Kusinen från Landet & Sötnosen från Byn! #Enjoywine

Måndag och med det menas de, ny vecka med massa möjligheter till att prova fler viner, brassa fantastiskt käk och träffa underbara människor. Så började denna vecka för mig och mer skall det bli. Vädret, det kan vi inte prata om hela tiden, utan det bara är, de njuter vi alla av. Men måste bara nämna det, visst är det härligt med stickade tröjor och långkalsonger, det är liksom så sexigt! Slår därför på singeln med A-ha ”Take on me” och börjar krasst dansa runt mellan kastruller, grödor och viner i Snickeboa, för nu Ni, de skall tillredas god gastronomi. Följ med mig denna kväll i dofternas och smakens resa.
Det kommer alltid att vara ett samtalsämne kring anklever, gåslever och att ämnet hålls vid liv är jag glad för. Jag är en stor köttätare och ibland borde jag äta mer fisk och grönsaker, men jag försöker till tusen att bara välja bra kött och vill veta massor om bonden och uppväxten för djuren innan jag tillagar något. Det är många som har massor att tycka och säga om, speciellt levern och hur man går tillväga. Därför så använder jag alltid ”glad anklever” som är Svensk och inte plågsamt matat utan att ankorna får äta lite för mycket bara, därför så känner jag att med gott samvete att jag kan äta lever. Slutpredikat för denna gång, och låt mig få berätta om min första rätt i kväll. Glad anka med maräng och söt krutong. Det innebär enbart att jag steker en skiva bröd i rikligt med smör, har sedan lagt en eller två tunna skivor nektarin över brödet och på så sätt så in en sötma i rätten. Marängen är gjort efter ett hemligt recept från äldre dar, smaksatt med svart salt och lakrits. Marängen bryts i bitar och kommer att ”gömma” anklevern. Levern är omrörd med känsliga händer och många droppar av Coeur de Lion Calvados 1965, fint skall det vara. Anklevern är inte så påtagligt fet utan får en rundare smak med calvados och en, kanske tre droppar grädde. Så i botten lägger jag krutong, sen en slev med anklever, pryder anklevern med skuggan av saltlakrits och toppar med maräng. Kan inte bli godare, inte heller enklare men kan heller inte bli lyxigare.
I glaset hälls en sval och stordoftande pjäs, oj tänker jag och badar ned min nos i glaset mitt. Mina första tankar, för mig till ett hav av exotisk frukt, det är aprikoser, mango, ananas, papaya som väller ur glaset, lägg sedan till en drös av vanilj, honung och rosade mandlar, innan jag tar min första klunk så måste jag bara ta en till sniff, och nu kommer äppelblommans söta doft fram och drar lena vindar över min näsa. Fy vad bra. Smaken är fräsch och lång, på tungan så finns hela registret av fina mineraler och bevarad syra. Längre bak på tungan kommer kryddigheten fram och det känns nästan som julens toner har lagt beslag om vinets inre. Blir ordentligt stött på mig själv, att jag inte tog vinet mer på allvar, visste att det skulle ge mig mycket smak, men att det var så här, gjorde mig extra glad. Tittar över bordet och ser att svärfar fortfarande har näsan i glaset, han njuter och det är härligt att se, tittar lite åt höger och ser att Miss E slickar sig om munnen och hennes hand stäcker sig efter flaskan. Bredvid mig sitter lillebror och svingar sitt glas så elegant så Parker skulle känna sig som en amatör. Vinet gjorde oss mycket berörda och till anklevern så tog smakerna hand om varandra på ett sensuellt och fint sätt, marängens söta inslag behövdes för att möta upp vinets frukt, fetman och sältan i rätten sträcker sig efter vinets mineral och skönhet. Texturen i krutongen gjorde vinet ännu mer behagligt i munnen och de tillsammans hade fest långt ned i stupen. 6 månader får druvorna torkas innan de är tid för pressen. 5 veckors jäsning, innebär att en del socker skall göras om till behaglig alkohol. Vinet får sin visdom och balans genom att spendera 24 månader i små fat. Viner som man kan dricka idag, i morgon och om 10 år utan problem. Vilken start på kvällen! Låt mig presentera 2012 Acinatium Recioto di Soave, 100 % Garganega.

