Jag vill ha Amarone! #Enjoywine
En dag med vackert
väder, det kommer små pustar från fjärdens yttre del, som man vill
leka med orden och vara poetisk. Tittar ut över trädgården och inser att rådjuren
har gjort sitt med att äta upp all fallfrukt, och att jag inte har gjort mitt
med att ta hand om sommarens gröna blad. Lite kul att Bo kaspers kan få en att
skriv på ett visst vis, det är något speciellt med deras texter och fina toner.
För er som inte visste det så är det inte långt kvar till årets julbord, mer
exakt 17 dagar för några, det är ju sådan julstämning i detta land eller?
Kollade in lite bilder från tiden då jag levde som världens fattigaste playboy
på Gran Canaria och ser att vi hade samma värme där nere som nu i landet
Sverige, så fram med tomtar och andra troll för här skall det dansas runt
stången… eller var det granen? Det spelar kanske inte någon roll, det är ju
sill till bägge än då! Så nu in i köket och se vad som kan bjudas på ikväll.
Mellan ett och noll heter låten som med böljande toner
sprider sig över snickerboa, det klirras i glasen om var an och det bubblas på
som aldrig förr. Förr i tiden så satt vi alltid ned och åt en förrätt. Det är
så 2014 visst, så nu äts ”förrätten” gärna i snickerboa under tiden som
huvudrätten tillreds. Som förrätt i afton svänger jag ihop en sommartypisk anrättning.
Strör Västerbotten i en djuptallrik, duttar i smulor av bröd, skedar i en klick
med laxrom, för att strö över vårlök. Som pricken över allt så skall det
placeras ett tempererat ägg från Sanda. Låt mig kalla rätten Sandaägg med smulor
av en temperarut på 52 grader C. Fint skall det vara! Som jag nämnde här innan
så skålades det i bubblor och turen var den att det fanns kvar några droppar
till ägget.
I glaset så bubblas det fint från Fontanafredda och Hundred
Fifty Seven Anniversary Brut.(91p) Ett strålande bubbel gjort enligt Metodo
Classico. Mestadels Pinot Noir, uppfyllt med Chardonnay och visst några andra
sorters druvor som inte är uttalat, om exakt vilka. Utseendet är poppigt och bubblorna
är elegant små och snygga att titta på. Doften är fräsch och tillgivande, toner
av lime och grön frukt. Smaken är uttryckligen mer än behaglig, bubblorna
sprätter loss ordentligt på tungan och rör upp alla smaklökar som ligger och
vilar. Pinot fruktens röda toner gör sig här hörda och kända. Vinet smakar
länge och har en fin struktur med mineraler som får mig att dansa till Idas
sommarvisa.
Vet att laxens sälta kommer som ett kärlekspaket till
vinets friska och kalla inlevelser. Adderar jag på en syra med tillhörande
fetma från osten så kommer vinet att lyfta sig minst en nivå. Krämigheten från
ägget och med dess innehålls rikedom från protein så blir alla rättens smaker
tillsammans med vinet perfekt. Tro inte att brödet i tallriken var för intet,
tack vare smulorna så lockade brödet fram en nötighet och svampton i vinet.
”Anrika Fontanafredda
är en av giganterna i Piemonte och för många synonymt med ursprunget. Och som i
alla bra historier började det hela med kärlek. Italiens förste kung, Vittorio
Emanuele ll, köpte egendomen till sin älskarinna Rosa som blev grevinnan av Mirafiore
och sedan fick vingården La Rosa uppkallad efter sig. I Serralunga d’Alba
vinifieras alla viner under Fontanafredda etiketter, närmare 7,5 miljoner
flaskor per år. 3,5 miljoner av dessa är det söta mousserande Astivinet och 750
000 är Barolo. Mängden till trots är det idag experimentlusta, innovation och
modernitet som driver Fontanafredda framåt. Mycket tack vare vinmakaren Danilo
Drocco och de nya ägarna Oscar Farinetto och Luigi Bafiglio. Med Danilo i
spetsen görs idag viner med fokus på frukt och drickvänlighet utan att tappa
ursprungstypicitet. Med tanke på just ursprunget lanseras 2011 en ny vinserie,
Mirafiore, med filosofin att ta Barolo och Langhevinerna tillbaka till sina
rötter.”
