"Redi" mat från Öland! #Enjoywine

Svala och sköna kvällar, trädens färger går mot höstens glimrande toner. Det är vackert! Nu skall de sista grödorna plockas in från gården, det är tid för att börja sylta och lägga in allt gott. Vill förlänga året med sommarens färger och smaker. Det kommer ett trevligt lugn inom en, så fort man kommer från ön, säger som jag alltid har sagt, vart jag än är i världen kommer Öland att vara hemma, därför så kommer veckans krönika med dess infattande smaker att utformas och avnjutas på ön. Det kan uppkomma ord och stavelser som ingen annan än en ölänning förstår, skall därför se till att språket blir försvarligt för fastlandet och de som bor där. En redi ölännings ord om vin och mat utspelar sig om sig bör.

”New Order – Blue Monday Remix 88”
Vi har mängder av fantastiskt nötkreatur på ön, därför begav jag mig till Bonden i grannbyn för att se vad som finns i kylen hans. Fann mig en bättre bit oxfilén från förra veckan slakt och den biten vet jag att de kommer bli perfekt till kvällens tartar, som skall serveras bland fruktträden. Grillen som var glödande het fick bemästra en bit haloumi. Vid sidan om grillen hade jag gjort i ordningen en bricka med smaker av äpple, torkad kapris, spenat, soyamajjo och rostade solrosfrön. Lät allt få falla på sin plats på tallriken. En flinga salt, tre drag på min pepparkvarn och rätten är klar för att njutas. Kan ju inte bli en bättre start än så här, köttet kommer från känd bonde, jag blickar ut över åkern där djuren strosar omkring och har det väldigt bra. Äpplena är de första för säsongen och de är endast besprutade med farbror Karls snaps som inte föll någon i smaken från förra helgens kräftskiva. Spenaten är från landet, så den är lokalt odlad, om man räknar 5 meter från köket som lokalt? Solrosfröna är även de från Ön, det enda som jag vet inte är producerat på ön är soyan jag använder mig av denna kväll, men min asiat måste få sitt. Får inte glömma haloumin som är skapt uppe på nååröön ”Norra delen” av ön.
Låter mig plocka ned kvällens första flaska från vinträdet. Framför mig står en gentilt och vackert glas som bara väntar på att få ta del av vinet. Med ett ryck så poppas vinet och hälls upp. Ett klart och rent vin äntrar mitt glas. Nosen tar steget mot ytan för att göra sin del av det hela med att på ett korret sätt inhysa vinets dofter. Denna druva är alltid lite speciell för mig, antingen är det som ung helt odrickbar och ibland måste druvan ha minst 12 månader i fat och gärna jäsas  under medel temp för att inte bli för mycket. Jag får även som oftast en släng av salt kallsup av denna druva, men då av ung rang. Som tur så scannar min nos av vinet på ett fint vis och upp på skärmen i huvudet registreras nu dofter som solmogna och varma aprikoser, kalla höstpäron, speciellt dess skal. En friskhet och viss elegans utvisar vinet. Vinet doftar mycket och är fräscht. Smaken är lätt oljig och har bra balans, som jag skrev lite tidigare, önskar jag denna druva i kalljäsning, det får jag med detta vin. Vinet jäses i 20 dagar i relativt låg temp och speciellt viktigt är att skörden utförs tidigt på morgonen så druva är frisk och har en sval sötma och skarp syra. Vinet jag har i glaset är 2013 Gnarly Head Viogner, Lodi. Druvorna kommer från olika vingårdar i Lodi.
För mig är vinet mycket trevligt, tror mig veta att vinet kommer att gilla rättens sälta, min inkörsport blir äpplet. Och det stämde till fullo, första tuggan med äpple, kött och emulsion blev i sig en god grund, tillsammans med vinets fruktighet och viss sälta/oljighet blev de två sams på en gång. Torrs mig även veta att vinets syra och frukt kommer att hämnas lite på köttets protein och spela köttet ett glatt spratt. Solrosfröna blev en skön avstämning till vinets del av mogen frukt, och till sist gjorde den grillade ostens sitt, berövade vinet på all överhängda syra. Ett vin som har det som jag önskar för att sitta i bersån och mysa med bättre gastronomi!
  