”Suavia, är en relativt liten familjeegendom belägen i den lilla byn Fittá mitt i Soave Classico, Veneto. Idag drivs Suavia av de Alessandra, Meri och Valentina Tessari, som alla är döttrar till grundarna av Suavia, Giovanni och Rosetta. Idag förfogar man över ca 70 hektar med vinrankor.”

Nu över till storheternas storhet. Vinet fick stå i 6 timmar i en av Riedels magnumkaraffer, innan vi ens provade av vinet på riktigt och det är ingen ”lening” som håller på att vakna upp! Det pirrar alltid lite extra när viner av denna klass poppas upp och man blir lite mer reserverad till vinet och vill inte bemöta dropparna med kaxighet, det är bättre att vara medgörlig och bara hänga med på resan genom mycket säregen Terroir.
Av att bedöma doften i vinet och med viss kunskap om producenten, så tror jag mig veta att det kommer behövas protein, fett och en jädrans massa kärlek för att väga upp kroppen och storheten i vinet. Grillar på Flankstek och låter den bara på ta ett dansnummer på grillen för att behålla den riktigt blodiga kärna av protein och vackert kött, det kommer att behövas för att ”brotta” ned vinets tanniner och berikade frukt. Vi glömmer att peppra köttet, enbart för jag vet att vinet kommer med helg korg av vitpeppar i doft och smak. Jag fräser på kantareller med dill och vitlök, här behöver jag inte vara försiktig, vinet kommer gilla motståndet i dessa smaker. För att ”runda” av vinet så grillas lök för att få fram en bra sötma på tallriken. En kräm på Smetana, lökens blast, tryffel och salt får bli det redskap till vinet som får oss att känna harmoni. Ni får inte tro att det är en omöjlig uppgift att laga gastronomi till ett vin som detta, absolut inte! Men vinet kräver mycket smak, sen om det är en krämig potatisgratäng eller en hink med hemgjord Bea så kommer vinet att stråla. Som Ni alla vet, vill jag inte alltid ta den enkla vägen. Det finns så många andra spännande vägar att ta!  - Citat, min barfota hemmaman.
Kvällens röda vin är inte mindre än 2011 Domaine du Tunnel Cornas. Ett mästerligt bra gjort vin, ett riktigt hantverk som en redi Ölänning hade sagt det!

”Domaine du Tunnel ligger i ett av vinvärldens mest dramatiska och vackra områden, Cornas i norra Rhônedalen. Stephane och Sandrine Robert har skapat sin drömegendom i Cornas branta sluttningar, bakom egendomen ligger den gamla övergivna järnvägstunnel som fått ge namn åt egendomen. Paret Robert gör fantastiska viner på druvan Syrah som är eftertraktade runt hela jorden.”

Tittar i mina äldre noteringar från 2010 av detta vin, var visst lika strålande berörd av vinet som nu, erkänner med handen på hjärtat att 2011 kommer bli ännu bättre med åren. Vinet är packat med röd frukt från druvan Syrah. De strama och finstilta tanninerna är gudomliga, låter min hänföras av strukturer i vinet och det ger mig mersmak. Det är så häftigt att känna den varma stenen och fylligheten i vinet, druvorna mognar tidigt på dessa riktigt branta sluttningar, jag håller Domaine Tunnel tillsammans med Colombo och Clape som de absolut bästa i Cornas. Det går bara inte att släppa taget om vinet, måste bara få i mig en skopa med mat, för att få ett slut på de eviga letandet av det perfekta mötet mellan vin och mat. Köttets inverkan på vinet är enbart att ”lugna” ned de strama och lite ”elaka” tanninerna. Lökens sötma möter upp vinets frukt och fram kommer tonerna av ceder, nejlika och lagerblad. Svampen trollbinder fatens storhet och vinet framtonar helt plötsligt en varm och fin frukt, att tryffel till vin funkar fint är härmed skrivit i sten.
 
Erkänner, det händer för mycket i munnen, så kan inte referera mer, utan lämnar allt till mina sinnen och enbart njuter. Detta vin är ett måste för höstens mys. Det kostar några kronor mer, men det är värt varenda krona. Tänker släppa Er omgående för att Ni skall få chansen till att göra ett inköp på landets olika monopol. Men vänta inte! Den söta Italienaren är NYHET så den kommer att finnas, men Domaine du Tunnel är eftersökt och måste som sagt provas. Ingen kommer bli missnöjd.




Tack till.
Familjen
Ann, min keramiker

Kommentarer

Populära inlägg