Den onde den gode & den bästa! #Enjoywine
Börjar allt bli tradigt, men kan inte låta bli att skriva och
nämna det enda. Våren är på intåg, och varför inte bärga de två årstiderna på
var sin hand. Vintern är än kvar i Jämtland medans vårens knoppning är i full
gång hemma på fjärden. Därför så har jag även lite svårt att bestämma mig för
vilken pjäxa jag skall balansera min gastronomi på, är det våren och dess
primörer eller håller jag mig kvar i vinterns bittra kyla en tid till? Denna
vecka väljer jag Jämtland före Fjärden, tror mig veta att jag kommer få mängder
med tid att spendera med sparris, nässlor, knoppar och primörer.
Poppar därför upp två viner i kväll som både passar till
vinterns kraftiga smaker och de kommer även fungera till den överglaserade och
salta grillbiten som vi avnjuter i tonvis under en sommar. Så därför kallar jag
vinerna för kameleonter hela kvällen i ända. Tycker om att uppvisa och beskriva
ett vin på så brett vis som möjligt. Känn därför att vinet aldrig har fel i din
gom det är nästan ”alltid” gastronomins fel om vinet inte smakar bra, till stor
del i alla fall. Men det är enklare att korrigera syran i maten, än i ett vin. Det blir liksom fel att droppa ned
citron i vinet. Eller?
Kvällens första rätt är skapt efter enkelheten och smakernas
inrättning. Flankstek som grillats på hög värme och sen fått en tid i lergryta, för att möra till sig som sig bör. Jag tog även ett knippe med svartkål för att
få till en frasig textur, denna gång så friterade jag faktiskt kålen.
Onyttigt är också gott. Brände även en citron, värmen och dess söta saft är
oemotståndlig till vinets pigga bärighet och syra. Tog ett fast grepp över ett
äpple och rev det till rätten, vill tillsätta mer syra och friska till
vinet.
I glaset så skvalpar nu 100% Barbera från favoritproducenten
Fontanafredda. 2014 Briccotondo Barbera.
(87p) Ett vin som jag under några veckor har förundrats över hur bra
vinet är. Det utgör sig inte att vara stort och smakrikt, inte heller elegant, men jag funderade på vad det är
som gör vinet så beundransvärt. Det slog mig när jag stod med ett glas i dörren, intill köket och det kom en pust av kokta lingon från de jämtländska skogarna.
Det doftade blöt skog, tallbarr och bär. Och det var ju precis det jag kände
från glaset. Inte konstigt att vinet trivs i de svenska fjällen. Viner har tanniner
och balanserad syra, precis som ett solmoget och nyskördat lingon. Får fram en
viss ton av mossa och skog i vinet. Och återigen så är det lingonet från skogen
som jag påminns av. Smaken är som sin doft, får anstrykningar av när Eva och Per
på Åre kafferosteri, precis avslutat en rostning och dofterna sprider sig ned för
slänten och träffar min nos som är kall efter några timmar på långfärdskridskorna.
Jag erkänner att jag dricker detta vin för sällan.
Vinet har sin syra, precis som rätten får genom äpplet och
citronen, vinet har även sin tanninstinna del och det gillar som vi vet köttet
extra mycket. Barbera druvan blir lugn och harmonisk i detta fall. Sältan och smakerna
av kålens beska är någon som vinet mer än behärskar. Allt sluts i gommen och det
är allt kul med att Piemonte och Jämtland går så bra ihop.
”Anrika Fontanafredda
är en av giganterna i Piemonte och för många synonymt med ursprunget. Och som i
alla bra historier började det hela med kärlek. Italiens förste kung, Vittorio
Emanuele ll, köpte egendomen till sin älskarinna Rosa som blev grevinnan av
Mirafiore och sedan fick vingården La Rosa uppkallad efter sig. I Serralunga
d’Alba vinifieras alla viner under Fontanafredda etiketter, närmare 7,5
miljoner flaskor per år. 3,5 miljoner av dessa är det söta mousserande
Astivinet och 750 000 är Barolo. Mängden till trots är det idag
experimentlusta, innovation och modernitet som driver Fontanafredda framåt.
Mycket tack vare vinmakaren Danilo Drocco och de nya ägarna Oscar Farinetto och
Luigi Bafiglio. Med Danilo i spetsen görs idag viner med fokus på frukt och
drickvänlighet utan att tappa ursprungstypicitet. Med tanke på just ursprunget
lanseras 2011 en ny vinserie, Mirafiore, med filosofin att ta Barolo och
Langhevinerna tillbaka till sina rötter.”
