De två äro så goda! #Enjoywine

Då var det tisdag igen, galet vad dagarna rullar på, den ena vindagen efter den andra. Och som grädden på nosen så drar GastroVin mot Åre och Jämtland igen, för att tömma vinkällare och enbart snacka toppgastronomi. Vi kan väl hoppas att det blir en och annan skiddag också.

Vårens känslor blandas med höstens rusk en tid som denna, därför så åker grillen, badtunnan, bastus och poolen fram och tillbaka. Ena dagen fint och riktigt skönt i solen gassande strålar och som i dag då, dräpande regn med blöta inslag in i märgen. Typiskt svensk även att klaga på vädret. Men i Åre är det två meter snö, minus 5 och strålade sol… eller? Februaris sista krönika skriven från Snickerboa.

Två viner dukas upp mot 6 smaker. Hur kommer man lyckas få ihop detta då? Finns bara ett svar och ett recept. Ta några fina vänner, ge dem några glas, be dem sjunga något fint och låt maten tysta mun, salta och peppra med fin gastronomi och dutta på en sked med kärlek på toppen så kommer allt bli galet gott tillsammans. Tror att det är så här som man lär ut på dagens finare utbildningar i kursen mat och vin i kombination? Vem orkar hålla på med texturer, temperaturer, grundsmaker, säsong och allt annat tjafs? Hmm..

Vi börjar med vinet som kommer från Italien och har en etikett som man kan tro kommer från Da vinci koden. Primitivo 40 % , Montepulciano 30 % , Nero d`Avola 20 % , Merlot 10 %. En druvblend som kan få en att hoppa till. Men jag tycker att det låter intressant och vi alla runt bordet för nosen mot glaset. Observera att vinerna inte är dekanterade denna kväll, enbart för att få ett brysk uppvaknade av ung och verbal frukt. Låter mig säga såhär, vinets smak är inget att gå miste på, man är i Italien det är en klarhet, men sen tar det stop för att lokalisera sig mer än så. Det är väl inte så konstigt, eftersom druvorna kommer från Sicilien, Veneto, Abruzzo och Apulien. En härlig mix tycker jag, alla runt bordet instämmer. Vinet strålar med unga röda bär, fina fat inspirerade toner. Vinet har en bra balans i hela sin väg genom gommen, och jag som gillar viner med frukt och gärna lite bitska tanniner håller detta vin till de goda. Finner även brända toner av björkbark, rostade kaffebönor, torkade fikon, Valrhona choklad. Det som jag tycker är mest intressant med detta vin är delen av passito di Primitivo som jag tycker knyter ihop vinet får de hela att kännas fulländat. I glaset har vi N/v Memoro Piccini. (82p)

Vinet Memoro har det jag söker efter, i en prisklass som denna. Vinet skall inte sättas upp mot dem största och mest kraftiga smakerna, inte heller får man vara för feg. Vinet klarar av mer än vad man kan tro. Det jag hade tills hands under middagen var som vanligt min citron för att reglera syran i vinet och på så sätt kunna bräcka på med mer onyttigt som fett, salt och sött i rätten. Prova ni med nästa gång.

”Familjen Piccini lever i och är verksamma i hjärtat av Chianti distriktet i Toscana, Italien. Deras historia börjar 1882 då Angiolo Piccini med endast 7 hektar började framställa viner under devisen -”det är inte hur mycket vin vi gör, utan hur mycket passion vi lägger ner i vårt arbete med vinet. Idag är det fjärde generation Piccini genom syskonen Mario och Martina Piccini som styr familjen och vinerna framåt. Det är även de som lyckats ta Piccini utanför Toscana och Italiens gränser. Idag återfinns familjen Piccinis viner runt om i världen och efterfrågan på deras välgjorda, goda viner fortsätter bara att växa. De har idag fyra egendomar i Toscana och genomgående från deras Chianti till vinerna från egendomen i Brunello di Montalcino finns de gemensamma nämnarna: kvalité, drickvänlighet och respekt för ursprunget!”

- “The only wines worth making are the ones you believe in” Pierangelo Piccini

Smakerna som står på bordet denna kväll är ett litet stycke med ankbröst, torkad grönkål och apelsinkräm. Vi finner även en stor panna med konfiterade potatisar med örter. För att slå till på stort så kommer en även en sallad på kapris och rå rödbeta sammanstråla med övriga smaker. För crispet skull så har vi även friterad lotusrot. 

