Jag är så modern, men dammig! #Enjoywine
Tänt var det här! En
helt vanlig dag i snickerboa, snacka om vilka hyss man har för sig. Det röks,
eldas, steks, bakas, görs om, görs rätt. Det kan inte undgå att det händer
saker i Snickerboas kök, kul är väl det. Tänk om man var hungrig och
det inte fanns någon mat att kåsera i eller om. Solen den stålar fortfarande,
höstens färger tar över mer och mer, det börjar bli kallt och rutan får snart
skrapas. Tro det eller ej, jag klippte gräset i går, hoppas att det är sista
gången detta år. Gjorde för övrigt mitt första tycke till Bonsai i går. Tro mig
veta hur ett träd skall beskäras för att uppstå till nästa vår som ett asiatiskt
samröre med bladverk. Men nu, häng med fram till köksluckan så skall jag på
bästa vis förklara om gårdagens dekadens till middag. Blev enbart en rätt
till dessa två viner. Men inget som någon misstyckte!
Har gått ifrån finliret denna vecka och tog tillfället i akt
att använda mig av hela skärbrädan i stället för enbart en tallrik. Lite kul
att presentera en middag på detta vis. Allt på samma gång, tycker även det är
roligare att äta från bordsgrannens tallrik eller som i detta fall, från ett stort
träfat.
Först skulle chilin rökas, på det enkla viset med att jag
satt igång röken i köket. Just i köket, kanske så här i efterhand, enligt
resultatet av kvarsittande dofter i Miss E Hermes sjalar, var nog inte den klokaste
iden. Fläsket fick sin krispighet i stekhet panna, innan det fick gotta sig
klart i buljong gjord på vitlök, soya, honung och blomkål. Majsen fick hoppa av
sitt fäste, och ta plats i Panko och rågmjöl för att kunna dra åt sig extra
mycket av de brynta smörbadet.
Den fantastisk smakrika och heta korven "Chorizero".
Chorizoproducenten och Alejandro är en av de bästa i världen. Familjen önskar
att bevara allt så naturligt som möjligt, så här används inga
konserveringsmedel, färgämnen eller någon form av tillsatser. 100 % naturlig
produkt från Rioja i Spanien. En fin balans mellan pimentón, vitlök och det
bästa fläskköttet från djur som inte har varit stressade. Detta är receptet på
en riktigt god chorizo. Besanna mina doft sinnen när denna korv träder upp ur
pannan och äntrar faten. Galet vad god den ser ut.
Tre små skålar fick göra sällskap på brickan och det blev en
med röda linser smaksatt med kummin, en annan med rostad lök och den sista med
tomater från växthuset. Får inte glömma den vackra koppargrytan som fylldes med
alla de smaker som fläsket och grönsakerna lämnat efter sig i pannan, de
mixades tillsammans, tillsattes en sked med mild chilipasta och en del chutney
från plommon och nektarin. För att göra ”de gröna” inom min nöjd, så revs det
ned några blad roman sallad. Tror att jag fått med alla smaker som beträdde
brickan, så var tid att hälla upp de två vinet som skulle få rätten att skjuta
i höjden och förgylla min och Miss E kväll framför brasan.
Första vinet från karaff, droppade klassiska toner av druvan
Tempranillo. Dofterna av ”klassisk” Spanjor, med finess från Rioja är svårt att
motstå. Inslagen av de fina tonerna av faten binder upp vinets övriga kropp som
är lustfylld med aromatiska dofter, mörk varm choklad. Övermogna körsbär och en
del skal av svarta vinbär. Vaniljens inverkan är på vinet är solklart, finns
inget annat område i vinväldens som kan använda sig av ek som de här gör.
Otroligt lång eftersmak som om och om igen kommer tillbaka i gommen tillsammans
med maten. Ett urtypiskt matvin, som alla viner är. I glaset har vi 2010
Baron De Lay Club Privado Reserva (83p). Namnet Privado Reserva är att
infinna sig i det moderna Rioja. Kan tyckas trevligt, ingen blir gladare än jag
om folket får upp ögonen för detta fantastiska område, men jag dricker gärna
klassisk Rioja, det är lite som att komma hem. Så med de orden, gör man viner
för alla i Rioja.