”Namnet "Gnarly Head" kom till när en från Delicatos marknadsavdelning kom ut till vinrankorna i Lodi för första gången. Zinfandel-rankorna är mellan 35 och 80 år gamla och de är väldigt knotiga och vilda. Spontant utbrast marknadsföraren till arbetarna på vingården som tog emot honom- ”Hey, that´s some gnarly heads..” och skrattade. Därmed hade namnet Gnarly Head myntats.”

”När Gasparé Indelicato på 1920-talet emigrerade till Kalifornien från den lilla byn Campobello på Sicilien var det helt naturligt för honom att fortsätta med det hans far, farfar och flera generationer hade livnärt sig på – att odla druvor. Våren 192 planterades de allra första druvorna och inom några år hade ryktet om Gasparés fina Kalifornien druvor spridit sig i landet, orderblocket var fulltecknat! Men förbudstiden 1919 till 1933 och den påföljande stora depressionen lamslog försäljningen. Gasparé hankade sig fram genom att sälja druvor huvudsakligen till Chicago, där privatpersoner tilläts göra 200 gallon vin för eget bruk. 1935 beslöt sig Gasparé för att själv göra vin av delar av sin skörd, i den gamla höladan på vingården pressades för hand druvorna till det allra första vinet från familjen Indelicato. Den andra generationen bestående av Gasparés söner Vincent, Frank och Anthony drev på och utvecklade företaget genom att utöka produktionen avsevärt och ”skräddarsy” viner till andra vinerier i Kalifornien. Idag är det Anthonys söner Chris och Jay Indelicato som står vid rodret. Chris, som är vd, fick 2012 den fina utmärkelsen ”Wine Star Award Winner” som årligen delas ut av tidningen Wine Enthusiast Magazine. En vinvärldens motsvarighet till filmvärldens Oscar. “Vår familj är känd för sin innovativa förmåga, jag tillhör den tredje generationen och visst hade det varit enkelt att bara luta sig tillbaka och ta vid där andra generationen slutade. Över 80 år – det är en lång tid att framgångsrikt verka i den oförutsägbara vinbranschen. Att Delicato Family Vineyards finns kvar och växer är till stor del tack vare vara förfäder som aldrig gav upp”, säger Chris Indelicato. San Bernabe i Monterey – hörnstenen i familjensvinodlande och vinframställande: Monterey är ett stort vinområde i Kalifornien som mestadels producerar vita viner, men även röda som cabernet sauvignon och Pinot Noir. Här ligger familjens kronjuvel, vingården San Bernabe, som köptes 1998. San Bernabe ligger i ett odlingsområde med torrt klimat och svalkande vindar från havet. Redan från starten genomfördes här ett ambitiöst program för att förbättra kvalitén i vingården. Man om- och nyplanterade specifika druvsorter och kloner, förbättrade klonstammar och spaljeringsmetoder, d.v.s. hur vinrankorna ska växa. San Bernabe är idag världens mest enskilda diversifierade vingård och hörnstenen i familjens vinodlande och vinframställande. Här odlas idag hela 21 olika sorters druvor! Chardonnay, cabernet sauvignon, Merlot, Syrah/Shiraz, sauvignon Blanc, Pinot Noir, barbera, Gewürztraminer, white Riesling, lagrein och valdiguié, för att nämna några. Härifrån kommer bl. a. Irony Monterey Pinot Noir och vinserien Noble Vines. Tredje generationens starkaste avtryck är kanske miljöfilosofin, vilket innebär att familjen bara ser sig som långsiktiga förvaltare av den mark de odlar. De eftersträvar en stor artrikedom, så att naturen själv kan skapa sitt egna naturliga ekosystem. Familjens omsorg och arbete med San Bernabe har bidragit till en storslagen naturlig miljö som inte tidigare funnits på denna plats. Bland invånarna på vingården San Bernabe finns idag både vildsvin, prärievargar, kaniner, grävlingar, rådjur, pumor, örnar, falkar, hägrar, starar, gamar och rikligt med fisk för att bara nämna några arter. Lodi, en av de äldsta vinregionerna i Kalifornien Clay Station är en annan av familjens vingårdar, belägen i vindistriktet Lodi. I mitten av nittiotalet odlade familjen främst druvor i norra Kalifornien, men ville pröva något nytt. I Lodi fann man en bit mark som aldrig tidigare rörts av en plog. Vingården fick sitt namn efter ett historiskt stopp för diligenser under Kaliforniens guldrush – Clay Station. Här experimenterade man tidigt med druvor som nästan aldrig odlats i detta område – viognier och Syrah (druvor från södra Frankrike), Malbec (från Bordeaux), Pinot grigio (från Italien) och petite sirah (från Montpellier, Frankrike). Lodi är en av de äldsta vinregionerna i Kalifornien, men också en plats där några av de mest moderna vinmakarmetoderna utövas. Lodi är även Kaliforniens mest kända område för druvan Zinfandel, eller Zin som den kallas i folkmun. I Delicato Family Vineyards vinportfölj ingår varumärkena Gnarly Head, Irony, Brazin, Noble Vines, Stone Barn, Black Stallion, Clay Station, Elvis The King, Fog Head, Loredona och Bucephalus.”