 Vinet Memoro kommer att älska alla dessa smaker som nu tagit plats på våra tallrikar. Vi börjar men ankan som jag stekt från kall panna till perfektion av 56 grader. rostad grönkål med krasse och apelsin, ja ni hör ju bara vilken melodi detta är för ett vin med struktur och viss röd frukt. Ankans fett bidrog till att vinet blev lent, apelsinen fyllde alla krav på att ställa upp som fruktbärare och kålen fick ge sin textur och sälta till vinet. Kaprisen med sitt sällskap av rå rödbeta, gjorde så att vinet fick tillkännage sin stramhet och syra. En toppen kombo.

Vi var inte sena denna kväll att fylla upp nästa vin som har en mer "syltighet" gillar inte ordet för vin, men det är en god förklaring på hur vinet är. 100 % petit Sirah har sin egendomliga men ack så fina smaker och dofter från björnbär, örter och choklad. Jag personligen håller denna druva högt och tycker att den passar bra med vår nord nordiska mat, speciellt nu mitt i vintern. Skall inte göra bort mig och säga att den inte kommer att passa galant till sommarens stora stekar och smakrika såsen på den stora grillfesten. Jag vet för jag provade i somras.  2013Gnarley Head Petite Sirah (83p) har vi i våra glas, från firman Delicato Family Vineyards. Såklart är vi i hemma kära distrikt Lodi. Det låter fel att säga att detta vin passade ännu bättre till våra smaker på bordet, låt mig förklara så här.

Ibland är man sugen på disco och ibland är det skönare att slå sig ned i en fin glamorös cocktail bar och bara njuta i fulla drag. Memoro blir lent och elegant till maten medans Gnarley Head sätter fart på ankan så det poppar till ordentligt i munnen, och med tanke på den konfiterade potatisen till de båda vinerna så fungera de två ypperst gott till. Memoro lägger sig som en fin pläd över de feta och smakrika knölarna. Medans Gnarely brottas med potatisen och kör rakt över alla godheter.

För en som inte provat lotus-rot har missat något, skala, fritera och salta. Galet gott, till snacks och som texturhöjare i all mat. Vi skålar runt bordet ännu en gång och låter oss ge oss till känna om vilket vin som blev bäst till maten och vi alla hade samma tanke som jag beskrev de två. De är fina bägge, med på två olika sätt. Detta sätt att prova vin på gör jag för sällan, laga upp en stor rätt och sen poppar olika viner till samma, det är i dessa stunder man får de mest ärliga och bästa resultaten om hur vin gör sig till smaker och hur de utvecklas. Man blir lite av en kemist som sitter med sina glas, doftar, provar ,smuttar, testar smakerna från tallriken. Det är detta som är så kul med mat och vin i sin helhet. Glöm inte den bästa kryddan..vännerna!

”När Gasparé Indelicato på 1920-talet emigrerade till Kalifornien från den lilla byn Campobello på Sicilien var det helt naturligt för honom att fortsätta med det hans far, farfar och flera generationer hade livnärt sig på – att odla druvor. Våren 192 planterades de allra första druvorna och inom några år hade ryktet om Gasparés fina Kalifornien druvor spridit sig i landet, orderblocket var fulltecknat! Men förbudstiden 1919 till 1933 och den påföljande stora depressionen lamslog försäljningen. Gasparé hankade sig fram genom att sälja druvor huvudsakligen till Chicago, där privatpersoner tilläts göra 200 gallon vin för eget bruk. 1935 beslöt sig Gasparé för att själv göra vin av delar av sin skörd, i den gamla höladan på vingården pressades för hand druvorna till det allra första vinet från familjen Indelicato. Den andra generationen bestående av Gasparés söner Vincent, Frank och Anthony drev på och utvecklade företaget genom att utöka produktionen avsevärt och ”skräddarsy” viner till andra vinerier i Kalifornien. Idag är det Anthonys söner Chris och Jay Indelicato som står vid rodret. Chris, som är vd, fick 2012 den fina utmärkelsen ”Wine Star Award Winner” som årligen delas ut av tidningen Wine Enthusiast

Magazine. En vinvärldens motsvarighet till filmvärldens Oscar.

