"Redi" mat från Öland! #Enjoywine
Svala och sköna kvällar, trädens färger går mot höstens glimrande
toner. Det är vackert! Nu skall de sista grödorna plockas in från gården, det är tid för att börja sylta och lägga in allt gott. Vill förlänga året med
sommarens färger och smaker. Det kommer ett trevligt lugn inom en, så fort man
kommer från ön, säger som jag alltid har sagt, vart jag än är i världen kommer
Öland att vara hemma, därför så kommer veckans krönika med dess infattande
smaker att utformas och avnjutas på ön. Det kan uppkomma ord och stavelser som
ingen annan än en ölänning förstår, skall därför se till att språket blir
försvarligt för fastlandet och de som bor där. En redi ölännings ord om vin och
mat utspelar sig om sig bör.
”New Order – Blue Monday
Remix 88”
Vi har mängder av fantastiskt nötkreatur
på ön, därför begav jag mig till Bonden i grannbyn för att se vad som
finns i kylen hans. Fann mig en bättre bit oxfilén från förra veckan slakt och
den biten vet jag att de kommer bli perfekt till kvällens tartar, som skall
serveras bland fruktträden. Grillen som var glödande het fick bemästra en bit haloumi.
Vid sidan om grillen hade jag gjort i ordningen en bricka med smaker av äpple,
torkad kapris, spenat, soyamajjo och rostade solrosfrön. Lät allt få falla på
sin plats på tallriken. En flinga salt, tre drag på min pepparkvarn och rätten
är klar för att njutas. Kan ju inte bli en bättre start än så här, köttet kommer
från känd bonde, jag blickar ut över åkern där djuren strosar omkring och har
det väldigt bra. Äpplena är de första för säsongen och de är endast besprutade
med farbror Karls snaps som inte föll någon i smaken från förra helgens
kräftskiva. Spenaten är från landet, så den är lokalt odlad, om man räknar 5
meter från köket som lokalt? Solrosfröna är även de från Ön, det enda som jag
vet inte är producerat på ön är soyan jag använder mig av denna kväll, men min
asiat måste få sitt. Får inte glömma haloumin som är skapt uppe på nååröön ”Norra
delen” av ön.
Låter mig plocka ned kvällens
första flaska från vinträdet. Framför mig står en gentilt och vackert glas
som bara väntar på att få ta del av vinet. Med ett ryck så poppas vinet och
hälls upp. Ett klart och rent vin äntrar mitt glas. Nosen tar steget mot ytan
för att göra sin del av det hela med att på ett korret sätt inhysa vinets
dofter. Denna druva är alltid lite speciell för mig, antingen är det som ung
helt odrickbar och ibland måste druvan ha minst 12 månader i fat och gärna
jäsas under medel temp för att inte bli för mycket. Jag får även som oftast
en släng av salt kallsup av denna druva, men då av ung rang. Som tur så scannar
min nos av vinet på ett fint vis och upp på skärmen i huvudet registreras nu
dofter som solmogna och varma aprikoser, kalla höstpäron, speciellt dess skal.
En friskhet och viss elegans utvisar vinet. Vinet doftar mycket och är fräscht.
Smaken är lätt oljig och har bra balans, som jag skrev lite tidigare, önskar jag denna druva i kalljäsning, det får jag med detta vin. Vinet jäses i 20
dagar i relativt låg temp och speciellt viktigt är att skörden utförs tidigt på
morgonen så druva är frisk och har en sval sötma och skarp syra. Vinet jag har
i glaset är 2013 Gnarly Head Viogner, Lodi. Druvorna kommer från olika
vingårdar i Lodi.
För mig är vinet mycket trevligt,
tror mig veta att vinet kommer att gilla rättens sälta, min inkörsport blir
äpplet. Och det stämde till fullo, första tuggan med äpple, kött och emulsion
blev i sig en god grund, tillsammans med vinets fruktighet och viss sälta/oljighet
blev de två sams på en gång. Torrs mig även veta att vinets syra och frukt kommer
att hämnas lite på köttets protein och spela köttet ett glatt spratt. Solrosfröna
blev en skön avstämning till vinets del av mogen frukt, och till sist gjorde
den grillade ostens sitt, berövade vinet på all överhängda syra. Ett vin som
har det som jag önskar för att sitta i bersån och mysa med bättre gastronomi!
”Namnet "Gnarly Head" kom till när en från Delicatos
marknadsavdelning kom ut till vinrankorna i Lodi för första gången.
