett skratt och vissa av oss skämdes för att vi inte har mer koll på Österrike och dess fina röda viner. Till denna rätt serveras Fläsk från Svensk och känd bonde. Först så grillade vi ryggbiten för att få en rökighet i köttet. Vinet älskar rökighet i både doft och smak. Smörsteker Panko med brynt smör för att få en textur och nötighet som får vinet att mjukna. En äpplesås med bra syra enbart för att bibehålla vinets kraft och struktur. Såklart stroppar vi in en del bitterhet från rättika för att bevisa att vinet kommer stå upp mot lättare beska. Avslutar med några äppelskivor och blad av krasse så är rätten som skapt för vinet. Som vanligt så blir det rätt tyst runt bordet när första tuggan är tagen och vinets får stämma av med vad som finns på tallriken. I högtalarna så kommer det toner av 
Bo kaspers – Dansa på min grav.
Snabbt resultat av första rätten och vinet. Perfektion. Låt vinet få stå i karaff i två timmar för att få vakna till. Alla viner tycker om att få bli dekanterade.

”Gerhard Markowitsch håller till i den varmaste regionen i Österrike, Carnuntum som ligger en halvtimmas körning öster om Wien, var en gång i tiden romarnas rekreationscentrum. Romarna förstod också att det gynnsamma klimatet i Carnuntum passade utmärkt för vinodling och det var här som de första rankorna i nuvarande Österrike planterades. Klimatet i regionen kännetecknas av kalla nätter, mycket varma dagar och en nästan ständig bris som blåser längs med Donau. Detta ger druvorna en lång mognadstid på rankorna. Tillsammans med en för Österrike unik jordmån som både är sandig och samtidigt mycket rik på kalk ges här ultimata förutsättningar för Pinot Noir, Zweigelt och Merlot. Idag domineras Carnuntum av röda druvsorter och framförallt då Pinot Noir. Gerhard Markowitsh är ledande vad gäller Pinot Noir i Carnuntum och därmed också i Österrike. Markowitsch bästa Pinot-viner kan jämföras med toppegedomarna i Bourgogne utan att skämmas för sig.”

Nästa servering är lite mer brutal, kanske lite mer folklig. Det man gör är att ta en stor Brie ost av bästa kvalitet, öser på med rostade mandlar, nötter, honung, örter och en skvätt salt. In med osten i ungen på hög värme och låter allt få smälta. För att sen ge alla runt bordet en sked och sen är festen i gång. Smällt ost med härlig syra, sälta, nötighet och sötma är inte något man inte kan gilla.
Nästa vin hämtar vi från Italien, och Piemonte. Ett vin som jag nu följt i många år, ett vin som får mig att tycka ännu mer om norra delen av Italien, och ni som känner mig vet sig redan att jag älskar Italien. 100 % av druvan Dolcetto och funderar om det finns någon mer prisvärd Dolcetto på monopolet. 2014  Cigliuti Dolcetto d’Alba är det vi får ifrån karaffen. Vackert skvalpande i sitt inre är det nu tid för att prova av vinet. Doften är korrekt och mina tankar för mig mot viol, nypon och slånbär. Öländskt Alvar med sina väldoftande örter. Smaken är galant, stram och rogivande på samma gång. Visst finns det spår av tanniner och de kan upplevas lite tjuriga till en början.
Men som sagt till osten så går detta vin från att vara ung, kaxig och smakrik till att bli ett fullblod som tar hand om ostens och dess smaker på bästa sätt. Sältan från osten kryddar på vinets stramhet så vinet hela tiden håller sig i kragen. Sötman och nötigheten tar fram vinets frukt och nötterna river av en läcker bitterhet som gör vinet balanserat och det är här som vi känner hur bra vinet är gjort. Musten gillar alla ostens inslag, och det visar sig att vännerna runt bordet håller med till fullo. Det behövs inte med än ett gott vin en ost och så en jädrans massa kärlek så är kvällen i toppklass.

”Cigliuti ligger på kullen Serraboella ovanför byn Neive i Barbaresco, Piemonte. Här har Cigliuti-familien buteljerat vin under egen etikett sedan 1964. På sina 6,5 hektar odlar de enbart blå druvor från vilka de framställer sina fantastiska viner. Hos Cigliuti arbetar man i dag efter ekologiska principer i vingårdarna, det innebär bland annat noll tolerans till kemiska tillsatser och bekämpningsmedel.”

Recept finns på www.foodfolder.se 
Släng er på släden och bege er till närmsta monopol, kasta upp inköpslistan och beställ, för dessa viner kommer passa nu, idag, om två månader till vårfestens primörer, även till den grillade fläskkarrén som köps av Svensk bonde. Jag kommer att stoppa ned en låda eller två för jag vet att Dolcetton kommer att leverera galet gott om 5-8 år. Och då är inte prislappen något att fundera över för ett lagringsvin. Skål på er alla och ta det lugnt i pisten, åk ni först så ses vi där nere sen.   





Kommentarer

Populära inlägg