Dra åt skogen så gott! #Enjoywine
Bluemonday, det dunkar toner av Darude utöver fjärden, tänker inte ge mig, inte sätta mig med och bli mer arg
över det som sker i världen, speciellt i Paris. Därför kommer denna veckas
krönika att bombadera oss alla med hängiven och smakrik gastronomi med
kanon goda viner från Enjoy Wine. Det hör inte till vardagen att jag attackerar
mina grannar med 90 tals Techno, men det är de värda. Och så känner jag att det
blir bättre stämning över viken. Tro inte jag är tokig men Remixen är på 84 minuter. Hoppas på tempo texten igenom, Tejpar därför fast korkskruven
och sabreringssvärdet i min legendariska karateband, som i dag bär färgerna
blått, rött och en del vitt. För mig är inte slaget om godheten förlorat. Vad lär
vi oss av att ramla, jo att igen resa oss upp, och igen blir de som regerar
världen med glädje och kärlek. Lämnar därför politiken, dj båset och tar
ställning i Snickerboas kärleksfulla kök för nu skall det bombaderas med
rättsligt sakförda delikatesser.
Kötta är något som är nyttigt, därför så maler jag ned en
mängd med hängmörad ryggbiff från slätterna där över ifrån, menar då anrika
Gotland. Denna kväll skall vi sitta till bords är det tänk med att äta bägge
rätterna, för att få mer närhet till varandra. Köttet får vila i kylen efter kvarnens
masserande knivar. Kommer att servera friterad kapris och inlaga lökbitar. (Jo
det går fortfarande att äta lök och syra till vin) Rostad grönkål är en
given deltagare och sätter krispet till rätten, många fräser kålen i ungen med olja, som i och för sig blir gott. Men jag tycker att det blir fräschare med torrrostning i het panna. Friterar även en bit av indiskt majsbröd. Även, de får
se till att rätten håller stinget uppe med texturer. Skivar tunt ett gäng champinjonen, mest för utseendet skull. Köttet är klart i kylen, perfekt tempererat och nu
smaksatt med sesam och chili.
I glaset till denna återkommande rätt i Snickerboa så
dricker vi ett piggt och friskt rött vin från Umani Ronchi i Marche. Ett vin
som inte kostar skjortan, men levererar mer som ett plagg från en av de
bättre klädmärkena i Italien. Doften är hög med tonerna av de blå bären. Smaken
är koncentrerad och kryddig med anis toner och en subtil smak av körsbär. Vinet förövrigt, har en bra balans genom nummen och vinets dedikerade fattoner gör vinet
större än vad som de utges för att vara. Jag blir genast nyfiken på vad köttets
sälta och protein kommer att göra med vinets pigga kropp. För att återigen vara ödmjuk ,så tog köttet
hand om vinets fina tanniner och den del garvsyra, fram poppades nu ännu
mer mogen och röd frukt fram. Kul att kaprisen gjorde sig extra bra med
vinets kärvare del och mjukad upp hela samspelet mellan mat och vin. För ynka
79 kr så får man mycket vin för pengarna. Vinet som i vanlig ordning, hänger gärna tillsammans med mat för att lyfta sig en nivå till. Montepulciano 75 %, Sangiovese 25 % är det vi
bygger vinet på och det känns som en läcker blandning. Slevar därför upp en
sked till med råbiff och fyller upp mitt glas igen med 2013 Tajano Rosso Piceno. (79p) Smarrigt värre.
”De internationella
utmärkelserna är många för Umani Ronchi, det familjeägda vinhuset som är beläget
i Osimo Scalo, söder om Ancona i regionen Marche. Vinegendomen har fått sitt
namn av Dr. Gino Umani Ronchi, och grundades i början av 1950-talet. Nu drivs
vinhuset av familjen Bernetti med Massimos son Michele i spetsen. Till sin
hjälp i vinkällaren har Michele den innovativa och framgångsrike vinmakaren
Giuseppe Caviola som tidigare utsetts till ”Årets vinmakare” av vinguiden
Gambero Rosso. Umani Ronchi har förutom sin verksamhet i Marche, där man gjort
sig känd som Verdicchiospecialist, även arbetat länge i grannregionen Abruzzo
med utveckling av sina Montepulcianoviner. Ambitionen är att nå samma höjder
med vinerna från Abruzzo som med dem i Marche. Ett banbrytande steg togs därför
2002 i och med köpet av de 30 hektar vingård i Colline Teramane i norra
Abruzzo. Umani Ronchis vingårdar i både Marche och Abruzzo genomgår successivt
en övergång till ekologisk odling. Umani Ronchi tillhör sin regions främsta led
av vinproducenter, erkänd genom många års kontinuerliga vinpriser och
utmärkelser från nationell och internationell press.”