Svensken gillar Amarone och det gör jag oxå, brukar försöka
hålla mig till äldre årgångar, men är inte svår på att prova "ungt". Detta vin är
ett perfekt lagringsvin för den som inte vill lägga mängder med pengar på en
låda vin för att sen behöva vänta i 10 år för att få njuta. Inte så längre sen
jag drack 1996 och 1997 av detta vin. I sådana stunder så förstår jag varför
man började lära om vin, ett vin som då hade fått en korrekt uppväxt med mycket
lugn och perfekt temperatur. Dessa viner kostar en del, och de skall de göra,
tro inte att det är lätt att producera en fl. Amarone. Det tar sin tid och
kraft. Om jag får ge alla ett litet tips om vad som är bäst för viner som bär
namnet Amarone är att, låt vinerna få åtminstone vila i tre år, innan man poppar
upp sin butelj. Sen kan man härleda dropparna till en bit parmesan som de i butiken sa
att man skall ha till. Amarone och parmesan kan vara en otroligt vacker
smakupplevelse, men det handlar helt om vilken temperatur osten har och vilken
Amarone stil man har. Dessa rader skriver jag inte för att ni inte skall köpa vinet, det jag
ber om är att rådfråga kunnig personal om vilken Amarone som skulle passa just till
Er rätt. Antar att jag säger såhär enbart för att jag sådan respekt för just de
torkade druvornas vin. Kvällens 2010 Allegrini Amarone della Valpolicella
Classico (92p) har fått stå i sin karaff i 5 timmar, redan vid
förmiddagskaffet så fick korken ryckas upp och vinet fick en lättsam och stilfull
dekantering. Bara att få gå och lukta på vinet under dagen är en härlig känsla.
Druvorna är följande, Corvina 80 %, Rondinella 15 %, Oseletta 5 %.
Fasiken, jag är en hönsmamma ibland, låt folket dricka
och njuta som de vill, varför skall jag lägga mig i hela tiden? Låt folk ha
kul! Men ni får ta mig för vem jag är, det är bevisat enligt vetenskapen att
jag har mer liknelse (DNA) med en fl vin än homosapiens, kan ha med det att göra!
På spisen så står nu en gryta med risotto och småputtrar,
den har stått där ett tag nu. Även denna rätt påbörjades för flera stunder sen,
jag har så mycket att pilla med i snickerboa, så ibland får rätterna sköta sig
helt själv och det är precis så en risotto vill ha de. Efter jag fräst Arborio
riset så låter jag några vitlökar falla ned tillsammans med några skvättar
hönsbuljong, sen får riset sköta sig på egen hand, det jag ser till är att, den
inte så blir för törstig och med detta fyller jag på med buljong i små skurar,
när riset känns rätt så åker det ned en stor mängd med parmesan och en stör
sked med smör. Låter mig dra några drag på kvarnen och pudrar ned lite salt. Vid
sidan om har jag smörstekta skogschampinjoner som jag föser ned i gryta och
för att piffa till det hela så smakar jag upp allt med färsk dill. På tallriken
så rivs såklart en del ost över allt och säsongens sista tomater från vårt
växthus får se till att addera till syra i rätten.
”Allegrini är ett
familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien.
Företaget grundades för 151 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och
Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini.
Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för
marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest
kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som
kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån
högst upp på kullen. Druvorna därifrån ger ett av Italiens bästa och mest kända
viner. Allegrini producerar även en amarone av världsklass. För 20 år sedan beslöt
man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med
amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna menade att det var fel.
Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden
eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler
och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de
allra flesta valt bort botrytisen. Franco Allegrini leder också ett
samarbetsprojekt, där Allegrini tillsammans med två stora kooperativ samt en
privat producent i Verona-området producerar en vinserie med namnet Corte
Giara, avsedd att erbjuda en bred publik det bästa av Verona-områdets viner
till konkurrenskraftiga priser.”
Tar mig en sked av risotton och häller i mig en klunk vin.
Låter allt få ta sin tid i munnen och låter smakerna få känna på varandra. Jädrans
vad är det som sker i min mun, är det Amos pilar om skjutes hejvilt? Vinet unga
frukt och torra stil, mjukas upp mot rättens krämighet och återigen så tar
sältan från osten och buljongen sin kraft till att göra vinet ännu mer kaxigt.
Vinet behöver motstånd som är skapt av smör och protein, vinet klarar av mycket
och får allt det önskar sig av rätten, svampen som enbart fick landa och sen
upp igen från en panna har fortfarande sin klara textur kvar och gör vinet så
mjällt. Dillens fräschhet är allt bra mot vinets kryddiga stil.
Låt mig nu inte störa er mer för denna dag. Ta släden med
hjul och hoa ned till monopolet för några flaskors inköp. För er som laddad för
julbord så kan jag rask tipsa om att kvällens bubbel kommer att smaka superbt
till bordet alla feta fiskar och tro inte det blir fel med att prova vinet till
de rökta köttet. Amarone och julskinka med en klick rödbetssallad måste bara
funka, eller varför inte en omgång med köttbullar och gräddig grönkål? Det finns
alltid ett tillfälle att njuta av vinets goda droppar.
Beställnings sortiment – N/v Hundred Fifty Seven AnniversaryBrut (Nr: 77103) 157 PIX
Stort Tack till.
Kommentarer
Skicka en kommentar