”Baron de Ley
grundades i mitten av 1980-talet som en prestigeproducent i Rioja Baja, med de
stora slotten i Bordeaux som förebild. Baron de Ley är en modern bodega men som
samtidigt står kvar med ett ben i det klassiska Rioja. Vinanläggningen och de
första vingårdarna ligger vid ett gammalt kloster från 1500-talet. Det kompromisslösa
arbetet med kvalitet är centralt för Baron de Ley och en viktig del i detta
arbete är att vara självförsörjande på druvor, något som är ovanligt i Rioja.
Denna strategi har varit framgångsrik och Baron de Leys viner erhåller
regelbundet höga betyg av ledande internationella vinexperter.”
Kvällens andra vin är från samma producent, nu kanske med
en mer känd label, alla har vi någon gång stött på detta vinhus. Och så ikväll
poppas 2008 Baron De Lay Gran Reserva (85p). Vinet har en djupare ton
i glasen än sin ”lillebror”, så klart är det så och så skall det vara. Två år
äldre och längre tid på faten så får vinet ett större djup. Vinet är komplext
och har en sluten nos till en början. Efter ca 10 minuter i glaset så börjar
vinet vakan till liv, det är nu som de varma plommonen känns, stekheta körsbär
och såklart en torr hint av tobak och choklad, vinet fattoner är perfekta och
sluter vinet till perfektion. Varför jag inte valde att dekantera vinet innan
är för att få följa vinets uppvak i glaset. Det är absolut inte fel att
dekantera vinet två timmar innan det skall avnjuta men kände för att vara lite
vild och galen denna kväll. För er som vågar er på att låta vinet få ta liv i
glaset, ha en insikt och förståelse att vinet kommer att vara allt, från
tongivande till direkt arrogant mot din nos. Dofta, dofta och dofta är det som
gäller. Låt vinet ta den tid det behöver så kommer din nos att fatta läget. Återigen
är det som att komma hem, när jag provar viner som dessa. Jag gillar
krondillen, blött trä och viss dammighet med inverkan på söta vaniljtoner. Det är vissa som tycker detta är omodern och jag säger inte emot. Vinet är
gjort på 100 % Tempranillo. Druvorna selekteras absurt hårt och enbart de goda
åren görs detta vin då druvorna speciellt kommer från husets äldsta vingård
Cenicero som ligger i Rioja Alta. 24 månader, fransk och amerikansk ek, de
orden är skön sång för mina öron.
För att återgå till det mer väsentliga i det hela, med vad
total upplevelse är. Så blev det ett herrans provande och gafflandes på fatet
med mat. Det slutade med att på bordet stod det 8 av Riedels Syrah glas med olika
mäng vin, ifrån de två vi provade. Det visade att vi ville prova vinet i olika
temperaturer och luftnings grad, alltid lika spännande med vad som kan ske
under en enkel middag. Vi kom fram till att Privado gör sig ytters bra med två
timmar i karaff och att fläsket med linserna som smaksattes med kummin var löjligt
bra ihop, det gjorde heller inte ont att bita tag i korven med sin hetta och
den gjorde avtryck tillsammans med den rostade majsen (sötman i majsen) blev en
hit med samma vin. Gran Reserva med ihärdiga fatkänslor blev som en dröm
tillsammans med purén och den rökta chilin. Låt er ta en klunk av Privado, ta
en bit fläsk, låt sen en mogen kvisttomat få komma till i gommen, bit sönder
den med ett bett. Tro mig, det är galenskap vad som händer med vinerna är
angenäm syra tillförs till vinet. Middagen blev mer som en labbprovning. Vin
och mat är allt kul. För er mer normala själar, tillred en god köttbit, häll
upp ett glas av vinerna och bara njut, överlåt allt annat kemistlekande till
mig, så får ni en lugn stund runt middagsbordet.
Tills vi ses och hörs nästa gång, tuffa ned till monopolet
för helgens inköp av dessa två godingar. Görs inget att det köps tre av varje,
som tur har inte svensk lagstiftning varit framme och märk vinet med ett bäst
före datum. Man kan utan problem ”glömma” bort flaskorna i 6-8 år. Efter de
åren så vet jag inte vad som är modern eller klassiskt längre? Njut, drick bara det godaste inte bara det dyraste.
GastroVins Poäng:
50-59 p Dessa drycker har något, men inget mer.
60-79 p En dryck som är av god kvalitet.
80-95 p En dryck som är av mycket god kvalitet
96-100 p En dryck som är enastående och av topp kvalitet.
Tack till.
Gastroimport
Riedel
Bergfalk & Co
Kommentarer
Skicka en kommentar