”Double Nature – Mustasch”
För att hålla oss till ”redi” mat så har jag förberett nästa rätt några timmar innan den skulle serveras. Fann ett bättre pari med lammlägg från Bonden lite längre ned på gaten, ”Gatan längre ned”. Lammet tog sikte på mors ugn, inbäddad med örter från Alvaret och tillhörande chili fick lammet sitt täcke av folie. In i ugnen för att glömmas bort i 6 timmar. Efter en ¼ dag så var tiden perfekt beräknad att lammet tog sig från ugnen till grillen för att få ett sista stek. Medans vi grillade lammlägget, så slungades svartkålen i het panna. Morötterna fick göra plats på grillen, och på ena kanten fick de fina sparrisarna plats och gottade sig klara i kvällssolen. Tänker inte göra någon sås till rätten, utan jag kommer avvända mig av lammets köttsaft.
Vinet ifråga blev uppväckt och slängd i karaff några timmar innan middagen. Tänkte att vinet gör sig snyggt till lammet genom att tillhålla sig i ”krus spa” en stund innan. Lammköttet föll isär när jag tittade på de, tänkte med en gång att vinet kommer att ta kommandot i detta heta förhållande. Men min tanke var att morötternas sötma och sparrisens syra kommer att backa upp lammet och ge vinet på truten. Och med tanke på kålens bitterhet och textur så binder rätten upp vinet, en enkel saga blir till en storhet på Italiensk vis.
Vinet vi har i glaset kommer från Italien, såklart! Låt mig presentera 2011 Nino Negri Le Tense Sassella, Valtellina. Denna underbara plats Valtellina, bodde här 06/07 och insåg väldigt snabbt att denna del av världen är bland det vackraste jag sett. Dofterna, smakerna, folket, känslan, bergen, vinerna och såklart skidåkning, allt finns i Valtellina.
För att återgå till den metodik vi skall utsätta vinet för. Låt mig börja med utseendet, klart och vackert, ett bra djup i sin röda palett. Doften är barnsligt god, fatens sötma och stramhet, mörk choklad med nyanser av nypon, viol och läder. Smaken är som sin doft, låter mig hänföras av vinets storhet. Det är stramt även att vinet har fått timmar i karaffen, men vinet mjuknar fort upp i min gom. Tanninerna är hårda till en början, men till köttet blir vinet front som ett lamm. En kryddig avslutning som gör vinet så komplett. Drick och njut säger jag bara.

”Firman Nino Negri ligger intill byn Sondrio i norra Italien. Firman grundades 1897 och är således en av distriktet Valtellinas äldsta. Totalt förfogar man över 40 hektar vingårdar, vilka samtliga återfinns i Valtellina Superiore. Nino Negri är mest känd för sina muskulösa röda viner gjorda på nebbiolo-druvan, lokalt kallad Chiavennasca. Vinmakaren heter Casimiro Maule och anses av många vara en av Italiens skickligaste vinmakare.”

Jag satt länge kvar under fruktlundens träd och knaprade rent alla lamm ben, dropparna från kruset slickades ur för att inte missa en enda smak de goda dropparna skapade av druvan Chiavennasca. Att Casimo Maule är en av Italiens absolut bästa vinmakare och ”lyssnare” till druvans behov är beviset på detta vin. Släng er om nacken och närmsta tjur och styr kosan mot monopolet, för dessa vinet är ren och skär vardagslyx, tycker personligen att de bör drickas av alla. 
Skål säger jag för denna kväll så ses vi i vimlet. 



Tack till.
www.enjoywine.se

Kommentarer

Populära inlägg