Zinfandel-rankorna är mellan 35 och 80 år gamla och de är väldigt knotiga och
vilda. Spontant utbrast marknadsföraren till arbetarna på vingården som tog
emot honom- ”Hey, that´s some gnarly heads..” och skrattade. Därmed hade namnet
Gnarly Head myntats.”
”När Gasparé Indelicato på 1920-talet emigrerade till Kalifornien från
den lilla byn Campobello på Sicilien var det helt naturligt för honom att
fortsätta med det hans far, farfar och flera generationer hade livnärt sig på –
att odla druvor. Våren 192 planterades de allra första druvorna och inom några
år hade ryktet om Gasparés fina Kalifornien druvor spridit sig i landet,
orderblocket var fulltecknat! Men förbudstiden 1919 till 1933 och den
påföljande stora depressionen lamslog försäljningen. Gasparé hankade sig fram
genom att sälja druvor huvudsakligen till Chicago, där privatpersoner tilläts
göra 200 gallon vin för eget bruk. 1935 beslöt sig Gasparé för att själv göra
vin av delar av sin skörd, i den gamla höladan på vingården pressades för hand
druvorna till det allra första vinet från familjen Indelicato. Den andra
generationen bestående av Gasparés söner Vincent, Frank och Anthony drev på och
utvecklade företaget genom att utöka produktionen avsevärt och ”skräddarsy”
viner till andra vinerier i Kalifornien. Idag är det Anthonys söner Chris och
Jay Indelicato som står vid rodret. Chris, som är vd, fick 2012 den fina
utmärkelsen ”Wine Star Award Winner” som årligen delas ut av tidningen Wine
Enthusiast Magazine. En vinvärldens motsvarighet till filmvärldens Oscar. “Vår
familj är känd för sin innovativa förmåga, jag tillhör den tredje generationen
och visst hade det varit enkelt att bara luta sig tillbaka och ta vid där andra
generationen slutade. Över 80 år – det är en lång tid att framgångsrikt verka i
den oförutsägbara vinbranschen. Att Delicato Family Vineyards finns kvar och
växer är till stor del tack vare vara förfäder som aldrig gav upp”, säger Chris
Indelicato. San Bernabe i Monterey – hörnstenen i familjensvinodlande och
vinframställande: Monterey är ett stort vinområde i Kalifornien som mestadels
producerar vita viner, men även röda som cabernet sauvignon och Pinot Noir. Här
ligger familjens kronjuvel, vingården San Bernabe, som köptes 1998. San Bernabe
ligger i ett odlingsområde med torrt klimat och svalkande vindar från havet.
Redan från starten genomfördes här ett ambitiöst program för att förbättra
kvalitén i vingården. Man om- och nyplanterade specifika druvsorter och kloner,
förbättrade klonstammar och spaljeringsmetoder, d.v.s. hur vinrankorna ska
växa. San Bernabe är idag världens mest enskilda diversifierade vingård och
hörnstenen i familjens vinodlande och vinframställande. Här odlas idag hela 21
olika sorters druvor! Chardonnay, cabernet sauvignon, Merlot, Syrah/Shiraz, sauvignon
Blanc, Pinot Noir, barbera, Gewürztraminer, white Riesling, lagrein och
valdiguié, för att nämna några. Härifrån kommer bl. a. Irony Monterey Pinot Noir
och vinserien Noble Vines. Tredje generationens starkaste avtryck är kanske
miljöfilosofin, vilket innebär att familjen bara ser sig som långsiktiga
förvaltare av den mark de odlar. De eftersträvar en stor artrikedom, så att
naturen själv kan skapa sitt egna naturliga ekosystem. Familjens omsorg och
arbete med San Bernabe har bidragit till en storslagen naturlig miljö som inte
tidigare funnits på denna plats. Bland invånarna på vingården San Bernabe finns
idag både vildsvin, prärievargar, kaniner, grävlingar, rådjur, pumor, örnar,
falkar, hägrar, starar, gamar och rikligt med fisk för att bara nämna några
arter. Lodi, en av de äldsta vinregionerna i Kalifornien Clay Station är en
annan av familjens vingårdar, belägen i vindistriktet Lodi. I mitten av
nittiotalet odlade familjen främst druvor i norra Kalifornien, men ville pröva
något nytt. I Lodi fann man en bit mark som aldrig tidigare rörts av en plog.