“Vår familj är känd för sin innovativa förmåga, jag tillhör den tredje generationen och visst hade det varit enkelt att bara luta sig tillbaka och ta vid där andra generationen slutade. Över 80 år – det är en lång tid att framgångsrikt verka i den oförutsägbara vinbranschen. Att Delicato Family Vineyards finns kvar och växer är till stor del tack vare vara förfäder som aldrig gav upp”, säger Chris Indelicato.

San Bernabe i Monterey – hörnstenen i familjensvinodlande och vinframställande: Monterey är ett stort vinområde i Kalifornien som mestadels producerar vita viner, men även röda som cabernet sauvignon och Pinot Noir. Här ligger familjens kronjuvel, vingården San Bernabe, som köptes 1998. San Bernabe ligger i ett odlingsområde med torrt klimat och svalkande vindar från havet. Redan från starten genomfördes här ett ambitiöst program för att förbättra kvalitén i vingården. Man om- och nyplanterade specifika druvsorter och kloner, förbättrade klonstammar och spaljeringsmetoder, d.v.s. hur vinrankorna ska växa. San Bernabe är idag världens mest enskilda diversifierade vingård och hörnstenen i familjens vinodlande och vinframställande. Här odlas idag hela 21 olika sorters druvor! Chardonnay, Cabernet sauvignon, Merlot, Syrah/Shiraz, sauvignon blanc, Pinot Noir, barbera, Gewürztraminer, white Riesling, lagrein och valdiguié, för att nämna några. Härifrån kommer bl. a. Irony Monterey Pinot Noir och vinserien Noble Vines.

Tredje generationens starkaste avtryck är kanske miljöfilosofin, vilket innebär att familjen bara ser sig som långsiktiga förvaltare av den mark de odlar. De eftersträvar en stor artrikedom, så att naturen själv kan skapa sitt egna naturliga ekosystem. Familjens omsorg och arbete med San Bernabe har bidragit till en storslagen naturlig miljö som inte tidigare funnits på denna plats. Bland invånarna på vingården San Bernabe finns idag både vildsvin, prärievargar, kaniner, grävlingar, rådjur, pumor, örnar, falkar, hägrar, starar, gamar och rikligt med fisk för att bara nämna några arter. Lodi, en av de äldsta vinregionerna i Kalifornien Clay Station är en annan av familjens vingårdar, belägen i vindistriktet Lodi. I mitten av nittiotalet odlade familjen främst druvor i norra Kalifornien, men ville pröva något nytt. I Lodi fann man en bit mark som aldrig tidigare rörts av en plog. Vingården fick sitt namn efter ett historiskt stopp för diligenser under Kaliforniens guldrush – Clay Station. Här experimenterade man tidigt med druvor som nästan aldrig odlats i detta område – viognier och Syrah (druvor från södra Frankrike), Malbec (från Bordeaux), Pinot grigio (från Italien) och petite sirah (från Montpellier, Frankrike). Lodi är en av de äldsta vinregionerna i 

Kalifornien, men också en plats där några av de mest moderna vinmakarmetoderna utövas. Lodi är även Kaliforniens mest kända område för druvan Zinfandel, eller Zin som den kallas i folkmun. I Delicato Family Vineyards vinportfölj ingår varumärkena Gnarly Head, Irony, Brazin, Noble Vines, Stone Barn, Black Stallion, Clay Station, Elvis The King, Fog Head, Loredona och Bucephalus.”

Bägge vinerna finner ni på monopolet under följande nummer. Jag vill bara med dessa sista ord tacka för vinerna, sällskapet och alla skratt. Vin är allt bra roligt. Jag gillar att arbeta med folkhälsan och dess förpliktelser. Nästa vecka kommer raderna att skrivas från ett vitt Åre och ett soligt sådant. Glöm inte att komma förbi Copperhill och hälsa på i min vinbar. Tro inget annat än att det kommer serveras galet massa bra viner. Och ni behöver inte ställa frågan om vilken låda det kommer finnas flest viner från! Tack och ses i snön, åk ni först så väntar jag där nere...

Ordinarie sortiment - N/v Memoro,Piccini (Nr: 2392) YNKA 89 PIX

Ordinarie sortiment - 2013Gnarley Head, (Nr: 74570) ENDAST 95 PIX

Tusen tack till alla er runtbordet och stort tack till er för alla era utlåtanden. Det är kul att höra andra proffs säga vad det tycker och förmår.