Kanske inte den mest tänkbara kombo, men varför inte prova, och resultatet blev sagolikt gott. Svenske gris från känd bonde fick koka i ett
bad smaksatt med dill och vitlök i ungefär en timme. Sen steka i ugnen på
högvärme för att få sin knapriga svål. Till detta så rörde jag ihop hjortron
med havtorn och en smula socker. Syran måste jag ha som en bro till fettet i
köttet och frukten i vinet. Och sötman skall flörta med vinets söta del. Syran
från havtornen blir kanske inte en enkel uppgift för vinet indirekt, men tar vi
bron över fläsket så skall den friskhet i bären enbart göra underverk med
vinet.
I glaset har vi en gentil galning från den del av vinvärlden
som jag älskar mest av allt. Vinet presenteras av producenten själv på följande
vis. 2012 Brazin Old Vine Zinfandel (88p)
”Brazen betyder
”djärv, utan skam, trotsig, oblyg” på engelska. Delicato Family Vineyards som
producerar Brazin har lekt med begreppet och tagit bort bokstaven E och ersatt
med bokstaven I (som i zinfandel). För Brazin är precis det som beskrivs-
djärv, oblyg och skamlös!”
Jänkarna kan de, jag håller mig till att dricka vinet enligt
metodiken och så överlåter jag de djärva till dem. Personligen tycker jag att vinet en
gedigen fruktighet som är stor och pompös, men blir aldrig för mycket. Doften
påminner mig om den varma sommar som var för två år sen. Med mogen röd frukt
från träden på landet. Plommonskal och varma blåbär med viss syltighet. Jag är
ju en av med som gillar syltiga viner. Smaken är balanserad och det känns att
vinet har en kropp som är välfylld med eldighet. Alkoholen blir aldrig för
påtaglig och visar upp sin storhet med att bygga vinet komplett i stället för
att bli ”överkokt”. Fina stråkar av vanilj och fat finns med över seglatsen
från läpp till strupe.
”Vingården bevattnas
två gånger per år med ”flood technique”, översvämningsbevattning, vilket är en
metod som innebär att marken översvämmas och vattnet sedan får genomdränka
marken. Den här tekniken gör att man stressar vinstockarna, vilket leder till
att druvorna blir mindre och mer koncentrerad frukt. Jordmånen är en blandning
av stora granit- och "kullerstenar" som skapar utmärkt naturlig
dränering. En grusig jord varvat med bördig röd jord.
Ännu en gång så lägger jag korten på bordet och erkänner att
jag lyckats med bravur. Men det är inte mig ni skall tacka för att rätten blev
så god med vinet. Utan att det är bonden som fött upp en glad gris och köttet
blir så smakrikt, sen att familjen Deliacto gör ett mycket bra vin är så
roligt. Att jag kanske sen har fört de samman är en annan sak. Som jag
förklarade ovan i texten så gjorde vinet sig till grisen och hjortron/havtorn
till vinet var inte alls fel. Tro mig, vinet blev ännu snällare tack vare
sötman och syran från ”sylten” på tallriken. Det är inte fel att använda
dill i allt!
”När Gasparé
Indelicato på 1920-talet emigrerade till Kalifornien från den lilla byn
Campobello på Sicilien var det helt naturligt för honom att fortsätta med det
hans far, farfar och flera generationer hade livnärt sig på – att odla druvor. Våren
192 planterades de allra första druvorna och inom några år hade ryktet om
Gasparés fina kaliforniendruvor spridit sig i landet, orderblocket var
fulltecknat! Men förbudstiden 1919 till 1933 och den påföljande stora
depressionen lamslog försäljningen. Gasparé hankade sig fram genom att sälja
druvor huvudsakligen till Chicago, där privatpersoner tilläts göra 200 gallon
vin för eget bruk. 1935 beslöt sig Gasparé för att själv göra vin av delar av
sin skörd, i den gamla höladan på vingården pressades för hand druvorna till
det allra första vinet från familjen Indelicato. Den andra generationen
bestående av Gasparés söner Vincent, Frank och Anthony drev på och utvecklade
företaget genom att utöka produktionen avsevärt och ”skräddarsy” viner till
andra vinerier i Kalifornien. Idag är det Anthonys söner Chris och Jay
Indelicato som står vid rodret. Chris, som är vd, fick 2012 den fina
utmärkelsen ”Wine Star Award Winner” som årligen delas ut av tidningen Wine
Enthusiast Magazine. En vinvärldens motsvarighet till filmvärldens Oscar.