Vingården fick sitt namn efter ett historiskt stopp för diligenser under
Kaliforniens guldrush – Clay Station. Här experimenterade man tidigt med druvor
som nästan aldrig odlats i detta område – viognier och Syrah (druvor från södra
Frankrike), Malbec (från Bordeaux), Pinot grigio (från Italien) och petite
sirah (från Montpellier, Frankrike). Lodi är en av de äldsta vinregionerna i
Kalifornien, men också en plats där några av de mest moderna vinmakarmetoderna
utövas. Lodi är även Kaliforniens mest kända område för druvan Zinfandel, eller
Zin som den kallas i folkmun. I Delicato Family Vineyards vinportfölj ingår
varumärkena Gnarly Head, Irony, Brazin, Noble Vines, Stone Barn, Black
Stallion, Clay Station, Elvis The King, Fog Head, Loredona och Bucephalus.”
”Double Nature – Mustasch”
För att hålla oss till ”redi” mat
så har jag förberett nästa rätt några timmar innan den skulle serveras. Fann
ett bättre pari med lammlägg från Bonden lite längre ned på gaten, ”Gatan
längre ned”. Lammet tog sikte på mors ugn, inbäddad med örter från Alvaret och tillhörande chili fick lammet sitt täcke av folie. In i ugnen för att
glömmas bort i 6 timmar. Efter en ¼ dag så var tiden perfekt beräknad att
lammet tog sig från ugnen till grillen för att få ett sista stek. Medans vi
grillade lammlägget, så slungades svartkålen i het panna. Morötterna fick göra
plats på grillen, och på ena kanten fick de fina sparrisarna plats och gottade
sig klara i kvällssolen. Tänker inte göra någon sås till rätten,
utan jag kommer avvända mig av lammets köttsaft.
Vinet ifråga blev uppväckt och
slängd i karaff några timmar innan middagen. Tänkte att vinet gör sig snyggt
till lammet genom att tillhålla sig i ”krus spa” en stund innan. Lammköttet
föll isär när jag tittade på de, tänkte med en gång att vinet kommer att ta kommandot
i detta heta förhållande. Men min tanke var att morötternas sötma och
sparrisens syra kommer att backa upp lammet och ge vinet på truten. Och med
tanke på kålens bitterhet och textur så binder rätten upp vinet, en enkel saga
blir till en storhet på Italiensk vis.
Vinet vi har i glaset kommer från
Italien, såklart! Låt mig presentera 2011 Nino Negri Le Tense Sassella, Valtellina.
Denna underbara plats Valtellina, bodde här 06/07 och insåg väldigt snabbt att denna
del av världen är bland det vackraste jag sett. Dofterna, smakerna, folket,
känslan, bergen, vinerna och såklart skidåkning, allt finns i Valtellina.
För att återgå till den metodik
vi skall utsätta vinet för. Låt mig börja med utseendet, klart och vackert, ett bra djup i sin röda palett. Doften är barnsligt god, fatens sötma och stramhet,
mörk choklad med nyanser av nypon, viol och läder. Smaken är som sin doft, låter
mig hänföras av vinets storhet. Det är stramt även att vinet har fått timmar i karaffen, men vinet mjuknar fort upp i min gom. Tanninerna är hårda
till en början, men till köttet blir vinet front som ett lamm. En kryddig avslutning som gör vinet så komplett. Drick och njut säger jag bara.
”Firman Nino Negri ligger intill byn Sondrio i norra Italien. Firman
grundades 1897 och är således en av distriktet Valtellinas äldsta. Totalt
förfogar man över 40 hektar vingårdar, vilka samtliga återfinns i Valtellina
Superiore. Nino Negri är mest känd för sina muskulösa röda viner gjorda på
nebbiolo-druvan, lokalt kallad Chiavennasca. Vinmakaren heter Casimiro Maule
och anses av många vara en av Italiens skickligaste vinmakare.”
Jag satt länge kvar under
fruktlundens träd och knaprade rent alla lamm ben, dropparna från kruset
slickades ur för att inte missa en enda smak de goda dropparna skapade av druvan
Chiavennasca. Att Casimo Maule är en av Italiens absolut bästa vinmakare och ”lyssnare”
till druvans behov är beviset på detta vin. Släng er om nacken och närmsta tjur
och styr kosan mot monopolet, för dessa vinet är ren och skär vardagslyx, tycker
personligen att de bör drickas av alla.
Skål säger jag för denna kväll så
ses vi i vimlet.
Ordinarie sortiment – 2013 GnarlyHead (Nr 6381) Viognier, Lodi. ENDAST 89 PIX
Ordinarie Sortiment – 2011 LeTense (Nr 32341) Sassella, Valtellina 139 PIX
Tack till.
www.enjoywine.se
Kommentarer
Skicka en kommentar