Vi spolar fram tiden en timme och inser att tartaren nu lagt
sig tillrätta och att kvigan i köket vill bli smaksatt. Medans vi åt förrätten
så fick kvigan hoppa in i spisen för att gotta till sig i ett delikat paket av
soya, paprika, sesam, dill och en del mixad chili, såklart en del
palmsocker för att köttet skall få en fin färg. Väl uppe på skärbrädan så
penslades köttet än en gång med samma smaker som de i spisen. Vilken strålade
och glänsande ton köttet la till sig. De övriga smakerna som bringar en
komplett anrättning blir spenat, dill kräm gjord på smetana. Tunt skivad lök
och små bitar av mesost, där av blev rätten komplett.
I glaset får vi nu en riktig pjäs, det är inte varje dag som
det poppas La Poja i Landfjärden, synd är väl det, men man blir ännu gladare när
det väl händer. Det är inget vanligt vin detta. 2010 La Poja (96p) är det som
breder ut sig i mitt Syrah glas av märket Riedel. Vinet är stort och det är en
finstämd känsla att få njuta av dessa goda droppar. 100 % Corvina är vinet gjort av.
Låt mig säga såhär, för att hänga kvar i klädesbranschen en sväng, så är detta
vin lika vackert som en perfekt åtsittande kostym av märket Armani. Vinet är så
genialiskt gjort och det finns inga som helst funderingar på att vilja göra
något annat med vinet än bara älska det.
Doften är stor och komplext, har en liten bitter mandel ton som
anstryker min nos på de mest lenaste. Antar att doften är en
avkomma av vinets tid i fat. Efterkommande dofter bli en drös av rostade varma
kaffebönor, fint riven, kall choklad från Hermitage. Lägg sen till smakernas
inverkan av plommon, julkryddornas inslag av såsom nejlika och anis. Vinet är
rent ut sagt fantastisk gott. För att vara ärlig så fick vinet stå i karaff,
ungefär 3 timmar innan middagen, det behövs för denna bjässe. Tro nu inte att
detta är ett vin enbart för den kunniga. Vinet smakar mycket och det är kanske
lite med koncentration än vad gemeneman är van vid. Ett tips, låt vinet vakna
till liv i karaff och ta fram ett glas som har en stor kupa för att vinet skall
komma till sitt bästa. Sen är det bara att luta sig tillbaka och njuta i
fulla drag.
”Allegrini är ett
familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien.
Företaget grundades för 151 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och
Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini.
Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för
marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest
kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som
kullen, d v s La Grola, dels den högt
rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen. Druvorna därifrån
ger ett av Italiens bästa och mest kända viner. Allegrini producerar även
en amarone av världsklass. För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla
botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra
producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala
processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ
för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna
i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen. Franco
Allegrini leder också ett samarbetsprojekt, där Allegrini tillsammans med två stora
kooperativ samt en privat producent i Verona-området producerar en vinserie med
namnet Corte Giara, avsedd att erbjuda en bred publik det bästa av
Verona-områdets viner till konkurrenskraftiga priser”
Vi får inte glömma att vi har en bit mat till dropparna. Vinet som
förövrigt är som en bok, man inte vill sluta läsa. Vinet ger mig så
mycket. Skivade upp kvigan och lät bitarna falla över det nybakta majsbrödet. Fyllde
på med löken, spenaten och krämen av dill och anis. Vek ihop allt och tog mig
en tugga tillsammans med vinet. Herre Jisses, säger jag. Nu förstår varför jag
drog på mixen med Darude. Sa… i gatan, förlåt men så gott är vinet med maten.
Blir alldeles till mig och vet inte vad jag skall börja i min smakrecension.
Köttets fina röda textur med sin kryddighet fann direkt vinets kärna och unga
frukt. Att råa grönsaker inte tål vin är bullshit, (i måttliga mängder och med rätta tillbehör) i detta läge så tog löken sin beska och åtog sig vinet fat, tro inte att beskan blir påtaglig, den
förvann direkt och fram kom en sötma från löken som är ett äventyr i sig.
Krämen med örterna och anisen fann sig omgående med vinets kryddighet och jag
vet inte om det känns klokt att sägas med vinet fann sig i alla de smaker som
jag tillfört. Men storheten i det hela kommer jag åverlåta till när ni provar vinet. Vinet blev som befäst med mesosten, mer än så säger jag inte. Tänker oss att vinet i sin ensamhet är snyggt burdust och
smakrikt. Så hävdade sig vinet till rätten blev absolut inte mindre
smakrikt, utan bara mer angenämt. Vilken kombo! Låt er prova desamma.
Kötta nu ned till butiken och inhandla gott kött (Känd Svensk
bonde) och slira förbi monopolet för att lägga en bra order. Som Ni ser, så
kostar Allegrini La Poja en slant, men återigen. Jag vet att ni inte kommer bli
besvikna. Drick La Poja till pastan med grädde och oxfilé, prova vinet till
tryffelrisotto. Ja ni kommer att häpnas över hur bra vinet är. Lycka till med
att sprida kärlek så skall vi få bukt med de onda som skall bråka i onödan.
Skål och njut det blir godare tillsammans.
Kommentarer
Skicka en kommentar