“Vår familj är känd
för sin innovativa förmåga, jag tillhör den tredje generationen och visst hade
det varit enkelt att bara luta sig tillbaka och ta vid där andra generationen
slutade. Över 80 år – det är en lång tid att framgångsrikt verka i den
oförutsägbara vinbranschen. Att Delicato Family Vineyards finns kvar och växer
är till stor del tack vare vara förfäder som aldrig gav upp”, säger Chris
Indelicato.
San Bernabe i Monterey
– hörnstenen i familjensvinodlande och vinframställande: Monterey är ett stort
vinområde i Kalifornien som mestadels producerar vita viner, men även röda som
cabernet sauvignon och pinot noir. Här ligger familjens kronjuvel, vingården
San Bernabe, som köptes 1998. San Bernabe ligger i ett odlingsområde med torrt
klimat och svalkande vindar från havet. Redan från starten genomfördes här ett
ambitiöst program för att förbättra kvalitén i vingården. Man om- och
nyplanterade specifika druvsorter och kloner, förbättrade klonstammar och
spaljeringsmetoder, d.v.s. hur vinrankorna ska växa. San Bernabe är idag
världens mest enskilda diversifierade vingård och hörnstenen i familjens
vinodlande och vinframställande. Här odlas idag hela 21 olika sorters druvor!
Chardonnay, cabernet sauvignon, merlot, syrah/shiraz, sauvignon blanc, pinot
noir, barbera, gewürztraminer, white riesling, lagrein och valdiguié, för att
nämna några. Härifrån kommer bl. a. Irony Monterey Pinot Noir och vinserien
Noble Vines.
Tredje generationens
starkaste avtryck är kanske miljöfilosofin, vilket innebär att familjen bara
ser sig som långsiktiga förvaltare av den mark de odlar. De eftersträvar en
stor artrikedom, så att naturen själv kan skapa sitt egna naturliga ekosystem.
Familjens omsorg och arbete med San Bernabe har bidragit till en storslagen
naturlig miljö som inte tidigare funnits på denna plats. Bland invånarna på
vingården San Bernabe finns idag både vildsvin, prärievargar, kaniner,
grävlingar, rådjur, pumor, örnar, falkar, hägrar, starar, gamar och rikligt med
fisk för att bara nämna några arter. Lodi, en av de äldsta vinregionerna i
Kalifornien Clay Station är en annan av familjens vingårdar, belägen i
vindistriktet Lodi. I mitten av nittiotalet odlade familjen främst druvor i
norra Kalifornien, men ville pröva något nytt. I Lodi fann man en bit mark som
aldrig tidigare rörts av en plog. Vingården fick sitt namn efter ett historiskt
stopp för diligenser under Kaliforniens guldrush – Clay Station. Här
experimenterade man tidigt med druvor som nästan aldrig odlats i detta område –
viognier och syrah (druvor från södra Frankrike), malbec (från Bordeaux), pinot
grigio (från Italien) och petite sirah (från Montpellier, Frankrike). Lodi är
en av de äldsta vinregionerna i Kalifornien, men också en plats där några av de
mest moderna vinmakarmetoderna utövas.
Lodi är även Kaliforniens mest kända
område för druvan Zinfandel, eller Zin som den kallas i folkmun. I Delicato
Family Vineyards vinportfölj ingår varumärkena Gnarly Head, Irony, Brazin,
Noble Vines, Stone Barn, Black Stallion, Clay Station, Elvis The King, Fog
Head, Loredona och Bucephalus.
Antigen så tar man skotern till monopolet eller så väljer
man ett mer somrigt reseverktyg för att ta sig till butik. Som jag även skrev
tidigt i texten så förväntar jag mig att ni skall prova dessa två viner till
sommarens grillkvällar. Glöm inte att ha något fett och sött som tillbehör till
Zinfandel och varför inte grilla lamm försiktigt med örter och en varm tomatsallad
till Briccotondo. Prova er fram, tro mig ni vill inte veta hur många gånger jag
”misslyckas” för att komma fram till den perfekta kombon. Utgå alltid ifrån Ert favoritvin inte kommer att passa till er favoriträtt. Förutom då
Öländska kroppkakor och vinet från den röda grinden i Bourgogne där det står
DRC, det funkar alltid;) Trevlig vecka!
Ordinarie sortiment – 2014 Briccotondo (Nr 2773) Barbera,Piemonte ENDAST 89 PIX
Ordinarie sortiment - 2013 Brazin Old Vine (Nr 6261) Zinfandel,Lodi FINA 129 PIX
Kommentarer
Skicka en kommentar